Motion till riksdagen
1989/90:U551

av Lars Werner m.fl. (vpk)

Sveriges relationer med Östeuropa m.m.

Under några få höstmånader har Europa upplevt en revolutionär stormvåg
utan motstycke i vår moderna historia. Paralleller har dragits till 1848 då revolutionerna
svepte över stora delar av Europa. I land efter land i Öst- och
Centraleuropa har på kort tid totalitära eller auktoritära regimer fallit i spillror.

Folkliga massrörelser har fört tidigare regimkritiker direkt från fängelset
eller förföljelsen till landets högsta ledning. Efter 20 års trakasserier och utstötning
ur samhället är Pragvårens ledare Alexander Dubcek nu det tjeckoslovakiska
parlamentets talman. I Hradcanyborgen har Vaclav Havel tagit
över presidentskapet för Tjeckoslovakien efter ockupationspolitikens ja-sägare
Gustav Husak. Överallt väcks förhoppningar om en bättre framtid i demokrati
och frihet.

Vänsterpartiet kommunisterna stödde aktivt Pragvårens politik för en socialism
med mänskligt ansikte. Vår förhoppning är naturligtvis att de revolutionära
omdaningarna skall leda till en socialistisk demokrati. Men den
framtida utvecklingen i de östeuropeiska länderna bestämmer folken själva,
förhoppningsvis utan all utländsk inblandning. Stora svårigheter möter. Väldiga
ekonomiska problem. Katastrofal miljöförstörelse i några av länderna.
Tragiska nationella och etniska konflikter på många håll. Så demonstrerar
t.ex. hundratusentals bulgarer i den nyvunna demokratin mot demokratiska
rättigheter för den turkbulgariska minoriteten.

Det finns många skäl att välkomna de demokratiska revolutionerna i Östoch
Centraleuropa: gränserna öppnas, militär nedrustning och fantasieggande
möjligheter till demilitarisering i Europa, militärblockens upplösning
i takt med att fiendebilderna löses upp. Färdriktningen mot demokrati och
frihet är den samma i hela Öst- och Centraleuropa. Men tempot skiftar och
förhållandena är mycket olikartade från land till land.

I Ungern har demokratiseringsprocessen pågått sedan länge och har haft
ett lugnt och fredligt tempo. Redan under Janos Kadars ledning introducerades
viktiga reformer och Ungern intog en alltmer självständig hållning i förhållande
till Sovjetunionen. Efter Kadars avgång har denna process accelererat.
Ungern var också först med att riva järnridån och öppna sina gränser.
Den bräschen i muren mellan öst och väst kom också att spela en viktig roll
för den kommande utvecklingen i DDR.

Sverige har sedan länge haft mycket goda förbindelser med Ungern. Det Mot. 1989/90

är angeläget att nya initiativ tas för att ytterligare utveckla förbindelserna. U551

I DDR och Tjeckoslovakien, där de styrande motsatt sig varje form av
verklig reformpolitik, fick den revolutionära omdaningsprocessen ett snabbare
förlopp. Väldiga folkliga massrörelser sopade på kort tid bort Tanden
régime. Någon återvändo till det gamla förefaller otänkbar. Fria val stundar
i båda länderna och olika politiska krafter formerar sig, vilkas styrka det i
dag är omöjligt att ha någon uppfattning om.

I Tjeckoslovakien knyter man an till såväl Pragvåren som gamla demokratiska
traditioner. I DDR kompliceras utvecklingen av återföreningsfrågan.

De framtida inomtyska relationerna är naturligtvis i första hand en fråga för
det tyska folket. Men samtidigt går det aldrig att bortse från att Tysklands
delning är en följd av Hitlerrikets sammanbrott och det faktum att två världskrig
utgått från tysk mark. Segrarmakterna från kriget har alltjämt ett ansvar
för den tyska frågan. Såväl i öst som väst finns ett starkt och begripligt intresse
att ingenting sker i Tysklandsfrågan som kan destabilisera läget i
Europa.

Polen har under hela efterkrigstiden med jämna mellanrum skakats av
folkliga uppror mot regimen - 1956, 1970, 1976. Strejkerna sommaren 1980
och Solidaritets framväxt blev början till slutet för enpartiregimen. Det militära
maktövertagandet den 13 december 1981 kunde bara tillfälligt stoppa
utvecklingen mot demokrati. Även under illegaliteten kunde Solidaritet mobilisera
ett brett folkligt stöd. I dag samverkar Solidaritet med andra politiska
krafter i Polens regering, som möter enorma ekonomiska problem och
en ekologisk kris. Vi välkomnar alla svenska insatser till stöd för Polen - men
insatserna får inte göras på bekostnad av biståndet till u-länderna.

