Motion till riksdagen
1989/90:U532

av Inger Schörling m.fl. (mp)
EG-anpassningen och gränskontrollen

Under valrörelsen 1988 gick moderaterna till hårt angrepp mot miljöpartiets
skeptiska EG-hållning. Bland annat beskylldes de gröna för att vilja hindra
ungdomars fria tågluffning i Europa. I handboken Med tåg i Europa avhandlas
26 europeiska länder i bokstavsordning från Belgien till Östtyskland och
Europa-kartan sträcker sig från Lissabon i väst till Istanbul i öst (Turkiet ingår
självklart i detta Europa - och Marocko!), från Nordkap i norr till Sicilien
i syd. EG nämns över huvud taget inte alls i boken (som förnyas varje
år)! Visum krävs bara till tre-fyra länder (det ändras då och då), alltså inte
ens till alla östländer.

Slutsats: För tågluffarbehov är gränserna inom hela Europa redan på god
väg att avskaffas, vilket inte har någonting med EG att göra. Miljöpartiet de
gröna är starkt positivt till ytterligare ökning av ungdomars möjligheter att
fritt resa över så stora områden av Europa och världen som möjligt.

EG:s planer på att helt avskaffa alla sorters gränsformaliteter, dvs. också
pass- och tullkontroll, handlar om helt andra saker. Hela gränskontrollen ska
avskaffas, är det tänkt. ”Riksgränsen till Danmark ska bli som en länsgräns”,
enligt EG-förespråkaren Carl B Hamilton i Europa och Sverige. Det kan
förefalla sympatiskt. Men inte ens mellan de nordiska länderna med deras
intima samarbete har man kunnat avskaffa alla gränskontroller, bl.a. för att
man vill kunna motverka smuggling. En viss kontroll av människors rörelser
i syfte att förhindra inresa av terrorister brukar också accepteras av de mest
liberala grupper.

Till skillnad från Norden kommer EG att upprätta en gemensam yttergrans.
Det innebär t.ex. att alla EG-länder (och EG-anpassade länder)
måste ha samma inresebestämmelser. Så fort en icke-EG-person har kommit
in i EG-området ska vederbörande nämligen kunna röra sig helt fritt inom
hela EG-området. Den som släpps in i Pireus eller Lissabon ska ha rätt att
utan någon som helst gränskontroll fritt resa till Helsingör och (om regeringens
EG-anpassningsplaner genomförs) Haparanda. Därför måste EG-länderna
bland annat komma överens om gemensamma visumkrav. En lista har
upprättats på femtio länder för vilka EG gemensamt kommit överens om
att kräva visum. På den listan finns länder som Sverige redan har avskaffat
visumkravet för (Ungern) och flera länder i vårt grannskap som Sverige
mycket väl snart kan vilja avskaffa visumkravet för, t.ex. Polen, Sovjetunionen
och Östtyskland. Inom ramen för EG-anpassning blir det inte möjligt
om inte hela EG går med på det.

Gemensam strängare flyktingpolitik Mot. 1989/90

U532

Ett viktigt steg på vägen mot helt harmoniserad flykting- och asylpolitik
inom EG är det s.k. Schengen-avtalet mellan fem av de sex ursprungliga EGländerna
(Frankrike, Västtyskland, Holland, Belgien, Luxemburg). Avtalet
innebär bl.a. att man inför gemensamma visumregler, gemensamt utlänningsregister,
gemensamma asylregler. Det mesta talar för att Schengen-avtalet
är fröet till harmonisering för hela EG.

”Man måste vara bra enfaldig för att tro att ett svenskt närmande till EG:s
inre marknad och ett gränslöst Västeuropa inte skulle innebära att även Sverige
tvingas till en total anpassning till de nya skärpta asylreglerna”, skriver
David Schwarz, redaktör för tidskriften Invandrare och Minoriteter, i en artikel
i maj 1989 och räknar upp en rad väntade effekter av den pågående EGanpassningen:

- Sverige måste införa samma stränga asylregler som EG. Annars kommer
EG att införa visumtvång för svenskar.

