Motion till riksdagen
1989/90:U533

av Inger Schörling m.fl. (mp)
EG-anpassningen och näringslivet

Sverige är ett industriland, som exporterar en stor del av sin produktion. De
klassiska råvarorna trä, pappersmassa och järnmalm står bara för 8,5 procent
av exporten, medan verkstadsprodukter svarar för 46,2 procent. Och
av totalexporten går drygt hälften till EG-länderna. Den andelen ökar dessutom
stadigt. 1985 var andelen 48,6 procent, 1988 52,3 procent och under
första halvåret 1989 54,1 procent. Bland de tio största importörerna av
svenska varor är sju EG-länder.

Det finns således en krass handelsstatistisk faktabakgrund till de attityder
som dominerar svenskt näringsliv. Men frågan är om dessa fakta är tillräckliga
sakskäl för det enorma sug i riktning mot EG som omfattar inte bara
storföretagen utan också småföretag, jordbrukare, konsultfirmor och alla
sorters entreprenörer. EG har blivit den stora drömmen, det är på EG-marknaden
man ska göra vinsterna. Och, förutsätts det, den som inte får in en fot
i EG är dömd att gå under.

Att en fri stormarknad blir öppen också från andra hållet och innebär att
EG-företag får fri tillgång till den svenska marknaden, berörs sällan. Alla
utgår från att de själva ska bli vinnare. Att det kan finnas företag, regioner
och personer i det svenska samhället som blir förlorare, diskuteras sällan.
Och om det diskuteras, avfärdas det med att friast möjliga konkurrens inom
största möjliga marknad leder till bästa möjliga resultat för helheten.

EG - ett tillväxtparadis?

Från EG (Cecchini-rapporten) hävdas att den inre marknaden skulle öka
BNP med 3,2—5,7 procent, sänka inflationen med 4,5—7,7 procent och öka
sysselsättningen med 1,3-2,3 miljoner jobb. För Sveriges del har TCO påstått
att tjänstemän skulle ”tjäna” 10 000 kronor om året på EG.

Flera konventionella svenska tillväxtekonomer har ifrågasatt om just EG
är Sveriges räddning.

Den svenska långtidsutredningen har gett ut ett antal analyser av vad
svensk ”de-facto”-anslutning till EG (dvs. EG-anpassning) betyder samhällsekonomiskt.
Det pressmeddelande som skickades ut hade en uppseendeväckande
men betecknande rubrik: ”Kalldusch för eurotiker?”. Poängen
var att analyserna kraftigt dämpar de uppskruvade förväntningarna på EGmarknadens
betydelse som ”injektion” för svenskt näringsliv (Svensk ekonomi
och Europaintegrationen, bilaga 2—5 till LU 90).

Framför allt underkänns Cecchini-rapporten. Det sägs att den är ”behäf- Mot. 1989/90

tad med sådana metodmässiga problem att resultaten är mycket otillförlit- U533

liga”. Långtidsutredningen avstår från att själv försöka kvantifiera effekterna
av en svensk anslutning till den inre marknaden. Men några förmodanden
kan särskilt noteras:

- För att det ska bli några vinster av EG-marknaden ”krävs omfattande förändring
av företagsstrukturen inom branscherna, genom avgång och nyetablering
av företag”.

- De vinster som uppkommer väntas inte bestå i förbättrat resursutnyttjande
enligt frihandelsteorin om ”komparativa fördelar”; i stället blir det
vinster ”genom ett förbättrat utnyttjande av stordriftsfördelar, ökad konkurrens
och förbättrad effektivitet”.

- Den inre marknadens effekter kommer inte hela näringslivet tillgodo
utan kommer att bli ”koncentrerade till vissa branscher”.

- Den ökade rörligheten för kapital och arbete kan leda till en sänkning av
nationalinkomsten per capita.

- De svenska lönerna kommer att anpassas till EG, vilket betyder att de
”svenska relativlönerna i högre utsträckning än för närvarande kommer
att bestämmas utanför landet”.

- Det kommer att ”bli svårt att hävda den solidariska lönepolitiken med på
sikt åtföljande konsekvenser för inkomstfördelningen. Det kommer vid
en integration att bli svårare att bibehålla den inkomstutjämning vi i dag
har och lönespridningen inom tillverkningsindustrin kommer sannolikt
att närma sig den i EG-länderna”.

I den ansedda tidskriften Ekonomisk Debatt (6/89) ifrågasätter två nationalekonomer
effekterna av EG:s inre marknad utifrån teoretisk ”normativ
handelsteori”, som i vissa avseenden utgör ett ifrågasättande av dogmen om
att friast möjliga handel alltid är bra för alla parter. Artikelförfattarna avslutar
sin artikel med att konstatera att ”tillkomsten av EG:s inre marknad behöver
dock inte vara positiv för vare sig den svenska eller globala välfärden.