I Rumänien utvecklades Ceausescus regim under 1980-talet alltmer i totalitär
riktning. På det internationella planet spelade Ceausescu under en tid
en positiv roll som brobyggare mellan öst och väst och som företrädare för
en självständig politik internationellt. Alltför länge åtnjöt han runtom i världen
en hög prestige samtidigt som förtrycket skärptes i Rumänien. Endast
efter blodiga sammanstötningar och arméns ingripande kunde hans regim
störtas. Rumänien, som är ett av Europas fattigaste länder och på det hela
taget saknar demokratiska traditioner, är nu i stort behov av bistånd och
stöd. Sverige kan därvidlag spela en viktig roll.

I såväl Jugoslavien som Bulgarien försvåras förnyelsepolitiken av allvarliga
nationella motsättningar. Risken för att Jugoslavien, som länge varit ett
föregångsland i öst, skall brytas sönder genom nationella konflikter inger
stor oro.

De revolutionära förändringarna i öst och den internationella avspänningen
vore otänkbara utan de grundläggande förändringar som inleddes i
Sovjetunionen då Michail Gorbatjov tog över ledningen. En dynamisk utveckling,
känd över hela världen som glasnost och perestrojka, inleddes.

Långtgående demokratiska reformer, militär nedrustning och en helt ny internationell
politik har präglat Gorbatjovs styre.

Med Gorbatjov och förnyelseprocessen har möjligheter skapats för en avgörande
vändpunkt i världspolitiken. Den nya sovjetiska politiken och Gorbatjov
själv har mötts av ett starkt gensvar hos en bred folklig opinion i väst, 9

som av sina egna politiska ledare förväntar sig konkreta och positiva åtgärder
till svar på Gorbatjovs strävanden.

Ett folkligt tryck i många länder har också pressat fram vissa medgivanden
från NATO-ledningen i fråga om avspänningspolitiken. Men samtidigt kan
vi konstatera att tongivande krafter i det militär-industriella komplexet i
USA ingenting lärt och ingenting glömt. Där känner man oro över att avspänningspolitiken
skall vinna framgång. Och på den politiska nivån blandas
positiva signaler till Gorbatjov med klassisk imperialistisk kanonbåtsdiplomati.
Utan inblandning avvaktade Sovjetunionen Ceausescu-diktaturens fall
i grannlandet Rumänien samtidigt som USA grovt kränkte folkrätten genom
överfallet på Panama. USA:s politik i El Salvador och Nicaragua är ytterligare
några av många exempel på amerikansk utpressnings- och inblandningspolitik
gentemot andra länder. Detta skadar naturligtvis allvarligt Gorbatjovs
möjligheter att lyckas i sina strävanden att förbättra det internationella
politiska klimatet.

Vi har all anledning att antaga att starka konservativa och nationalistiska
krafter i Sovjetunionen försöker utnyttja bakslag på den internationella arenan
för att underminera förnyelsepolitiken i Sovjetunionen. Men ännu allvarligare
är naturligtvis Gorbatjovs svårigheter på det inrikespolitiska området.
Efter årtiondens vanskötsel befinner sig den sovjetiska ekonomin i ett
utomordentligt allvarligt läge. Livsmedelsbrist och ett katastrofalt läge också
i övrigt i fråga om varuförsörjning skapar starka sociala spänningar. Möjligheterna
att med en ny politik på kort sikt åstadkomma påtagliga förbättringar
är små. Ekologiskt sammanbrott i betydande delar av Sovjetunionen
utgör ett annat hot. Och än allvarligare: nationalistiska excesser av det slag
som vi just nu bevittnar i Azerbajdzjan och Armenien utgör ett hot mot
Sovjetunionens fortsatta existens som kan få de allvarligaste politiska konsekvenser:

Det bästa kan bli det godas fiende. Vi riskerar att demokratiseringen kan
avlösas av ett nytt tyranni. USA:s förbundsregering accepterade inte 1861
att sydstaterna lämnade unionen utan satte in väpnade styrkor mot dem trots
att de faktiskt frivilligt hade inträtt i unionen. Lincolns regering hade inte
överlevt unionens sammanbrott. Därför får man hoppas att randstaterna i
Sovjetunionen har is i magen, d.v.s. att de utnyttjar alla de rika möjligheter
som finns för att uppnå ett långtgående självstyre men åtminstone i nuvarande
kritiska läge avstår från krav som hotar själva demokratiseringsprocessen
eftersom sådana krav kan dra mattan under fotterna på dem som bär
upp demokratiseringen. Och hela avspänningsprocessen är avhängig denna
demokratisering. (Gert Petersen, ordförande för Socialistisk Folkeparti i
Danmark)

