Motion till riksdagen

1989/90:U518

av Olof Johansson m.fl. (c)
Ett öppet Europa

Mot.

1989/90

U518

Sammanfattning

I denna motion presenteras centerpartiets principiella syn på europasamarbetet.
Händelseutvecklingen under de senaste åren har skapat helt nya förutsättningar.
Centerpartiet betonar vikten av att Sverige verkar för en alleuropeisk
gemenskap.

I grunden för värt europeiska samarbete bör ligga det nordiska samarbetet.
Den gemenskap som redan finns på olika områden bör förstärkas, och
Norden bör eftersträva ett gemensamt uppträdande inom ramen för den
europeiska integrationsprocessen och i andra internationella sammanhang.

Frigörelsen i Östeuropa påverkar också Norden. Det är naturligt att vi
känner ett särskilt ansvar för att stödja våra grannländer runt Östersjön, de
baltiska republikerna. Polen och DDR. Centern presenterar förslag till ett
omfattande samarbetsprogram, med tyngdpunkten på miljöområdet och
inom utbildning. Förslag presenteras till ett särskilt kreditinstitut som skall
kunna ge Ian pä förmånliga villkor till Östeuropa.

Ett utvidgat "nordiskt” samarbete som kan komma att omfatta, förutom
de nordiska länderna, också de baltiska republikerna. Polen och DDR, i synnerhet
de norra delarna, men också Leningrad-området och Karelen i
Sovjetunionen, och de nordligaste förbundsländerna i Västtyskland innebär
ett återskapande av uråldriga samarbetsvägar och kan bli en nyttig motvikt
till en koncentration mot centrala Västeuropa.

Centern betonar vikten av EFTA-samarbetet och utvecklingen av det
Europeiska Ekonomiska Samarbetsområdet (EES) mellan EFTA och EG.
Neutralitetspolitikens krav måste vara avgörande för Sveriges hållning till
den europeiska integrationen. Det innebär att Sverige inte kan bli medlem i
ett EG som utvecklas till en västeuropeisk politisk union. Det är också viktigt
att vi bibehåller en rimlig grad av ekonomisk självständighet för att säkerställa
neutralitetspolitikens trovärdighet. Sverige ska också i fortsättningen
vara en suverän stat och behålla sin rätt till självbestämmande.

Det är också viktigt att vi bibehåller våra möjligheter till en fortsatt reformpolitik
på viktiga samhällsområden som sysselsättning, regionalpolitik,
arbetsmiljö, miljö och folkhälsa.

Den beslutsordning som skapas inom EES måste utformas så att vi får
goda möjligheter att påverka utformningen av nya förslag, men inte kan påtvingas
lösningar som vi finner oacceptabla.

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr U518

EES måste, tillsammans med ESK-processen, Europarådet och FN:s Mot. 1989/90

europakommission ECE, bli organ för att skapa en alleuropeisk gemenskap U518

och också göra Östeuropa delaktigt i den europeiska integrationsprocessen.

Centern avvisar regeringens försök att finansiera stödet till Östeuropa genom
att ta av u-landsbiståndet.

Inledning

Arbetet för att värna demokrati, mänskliga rättigheter och solidaritet människor
emellan är en huvuduppgift för svensk utrikespolitik och för svenskt
internationellt arbete.

Händelserna under hösten 1989 - då folken i Östeuropa frigjorde sig från
den kommunistiska dominansen - visar hur snabb och föränderlig världen
kan vara. Under några korta höstmånader bevittnade vi den totalitära och
planekonomiska ideologins sönderfall.

Den nya politiska bilden i Europa kommer att ställa nya krav på insatser
och samarbete i europeiska samarbetsorgan. Möjligheterna att vidareutveckla
kontakter på olika nivåer och mellan skilda länder i syfte att slå vakt
om och stärka demokratiseringen och sammanhållningen i Europa har inte
varit så stora någonsin tidigare under efterkrigstiden.

Europeisk samverkan

Ett vidgat samarbete mellan nationerna i Europa kommer att kräva kompromisser
från alla ingående parter. Omfattningen av den framtida samverkan
kommer därmed att bli direkt beroende av varje nations beredskap när det
gäller anpassning. Europas möjligheter att bidra till lösningen av viktiga
världsproblem ökar betydligt, om länderna förmår att agera gemensamt.

Sverige har en lång tradition när det gäller internationellt samarbete. Vårt
lands litenhet i kombination med den snabbt ökande internationaliseringen
har medverkat till att stärka vårt intresse att samverka med andra länder.

Det är särskilt viktigt för ett litet land att internationella överenskommelser
kan följas upp och kontrolleras. Vi har därför aktivt medverkat till att tillskapa
kontrollfunktioner och sökt vägar för att ge dessa kontrollinstanser en
hög status.

Vår politik i detta avseende ställer naturligtvis krav på att vi själva svarar
upp mot innebörden i olika åtaganden. Det är skälet till vår beredskap att
anpassa vår lagstiftning till de krav som Europadomstolen för mänskliga rättigheter
ställer. Detta innebär dock inte att vi tillåter inskränkningar i vårt
lands suveränitet.

Redan nu samarbetar ett flertal av de europeiska länderna i olika internationella
organ. Alla länder i Europa utom Albanien deltar i ESK-processen.

Det är viktigt att använda det nätverk som byggdes inom ramen för ESKprocessen.
En utveckling av de redan definierade sektorerna för samarbete
är också angelägen. ESK-processen som en del i arbetet för ett Alleuropa
får inte underskattas.

Samarbetet mellan alla folk kommer att öka på alla områden. Formerna
för detta samarbete utmejslas nu. Där ingår EG och EFTA som två samtalspartners.
Om de östeuropeiska länderna kommer att välja COMECON/ 2

SEV som sin företrädare i processen är i dag oklart. Istället finns det vissa Mot. 1989/90

tecken som kan tyda på att nya konfigurationer av nationer kommer att enas U518

om ett gemensamt agerande.

Det nordiska samarbetet är viktigt och kan i det nya politiska läge som
vi befinner oss i bli än mer betydelsefullt. Inte minst inom ramen för den
fortgående europeiska integrationen är en förstärkt nordisk samverkan angelägen
för att ge tyngd åt de nordiska synpunkterna och intressena. Arbetet
i Nordiska rådet är en naturlig utgångspunkt för samnordiskt agerande.

De nordiska länderna har av hävd känt en stor gemenskap med folken i
Östersjö-området. Kontakterna mellan exempelvis de baltiska folken och
Finland/Sverige har upprätthållits även efter andra världskriget. Vårt nordiska
intresse för de baltiska republikerna, Polen och DDR har en historisk
bakgrund och en långvarig kulturell gemenskap.

Det är därför naturligt att det nordiska samarbetet successivt vidgas till att
i olika avseenden omfatta också resten av Östersjö-området. Redan idag har
Nordiska rådet aktivt arbetat i denna riktning t.ex. inom miljöområdet. Centerpartiet
har presenterat förslag till insatser för att förbättra miljön kring
Östersjön och därmed den marina miljön i en särskild motion.

Nordiskt samarbete

Det nordiska samarbetets starka plattform utgörs av språkgemenskapen, det
rika och till stor del gemensamma kulturarvet och våra gemensamma värderingar.
Till den nordiska identitetens kännetecken hör bl a respekten för
människovärdet, yttrandefriheten samt sociala, ekonomiska och kulturella
rättigheter. Från små länder i andra delar av världen finns ett starkt intresse
för ett liknande samarbete.

