Motion till riksdagen
1989/90:U622

av Inger Koch m.fl. (m)
Mänskliga rättigheter

Respekten för varje människas värde, åsikter och rättigheter oavsett kön,
ålder, ras, etnisk och religiös tillhörighet får sin fasta grund i ett demokratiskt
styrelseskick och i rättssamhället.

Att utöva sina mänskliga rättigheter är en naturlig del i demokratins verksamhet
och utveckling.

Varje form av förtryck är ett brott mot mänskliga rättigheter. Det är samtidigt
ett brott mot grunderna för hur demokratin skall fungera.

Förtrycket i vår värld utövas framför allt i odemokratiska samhällen, där
regimer inte tål opposition och där förtrycket är en förutsättning för de härskandes
maktutövning.

Överallt i världen kränks och förnekas i dag människors grundläggande
rättigheter. Detta gäller framför allt de medborgerliga och politiska rättigheterna,
men även ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

Amnesty International redovisar i sin årsrapport 1989, att tiotusentals
människor med berått mod dödats på uppdrag av regeringar i minst 25 länder
under 1988. Detta dödande har fortsatt även under 1989.

Man har klara belägg för att massmord har förövats av regeringsstyrkor
och för att enskilda personer, män, kvinnor och även barn, har mördats på
regeringars uppdrag. Motiven för dessa mord har i de flesta fall varit att offren
misstänkts för opposition mot den härskande regimen. Människor har
också dödats för sin religion, sin etniska tillhörighet och för kontakter eller
släktskap med människor som ansetts vara fiender till regeringarna.

Respekten för demokrati och mänskliga rättigheter måste ständigt hävdas
och försvaras. När detta sker får det ofta karaktär av kritik mot sittande regimer
som inte tål opposition.

Sverige vill att kampen för demokrati och för mänskliga fri- och rättigheter
skall vara ett viktigt led i vår utrikespolitik. Det är viktigt att driva denna
politik med fasthet och konsekvens och inte med otydliga uttalanden. Glidningar
i begreppen och ändringar i formuleringarna skapar osäkerhet om
vad den svenska utrikespolitiken står för.

Det gäller att mäta med samma mått oavsett var i världen övergreppen
sker och tala med samma inlevelse och medkänsla om människors rätt till
frihet och trygghet i alla länder oavsett vilken politisk regim som härskar.

Så sker inte alltid. Det är allvarligt när trovärdigheten i den svenska utri

1* Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr So442— 444

kespolitiken undergrävs av att Sverige håller ett tonläge vad gäller fjärran
länder och ett annat när det gäller förhållanden i vår närhet.

Internationella konventioner och internationell opinionsbildning för arbetet
med de mänskliga fri- och rättigheterna framåt. Ingen regering kan i dag
säga, att mänskliga rättigheter är en nationell fråga. I enlighet med FN-stadgan
har världens länder förpliktigat sig att samarbeta när det gäller övergrepp
mot de mänskliga rättigheterna. Som medlem i FN:s kommission för
de mänskliga rättigheterna är det särskilt viktigt att Sverige fullföljer detta
åtagande.

ESK-processen har här bidragit till en ny syn när det gäller uppföljning
och efterlevnad av gjorda åtaganden. Detta borde ge ökad tyngd och styrka
också åt FN:s arbete.

Konventionsbildningen inom FN:s ram har gjort stora framsteg.

Det är särskilt glädjande att konstatera, att FN nu efter tio års diskussioner
förra året antog konventionen om skydd för barnens rättigheter och en
ny standard för att särskilt skydda dem mot sexuellt utnyttjande och mot
andra övergrepp.

Dock anser vi moderater att det fortfarande finns stora brister när det gäller
att följa upp hur besluten följs. FN:s system för uppföljning, kontroll och
rådgivning bör stärkas. Sverige bör arbeta för detta.

När Sverige nu har tagit plats i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna,
bör vi ta vara på varje tillfälle att med stor beslutsamhet agera i dessa
frågor.

Just nu ser vi en utveckling mot ökad demokrati på flera håll i världen.
Tidpunkten borde därför vara särskilt lämplig nu att inom FN:s ram medverka
till att bryta upp gamla låsningar och söka nya lösningar för en förbättrad
uppföljning och efterlevnad av FN-stadgan.

Att insikten om uppföljningens betydelse ökar också i FN-sammanhang
visar det förhållandet att man till den nu antagna barnkonventionen har
kopplat ett system för bistånd.

