Motion till riksdagen
1989/90:U517

av Margaretha af Ugglas m.fl. (m)
Central- och Östeuropa

Detta är en dramatisk tid. I historieböcker kommer 1989 att betecknas som
det år då kommunismen föll samman, socialismen på allvar började avvecklas
och hela Europas enande möjliggjordes.

Kommunismen faller därför att socialismen misslyckats. Efter 70 års erfarenhet
i Sovjetunionen och 40 år i Östeuropa är det uppenbart att ett socialistiskt
samhälle inte fungerar. Ju längre tid som har förflutit desto tydligare
har misslyckandet blivit.

När den socialistiska planhushållningen misslyckades förmådde inte den
kommunistiska enpartistaten längre hålla greppet. Trots enorma maktmedel
vittrar den sönder inifrån. Kravet på frihet och demokrati går inte längre att
stå emot.

Nu har möjligheterna för ett enat Europa dramatiskt förbättrats. De demokratiska
grupperna i Östeuropa söker nu ett nära och integrerat samarbete
med det fria Europa. Den europeiska gemenskapen är det självklara
målet. Drömmen är att så småningom komma med i den demokratiska och
marknadsekonomiska gemenskapen.

Sverige måste nu tillsammans med övriga västländer bidraga till omvandlingen
mot demokrati, kapitalism och marknadsekonomi. Östeuropéerna
kan endast få tillbaks värdighet, demokrati, välstånd, social trygghet och en
god miljö inom ramen för ett borgerligt samhälle.

Förödande utgångsläge

Förhållandena i Östeuropa och Sovjetunionen är värre än vad även tränade
östiakttagare tidigare bedömt.

Misären är utbredd. Fattigdomen ligger på u-landsnivå. Inget av de östeuropeiska
länderna kan räknas in bland de utvecklade industriländerna enligt
Världsbankens definitioner. Enligt sovjetiska ekonomer befinner sig
Sovjetunionen på 60-70:e plats i världen när det gäller inkomst per capita.

Underutvecklingen gäller även Östtyskland och Tjeckoslovakien, som är
de materiellt högst utvecklade av Östeuropas ekonomier.

Armodet är särskilt anmärkningsvärt då flera av Östeuropas länder tidigare
hade en jämförelsevis hög standard. Tjeckoslovakien anses t.ex. ha haft
Europas högsta levnadsstandard i slutet på 1930-talet.

En mätare på den reella ekonomiska standarden är penningvärdet. Den

sovjetiska rubeln har haft den av Stalin bestämda växelkursen 1,6 dollar per
rubel, vilket fortfarande är den officiella växelkursen. Den motsvarar ca 10
kronor per rubel. Nu har man dock infört en turistrubel, som innebär en devalvering
av det officiella värdet med 90 procent. Turistrubeln är värd 16 cent
eller ungefär 1 krona. Trots detta finns det en svart marknad. I Leningradområdet
går det att få en rubel för 8 cent eller 50 öre.

Det handlar inte bara om en materiell misär. De sociala förhållandena och
den sociala servicen är miserabel. Kvaliteten på sjukvård och annan omsorg
är under all kritik. Medellivslängden är t.ex. betydligt kortare än i Västeuropa.
I vissa områden har till och med livslängden fallit. Barnadödlighet
och andra sociala indikatorer bekräftar bilden av u-landsnivå. Många sjukhus
saknar rinnande varmvatten. Ofta måste man muta sig fram för att över
huvud taget få vård.

Den socialistiska samhällsstrukturen har inte inneburit att man gjort uppoffringar
i den materiella levnadsstandarden för att göra vinningar på det
sociala området. Tvärtom har det socialistiska samhället inneburit en tragisk
social utveckling.

Stagnationen har också inneburit en miljöförstöring av stora proportioner.
Östeuropa har nu många ekologiska katastrofområden. Det är jordens i särklass
mest miljöförstörda region. Det finns områden som närmast är att betrakta
som ett öde land, t.ex. i nordöstra Estland, som ligger i Sveriges närhet.
Den socialistiska planekonomin med dess statsägande utgör ett avskräckande
exempel även när det gäller miljöområdet.

Skadorna på de moraliska området är kanske de mest genomgripande.
Många östeuropéer vittnar om hur själva samhällsmoralen har undergrävts.
Meningslösheten och destruktiviteten i samhället har undergrävt framtidstro,
arbetsvilja och ansvar. Det har gällt att stjäla så mycket som möjligt på
sin arbetsplats, att ljuga och fiffla för att överhuvudtaget få del av den service
som man behöver. Den offentliga lögnen har legat som en tung filt över hela
samhället.