Det nordiska samarbetet har inte minst tack vare Nordiska rådet nått en
imponerande bredd och berör idag de flesta samhällsområden. Det har därmed
blivit ett grundläggande inslag i både in- och utrikespolitiken.

Nordiska rådet, som bildades år 1952 och där alla de nordiska länderna
medverkar, är det dominerande samarbetsorganet i dag. Samarbetet i Nordiska
rådet bygger på medlemsländernas oinskränkta suveränitet och självbestämmande.
Rådets uppgift är att genom rekommendationer till regeringarna
i de nordiska länderna främja tillkomsten av gemensamma beslut i medlemsländerna.

Arbetet i Nordiska rådet har i huvudsak varit framgångsrikt. Den nordiska
gemensamma arbetsmarknaden, passkonventionen och konventionen
om social trygghet är exempel på överenskommelser av stor vikt för de nordiska
folken. Fortfarande finns det dock behov av samordning inom skilda
områden.

Från 1970-talet och framåt har de ekonomiska frågorna fått större tyngd
i rådets arbete. Det genomgående temat för diskussionerna - Norden som
hemmamarknad - rör områden som handel, arbetskraftens rörlighet, infrastrukturer
och handelshinder av skilda slag. En ny nordisk ekonomisk handlingsplan,
som presenterades för ministerrådet 1988, innehåller förslag till
en rad åtgärder för att främja den nordiska integrationen och stärka Nordens
ställning i omvärlden. Handlingsplanen syftar också till en avveckling av

1* Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr U518

kvarvarande hinder för kapitalrörelser och finansiell integration mellan de Mot. 1989/90
nordiska länderna men också gentemot den övriga världen. U518

När det gäller att stärka samordningen mellan de nordiska länderna är det
också angeläget att skapa ett utbildningsområde inom Norden med en gemensam
tentamensgiltighet. Även forskningssamarbetet bör intensifieras
och byggas ut ytterligare.

En fortsatt harmonisering inom lagstiftningsområdet är angelägen. Inom
arbetsmiljö- och miljöområdet är detta särskilt viktigt. Samordningsarbetet
bör utgå från principen att det land som har den högsta ambitionsnivån inom
ett område skall vara riktgivande.

Samarbete i Östersjöområdet

Under de senaste åren har Nordiska rådet vidgat sina internationella kontakter
och engagemang. Historiskt har frågor med internationell anknytning
diskuterats med stor försiktighet. Utrikespolitik har inte tillhört de områden
där de nordiska länderna samverkat. Det råder dock nu enighet kring uppfattningen
att ett snävt nordiskt perspektiv begränsar möjligheterna till meningsfullt
och effektivt samarbete de nordiska länderna emellan. Istället bör
integrationen i Norden ses som en del av den allmänna integrationsutvecklingen
i Europa.

Nordiska rådet har också tidigare tagit viktiga initiativ till samarbete
främst inom miljöområdet inom en vidare krets av länder. Redan 1974 signerade
de sju staterna kring Östersjön en konvention om skydd av Östersjöns
marina miljö. De nordiska länderna har sedermera konkretiserat målsättningarna
för miljöarbetet år 1988 då rådet antog en åtgärdsplan mot förorening
av den marina miljön främst i Östersjön och Nordsjön.

Vikten av ett samordnat nordiskt agerande får enligt centerpartiets mening
inte underskattas. Nordiskt samarbete främjar sammanhållningen inom
Norden och skapar förutsättningar för breda lösningar som kan stärka gemenskap
och samarbete också med Europa och världen i övrigt.

Den pågående nydaningsprocessen i Sovjetunionen, som initierats av president
Gorbatjov, ger ökade befogenheter till de i unionen ingående republikerna.
Detta skapar nya förutsättningar för ett samarbete med de baltiska
republikerna.

De nordiska folken har ett gemensamt kulturellt arv med de baltiska folken.
Inom ramen för ett intensifierat samarbete bl a inom miljöområdet är
det naturligt att vidga kontakterna med de baltiska republikerna. Dessa bör
syfta till att bygga upp kontaktvägar inom skilda områden och med olika
grupper i Estland, Lettland och Litauen.

Kontakterna bör utvecklas på såväl regional som lokal nivå. Bl a bör det
vara naturligt med ett ökat utbyte mellan Gotland, sydöstra Sverige och det
baltiska området.

Reformprocessen har gått särskilt snabbt i Polen. Det allmänna valet våren
1989 var, fram till denna tidpunkt, det mest demokratiska som genomförts
i ett öststatsland. Den regering som formades därefter medförde att det
kommunistiska partiet tvingades avstå från sitt dominerande inflytande över
politiken i landet.

Den nya polska regeringen har vädjat om stöd från omvärlden. Centerpar- Mot. 1989/90

tiet har tidigare presenterat ett omfattande förslag till stöd för Polen i motion U518

1989/90:U1 och krävt insatser inom en ram om 1000 milj. kr. på tre år främst
till miljöinsatser inom utbildnings/informationsområdet samt för tekniksamarbete.
De samarbetsåtgärder som vi kan erbjuda våra grannstater Polen,

DDR och de baltiska republikerna dels inom ramen för Nordiska rådets arbete,
dels i särskilda bilaterala projekt, bör således enligt centerpartiets uppfattning
i huvudsak ha denna inriktning.

Nordeuropeiskt samarbete

Demokratiserings- och frigörelseprocessen i Östeuropa skapar nya förutsättningar
för allt europeiskt samarbete. Det är viktigt att Sverige spelar en pådrivande
roll i denna alleuropeiska integrationsprocess. Vi berör detta senare
i denna motion.

Ett särskilt intresse och ansvar har vi naturligtvis för vad som sker i vårt
närmaste grannområde. Historiska och geografiska skäl bildar grundval för
en solidaritet och intressegemenskap som förpliktar. Som vi redan nämnt anser
centerpartiet det viktigt att det traditionella nordiska samarbetet i skilda
avseenden utvidgas till att omfatta också våra övriga grannnar runt Östersjön.
Ett framtida informellt samarbetsområde med ett omfattande ekonomiskt,
kulturellt, socialt och politiskt utbyte skulle kunna omfatta de nordiska
länderna, de baltiska republikerna, i synnerhet de norra delarna av Polen
och DDR men också Leningrad-området och Karelen i Sovjetunionen
och de nordligaste delstaterna i Tyska förbundsrepubliken. Det skulle innebära
ett återställande av uråldriga kontaktvägar och utgöra en värdefull motvikt
till en koncentration mot centrala Västeuropa.

Miljösamarbete

Miljöförstöringen i de östeuropeiska länderna är ett gemensamt problem för
alla Europas länder. Det kommer att fordras stora insatser för att införa en
förbättrad reningsteknik och därmed begränsa de miljöförstörande utsläppen
från den tunga industrin och från städerna. Dessutom krävs en modernisering
av tillverkningsindustrin och moderna miljövänliga tillverkningsmetoder
både i den tunga processindustrin och i småföretagen. Det är naturligt
att miljön blir ett av de viktigaste samarbetsområdena mellan Sverige och
övriga Östersjöländer. Den mycket svåra ekologiska situationen i bl. a. Estland
och Polen kräver omfattande insatser. Den omfattande jordförstörelsen
har medfört att markens produktionsförmåga reducerats. Miljöproblemen
måste därför angripas omedelbart.