- Sverige måste ändra sina regler för beviljande av uppehållstillstånd och
svenskt medborgarskap och bl.a. sluta bevilja detta för personer som inte
kan styrka sin identitet.

- Sverige måste ändra grundlagens regler som förbjuder att svenska medborgare
utvisas eller berövas sitt medborgarskap.

- Sverige måste sluta ”gynna” nordiska medborgare från icke-EG-länder,
t.ex. finländare som arbetar i Sverige; de måste berövas rättigheter som
de nu har enligt nordiska konventioner och reduceras till ”gästarbetare”.

Fritt fram för knarksmugglare och terrorister?

Gränskontroller är som bekant inte bara till för att kontrollera legala ut- och
infarter, utan också för att hejda inresa av terrorister och olaglig införsel av
t.ex. narkotika. Det är inget lätt jobb.

I en utredning som delstatsregeringen i Hessen har gjort framgår att ansvariga
myndigheter i stora delar av Västtyskland hyser stor oro för hur
gränslösheten ska påverka kriminaliteten. Polischeferna i Hessen, Niedersachsen,
Bayern, Baden-Wiirttemberg och Saarland är eniga om att borttagandet
av gränskontrollerna leder till ett ”Sicherheitsdefizit” (försämring av
säkerheten). Polischefen i Nordrhein-Westfalen betonar särskilt att ”knarkpesten
kommer att breda ut sig snabbare” och polischefen i Hamburg tror
att den inre marknaden 1992 kommer att leda till ökning både av knarksmuggling
på grund av gränslösheten och ”ekonomisk brottslighet på grund
av det ökande konkurrenstrycket”.

Det är alltså klart att även om mycket spaningsarbete sker på annat håll
än vid gränsen, är ändå gränskontrollen en upparbetad och praktisk kontrollpunkt
som kan fånga smugglare och andra skummisar. Även om de
flesta inte direkt fångas vid gränsen, är det uppenbart att avsaknad av regelmässig
rutinkontroll vid gränserna avlägsnar ett besvärligt hinder för alla
som vill ta in sig själva eller smuggelgods olagligt i landet.

12

Gemensam EG-polis

När gränskontrollerna helt avvecklas behövs någonting i stället, som redan
håller på att utvecklas. ”Un FBI a la europea”, som det har kallats i spanska
El Pais (7.2.89). Ett europeiskt FBI, dvs. en överstatlig EG-polis.

Den organisatoriska grundvalen för ett EG-FBI är, utöver Schengenavtalet,
ett samarbete som pågått sedan 1975 och fått förkortningen TREVI efter
franska ”terrorisme, radicalisme, extremisme, violence internationale”. Initiativet
kom från EG:s ministerråd och ledningsgruppen utgörs av inrikesoch
polisministrarna. Ändå är TREVI formellt skilt från EG så att EG-parlamentets
begränsade kontrollmakt inte alls kan utövas. En av de drivande
krafterna bakom TREVI var Spanien som ville komma åt baskiska ETAmedlemmar
som fått asyl i Frankrike. TREVI sysslar dock inte bara med
den sorts vålds- och säkerhetsbrott som förkortningen egentligen står för,
utan efterhand har arbetsområdet utvidgats så att det nu också omfattar asylfrågor,
utbyte av polistjänstemän, gemensamt utnyttjande av förbindelsepoliser
i tredje-länder, gemensamma efterlysningar, samordnat dataregister,
datorläsbara identitetskort. Det är också inom TREVI som ersättningsåtgärderna
i ett gränslöst Europa diskuteras.