Det socialistiska samhällssystemet har systematiskt lockat fram och premierat
de sämsta av människans egenskaper.

Avveckla kommunismen

Avveckling av den kommunistiska enpartistaten är det första och viktigaste
steget. Hittills har dess monopol brutits i 6 av de 9 länderna. I Jugoslavien
finns monopolet formellt kvar liksom i Sovjetunionen. Men i båda länderna
har i vissa delar andra grupperingar och partier vuxit fram. Det är enbart i
Albanien, som det stalinistiska förtrycket fortlever.

Men även där kommunistpartiets ensamrätt har avskaffats måste dess särställning
avvecklas. Avveckling av arbetarmilisen i Ungern och av de kommunistiska
cellerna på arbetsplatserna i Polen är exempel på sådana viktiga
steg. Fortfarande återstår mycket att göra eftersom det kommunistiska partiets
grepp över hela samhällsstrukturen har varit cementerad under flera
generationer. Det finns också en betydande risk att tillsynes demokratiska
strukturer etableras samtidigt som kommunistpartiets möjlighet att manipulera
i praktiken kan leva kvar.

Mot. 1989/90

U517

3

1* Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr U516-517

Den folkliga reaktionen och ursinnet mot kommunisterna är dock på de
flesta håll så stort att kommunistiska makthavare har svårt att fortsätta att
manipulera.

Bygga demokratin

Det mödosamma arbetet att bygga upp demokratiska strukturer har påbörjats.
I de flesta länder planeras fria val under 1990. De parlamentariska
strukturerna och förutsättningarna för en fri valkampanj måste därför tas
fram på mycket kort tid. Oppositionspartier och grupper fruktar att det kan
bli svårt att på så kort tid formulera alternativa program och trovärdiga regeringsalternativ.

Erfarenheten från det polska senatsvalet förra året är dock uppmuntrande.
Då fick inte kommunistpartiet ett enda mandat. Kan den demokratiska
oppositionen vara enig borde samma möjligheter föreligga i de övriga
länderna.

Tillgången till massmedia kommer att få betydelse för utgången av valen.
Även här lever kommunistpartiernas monopol kvar. Det är oftast svårt för
nya grupper att nå fram till den breda allmänheten.

Uppbyggnaden av fri press, fri radio och TV är ett område där västligt
bistånd är särskilt angeläget. Det fria ordet har nämligen en sprängkraft som
är nödvändig för att i grunden förändra ett förstelnat samhälle.

Demokratins institutioner måste nu snabbt byggas ut. Det är naturligt att
fria demokratiska partier inleder samarbete för att överföra våra västliga traditioner.
Stöd och hjälp med lagstiftning, konstitutionella frågor och fri- och
rättigheter kan ha sin plats i en sådan samverkan.

Avvecklingen av det socialistiska samhället

I Östeuropa och Sovjetunionen har man varit mycket framgångsrik med att
utrota borgerliga institutioner och strukturer. I planekonomins namn har det
offentliga ägandet av produktionsmedlen systematiskt genomförts. Med pedantisk
noggrannhet har det borgerliga samhällets alla värderingar och institutioner
förbjudits och motarbetats.

Avvecklingen av den socialistiska samhällsstrukturen kommer att vara
svårare och ta längre tid. Hela samhället är genomsyrat av socialistiska institutioner
och värderingar.

Det gör att uppgiften att avveckla den socialistiska strukturen blir omfattande
och svår. Hittills känner vi inga exempel på övergång från ett renodlat
socialistiskt samhälle till ett kapitalistiskt. Motståndet är oftast stort och den
politiska viljan att slå vakt om det befintliga är omfattande.

Varning för mellanformer

Det har förekommit försök att reformera det socialistiska samhället. Det har
framför allt skett i Jugoslavien, Ungern samt i viss mån i Polen. Där har försök
till reformer eller uppmjukningar skett redan under 1970-talet. Resultatet
är inte uppmuntrande.

Redan under 1960-talet och mest markant i samband med Prag-våren 1968

Mot. 1989/90

U517

4

lanserades tanken på ”socialism med mänskligt ansikte”. Tanken var att de Mot. 1989/90

socialistiska samhällena skulle kunna fortleva om de fick en demokratisk U517

struktur. Administrerades bara planekonomin av demokratiskt valda företrädare
så skulle socialismen visa lejonklon, det var tanken.