Floden Wisla avvattnar 2/3 av det polska territoriet. Det förorenade vattnet
från floden beräknas svara för 1/3 av alla föroreningar i Östersjön. Det
svenska bidraget har hittills begränsats till 1 milj kr och kopplats till ett krav
om motsvarande insats från den polska regeringen. De svenska stödinsatserna
för projektet bör kraftigt öka och omfatta såväl direkta bidrag till verksamheten,
teknisk och administrativ hjälp direkt till projektet som lånemöjligheter
i form av mjuka lån för att finansiera införande av miljövänlig reningsteknik.
5

Projektet Wisla kan enligt centerpartiets uppfattning tjäna som exempel Mot. 1989/90

på hur insatser för miljöförbättrande åtgärder bör organiseras. Det är ange- U518

läget att Sverige medverkar till att bygga upp och finansiera liknande verksamheter
i de baltiska republikerna och DDR.

Vi har i en annan motion till riksdagen föreslagit ett utökat stöd till Wislaprojektet
om 100 milj. kr.

För att underlätta finansieringen av införande av miljöförbättrande teknik
måste företag och organisationer i det aktuella området få tillgång till s.k.
mjuka lån, dvs. lån med låg ränta och lång amorteringstid. Ett kreditinstitut
bör därför inrättas för detta. Genom statliga garantier kan det tillgängliga
kapitalet på den svenska kapitalmarknaden lånas upp av institutet för vidareutlåning
till projekt som leder till en mer miljövänlig produktion än idag.

De låneberättigade länderna bör definieras i särskild ordning. Beviljade lån
ska löpa med låg ränta och med lång amorteringstid. Dessutom bör låntagarna
få möjligheter till återbetalning i låntagarlandets valuta.

Utbildningssamarbete

Det dominerande problemet inom näringslivet i området är bristen på kunskaper
i företagande och management. Utbildningsbehovet är omfattande.

Det är därför angeläget att ge möjligheter till ett utökat studentutbyte på
högskolenivå. En riktad utbildningsverksamhet kan även organiseras i samarbete
med svensk företagsamhet med den företagsanknutna utbildningen
inom gymnasieskolan som modell.

En fri och obunden press är en nödvändig del i ett demokratiskt samhälle
för att garantera en mångfald i informationsutbudet till människorna. Det
svenska stödet bör riktas till detta område. Stödet bör omfatta teknisk utrustning
för tidningsutgivning men också utbildningsinsatser för att stimulera
den fria pressen främst i Polen, DDR och i de baltiska republikerna.

Ekonomiskt samarbete

En förutsättning för en gynnsam ekonomisk utveckling är en sanering av
ekonomin. Polens skuldbörda uppgår idag till drygt 250 miljarder kronor.

Av detta är ca 2,5 miljarder kronor skulder från Sverige. Sverige bör deklarera
sin positiva inställning till att medverka i en skuldsanering. Denna kan
innehålla element som omvandling av fordran från konvertibel valuta till lokal
valuta, förlängda amorteringstider, avskrivning av fordran och skuldåterköp.

År 1989 medgavs Polen skuldbyten om ca 85 milj. kr. Även DDR bör erbjudas
möjligheter till skuldbyten.

En moderniseringsprocess förutsätter att handeln åter kan börja utvecklas.
Under de senaste åren har handeln mellan Sverige och Polen stagnerat.

Den svenska handeln med de baltiska republikerna var under mellankrigstiden
omfattande. Enbart den svensk-estniska handeln överskred dagens totala
svensk-sovjetiska. Också med DDR bör det finnas en stor outnyttjad
potential. En förbättring av läget kräver särskilda finansieringsmöjligheter.

Det särskilda kreditinstitut för ekonomiskt stöd till Östeuropa som vi föreslår
i en motion till riksdagen bör kunna bli ett utmärkt medel för att främja 6

sådan handel. Man bör också kunna tänka sig en finansiering med s k blan- Mot. 1989/90

dadé krediter, dvs. där särskilt förmånliga kreditvillkor möjliggörs genom ett U518

inslag av utvecklingsbistånd.

Statens exportråd bör få i uppdrag att ta fram ett program för att underlätta
samarbete mellan svenska småföretag och våra grannländer runt Östersjön.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till de resursförstärkningar
som kan erfordras för att genomföra ett sådant program.

EFTA-samarbetet i ett öppet Europa

Sverige har sedan 1900-talets början arbetat för en ökad frihandel. Den
svenska marknaden blev tidigt alltför liten för den svenska industriproduktionen.
Samtidigt som de svenska företagen behövde tillgång till m rknader
utanför Sverige för avsättning av sina produkter, efterfrågade konsumenterna
ett bättre varuutbud till lägre priser.

Den svenska industrins beroende av världsmarknaden har accelererat under
efterkrigstiden. Sverige, som är ett litet land, är i stor utsträckning beroende
av samarbete inom det ekonomiska området. Ca tre fjärdedelar av den
svenska utrikeshandeln går till de västeuropeiska länderna inom EFTA och
EG. Det har därför varit naturligt att söka ett vidgat samarbete inom handelsområdet
med dessa länder.

Redan år 1973 ingick Sverige och de övriga EFTA-länderna Finland, Island,
Norge, Schweiz och Österrike avtal med EG om frihandel för industrivaror.
Detta avtal har sedermera utvecklats och EFTA-länderna har sedan
1984 fullständig tullfrihet för industrivaruhandeln med EG. Samma år beslöt
medlemsländerna i EFTA och EG-länderna att utvidga samarbetet till ett
gemensamt europeiskt samarbetsområde (EES) som ska omfatta de 18 västeuropeiska
länderna i EFTA och EG.

EFTA:s roll har därmed utvecklats från att vara en renodlad frihandelsorganisation
till ett internationellt organ med vidgade uppgifter. Detta ställer
krav på en intensiv samverkan mellan EFTA:s medlemsländer för att uppnå
consensus, eftersom varje enskilt medlemsland har kvar fullständig suveränitet.
Centerpartiet har senast i motion 1988/89:U561 om ett vidgat Europasamarbete
föreslagit förstärkningar av EFTA:s resurser i respektive medlemsland.
Regeringen föreslår nu förstärkning av Sveriges bidrag till EFTA:s
kansliresurser med 5 milj. kr. budgetåret 1990/91.

Trots detta resurstillskott bör regeringen ha en beredskap att ytterligare
förstärka EFTA:s resurser. Det ankommer på regeringen att vid behov återkomma
till riksdagen i frågan.

Under år 1990 kommer arbetet i EFTA att koncentreras till förhandlingarna
om en ökad integration och samordning med EG.

För att möjliggöra en bred politisk enighet i riksdagen kring förhandlingarna
och deras resultat är det nödvändigt med nära och täta kontakter mellan
riksdagen och regeringen. Centerpartiets representanter i EFTA-delegationen
har presenterat vår syn på hur informationsutbytet med fördel bör bedrivas.
Det är nu nödvändigt att markera EFTA:s bredare uppgifter än att enbart
tjäna som förhandlingspart till EG.

Integrationssträvandena måste nu vidgas att omfatta såväl EFTA och EG

länderna som medlemmarna i SEV (COMECON). Gemensamma ansträng- Mot. 1989/90

ningar i olika internationella organ, där EFTA är en viktig del, kan med- U518

verka till att skapa öppenhet inom olika områden i hela Europa. Vi bör arbeta
för ett friare och ökat flöde av varor, tjänster och kapital mellan Europas
länder. Parallellt med detta bör vi arbeta för gemensamma ställningstaganden
när det gäller grundläggande mänskliga rättigheter, ett ökat kulturellt
och socialt utbyte. Därigenom kan grunden läggas för en verklig alleuropeisk
gemenskap. Det bör vara naturligt att Sverige aktivt arbetar för en
sådan utveckling. Såväl president Gorbatjovs tankar om ”det europeiska huset”
som president Mitterrands och EG:s kommissionspresident Delors
idéer om en europeisk konfederation visar att det finns ett betydande politiskt
stöd för en sådan utveckling.

