Motion till riksdagen

av Lars Werner m.fl. (vpk)
Sanktionsåtgärder mot Sydafrika

Mot.
1989/90
U621-626

Den demokratiska massrörelsen i Sydafrika har med stöd av omvärldens
sanktioner förmått apartheidregimen att ta kontakter som kan utvecklas till
förhandlingar mellan regimen och erkända företrädare för den svarta majoriteten.

Det är i detta läge mycket viktigt att omvärldens stöd i form av sanktioner
inte försvagas. Tvärtom bör det stärkas. Sverige har i detta avseende spelat
en viktig roll som föregångare och bör fortsätta så.

De kyrkliga och fackliga ledarna säger följande om den nuvarande rasistregimen:
”De Klerks tal om förhandlingar kommer inte ens i närheten av de
krav som majoriteten av sydafrikanerna ställer. Hans förslag till reformer
baseras på ett vidmakthållande av grupprättigheterna och skyddet av den
vita dominansen inom apartheids strukturer.Trotskampanjen och Kampanjen
för att få fram sanningen syftade till att visa falskheten i statens löften
om reformer. Vi anser att de Klerks regering tvingats erkänna folkets rätt till
fredliga protester genom att tillåta ett antal demonstrationer under de senaste
veckorna. Men det erkännandet har tvingats fram ur en envis kamp
och inte ur att regimen ändrat uppfattning.

Vi är övertygade om att regimen aldrig kommer att gå in i genuina förhandlingar
med de legitima ledarna om den inte tvingas till det. Förhandlingar
i Sydafrika kommer att vara resultatet av ett ökat tryck, inte ersättningen
för det. Att lätta på trycket vid denna tidpunkt vore ett historiskt och
strategiskt misstag, en tragedi för landet.

I enlighet med detta upprepar vi vår uppmaning till utländska regeringar
att genomföra och arbeta för totala, tvingande sanktioner genom FN och att
införa egna effektiva och omfattande sanktioner mot apartheid.”

På grund av brister i nu gällande lagstiftning om handel med Sydafrika kan
svenska företag fortfarande spela en aktiv roll för apartheidregimens överlevnad
genom att bl a årligen tillföra miljontals kronor i skatt till den sydafrikanska
statsbudgeten. En tredjedel av denna går till militären och andra organ
för minoritetens förtryck av majoriteten.

För att få till stånd en effektiv bojkott av Sydafrika bör följande tre åtgärder
vidtagas:

1. att svenska företags verksamhet i Sydafrika helt upphör,

2. att statliga förvaltningar rekommenderas att undvika kontakter med

företag som har Sydafrikaanknytning, 1

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr U621-626

Mot. 1989/90
U621

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de
svenska företagen bör lämna Sydafrika,

2. att riksdagen hos regeringen begär att rekommendationer utfärdas
till statlig förvaltning att undvika kontakter med företag som har
Sydafrikaanknytning,

[att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär att kommuner
och landsting kan bojkotta produkter och tjänster från företag
som är verksamma i Sydafrika.1]

Stockholm den 25 januari 1990

Lars Werner (vpk)

Berith Eriksson (vpk)

Bo Hammar (vpk)

Ylva Johansson (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk)
Margo Ingvardsson (vpk)
Bertil Måbrink (vpk)

3. att kommuner och landsting ges möjligheter att bojkotta företag med
investeringar i Sydafrika.

Det är nu viktigt att apartheidregimen utsätts för ett hårdhänt tryck från
omvärlden. Sverige kan här spela en viktig roll genom att nu ta nästa steg
och införa en total ekonomisk bojkott av Sydafrika.

De svenska företagens argument om att de svarta drabbas vid en totalbojkott
är inget trovärdigt skäl för att inte utvidga bojkotten mot Sydafrika.
Den svarta befolkningsmajoriteten delar inte de svenska företagens uppfattning.

11989/90: K639

2