Denna idé var orealistisk redan från början. Det var nämligen själva den
socialistiska samhällsstrukturen som gav upphov till problemen. Därför kom
reformtankarna in på en annan bana under 1970-talet. Nu skulle ett visst
marknadstänkande införas. Reformsocialismen fick fotfäste även i en del
kommunistpartier och inriktningen blev något som skulle kunna kallas
”marknadssocialism”.

Stora lån upptogs i Väst och viss liberalisering skedde av förbudet mot privat
företagsamhet. Men den helt dominerande socialistiska samhällsstrukturen
övergavs aldrig. Marknaden och den fria företagsamheten sågs som
komplement.

Resultatet blev förödande. Upplåningen blev mycket stor, prisökningarna
snabba och det materiella förfallet fortsätter. I Jugoslavien, som har hållit på
längst, är stagnationen total med prisökningar på flera tusen procent och en
öppen arbetslöshet på 20 %.

Nu lanseras tanken på en tredje mellanform av kommunister som vill
rädda kvar de sista resterna av den socialistiska samhällsstrukturen. De har
ett visst understöd av Västeuropas socialdemokrater, som ogärna ser Östeuropa
omvandlas till helt borgerliga samhällen. Tanken bakom detta tredje
försök skulle sannolikt vara att få någon form av blandekonomi med vissa
planekonomiska inslag, framför allt på det sociala området.

Även en sådan mellanform är dömd att misslyckas. Statens misslyckanden
på de sociala sektorerna har varit lika omfattande och djupa som när det
gäller industri och jordbruk. Tanken med att man i Östeuropa skulle ha t.ex.
ett offentligt monopol på sjukvård och utbildning är naturligtvis helt orealistisk.

Att bygga kapitalismens institutioner

Återupprättandet av rättstaten är en av de viktigaste förutsättningarna för
en fungerande marknadsekonomi av västlig typ. Den förutsätter en allmän
laglydnad, respekt för ingångna avtal, respekt för äganderätten och system
och regler för köp, avtal och konkurser.

Just frågan om konkurser och konkurslagstiftning är central. Marknadsekonomin
bygger nämligen på den fria möjligheten att pröva nya idéer. Naturligen
kommer många idéer inte att vara så framgångsrika. Därför måste
det också finnas ett ordnat system för att kunna hantera misslyckanden.

Även om det låter paradoxalt, är just konkursinstitutet en av marknadsekonomins
allra viktigaste beståndsdelar.

Möjligheten att fritt etablera företag - näringsfriheten - bygger i sin tur på
en fri prisbildning. Kan ett företag inte få intäkter som överstiger kostnaderna
kan inget fritt företag överleva. Den fria prisbildningen är i sin tur en
förutsättning för att man ska få en realistisk värdemätare på resursåtgången.

Även företag måste kunna värderas på en marknad. Det är börsens uppgift
att prissätta själva företagen och därmed sätta press på företagsledningarna.

Äganderätten är sist och slutligen marknadsekonomins fundament. Den Mot. 1989/90

som inte äger har svårt att göra långsiktiga satsningar. Försöken att etablera U517

en marknad utan ägande kan bara leda till kortsiktig spekulationsmarknad
utan bestående värden. Det är också här den största ideologiska stötestenen
finns. Själva kritstrecket i definitionen mellan kapitalism och socialism går
när det gäller äganderätten till produktionsmedlen. För socialisten är privatiseringen
själva symbolen för nederlaget.

Avreglering, privatisering och skattesänkning

I Väst kom huvudinriktningen av politiken under 1980-talet att inriktas mot
avreglering, privatisering av skattesänkning. Detta ledde också till att Västvärlden
fick ny fart och att gapet till Östeuropa därmed vidgades. Högervågen
i Västeuropa har sannolikt varit en viktig bidragande orsak till förändringarna
i Östeuropa.

Även i Öst måste politiken i än högre grad få samma huvudinriktning. Avregleringen
av planeringsbyråkrati, privatiseringen av produktionsmedlen
och sänkningen av den hundraprocentiga bolagskatten skiljer sig inte i rörelseriktningen
men däremot i gradskillnaden från vad vi ser i Väst.