EFTA bör dock inte bara ses som ett instrument för ökat samarbete inom
Europa. Sverige bör tvärtom verka för att EFTA bygger upp ett utvidgat
ekonomiskt samarbete också med andra marknader som Nordamerika, Ostasien
etc.

EFTA/EG-förhandlingarna

Det europeiska handelsutbytet har av hävd varit omfattande. Västeuropa utgör
redan idag en ekonomisk enhet i den meningen att de västeuropeiska
länderna är utvecklade ekonomier med en i hög grad specialiserad produktion.
Även i ett historiskt perspektiv har den svenska handeln varit riktad
mot Västeuropa.

Det har därför varit naturligt för Sverige att söka samarbete inom det ekonomiska
området med länder i Västeuropa. Redan 1973 tecknade också Sverige
tillsammans med de övriga EFTA-länderna handelsavtal med EG.

Detta avtal utvidgades 1984 och omfattar nu en gemensam reglering när det
gäller industrivaror.

1984 beslutade också EFTA- och EG-länderna att inleda ett samarbete för
ett ekonomiskt samarbete (EES) i den s k Luxemburg-deklarationen.

Förhandlingarna mellan EFTA-länderna och EG har försvårats av organisationernas
skilda karaktärer. Medan EFTA är en renodlad frihandelsorganisation,
är syftet med EG att skapa en union mellan medlemsländerna.

Samtidigt står det klart att båda organisationerna har ett intresse av ett nära
samarbete främst inom det ekonomiska området.

Det har därför varit en gemensam angelägenhet att söka lösningar som
skapar förutsättningar för en fördjupning av samarbetet utan att å ena sidan
begränsa EFTA-ländernas självständighet och å andra sidan hindra EG-ländernas
samordning.

En möjlig lösning presenterade EG-kommissionens ordförande Jacques
Delors i januari 1988. Det förslag som framlades förordar diskussioner mellan
organisationerna i syfte att finna former för en gemensam struktur för
det fortsatta arbetet.

Centerpartiet har deklarerat partiets positiva inställning till ett nära samarbete
mellan EFTA-länderna och EG. Den historiska och kulturella värdegemenskap
som finns mellan länderna i Västeuropa är viktig att utveckla.

Ett fortsatt nära samarbete som leder till en utveckling av mänskliga kontak

ter mellan de västeuropeiska folken har ett egenvärde i sig. Samtidigt finner Mot. 1989/90
vi det viktigt att Sveriges oberoende och suveränitet vidmakthålls. Vår neu- U518

tralitetspolitik måste alltid vara utgångspunkten när det gäller integrationsarbete
vare sig detta avser Norden, Nordeuropa, EFTA eller EG.

Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES)

Trots EFTA:s och EG:s gemensamma europeiska arv och de intensiva kontakterna
inom handelsområdet, mediaområdet och kulturellt mellan de
europeiska länderna, var intresset för ett vidgat samarbete mellan handelsorganisationerna
ringa fram till mitten på 1980-talet. Samarbetet begränsades
till att omfatta handelsområdet.

I och med Luxemburg-deklarationen 1984 angavs dock en ny och bredare
inriktning för det fortsatta samarbetet. I dokumentet identifieras fyra principiellt
viktiga samarbetsområden - fri rörlighet för personer, tjänster, varor
och kapital, dvs. de fyra friheter som också är inriktningen för EG:s utveckling
mot en inre marknad.

Under tiden från 1984 fram till januari 1989 genomfördes sonderingar för
att söka gemensamma regler i syfte att skapa ökad rörlighet. Arbetet stördes
dock av samordningsproblem inom EG i anledning av att länderkretsen då
utökades med Spanien och Portugal, men också av brister i samordningar
mellan medlemmarna i EFTA. Intresset för integrationsarbetet var i hög
grad skiftande mellan de sinsemellan suveräna EFTA-länderna.

För Sveriges del stod det vid denna tid klart att ett närmare integrationsarbete
mellan EFTA-länderna och EG-kretsen var helt beroende av den självständighet
som vårt land kunde garanteras i denna process. Den svenska
neutralitetspolitiken sätter gränser för möjliga samarbetsområden men även
för graden av samarbete generellt sätt. Inom viktiga politikområden riskerar
dessutom en samordning av regelsystemen mellan EG och Sverige att medföra
försämringar för vår del. Det skulle kunna bli svårt att upprätthålla viktiga
regleringar till skydd för medborgarna inom arbetsmiljö- och miljöområdena.

I ett tal vid EG-parlamentets möte den 17/1 1989 i Strasbourg förordade
Jacques Delors att det fortsatta integrationsarbetet borde inriktas mot en
samordnad beslutsstruktur. Intentionerna accepterades såväl av EFTA:s
som EG:s bslutande organ och förhandlingsklimatet förbättrades.

Under år 1989 har arbetet med att kartlägga olika problemområden varit
intensivt. I december redovisades resultatet av detta kartläggningsarbete av
EFTA:s och EG:s ministerråd. Med detta som underlag enades EFTA-länderna
och EG om en fortsättning av överläggningarna med målet att presentera
förslag till samarbetsavtal avseende de fyra friheterna. Under de första
månaderna 1990 avses förhandlingsmandadet från svensk sida utformas, varefter
realförhandlingar följer.

En viktig utgångspunkt för Sveriges inställning till integrationen måste
också fortsättningsvis vara neutralitetspolitikens krav. Även i det föränderliga
politiska skeende som vi nu upplever, är vår neutrala ställning och vårt
oberoende från stormaktsintresse en utomordentlig utrikes- och säkerhetspolitisk
tillgång som vi måste slå vakt om. Det gör att vi inte rimligen skulle

kunna deltaga som medlemmar i ett EG som strävar mot att bli en ekono- Mot. 1989/90

misk och politisk union. Hur långt utvecklingen skall föras i denna riktning U518

är visserligen omdiskuterat, men inte minst de ursprungliga sex EG-länderna

spelar en pådrivande roll. Varje diskussion om Sveriges förhållande till EG

måste under alla förhållanden utgå ifrån att EG-ländernas strävan mot en

politisk union mycket väl kan bli framgångsrik.

Även i det friare samarbete som vi nu förhandlingsvägen försöker åstadkomma,
är det viktigt att slå vakt om neutralitetspolitikens trovärdighet.

Den förutsätter inte bara att vi står fria från direkt säkerhetspolitiska bindningar,
utan också att vi har en rimlig grad av ekonomiskt oberoende. Flera
av de samarbetsprojekt som nu diskuteras inom EG kan få mycket långtgående
inrikespolitiska konsekvenser inom medlemsländerna. Dit hör planerna
på att utveckla det monetära samarbetet, EMS, till en valutaunion,
eventuellt med en gemensam centralbank. Detta skulle kräva ett långtgående
ekonomiskt-politiskt samarbete och en samordnad budgetpolitik. I
praktiken skulle detta kunna få mycket långtgående följder för de deltagande
ländernas möjligheter att föra en självständig politik på politikområden
med ekonomiska och budgetmässiga konsekvenser. Den svenska växelkursens
anknytning till omvärldens valutor har fungerat tillfredsställande.

En svensk anknytning till European Monetary System (EMS) saknar mot
denna bakgrund aktualitet.

