Motion till riksdagen
1989/90:U624
av Lars Werner m.fl. (vpk)
Brott mot mänskliga rättigheter i Turkiet
Den turkiska regeringen har de senaste åren försökt att förbättra sitt rykte
utomlands genom en intensiv PR-kampanj, detta bl.a. i förhoppning om att
Turkiet skall bli antaget som medlem i EG. Turkiet är medlem i Europarådet
och FN och ingår i västgruppen (tillsammans med bl.a. Sverige) i ESK-processen
(Förtroende och säkerhetsskapande åtgärder i Europa). Turkiet har
ratificerat FN-konventionen och Europa-konventionen mot tortyr och erkänner
Europarådets kommission för mänskliga rättigheters behörighet att
pröva individuella fall.
Skillnaden mellan uttalanden och verklighet är dock stor. Högerkrafterna
styr fortfarande landet med järnhand, en sträng kontroll och hårt förtryck
riktas mot allt som anses hota statens säkerhet. Detta drabbar dock inte högerorganisationer
eller fascistiska grupper, utan enbart sådana som kräver
respekt för mänskliga rättigheter och som verkar för att demokratisera
landet.
Fortfarande är 643000 medborgare häktade utan rättegång, därav många
på grund av sin politiska verksamhet. 426000 får inte pass eller utresetillstånd.
55000 är berövade sina arbeten (bland dem 18 000 tjänstemän, 2000
domare och åklagare o.s.v.). 17200 har berövats sina medborgarskap, 170
har dött under tortyr de senaste fyra åren. Listan på brott mot mänskliga
rättigheter kan göras lång och rapporter från Amnesty International om tortyr
i fängelserna visar lika många fall nu som för ett år sedan.
I östra Turkiet, Kurdistan, råder undantagstillstånd och den terror som
förekommer där kan rubriceras som statsterrorism.
Det kommunistiska partiet är fortfarande förbjudet, dess generalsekrete*
rare återvände den 3 januari 1990 och häktades omedelbart.
För några veckor sedan uttalade sig en fängelsedirektör anonymt i ett radioprogram,
om att myndigheter och fängelseledning fortsätter att behandla
fångar och anklagade som förut, trots att man officiellt angett att missförhållanden
skulle rättas till. En kommitté från Europarådet som besökte Turkiet
för en tid sedan, tilläts inte träffa de fångar och myndighetspersoner man
önskade utan blev presenterad en inspelad videotape. Det är svårt att se någon
positiv utveckling vad gäller mänskliga rättighetsfrågor i Turkiet, eftersom
inga genomgripande lagförändringar sker och gjorda utfästelser inte leder
till verkliga förbättringar.
Utrikesutskottet anser i sitt betänkande 1989/90:UU5 att möjligheterna
att övervaka Turkiets väg mot demokrati och mänskliga rättigheter är Mot. 1989/90
många. Vpk anser att de i betänkandet uppräknade möjligheterna blir före- U624
mål för riksdagens behandling och beslut. Att riksdagen ger regeringen i
uppdrag att i ESK-uppföljningsmöten, i Europarådet, vid konferensen om
den mänskliga dimensionen, i FN verkar för att Turkiet fördöms för brott
mot mänskliga rättigheter, och att landet förses med en särskild rapportör
eller rapportörsgrupp. Vidare bör Sveriges handel med Turkiet hålls på
minsta möjliga nivå.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
i Europarådet skall verka för att Turkiet ställs inför den europeiska
MR-kommissionen för brott mot de mänskliga fri- och rättigheterna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
vid kommande ESK-möten påtalar Turkiets brist på efterlevnad av ratificerade
konventioner,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
i FN:s kommission för mänskliga rättigheter skall verka för att Turkiet
tas upp till behandling och föreslå att landet blir föremål för särskild
rapportering (grupp eller särskild rapportör).
Stockholm den 24 januari 1990
Lars Werner (vpk)
Berith Eriksson (vpk)
Bo Hammar (vpk)
Ylva Johansson (vpk)
Lars-Ove Hagberg (vpk)
Margo Ingvardsson (vpk)
Bertil Måbrink (vpk)
10