Den nya polska regering som är dominerad av Solidarnosc har bestämt sig
för att genomföra en revolutionerande förändring med just dessa förtecken.

Det handlar helt enkelt om en borgerlig kontrarevolution. Tanken bakom
regeringens reformprogram är att få en snabb process, som visserligen kan
bli mycket smärtsam men som trots allt är bättre än en utdragen och därmed
misslyckad övergång. Spåren från Jugoslavien förskräcker.

Enorma sociala påfrestningar

Den sociala situationen är mycket kritisk redan i utgångsläget. Sjukvården
fungerar uselt, de sociala trygghetssystemen ligger på svältgränsen, skolutbildningen
är kvantitativt utbyggd men kvaliteten är ofta låg. De sociala
spänningarna är omfattande.

Att genomföra en snabb övergång från en socialistisk samhällsstruktur till
en marknadsekonomi kommer att innebära betydande och allvarliga påfrestningar.
Det kommer att leda till nya spänningar som också på sikt kan äventyra
förändringar.

Reformeringen av den sociala sidan måste gå hand i hand med det övriga
programmet. Statens förlamande monopol måste brytas. Initiativ, entreprenörskap
och framåtanda måste få utrymme t.ex. inom den nedgångna sjukvården.
Skolans kvalitet måste förbättras och utbildningen från politisk styrning
frigöras.

De sociala transfereringssystemen - pensionen, sjukförsäkring och liknande
- måste avpassas så att de ger ett rimligt grundskydd samtidigt som
finansieringen inte får bli så omfattande att den äventyrar den finansiella
stramheten under övergångstiden.

Behålls planhushållning och monopol inom de sociala sektorerna skulle
det bidraga till att behålla nöden.

6

Hög arbetslöshet

Arbetslösheten är noll i de flesta östeuropeiska länder, i enlighet med den
socialistiska ekonomins principer. Detta har kunnat uppnås genom att alla
har ett absolut anställningsskydd. Följden av detta har blivit att en mycket
stor andel, kanske en tredjedel, av den arbetande befolkningen saknar meningsfullt
arbete. Arbetsdagen består i att infinna sig på sin arbetsplats och
att antingen inte göra någonting alls eller sysselsättas med en fullständig meningslös
arbetsuppgift. För detta utkvitterar man ersättning på svältgränserna.

Den formella bristen på arbetslöshet har betalats till priset av en mycket
demoraliserande arbetsmarknad. Den förtvivlan och tomhet som meningslöst
arbete innebär omvittnas av många. Genom att arbetslösheten är noll
har verksamheterna efterhand blivit groteskt överbemannade. För västerländska
förhållanden kan bemanningssituationen vara helt absurd. Detta
hindrar all förnyelse, eftersom strävan att effektivisera och förbättra verksamheten
saknas. Arbete har helt enkelt inte setts som en knapp resurs.

Den ökning av den öppna arbetslösheten som nu förestår innebär att den
enorma dolda arbetslöshet som nu finns gömd ute i företagen och i andra
verksamheter flyttas ut på den öppna marknaden. Därigenom kan verksamheter
effektiviseras och arbetskraft kan också överföras mellan olika verksamheter.

Mycket talar för att länder som lägger om sin politik i marknadsekonomisk
riktning också kommer att få höga arbetslöshetssiffror under en övergångsperiod.
Från mänsklig och social synpunkt är det dock inte värre än den katastrofala
situation som redan råder. I Jugoslavien, som reformerat socialismen
i begränsad omfattning, ligger den öppna arbetslösheten som redan
nämnts på ca 20% och den kommer att stiga till ännu högre nivå.

Övergången kommer att nödvändiggöra uppbyggnaden av arbetslöshetsförsäkring
för att åtminstone se till att de arbetslösa inte får en sämre situation
än vad som gäller nu. Kombineras detta med utbildning, praktik och
träning kommer arbetslivets förnyelse att påskyndas.

Miljökatastrof

Planekonomins funktionssätt innebär att hänsyn till miljön totalt åsidosätts.
Själva den socialistiska ekonomins beräkningssätt - nettomaterialprodukt innebär
en ensidigt fixerande vid kvantitet. Det har lett till kvantitativa planmål
både när det gäller råvaru- och energiutvinning liksom inom jordbruk
och industri. Tjänstesektorn har inte alls värderats och kvalitativa förändringar
har varit av underordnat intresse.