Ett område som måste klargöras är formerna för gemensamt beslutsfattande
med gemensamma administrativa organ och utformningen av den juridiska
kontrollen av efterlevnaden av ingångna överenskommelser. Centerpartiet
vill redan nu poängtera att dessa frågor måste lösas på ett sådant sätt
att de garanterar en i verklig mening bevarad självständighet för Sverige.

Detta innebär att kommande avtal inte får innehålla beslutsformer av
överstatlig karaktär, som skulle kunna leda till att Sverige påtvingades förhållanden
som vi finner oacceptabla. Enligt centerns uppfattning kan en beslutsprocess
inom EES som innebär en gemensam beredning av ärenden,
men separata beslut inom EG och EFTA-länderna vara en fullt framkomlig
väg. Det innebär att vi får goda möjligheter att med tyngden av våra argument
påverka en frågas hantering. Om det trots detta inte går att komma
fram till en lösning som är acceptabel för alla, kvarstår möjligheten att välja
skilda lösningar. Tvister rörande vårt nu gällande frihandelsavtal löses i en
blandad kommission, där enhälliga beslut erfordras. En sådan lösning bör
övervägas.

Inom flera områden ställer Sverige högre standardkrav än motsvarande
regler i EG-sfären leder till. Det gäller exempelvis delar av det svenska välfärdssystemet
med den trygghet det ger medborgarna. Integrationen får inte
medföra krav på svensk anpassning så att viktiga skyddsaspekter sätts åsido.

Fortsatt reformarbete i fråga om t ex sysselsättning, regionalpolitik, arbetsmiljö,
miljö och folkhälsa får inte försvåras.

Vi har anledning att delta i ett gemensamt arbete för att höja ambitionsnivån
i hela Europa på viktiga välfärdsområden. Samtidigt får vi inte göra vår
egen utveckling beroende av detta, eftersom de ambitionshöjande insatserna
inom EFTA/EG- ramen kan komma att försvåras beroende på systemens
inneboende tröghet. Centerpartiet är således inte berett medverka till 10

en integrationsprocess som hindrar reformer inom t.ex. miljöområdet. Vi är Mot. 1989/90
inte heller beredda acceptera överenskommelser som inskränker medbor- U518

garnas inflytandemöjligheter.

Frågor rörande den regionala balansen måste ägnas särskild uppmärksamhet.
Det råder enighet kring principen att arbeta för en ekonomisk och social
utjämning mellan olika regioner. Centerpartiet vill betona att ett samarbetsavtal
måste ge riksdagen handlingsfrihet att bedriva en aktiv regionalpolitik.

Under våren planerar regeringen att presentera riksdagen förslag till insatser
inom det regionalpolitiska området. Centerpartiet kommer att närmare redovisa
sin syn på regionalpolitiken i anslutning till denna.

Viktiga hänsyn måste tas till centrala samhälleliga värden i de kommande
förhandlingarna mellan EFTA och EG. Det bör finnas goda möjligheter att
tillgodose detta inom den ram som EES tycks kunna bjuda. Med detta som
utgångspunkt, och med de särskilda krav som vår neutralitetspolitik ställer,
finns det starka skäl för Sverige att arbeta för ett gemensamt deltagande i
”de fyra friheterna” liksom i samarbetet kring angränsande områden som
utbildning, forskning, miljö etc. Ur denna synpunkt är det angeläget och
önskvärt med fritt resande, kulturellt utbyte m.m.

Ett förslag till en överenskommelse mellan EFTA-länderna och EG fordrar
en noggrann beredning. En sådan förhandlingsprocess måste därför drivas
på ett sätt, och i en takt, som ger ett gott utrymme för en djupgående
analys.

Centerpartiet utgår från att förhandlingsmandatets närmare utformning
blir föremål för överläggningar mellan de politiska partierna. Dessutom är
det angeläget att informationsutbytet mellan riksdagen och regeringen i EGfrågan
intensifieras. För att möjliggöra bredast möjliga majoritet i riksdagen
i frågan, är det nödvändigt att riksdagen får tillfälle delge regeringen sina
synpunkter på förhandlingsläget innan förhandlingarna inleds. Det är av särskilt
intresse att belysa de problemområden som finns. Även om regleringen
inom olika sakpolitiska fält är av s.k. mininatur, vilket ger möjligheter för
ett enskilt land att arbeta med högre ambitioner, kvarstår frågetecken.

Europarådet

Europarådet tillkom ursprungligen som ett organ för att efter andra världskriget
skapa ett enat och demokratiskt Europa. Dess huvuduppgift har kommit
att bli att vaka över enskilda människors grundläggande rättigheter och
deras sociala trygghet. I det nya Europa som kan skönjas har Europarådet
en stor uppgift att fylla.

Frigörelseprocessen i Östeuropa har blottlagt hittills dolda konflikter av
etniskt och religiöst ursprung mellan människor i enskilda länder. Gränsdragningen
mellan olika nationer, som lades fast efter andra världskrigets
slut, innebar också att människor med etnisk, kulturell och historisk samhörighet
kom att tillhöra skilda nationer.

I flera länder saknar också folket erfarenheter av ett demokratiskt styrelseskick
och de möjligheter, men även begränsningar, som ett sådant ger.

Redan nu har flera av de östeuropeiska länderna visat intresse för ett samarbete
inom Europarådets ram. Samtidigt som det är angeläget att markera

kraven på folkstyrelse hos rådets medlemsstater, är det viktigt att rådets Mot. 1989/90
samlade kompetens och erfarenheter erbjuds de intresserade länderna. Ge- U518

nom ett sådant agerande kan Europarådet aktivt medverka till att frigörelsen
går i demokratisk riktning.

När allmänna val genomförts och en regering som har folkets stöd är etablerad
i ett land, bör därför Europarådet vara beredd pröva förfrågningar
om deltagande och medlemskap i positiv anda. En förutsättning är dock att
länderna ansluter sig till Europa-konventionen om de mänskliga fri- och rättigheterna.
Därutöver måste rådet skapa en beredskap för att underlätta och
stödja en utveckling till frihet i dessa länder.

Arbetet kommer att kräva insatser inom ett stort antal områden. Dit hör
formerna för lagstiftning och enskildas rättssäkerhet, garantier för yttrandefrihet
och fritt informationsutbyte mellan enskilda människor och olika
grupper i ett samhälle. Hit bör även föreningsfrihet, religionsfrihet och fri
kulturell utövning oberoende av etnisk tillhörighet.

I motioner till riksdagen har centerpartiet understrukit vikten av ett brett
svenskt engagemang och deltagande i europeiska samarbetsorgan. Enligt
centerpartiets uppfattning har vårt land, liksom alla andra europeiska länder,
ett ansvar i arbetet med att skapa ett fredligt Europa.

Sverige bör i Europarådets ministerkommitté ta initiativ till ett arbete
inom rådet i syfte att utvidga kontakterna med de länder i Europa som idag
står utanför Europarådets arbete. Detta bör ges regeringen tillkänna.

Europarådets roll för att skapa en plattform för det demokratiska utvecklingsarbetet
är viktig. Det kommer att ställa stora krav på organisationen och
förändra dess roll och betydelse. Förutsättningen för ett ökat samarbete är
att den demokratiska utvecklingen i Östeuropa inte stannar upp. Ett demokratiskt
samhällsskick är nödvändigt för att kunna garantera de östeuropeiska
folken grundläggande mänskliga rättigheter. För att möjliggöra detta
krävs, som vi påpekat i motionen, bl.a. omfattande förändringar av det rättsliga
systemet i dessa länder. Detta kräver också ökade resurser för att finansiera
rådets verksamhet.