Detta gäller oberoende av om Sverige ansluter sig eller står utanför EG.”

(Ekholm & Torstensson: ”Svensk handelspolitik i ljuset av ny handelsteori”.)

Miljöpartiet anser att de övergripande följderna för svenskt näringsliv av
EG-anpassningen kan sammanfattas på följande sätt: EG:s inre marknad
kommer att leda till skärpt konkurrens. I detta hårda handelskrig kan vissa
väl förberedda storföretag skörda vinster. Många företag som är sämre rustade
för stenhård internationell konkurrens kommer att gå under. EG-företag
kommer in i Sverige och kommer att tvinga fram en allmän anpassning
till EG-villkor. Svenska löntagare kan drabbas av lönestopp. Detta bör ges
regeringen till känna.

Företagsförvärv

Statens industriverk har i 1989 års internationella antologi Svensk industri
inför EG 92 varnat för att den inre marknaden ”påtagligt ökar risken för utslagning
bland svenska underleverantörer till följd av att de svenska storföretagen
alltmer förlägger sina inköp och direktinvesteringar till EG-länderna”.

EG-kommissionen har redan börjat intressera sig för svenska skyddsre- Mot. 1989/90

gier mot utländska uppköp. Hittills har det ju varit svenska storföretag som U533

köpt in sig i EG, medan EG-företagen inte gjort några större inbrytningar
på den svenska marknaden. 1988 investerade svenska företag 25,6 miljarder
kronor i EG, medan EG-företag satsade bara 1,8 miljarder i Sverige. Och
på varje utländskt köp i Sverige går det 2,15 svenska köp i utlandet. Denna
obalans vill EG-kommissionen ändra på. Man tänker undersöka allt som
hindrar ett EG-företag från att ta över svenska företag, eftersom sådana regler
strider mot EG-principerna (DN 15.4.89).

I riksdagen har moderaterna och folkpartiet ställt sig bakom EG-ideologin
och krävt att den svenska företagsförvärvslagen ändras så att den överensstämmer
med EG-reglerna. Också på andra sätt vill partierna stimulera utländska
uppköp av svenska företag. Utskottsmajoriteten (dvs. s, c och vpk)
ville i betänkandet ha kvar nuvarande regler, men i debatten den 6 juni 1989
erkände plötsligt utrikesutskottets ordförande Stig Alemyr att han har
samma uppfattning som folkpartiet och ”personligen tror att det kan bli nödvändigt
att i en inte alltför avlägsen framtid ändra det svenska regelsystemet”.

Miljöpartiet krävde skärpta bestämmelser i syfte att undvika en förstärkning
av de transnationella företagens makt i Sverige. Miljöpartiet kräver nu
på nytt införande av skärpta bestämmelser för utländska företagsförvärv.

Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om sådan lagstiftning.

Steg mot EG-valuta

En central målsättning för EG är att skapa gemensam valuta och gemensam
centralbank - helt naturligt för en förbundsstat. Att ha en egen valuta och
en egen centralbank är grundvalar för möjligheten att i någon mån kunna
föra en självständig ekonomisk politik. För unioner är det därför ett viktigt
mål att avskaffa delstaternas valuta och riksbank, för små stater som vill
hävda sitt självbestämmande är det lika viktigt att slå vakt om dessa institutioner,
vilket bl.a. lett till att krav i denna riktning framförs av de baltiska
frihetsrörelserna.

I EG finns redan embryot till gemensam valuta, ecu och valutaunion,

EMS.

Anders Vredin, ekonomie doktor som arbetar vid Fackföreningsrörelsens
institut för ekonomisk forskning, har i en artikel avrått från svenskt EMSmedlemskap,
framför allt för att det skulle ”innebära minskad autonomi”.

Han förmodar att EMS-entusiasmen hos en del ekonomer ”mer är ett uttryck
för den allmänna EG-yran än för nya teorier och erfarenheter inom
penning- och växelkurspolitikens område”. (”Vägval i valutapolitiken: EMS
eller autonomi?” Ekonomisk Debatt, 7/89.)

I regeringens rapport Sverige-EFTA-EG1988 meddelas att en arbetsgrupp
med företrädare för finansdepartementet och riksbanken håller på att ”kartlägga
läget på det ekonomiska och monetära området i EG inkl. EMS, och
analysera tänkbara konsekvenser för Sverige”. Det konstateras också att
”frihet för korta kapitalrörelser ökar risken för fluktuationer i valutaflödena
som kan försvåra penning- och valutapolitiken i ett land”. Under 1988 har

en expertgrupp inom EFTA försökt utröna hur ”kapitalliberaliseringspro- Mot. 1989/90

cessen i Europa gestaltar sig och vilka effekterna på EFTA-länderna kan U533

bli”.