Den i Väst använda beräkningsmetoden bruttonationalprodukten innebär
däremot att kvalitativa förbättringar tillgodoräknas. Miljöinvesteringar liksom
reparationer och sjukvård vilka alla syftar till att förbättra något felaktigt
räknas faktiskt in i produktionen.

Övergången till marknadsekonomi kommer därför i sig att innebära väsentligt
mycket mindre påfrestning på miljön. Utvecklingen kommer framför
allt att ske i kvalitativa former. Det handlar om att bättre utnyttja de

redan enorma uttagen av energivaror och andra råvaror. Effektivitetsgraden Mot. 1989/90

är i dag skrämmande låg. U517

Skall luftföroreningarna snabbt kunna minskas måste dels reningsanordningar
av rökgaser sättas in, dels en avveckling av föråldrad energiproduktion
ske. Samtidigt kommer den ekonomiska omvandlingen att fordra framför
allt ett ökande behov av högvärdig energi i form av elektricitet. Vattenkraften
är redan hård utnyttjad. Brunkol, stenkol, olja och gas förbränns i
enorma kvantiteter.

Kärnkraftverken har ofta helt undermåliga säkerhetsanordningar, även
om enstaka exempel finns på motsatsen. Olyckan i Tjernobyl visade vilka
enorma konsekvenser bristande säkerhet i kärnkraftverk kan få. Då elbehovet
kommer att bli stort vid en nödvändig snabb ekonomisk utveckling är
sannolikt den bästa metoden för att få ned föroreningarna att få en förbättring
av kärnkraftssäkerheten och bygga nya säkra kärnkraftverk. Själva utvinningen
av fossila bränslen är också förenad med en enorm miljöförstöring.
Nordöstra Estland liknar ett månlandskap på grund av utvinningen av
bland annat oljeskiffer. Ifrån Sibirien rapporteras om en enorm ödeläggelse
till följd av utbyggnad av oljefälten i Tiumen. Reningen av vattendrag, floder
och sjöar har också högsta prioritet. En sådan rening kommer i sig att
vara energikrävande och fordrar också effektiv miljövänlig energiproduktion.

Slöseriet med vattenresurserna både för energiändamål, för bevattning
och för industriell användning är fullständigt otroligt. Uttaget av vatten via
Aralsjön har i praktiken ödelagt inte bara jordens tredje största sjö utan
också gjort hela området obeboeligt. Stora områden i Centralasien har fått
salthalt i jorden till följd av enorma nyodlingsprojekt som också byggt på en
miljöfarlig konstbevattning.

Ineffektiviteten och slöseriet inom kollektivjordbruket har tvingat fram
dessa nyodlingssatsningar. Hade man i stället satsat på ett enskilt jordbruk
hade Sovjetunionen med säkerhet inte bara klarat av att föda sin egen befolkning
utan till och med kunnat vara livsmedelsexportör. Detta utan att ta
i anspråk jättelika nya arealer i miljömässigt känsliga områden. I den utvecklade
industrivärlden läggs i stället betydande arealer igen till följd av en hög
effektivitet i jordbruksproduktionen.

Uppräkningen av miljökatastrofer kan göras lång. Bristen på incitament
och ägandeansvar i alla led av produktionen har lett till detta.

Västvärldens ansvar

Västvärlden har ett ansvar för att stödja utvecklingen mot demokrati och
marknadsekonomi i Öst- och Centraleuropa. Det är dock viktigt att ett sådant
stöd utformas så att övergången underlättas och påskyndas. De stora
västliga krediterna under 1970-talet till bland annat Polen motverkade sitt
syfte. I stället för att påskynda förändringen ledde de till att ett illa fungerande
system kunde fortsätta ytterligare ett antal år. Resultatet av upplåningen
blev en enorm skuldbörda.

Erfarenheterna också från u-länderna visar att felaktiga hjälpinsatser
också kan bli mycket negativa. Västvärlden måste därför utforma sitt ekonomiska
stöd och andra hjälpinsatser med eftertanke och ansvar.

Sveriges roll

1. Sverige bör samverka med övriga Västeuropa för att hjälpa utvecklingen
mot marknadsekonomi. EG har tilldelats en koordinerande roll för de utvecklade
industriländerna. Sverige måste deklarera sin vilja att helt och fullt
vara med i det gemensamma arbetet. Inom den ramen finns det dock utrymme
också för vissa bilaterala insatser.