En alleuropeisk gemenskap

Demokratiseringen och frigörelsen i Östeuropa är jämte den västeuropeiska
integrationen det just nu viktigaste skeendet i vår världsdel. Sammantaget
innebär dessa två händelsekedjor att en helt ny politisk situation har skapats
i Europa. Det är viktigt att båda dessa processer bringas att samverka.

Det bör vara självklart för Sverige, med våra politiska traditioner, att som
huvudmål för vår europapolitik sträva efter en verklig alleuropeisk gemenskap.
Det är viktigt att stödja demokratiseringen och frigörelsen i Östeuropa,
och lika viktigt att medverka till att den europeiska integrationsprocessen
kommer att omfatta hela Europa.

Detta innebär inte att man bör räkna med att EG skall komma att utvidgas
och bli alleuropeisk. För närvarande prioriterar organisationen i stället ett
fördjupat samarbete inom den befintliga medlemskretsen, med sikte på en
politisk union.

I stället är det andra organ som kommer i förgrunden som instrument för

den alleuropeiska integrationsprocessen. ESK-processen kom redan under Mot. 1989/90
det kalla kriget att spela en viktig roll. Europarådet har, som redan nämnts, U518

viktiga uppgifter framför sig främst inom områdena demokrati och mänskliga
rättigheter. ECE, FN:s ekonomiska kommission för Europa, omfattar
redan samtliga europeiska länder samt USA och Canada och spelar en viktig
roll främst på miljöområdet. Detta samarbete bör nu ytterligare förstärkas.

På det ekonomiska området bör enligt vår uppfattning det Europeiska
Ekonomiska Samarbetsområdet, EES, som nu håller på att utvecklas mellan
EFTA och EG, kunna bli ett bra instrument också för det alleuropeiska samarbetet.
Detta innebär att de östeuropeiska länderna skulle kunna delta i
EES-processen i takt med att de utvecklar sin marknadsekonomi.

Läget i Östeuropa är bräckligt. Länderna brottas med stora ekonomiska
problem. De centralistiska planekonomierna har misslyckats och brutit samman.
Processindustrierna i öst är ineffektiva och arbetar med en föråldrad
teknik. Livsmedelsproduktionen är i flera länder otillräcklig för det egna
landets behov. Inflationen är mycket hög. Flera av länderna har betungande
utlandsskulder.

Omfattningen av miljöförstöringen i Östeuropa och Sovjetunionen kan
inte överblickas i dag. Olika bedömare och forskare varnar dock för omfattande
naturkatastrofer där stora områden riskerar att ödeläggas under överskådlig
framtid till följd av miljöförstörande verksamheter.

Förtrycket av människorna har varit omfattande. Alla de rättigheter som
folken i Västeuropa betraktar som självklara - rätten att bilda politiskt parti,
yttrandefrihet, informationsfrihet, religionsfrihet, föreningsfrihet, demonstrationsfrihet
- har varit kraftigt beskurna.

Trots att den revolutionära utvecklingen i Polen, Ungern, Tjeckoslovakien,
DDR, Bulgarien och Rumänien resulterat i nya mer demokratiskt sinnade
ledningar, återstår fortfarande ett omfattande arbete. I dessa länder
pågår ett arbete för att skapa pluralistiska demokratier som bygger på folkens
vilja så som den kommer till uttryck i allmänna och fria val. Under
första halvåret 1990 planeras allmänna val till de högsta beslutande församlingarna
i dessa länder. Redan nu har dock ledningarna beslutat om radikala
förändringar som leder till ökade fri- och rättigheter för de östeuropeiska
folken.

Arbetet för att bryta upp det låsta systemet och förbättra människornas
levnadsvillkor fick helt nya förutsättningar när Michail Gorbatjov blev
Sovjetunionens president. Sedan år 1985 har han i Sovjetunionens ledning
målmedvetet verkat för ett närmande mellan öst och väst. Avspänningspolitiken
mellan stormakterna är i hög grad ett resultat av detta. I Sovjetunionen
har Gorbatjov successivt vidtagit åtgärder som ökar sovjetmedborgarnas frihet.
Centralregeringen har strävat efter att genomföra processen mot ett mer
demokratiskt system med starka inslag av marknadsekonomi i samförstånd
med de ingående republikerna i unionen. Den friare politiska situationen
har dock släppt fram ett motstånd mot det ryska förtrycket, som har sina
rötter ända tillbaka till tsarväldets tid. Längtan bland olika icke-ryska folk
efter att få sin nationella frihet har vuxit till ett allvarligt hot mot Sovjetunionens
fortbestånd. De miserabla levnadsförhållandena bidrar också till att
skärpa konflikterna mellan olika folkgrupper och att göra läget explosivt. 13

Utvecklingen i de övriga östeuropeiska länderna har varit dramatisk. Po- Mot. 1989/90

len visade vägen genom att det polska folket i de dittills mest demokratiska U518

valen i ett kommunistland sedan andra världskriget gav Solidaritet sitt stöd.

Efter förhandlingar lyckades också Solidaritet förmå det polska kommunistpartiet
att avstå från ett dominerande inflytande i regeringen.

I Ungern beslutade kommunistpartiet att upplösa sig självt och istället
bilda ett socialdemokratiskt arbetarparti. Den ungerska konstitutionen reformerades
och de mänskliga rättigheterna för det ungerska folket förbättrades.

Folkresningarna i Tjeckoslovakien, Bulgarien och DDR fick ett i huvudsak
fredligt förlopp. Efter omfattande massdemonstrationer tvingades de
kommunistiska regeringarna överlämna makten. De allra sista dagarna av år
1989 föll slutligen även den despotiska regimen i Rumänien men först efter
omfattande strider mellan folket och den rumänska armén i gemensam kamp
mot den tidigare diktatorns säkerhetsstyrkor Securitate.

Folken har förenats i en kamp mot det kommunistiska systemet men även
i en misstro mot centralstyrning i alla dess former. Oron för att de med möda
uppnådda resultaten ska gå förlorade är stor och bottnar i insikten om att
viktiga samhällsfunktioner på central och lokal nivå administreras av samma
människor som tidigare. Förväntningarna på de nya regimerna är dock
mycket stora med krav på omedelbara ekonomiska och politiska förbättringar
samtidigt som misstron mot det politiska systemets möjligheter att
lösa problemen är framträdande.

Behoven av stödinsatser i Östeuropa är stora. De västeuropeiska länderna
har också reagerat snabbt. EG-länderna har i samarbete med USA förklarat
sig villiga att administrera betydande insatser till Östeuropa. Det gäller exempelvis
stora livsmedelssändningar för att trygga försörjningen i Polen under
vintern 1990. Sverige har en beredskap för att delta i detta samordnade
arbete.

Sverige har som en alliansfri nation särskilda möjligheter att medverka till
insatser för att trygga utvecklingen. Särskilt gäller detta, som vi tidigare
framhållit, våra grannländer runt Östersjön. Men självfallet måste vår medverkan
gälla hela Europa. Inte minst bör vi stimulera insatser för att vidga
det pågående förtroendeskapande och säkerhetsskapande arbetet i Europa
(ESK).