Regeringens integrationsrapport konstaterar:

”För att Sverige ska kunna hamna innanför gränserna för ett med EG gemensamt
område utan inre gränskontroller måste man från svensk sida
också ta ställning till en samordning med EG när det gäller riktlinjerna för
det yttre gränsskyddet.” En svensk EG-anpassning när det gäller flykting-,
asyl-, invandringspolitik och regler för viseringar m.m. torde ”aktualisera
vissa överväganden av utrikespolitisk natur”, heter det med en byråkratisk
underdrift. Men man hoppas att problemet är löst genom att gränslöshetsdirektivet
av EG skulle ha lagts på is.

Hur det än går med hastigheten i gränskontrollernas avveckling, är det
uppenbart att Sverige är inställt på att EG-anpassa sig. Det visar ett besök
av polisminister Bengt K Å Johansson i Madrid i maj 1989, där han enligt ett
pressmeddelande från civildepartementet deltog i EG-staternas konferens
inom ramen för det s.k. TREVI-samarbetet varvid ”vissa frågor på immigrationsområdet
som hänger samman med genomförandet av den inre marknaden”
dryftades. Statsrådet höll därvid ett anförande där han betonade vikten
av brett internationellt samarbete när det gäller terrorism, narkotikabrottslighet
och annan grov kriminalitet och han framhöll ”att Sverige är berett att
ytterligare fördjupa samarbetet”, inte minst med EG-staterna.

Storebror i stället för gränsskydd?

”Big Brother ersetzt den Zöllner” (Storebror ersätter tullaren), hävdar Der
Spiegel (10.7.89). När gränskontrollerna bortfaller måste de, som ovan visats,
ersättas med olika former av centralkontroll som gäller hela EG-området,
inbegripet EG-anpassade länder inom ramen för den inre marknaden.

En aspekt som få lär ha tänkt på är dataintegriteten. I ett annat reportage
berättar Der Spiegel (9.10.89):

”Beate Unser flyttar sin marknadsavdelning till Italien. Där kan ingen

Mot. 1989/90
U532

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
skall bibehålla full frihet att självt bestämma över sin visumpolitik,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
inte kommer att ändra de grundlagsregler som förbjuder utvisning av
svenska medborgare eller att någon berövas sitt svenska medborgarskap,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
inte skall frångå gällande nordiska konventioner om nordiska medborgares
inrese-, uppehålls- m.fl. personliga rättigheter i Sverige,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
inte har för avsikt att medverka i en västeuropeisk FBI,1]

[att riksdagen hos regeringen begär en detaljerad redogörelse för
formerna för och målsättningen med den hittillsvarande svenska medverkan
i TREVI-samarbetet,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
inte bör medverka i något internationellt polisiärt samarbete, t.ex.
inom TREVI, som syftar till ingripande mot eller kontroll av ”radikal”
politisk verksamhet,1]

4. att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av EG-anpassningens
följder för dataintegriteten,

[att riksdagen hos regeringen begär en redovisning av åtgärder för
att ytterligare underlätta för ungdomar att fritt resa bl.a. genom tågluffning
i så många länder som möjligt.2]

Stockholm den 24 januari 1990

Inger Schörling (mp)

Claes Roxbergh (mp) Per Gahrton (mp)

Krister Skånberg (mp) Elisabet Franzén (mp)

hindra henne från att sälja sitt kundkartotek i Flensburg vidare till videoklubbar
och pornografiförlag.

En adresshandlare i Frankfurt samlar ihop telefon- och telexabonnenter,
handels- och yrkesregister och offentliga medlemsregister och låter bearbeta
datamaterialet i Belgien för att sålla fram köpkraftiga målgrupper.”

Så kan det gå till, heter det, eftersom det i de flesta EG-länder inte finns
samma dataskydd som i Västtyskland. I den svenska regeringens rapporter
om EG-anpassningen behandlas datorer och informationsteknologi uteslutande
som en marknadsfråga för dataindustrin.

11989/90:Ju232

21989/90:Kr414

14