2. För Sveriges roll är det särskilt angeläget med insatser i Estland, Lettland
och Litauen där vi av historiska och kulturella skäl kan bygga på en
särskild samhörighetskänsla. Ett särskilt samarbetsprogram med de baltiska
republikerna bör därför utformas i enlighet med vad som föreslås i motion
1989/90u514

3. Det är den västerländska samhällsmodellen som är inspiration och föredöme.
Den självägande bonden, den fria företagsamheten och den borgerliga
välfärdssynen som bygger på valfrihet och personligt ansvar.

4. Den socialdemokratiska modellen är inte tillämplig. Löntagarfondstänkandet
handlar om att förstärka det kollektiva ägandet vilket går rakt emot
reformsträvandena i Öst. Offentliga monopol på vård och utbildning är lösningar
som man behöver frigöra sig ifrån. En familjepolitik som strävar efter
att minska föräldrarnas roll och att offentliga monopol ska råda kan inte heller
vara ett föredöme. De specifikt socialdemokratiska lösningarna i Sverige
är just sådana som man i Östeuropa måste gå bort ifrån.

5. Signalen från Sverige måste vara entydig när det gäller reforminriktningen.
Att försöka ge intrycket att en blandekonomi mellan socialism och
marknadsekonomi kan fungera vore negativt. Avreglering, privatisering och
skattesänkningar måste vara huvudinriktningen.

6. Hjälp- och stödinsatser bör inriktas på att stärka det civila samhället.
Så mycket som möjligt bör kanaliseras vid sidan av de statliga strukturerna.
Sverige måste bli en kraft som stärker fria och frivilliga samarbetsformer.

7. På ett område är dock statsmaktens roll exklusiv. Det gäller upprättandet
av rättsstaten med dess institutioner och lagar. Domstolsväsende, ombudsmannainstitutioner
och en oväldig poliskår är exempel på sådana institutioner.
På detta område är efterblivenheten särskilt stor. Den enskilde har
aldrig haft någon möjlighet att hävda sin rätt gentemot statsmakten, eftersom
själva ideologin bygger på föreställningen att kollektivet alltid har rätt
mot den enskilde. Kan man inte bygga upp en rättstat kan man ej heller få
ett modernt och utvecklat samhälle.

8. Även frihetens institutioner måste skapas och stärkas. Det gäller först
och främst den fria pressen som är nödvändig för demokratin. Värdefulla
insatser kan göras dels från pressen, dels också från fria organisationer. Tyvärr
omöjliggör det svenska statsmonopolet på radio och TV motsvarande
insatser på detta viktiga område.

9. Linder de hårda diktaturåren var kyrkan den institution som bäst stod
emot förtrycket. Det är nu naturligt att stödja uppbyggnaden på det kyrkliga
området. Återupprättandet av kristendomen är nödvändigt för att återskapa
ett värdigt och moraliskt högtstående samhälle.

10. Uppbyggnaden av demokratiska partier är en brådskande uppgift.
Skyndsamt måste stöd och hjälpinsatser möjliggöras för att de demokratiska

partierna vid valen i vår ska kunna ha en rimlig chans. Det handlar både om Mot. 1989/90

moraliskt stöd, t ex i form av kurser, konferenser och studieverksamhet, och U517

om visst materiellt stöd i form av papper, kampanjmaterial och liknande.

11. Betydande belopp bör avsättas för stipendier för studier och praktik
på olika nivåer och områden. Efter många decenniers instängdhet är det en
av de viktigaste åtgärderna för att förankra öppenhet, demokrati och marknadsekonomi.
Erfarenheten visar hur studenter därigenom kan vara bärare
av de demokratiska idealen. Stipendierna behöver inte alltid avse formell
utbildning utan de kan också gälla praktik även för kortare perioder, främst
inom det privata näringslivet.

12.1 samband med de betydande omställningarna kommer den synliga arbetslösheten
att öka. Systemet för arbetsträning i utbildningen är ett område
där vi bör kunna dela med oss av kunskaper och erfarenheter. En djärv tanke
vore att låta en viss del av omskolningen ske i Sverige, för att ge möjlighet
att möta det fria arbetslivets krav.

13. Frågan om handelsbarriärerna blir på sikt allt viktigare. I ett inledningsskede
saknar ofta Östeuropa kompetensen att producera varor som är
av intresse för Västeuropas konsumenter. Men tar utvecklingen fart kommer
handelsutbytet att bli allt viktigare. Sverige får inte genom handelshinder
stänga ute sådan import. I framtiden kan det också komma att gälla på jordbruksområdet.
Handelspolitiken måste utformas i samverkan med Europeiska
Gemenskapen.