Hittills har arbetet inom ESK koncentrerats till avspänning inom det militära
området, den s k första korgen i Helsingfors-dokumentet, och till området
mänskliga rättigheter som återfinns i den tredje korgen. Den andra korgen
i dokumentet som omfattar handel, teknik, miljö och vetenskap har inte
behandlats i större omfattning. Mot bakgrund av den förändrade politiska
situationen i Europa finns det nu nya förutsättningar för fruktbara överläggningar
inom dessa områden. Sveriges delegater i ESK-arbetet bör därför ta
initiativ till en särskild uppföljningskonferens omfattande den andra korgen.

Målet för arbetet skall vara att undanröja de hinder som finns idag för samarbete
främst inom områdena miljö, teknik och vetenskap.

Den dramatiska utvecklingen i Östeuropa och det pågående arbetet inom
ramen för konferensen om säkerhet och samarbete i Europa, ESK, kommer
att ställa nya krav på insatser från de nordiska länderna men även ge möjlig- 14

heter till samarbete inom nya områden och med andra former i ett bredare Mot. 1989/90

europeiskt sammanhang. Den planerade Wien-konferensens vidgade ar- U518

betsområde att omfatta en kartläggning av de mänskliga rättigheterna är, enligt
centerns mening, önskvärt och angeläget.

Breda kontaktytor mellan olika grupper i skilda länder leder till en ökad
förståelse länderna emellan. Inom det kulturella området är det särskilt viktigt
att underlätta utbyte mellan olika länder. I anslutning till ”Kulturforum”
i Budapest 1985, en konferens inom ramen för ESK-processen, väcktes förslag
om inrättande av en europeisk kulturfond. Förslaget föranledde inga
beslut. Det förändrade läget idag ger dock nya möjligheter att nå consensus
i frågan. Frågan om inrättande av en europeisk kulturfond för att främja kulturellt
utbyte mellan länderna i Europa och Nordamerika bör därför aktualiseras
vid uppföljningskonferensen i Wien under året.

De svenska viseringsreglerna bör ses över. Medborgare från Östeuropa
ska ha samma möjligheter som människor från Västeuropa att besöka Sverige.
I den mån särskilda viseringsavgifter förekommer, ska dessa anpassas
till de ekonomiska förutsättningarna i landet.

I flera östeuropeiska länder råder en livsmedelskris. Behoven av akuta
livsmedelssändningar för att trygga en basal folkförsörjning är ett faktum i
Polen och beräknas uppstå under vintern i delar av Sovjetunionen och Rumänien.
I pressen har det förekommit uppgifter som tyder på att försörjningsbalansen
även i Bulgarien är bräcklig.

Miljöproblemens internationella karaktär gör att ett multilateralt samarbete
är det långsiktigt mest önskvärda. Centerpartiet har föreslagit att Sverige
tar initiativ till bildande av en europeisk luftvårdsfond och till ett multilateralt
samarbete mellan länderna i östersjöområdet för att förbättra den
marina miljön i Östersjön,

Uppgifterna om miljöförstöring i Sovjetunionen tyder på att omfattande
arealer jordbruksmark är obrukbara. Om miljöförstöringen i öst inte kan
hejdas finns det risker för att produktiviteten i det östeuropeiska jordbruket
inte kan förbättras, oavsett om näringen får tillgång till modern teknik och
nya effektiva produktionsmetoder. En sådan framtid kommer att medföra
långvariga behov av att importera livsmedel för att garantera folkförsörjningen.

Inom EG- och EFTA-länderna planerar regeringarna nu för en snabb reducering
av den brukade arealen för att eliminera överskotten av jordbruksprodukter.
Inom EG har neddragningarna inom jordbruket nått dithän att
EG-kommissionen tvingades konstatera att något överskottslager inte fanns
att disponera för livsmedelsbistånd till Polen.

Med anledning av den nya situationen i våra östeuropeiska grannländer är
det viktigt att regeringen omedelbart uppdrar åt regeringens företrädare i
samordningsarbetet med EG att aktualisera frågan om en jordbruksproduktion
som kan garantera en långsiktigt uthållig folkförsörjning i hela Europa.

Sverige borde initiera ett utsädesprojekt till länderna i Östeuropa. Det
östeuropeiska jordbruket saknar ofta utsäde i den omfattning och till de kvaliteter
som är erforderliga. Ett projekt inom detta område bör också innehålla
rådgivning, informationshjälp, forskning och utveckling samt ekonomiskt
bidrag till pilotprojekt i växtförädling. 15

I Östeuropa saknas idag mycket av den kompetens som krävs för att driva Mot. 1989/90

företag i ett marknadsekonomiskt system. Företagsledning, marknadsfö- U518

ring, entreprenörskap och en utvecklad export/importverksamhet under
konkurrens är exempel på områden där behoven av ökad kompetens är
mycket stora. Även inom andra områden krävs en ny kompetensuppbyggnad.
En uppbyggnad av en fri bankverksamhet med ett brett utbud av finansiella
tjänster kräver andra kunskaper än de som i dag finns i Östeuropa.

Utbildning är därför ett viktigt område.

Regeringens finansieringsförslag av det östeuropeiska
stödet

Regeringen beslöt under våren 1989 att reservera 100 milj. kr./år under en
treårsperiod att användas till miljöförbättrande insatser och utbildningsverksamhet
i Polen.

Centerpartiet föreslog i motion ang ”Ökat ekonomiskt stöd till Polen i anledning
av det nyligen förändrade politiska läget i landet” att riksdagen
skulle besluta ställa 300 milj. kr./år till förfogande under tre år för särskilda
insatser till Polen.

Regeringen har nu i budgetpropositionen föreslagit riksdagen besluta att
ett utrymme om 1 000 milj. kr. under en treårsperiod tillskapas för Östeuropa
(prop. 1989/90:100 Bil. 5 sid 2). Vidare anförs: ”Av denna miljard
redovisas 900 milj. kr. under biståndsbudgeten. 100 milj. kr. under tre år föreslås
bli finansierade över andra anslag. Under biståndsmedlen redovisas
medlen för Östeuropabistånd under anslagen C 1. och C 3.” (prop
1989/90:100 Bil. 5 sid 65).

Inledningsvis avvisar centerpartiet att stödet till de östeuropeiska länderna
finansieras inom ramen för biståndsanslagen. De östeuropeiska länderna
kan inte, trots de ekonomiska svårigheter som länderna brottas med,
jämställas med u-länder. Av de aktuella länderna är det enbart Bulgarien
som tagits upp på FN:s lista över utvecklingsländer.

Den konstruktion av anslagsdispositionen som regeringen valt innebär att
målet om ett svenskt bistånd motsvarande 1 % av BNI till de underutvecklade
länderna inte uppnås. Det finns därmed fog för kritiken att regeringen
väljer att finansiera det svenska stödet till Östeuropa på de allra fattigaste
ländernas bekostnad. Medel för insatser till de östeuropeiska länderna bör
beslutas i särskild ordning.

En noggrann genomgång av propositionens förslag avseende Östeuropainsatser
visar följande:

1. En utvecklingsfond, med ett tillgängligt kapital om 100 US-dollar, för
Jugoslavien föreslås inrättas. Den svenska andelen av kostnaderna beräknas
till 35 milj. kr. årligen under fem år.

2. Ett svenskt deltagande i ett samnordiskt risk-kapitalbolag för samriskföretag
inom miljöområdet beräknas kosta 18,4 milj. kr. årligen i sex år.