Regeringen har alltså först avskaffat valutaregleringen; därefter försöker
man ta reda på vad det får för effekter!

Miljöpartiet anser att valutareglering är en nödvändig ingrediens i ett självständigt
lands ekonomiska politik. Sverige bör därför inte bli medlem i EMS
eller ersätta kronan med ecu. Detta bör ges regeringen till känna.

Enhetlig skattepolitik

I Delorsplanen heter det beträffande skattepolitik bl.a.:

”Det blir nödvändigt att utveckla bindande regler och procedurer för budgetpolitiken
som bl.a. innefattar:

- effektiva övre gränser för budgetunderskott hos enskilda medlemsstater;
hinder mot tillgång till direkta centralbankskrediter och andra former för
monetär finansiering; gränser för lån i icke-EG-valuta,

- fastställande av en övergripande skattepolitik på medellång sikt, inbegripet
storleken och finansieringen av de olika budgetposterna, såväl på nationell
som EG-nivå.”

Dessa och liknande formuleringar har inom affärsvärlden tolkats som krav
på en gemensam skattepolitik. Ett exempel är presentationen av Delorsplanen
i Dagens Industri under rubriken: ”Europafantasterna redo ta nästa
steg - EMU Europas Monetära Union: En enda valuta - En enda centralbank
- En enda skattepolitik” (Dagens Industri 10.5.89). I artikeltexten heter
det: ”Regeringar som plågat folk och företag med extraskatter när en dyrbar
socialförsäkring gjort hål i budgeten får i fortsättningen begära godkännande
i Bryssel innan de gör något.”

Miljöpartiet slär vakt om svenska folkets urgamla rätt att sig själv beskatta
och avvisar därför svensk anpassning till Delorsplanen. Detta bör ges regeringen
till känna.

Regional utarmning

Ökade regionala obalanser är en av många säkra effekter av EG:s stormarknad.
Statens industriverk har gjort en utredning (SIND PM 1988:10) där det
heter: ”EG:s industripolitik har i ringa mån kunnat främja balansen mellan
de olika regionerna. De mest utvecklade områdena har dragit till sig arbetskraft
och kapital, medan regioner baserade på tillbakagående aktiviteter har
fått svåra sociala och ekonomiska problem.” Grundprincipen i EG är att
”statliga åtgärder som hotar konkurrensen förbjuds”. Däremot kan visst regionalstöd
utgå, förutsatt att det godkänns av EG-kommissionen.

Danmark har rika erfarenheter av hur detta i praktiken kan fungera i nordiska
sammanhang. Ett typiskt exempel är ön Mön. EG-kommissionen accepterade
den inte som stödområde eftersom det enligt Bryssel-byråkraterna
finns möjlighet att pendla till huvudstadsområdet - 100 kilometer avlägset
med vatten emellan!

Rapporten mynnar ut i ett antal slutsatser om de tänkbara följderna av en
EG-anpassning för Sveriges del: 1. Sverige kommer att få betala till EG:s 18

regionalpolitik, inte få något av den. 2. EG kommer att ”tona ner flera av
de regionalpolitiska insatser” som nu görs i Sverige. 3. Sveriges egen regionalpolitik
kommer att ”konfronteras med ett överstatligt organ”. 4. Svenska
regionalpolitiska åtgärder ”kan inte införas utan EG-kommissionens godkännande”.
5. En överslagsberäkning gör att bara ”ett par områden i Sverige
blir möjliga stödområden”.

Miljöpartiet anser att Sverige skall slå vakt om sin rätt att bedriva en självständig
regionalpolitik och avvisar varje tanke på att svenska riksdagsbeslut
om regionalt stöd måste underställas överstatliga organ för godkännande.
Detta bör ges regeringen till känna.

Fri upphandling

En EG-anpassning skulle leda till att EG-företag får samma möjligheter som
svenska företag att få offentliga uppdrag i Sverige. Industriförbundet har
krävt att EG:s upphandlingsregler ska tillämpas fullt ut i Sverige och att
dessa regler ska ”ges en annan rättslig status än de i dag gällande svenska
upphandlingsreglerna”. (Industriförbundet, handelspolitik, nr 3/89). Det betyder
att de möjligheter för lokalt självbestämmande vid upphandling som
nu finns helt skulle tas bort. Ingenting skulle kunna hindra EG-företag med
lägre kostnader från att bjuda under och därmed konkurrera ut lokala
svenska småföretag som t.ex. levererar mat till daghem och skolor, sköter
skolskjutsar, hämtar sopor, reparerar och underhåller kommunala lokaler
och så vidare. För att inte tala om alla anläggningsarbeten och byggprojekt,
där det skulle bli helt förbjudet att gynna svenska eller lokala företag.