Sveriges uppgift är inte bara att kritisera och reagera. Lika viktigt är att vi
genom vår utrikespolitik stärker och utvecklar respekten för de mänskliga
rättigheterna. Detta bör ske både bilateralt och inom FN-systemets ram.
Stödet för mänskliga rättigheter skall vara särskilt tydligt i vår biståndspolitik.
Att främja en demokratisk utveckling är ju ett av de fem målen för
svenskt biståndsarbete.

Demokratimålet beaktas inte tillräckligt i den svenska biståndspolitikens
utformning. Tvärtom har den svenska regeringen varit alltför passiv när det
gällt övergrepp mot mänskliga rättigheter i våra samarbetsländer.

Det är möjligt att utforma den svenska biståndspolitiken så att den verkligen
stöder en utveckling i demokratisk riktning. Vi bör stödja utvecklingen
av ett rättssamhälle, en fri press, fack och folkrörelser. Sverige har enligt vår
mening stora förutsättningar för att verka för en sådan utveckling.

Långvariga biståndsinsatser i flera av de länder som i dag tar emot svenskt
bistånd, har i mycket ringa utsträckning lett till en sådan demokratisk utveckling
i mottagarländerna. Svåra övergrepp mot de mänskliga fri- och rättigheterna
förekommer i alltför många av mottagarländerna för svenskt bistånd.

Mot. 1989/90

U622

4

I den moderata motionen rörande tredje världen och i biståndsmotionen
redogörs för den moderata biståndspolitiken. Där föreslås åtgärder för att
förmå de länder som är mottagare av svenskt bistånd, att stärka respekten
för mänskliga rättigheter och främja en demokratisk utveckling.

Arbetet med att stödja mänskliga fri- och rättigheter framstår som allt angelägnare.
Allt fler blir medvetna om det förtryck som förekommer i alltför
många länder och allt färre är beredda att acceptera dubbla budskap från de
styrande. Man kan inte samtidigt bekänna sig till demokratins principer och
begå svåra brott mot grundläggande mänskliga rättigheter.

Passiviteten när det gäller att påtala brott mot mänskliga rättigheter kan
dessvärre sökas i att många länder i något avseende själva agerar så att de
inte kan undgå kritik. Men det får inte lägga hinder i vägen för att söka finna
utgångspunkter för ett agerande i dessa frågor.

En förutsättning för att kunna utöva sina rättigheter är, att man känner till
reglernas existens. Det bör vara en strävan att i alla länder föra in undervisning
om mänskliga rättigheter och om det personliga ansvaret att inte medverka
till att utöva förtryck. Information om mänskliga fri- och rättigheter
måste spridas till alla och särskilt till vissa nyckelgrupper.

Sverige bör verka för att stärka FN-systemets möjligheter att främja respekten
för de mänskliga fri- och rättigheterna. Detta kan ske på flera olika
sätt. Bland annat bör systemet för uppföljning och kontroll förbättras. FN:s
kommission för de mänskliga rättigheterna bör kunna utveckla sitt arbete
bl.a. genom att sammanträda oftare.

FN bör också intensifiera sitt samarbete med de regionala kommissioner
för de mänskliga rättigheterna som numera finns på flera håll.

Sverige bör i FN-sammanhang verka för att resurserna ökas för Förenta
Nationernas centrum för mänskliga rättigheter, som för närvarande leds av
svensken Jan Mårtensson. Denna del av FN-organisationen bör enligt vår
mening få ökade möjligheter att genomföra rådgivnings- och konsultinsatser
på fältet.

Som medlem i MR-kommissionen måste Sverige särskilt beakta, att det
föreslagna tilläggsprotokollet till tortyrkonventionen om möjligheter till inspektion
av fängelser, snarast upptas till behandling.

Sverige bör också inom bl.a. FN-systemets ram verka för att brott mot
mänskliga rättigheter påtalas och fördöms. I den moderata motionen som
behandlar tredje världen föreslås, att ett fristående institut inrättas för att
kunna följa och främja utvecklingen av mänskliga rättigheter.

Det är angeläget att bygga upp ett samarbete mellan sådana institut och
internationella organ med samma inriktning. Samarbetet bör omfatta FN:s
organ för mänskliga rättigheter och regionala kommissioner.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett intensifierat svenskt agerande i frågor som rör
mänskliga fri- och rättigheter i syfte att stärka FN-systemet och respekten
för efterlevnaden av FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna,

Mot. 1989/90

U622

5

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mo- Mot. 1989/90

tionen anförts om Sveriges agerande när det gäller internationell in- U622

spektion av fängelser,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige bör verka för ökade resurser för FN:s
centrum för mänskliga rättigheter.

Stockholm den 25 januari 1990

Inger Koch (m)

Alf Wennerfors (m) Eva Björne (m)

6