3. Det tidigare utlovade engagemanget i Polen om 300 milj. kr. under tre
år föreslås budgetåret 1990/91 finansieras från anslaget C 3. Andra biståndsprogram,
Projektbistånd till vissa länder. Från samma anslagspost föreslås
kostnaderna för ett utbildningsprojekt riktat till sovjetiska beslutsfattare

täckas. Sammantaget beräknas 75 milj. kr. årligen under de närmaste tre Mot. 1989/90
åren belasta denna anslagspost. U518

4. Slutligen avser regeringen att utnyttja de medel som ställs till internationella
utvecklingsfondens (IDA) förfogande. 135 milj. kr. årligen i tre år till
Östeuropa bedömer regeringen kan rymmas i anslaget.

IDA är, som regeringen anför, Världsbankgruppens fond för utlåning på
särskilt förmånliga villkor till de allra fattigaste länderna i världen. Mer än
90 % av IDA:s utlåning går till länder med en BNP per capita under 400 USdollar.

Genom en budgetteknisk förändring avser regeringen att överinteckna det
givna utrymmet för utlåning av IDA-medel. De medel som då frigörs kommer
dock inte att ställas till de allra fattigaste ländernas förfogande, utan
skall användas för att finansiera olika projekt i Östeuropa. Regeringen ställer
därmed nöden i de ekonomiskt allra svagaste länderna i världen, mot insatser
i våra östra grannländer. Centerpartiet motsätter sig bestämt en sådan
fördelning.

De medel som efter överenskommelse ställs till fondens förfogande skall
även i fortsättningen användas för att lindra den yttersta nöden i världen.

Vårt förslag

Riksdagen bör besluta att inrätta ett särskilt anslag för stöd till Östeuropa.

För budgetåret 1990/91 beräknar vi 350 milj. kr.

Från detta anslag bör finansieras Sveriges bidrag till utvecklingsfonden för
Jugoslavien med 35 milj. kr. och till det samnordiska rikskapitalbolaget om
18,4 milj. kr. I övrigt bör medlen användas för gåvofinansiering av samarbetsprojekt
med i första hand Polen, Baltikum och DDR och med inriktning
på miljöskydd, kunskapsöverföring och småföretagsutveckling. Däri bör
ingå de konkreta förslag centern presenterat i andra motioner om insatser
för floden Wisla och i de baltiska republikerna. För folkrörelsekontakter och
kulturellt utbyte avsätter vi 10 milj. kr.

Ansvaret för förvaltningen av anslaget i den del det omfattar tekniskt stöd
bör åvila BITS medan förvaltningsansvaret för resurserna till folkrörelsekontakter
och kulturellt utbyte bör åvila Svenska Institutet.

Centerpartiet föreslår dessutom att riksdagen beslutar begära förslag av
regeringen för att inrätta ett kreditinstitut för Östeuropa. I en motion till
riksdagen ”om kreditinstitut för Östeuropa” har vi beskrivit ett sådant instituts
uppgifter. Institutet skall förmedla krediter till de östeuropeiska staterna
för investeringar i byggnads- och industriprojekt samt till miljöinvesteringar.

Den sammanlagda kreditvolymen skall vara 750 milj. kr., varav det direkta
statliga bidraget beräknas till 100 milj. kr. Övriga medel upplånas på kreditmarknaden.
Samhället skall ställa säkerhet i form av garantier upp till ett
belopp om 650 milj. kr.

De beviljade lånen skall löpa med lång återbetalningstid (20- 25 år), med
låg ränta (gällande diskonto minus 5 %) samt kunna återbetalas i låntagarlandets
valuta.

Förslagen skall ses som ett första steg i arbetet för att lämna riktat stöd till
de östeuropeiska länderna.

Avslutning

Mot. 1989/90
U518

President Mitterrands uppfattning att det finns ett gemensamt intresse hos
alla nationer för en utveckling mot ett läge där alla de europeiska länderna
samlas i en europeisk konfederation tyder på framsynthet. Formerna för en
sådan organisation står idag öppna. De områden som ett gemensamt agerande
skall omfatta måste kartläggas och djupet av samarbetet likaså. Det
viktigaste är att definiera de mest angelägna samarbetsområdena snarast.

EG:s och EFTA:s betydelse för att utveckla arbetet främst inom det ekonomiska
området är central. Samarbetet mellan EG/EFTA och COMECON
har redan inletts och de tre organisationerna har tecknat handelsavtal med
varandra. Inriktningen på arbetet är att fortsätta ansträngningarna för att
kunna träffa mer omfattande överenskommelser.

Europa-debatten i Sverige har under de senaste åren huvudsakligen handlat
om ett eventuellt svenskt medlemskap i EG. En allmän Europadebatt
som utgår från Sverige som en del i Europa och vår roll i vår världsdel i framtiden
har kommit i bakgrunden. Det är nu dags att bredda diskussionen från
den snäva medlemskapsfrågan i EG till att omfatta ett alleuropeiskt perspektiv.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av det nordiska samarbetet syftande
till en fördjupad integration inom utbildningsområdet, en fortsatt harmonisering
av lagstiftningen i de nordiska länderna samt en ökad ekonomisk
integration i det nordiska området,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen på samarbete i Nordeuropa att omfatta
de nordiska länderna och länderna runt Östersjön,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om miljösamarbete och särskilda miljöprojekt samt finansiering
av dessa i Polen, DDR och i de baltiska republikerna,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildningsinsatser samt stöd till uppbyggnad av en
fri press i Polen, DDR och i de baltiska republikerna,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ekonomiskt samarbete med Polen, DDR och de
baltiska republikerna samt om skuldbyten med Polen och DDR,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om formerna för europeisk samverkan,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett vidgat EFTA-arbete att omfatta även samarbete
med utomeuropeiska ekonomiska marknader,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av och formerna för det europeiska
ekonomiska samarbetet (EES),

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mo

18

tionen anförts om formerna för informationsutbyte och kontakter i Mot. 1989/90

övrigt mellan regering och riksdag rörande förhandlingarna mellan U518

EFTA och EG,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Europarådets roll för det framtida demokratiska utvecklingsarbetet
samt om framtida kontakter med icke-medlemsländer
i Europa,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av det fortsatta arbetet i ESK-processen
rörande det andra huvudområdet,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inrättande av en europeisk kulturfond,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om planering av jordbruksproduktion som kan garantera
en långsiktigt uthållig folkförsörjning i hela Europa,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av samarbetet med Östeuropa,

15. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådana ändringar
i viseringsreglerna som motionen förordar,

16. att riksdagen hos regeringen begär att statens exportråd får i
uppdrag att ta fram program för samarbete mellan svenska småföretag
och Polen, DDR och de baltiska republikerna,

17. att riksdagen till ett nytt anslag A 10. Stöd till Östeuropa anslår
450 000 000 kr. för budgetåret 1990/91,

18. att riksdagen beslutar att anslaget Stöd till Östeuropa förvaltas
av BITS. i den del anslaget omfattar tekniskt stöd eller stöd till rådgivning
m.m., och av Svenska institutet i den del anslaget omfattar stöd
till folkrörelsekontakter och kulturellt utbyte,

19. att riksdagen beslutar att 100 milj. kr. av anslaget bör reserveras
som grundkapital i en särskild kreditfond för Östeuropa med en total
utlåning på förmånliga villkor på 750 milj. kr. för budgetåret 1990/91.

Stockholm den 24 januari 1990
Olof Johansson (c)

Karl Erik Olsson (c)

Bertil Fiskesjö (c)

Gunnar Björk (c)

Pär Granstedt (c)

Karin Israelsson (c)

Per-Ola Eriksson (c)

Görel Thurdin (c)
Karin Söder (c)
Gunilla André (c)
Börje Hörnlund (c)
Agne Hansson (c)
Larz Johansson (c)

19