Miljöpartiet anser att kommun, landsting och stat skall ha rätt att prioritera
lokal upphandling framför mera avlägsen sådan, bl.a. i syfte att minska
transportbehovet och kunna gynna lokal produktion för lokal konsumtion.
Därför är anslutning till EG:s upphandlingsregler utesluten. Riksdagen bör
hos regeringen begära de förändringar i upphandlingsförordningen som
krävs för att garantera sådan rätt.

Stopp för miljöjordbruk

I en analys från lantbruksuniversitetet (1989) med titeln Sverige och EG konsekvenser
av ett svenskt medlemskap för bonden, konstateras att ”det blir
mjölkbönderna som får svårast att anpassa sig till EG”. Medan växtodlingsföretag
skulle förbättra sin lönsamhet med ca 30 procent, skulle lönsamheten
försämras med 50 000 kronor per år för mjölkgården och med 40 000 kronor
per år för slaktsvinsgården.” Det heter vidare i rapporten: ”Det låga avräkningspriset
kan framtvinga en omfattande rationalisering på gårdsnivå.”
Konkret betyder detta att ett stort antal mindre gårdar i skogs- och mellanbygder
skulle slås ut.

För den redan hårt koncentrerade mejerinäringen skulle EG-anpassning
av svenskt jordbruk också få allvarliga effekter. ”Man kan anta att de europeiska
livsmedelsföretagen kommer att göra entré även på den svenska
marknaden och att svenska mejeriers hemmamarknadsavsättning därmed
kommer att hotas.”

Reglerna för spridning av bekämpningsmedel är ofta olika i Sverige och

Mot. 1989/90
U533

19

EG. Ett exempel som anges i rapporten gäller de cancerogena medlen man- Mot. 1989/90

cozeb och maneb som i Sverige inte får spridas senare än 30 dagar före skörd, U533

medan motsvarande tid i EG-landet Danmark är bara 14 dagar.

Beträffande fodertillsatser gäller att EG i motsats till Sverige tillåter antibiotika
i tillväxtfrämjande syfte, vissa färgämnen och produkter från självdöda
djur.

Lantbruksstyrelsen har undersökt vad EG-anpassning kan betyda för den
svenska växtskyddsstrategin (PM 1987-11-09). Två allvarliga problem påtalas.
Dels skulle risken öka för att nya växtskadegörare skulle komma in i
landet; om ”en EG-produkt med växtpass giltigt för hela EG-området accepteras
för införsel till Sverige utan inspektion vid gränsen ökar riskerna för
introduktion av växtskadegörare”. Dels skulle svensk potatisodling hotas,
p.g.a. vissa EG-direktiv som skulle ”innebära stora svårigheter för svensk
odling om de skulle tillämpas i oförändrad utformning i landet”.

En EG-anpassning av jordbruket skulle allvarligt försvåra en övergång till
biologisk odling som är nödvändigt av miljö- och hälsoskäl.

Miljöpartiet anser att Sverige skall behålla ett livskraftigt jordbruk över
hela landet och successivt ersätta nuvarande produktionsmetoder med ett
miljö- och djurvänligt, biologiskt-organiskt brukningssätt. Därför måste det
slås fast att anpassning av jordbrukspolitiken till EG inte kommer att bli aktuell.
Detta bör ges regeringen till känna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att EG-anpassning av näringslivet riskerar att leda
till handelskrig och massutslagning av företagsenheter,

[att riksdagen hos regeringen begär förslag till skärpt lagstiftning
om utländska företagsförvärv,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att valutareglering bör finnas som ett medel i en självständig
stats finanspolitik,2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige ej skall bli medlem i EMS,2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den svenska kronan ej skall ersättas av ”ecu” eller
annan överstatlig valuta,2]

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att svenska folkets urgamla rätt att sig själv beskatta
skall bestå,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige skall bibehålla oinskränkt rätt att självt
besluta om regionalpolitisk! stöd utan att detta skall behöva underställas
EG:s eller annat överstatligt organs godkännande,

[att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning som garanterar
kommuner, landsting och statliga inrättningar rätt att vid
upphandling föredra lokal produktion för lokal konsumtion,2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio- Mot. 1989/90

nen anförts om att jordbrukspolitiken icke skall anpassas till EG.2] U533

Stockholm den 24 januari 1990
Inger Schörling (mp)

Claes Roxbergh (mp)
Krister Skånberg (mp)

Per Gahrton (mp)
Elisabeth Franzén (mp)

11989/90:N314

21989/90:Fi207

21

Stockholm 1990