Många bedömare delar den oro som Gert Petersen ger uttryck för. Ett nederlag
för Gorbatjovs glasnost och perestrojka kan innebära att en historisk
chans för Sovjetunionen, för Europa och för hela världspolitiken har gått
förlorad. Har Sveriges röst något att betyda i det sammanhanget?

Sveriges regering och riksdag varken kan eller bör naturligtvis blanda sig
i Sovjetunionens inre angelägenheter - hur starka våra sympatier än är för
Gorbatjovs politik. Men utan inblandning kan vi ändå i stort som smått på
många områden markera att reformpolitiken gör att vi är starkt intresserade
av att kraftigt bygga ut våra förbindelser med Sovjetunionen.

Mot. 1989/90

U551

10

Mot. 1989/90

U551

Parlamentariska kontakter

Vid den resa som riksdagens konstitutionsutskott gjorde i Sovjetunionen
förra sommaren framkom ett starkt intresse från de nya parlamentariska organen
i Sovjetunionen - bl.a. Folkdeputerades kongress - att utveckla kontakterna
med den svenska riksdagen. Under våren 1990 reser talmannen i
spetsen för en riksdagsdelegation till Sovjetunionen. Det är bra men det
räcker inte. Riksdagen bör ta konkreta initiativ för att kraftigt utveckla kontakterna
med de parlamentariska organen i Sovjet, som numera som bekant
har ett reellt inflytande. Riksdagens utrikesutskott och internationella sekretariat
bör kunna komma med konkreta förslag i den riktningen.

Utby tesfond

Intresset för ökade kontakter med Sovjetunionen är stort i vårt land, inte
minst bland ungdomen och i fredsrörelsen. Next Stop Sovjet är ett belysande
exempel. Kulturutbytet utvecklas också positivt men mycket mer kan göras.
Vi föreslår att en särskild fond upprättas för att utveckla utbytet med Sovjetunionen.
Ur fonden bör också pengar kunna anslås för att underlätta sovjetiska
medborgares och organisationers besök i Sverige.

Baltikum

Vi välkomnar alla den utveckling som sker i de baltiska republikerna mot
ökat självbestämmande, demokratiska rättigheter och fria val. Våra kontakter
och vårt utbyte med Estland, Lettland och Litauen är emellertid alljämt
begränsade. Det mesta återstår att göra. Även här kan riksdagen bidra på
ett positivt sätt genom utvecklade förbindelser med de parlamentariska organen
i de baltiska republikerna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utökade kontakter med och stöd till de öst- och centraleuropeiska
länderna,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mo

Handelsförbindelserna

Sovjetunionen är i behov av en snabb ekonomisk och teknologisk utveckling.
Alltjämt bedriver USA trots vissa lättnader embargopolitik mot Sovjetunionen.
En rad produkter får inte säljas eller exporteras till Sovjetunionen.
Det är en skandal att Sverige som alliansfritt land så till den grad har underordnat
sig USA att vi deltar i den amerikanska embargopolitiken. I praktiken
är Sverige associerat med Cocom som samordnar blockaden mot Sovjetunionen
i fråga om en lång rad produkter. Sverige bör omgående frigöra sig
och fullt ut utveckla handeln med Sovjetunionen.

11

tionen anförts om avveckling av embargopolitiken gentemot
Sovjetunionen,1]

2. att riksdagen beslutar utveckla de bilaterala kontakterna med de
parlamentariska organen i Sovjetunionen,

3. att riksdagen beslutar utveckla de bilaterala kontakterna med de
parlamentariska organen i Estland, Lettland och Litauen,

4. att riksdagen beslutar inrätta en fond som årligen kan dela ut 25
milj.kr. för att befrämja besöksutbyte mellan Sverige och Sovjetunionen
i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 24 januari 1990
Lars Werner (vpk)

Berith Eriksson (vpk)

Bo Hammar (vpk)

Ylva Johansson (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk)
Margö Ingvardsson (vpk)
Bertil Måbrink (vpk)

Mot. 1989/90

U551

11989/90:N363

12