14. Sverige bör förklara sig intresserat av att delta i den europeiska utvecklingsbank
som sannolikt blir den enstaka viktigaste institutionen för att
hjälpa Östeuropa.

15. Sverige bör förklara sig intresserat att delta i den stabiliseringsfond för
Polen som skall underlätta övergången till marknadsekonomin.

16. Sverige bör förklara sig intresserat att delta i det överbryggningslån till
Ungern som behövs intill dess att en överenskommelse har nåtts med IMF.

17. För framväxten av en marknadsekonomi måste kapitalismens institutioner
byggas upp. Det gäller penningväsende, kreditväsende, börs- och
aktiehandel, liksom hela det institutionella lagkomplexet. Sådana insatser är
mycket angelägna och måste ske snabbt.

18. För svenska företag är det viktigt att få ett investeringsskydd mot politiska
omvälvningar. Företagen ska dock inte skyddas mot affärsmässiga risker.
Det är själva poängen med den fria företagsamheten attt just ta risker.

Företagen i Östeuropa har alltid varit skyddade mot sådana risker, vilket är
en av huvudförklaringarna till hela ineffektiviteten. Det är viktigt att utforma
investeringsskyddet så att det inte motverkar syftet med förändringarna.

19. Östeuropa är beroende av kärnkraft som i många fall har bristfällig
säkerhet. Ett för Sverige prioriterat område borde vara reaktorsäkerhet, för
att i möjligaste mån förhindra en ny reaktorolycka. Sverige har en hög teknisk
nivå och en god erfarenhet. Det vore naturligt att svensk kärnkraftsindustri
kunde spela en betydande roll i dessa strävanden.

20. Många av de oerhört miljöförstörande fossila kraftverken måste läggas
ned snarast möjligt. Det vore från miljömässiga synpunkter mycket bättre

10

att ersätta dem med säkra kärnkraftverk. Sverige bör kunna inleda ett samarbete
på detta område.

21. En kraftig ökning av en högkvaiitativ energianvändning, d.v.s. el, blir
nödvändig om Östeuropa ska kunna häva sig ur fattigdomen. Under en övergångstid
kan det bli önskvärt att exportera elkraft om ett överskott uppstår

i Sverige. Det är bättre också för Sverige att el framställs med rena metoder
här än med kraftigt förorenande metoder på andra sidan Östersjön.

22. Reningsteknik för luft- och vattenförorening är också ett prioriterat
område. Det gäller både rening vid industriella utsläpp, kommunala reningsanläggningar
och också skydd mot dumpning av farliga kemiska ämnen.

23. Det är nödvändigt att samarbetet med Central- och Östeuropa sker i
enlighet med av riksdagen fastlagda riktlinjer. Det räcker inte med de vaga
idéer som finns i budgetpropositionen. Den föreslagna arbetsgruppen bör
omvandlas till ett organ för Östeuropasamverkan.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regering till känna vad i motionen
anförts om inriktningen på hjälp- och stödinsatser till Central- och
Östeuropa,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till den fria pressen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till uppbyggnaden på det kyrkliga området,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd och hjälpinsatser för uppbyggnaden av demokratiska
partier,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stipendier för studier och praktik på olika nivåer
och områden,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om omskolning i Sverige av arbetskraft från Centraloch
Östeuropa,1]

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige bör delta i den europeiska utvecklingsbanken,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige bör delta i stabiliseringsfonden för Polen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige bör medverka i överbryggningslån till
Ungern,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om insatser för att bygga kapitalismens institutioner i
Central- och Östeuropa,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om investeringsskydd mot politiska omvälvningar,2]

Mot. 1989/90

U517

11

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samarbete vad gäller reaktorsäkerhet,2]

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den i propositionen föreslagna arbetsgruppen
skall omvandlas till ett organ för Östeuropasamverkan.

Stockholm den 24 januari 1990

Margaretha af Ugglas (m)

Alf Wennerfors (m) Inger Koch (m)

Eva Björne (m) Gunnar Hökmark (m)

Bertil Persson (m) Nic Grönvall (m)

1 1989/90:A258

2 1989/90:N369

gatmb 99713, Stockholm 1990

Mot. 1989/90

U517

12