>&j

Motion till riksdagen
1989/90:U423

av Inger Schörling m.fl. (mp)

Vapenexporten 1989/90

U423-429

Miljöpartiet de grönas grundsyn på vapenexporten är välkänd. All vapenexport
bör på sikt avvecklas. Svensk vapenexport går inte att förena med en
aktiv fredspolitik.

”Vapenaffärernas” grundorsak är att vapenexport inte kan regleras på så
sätt som den svenska regeringen tänker sig eftersom så oerhört starka ekonomiska
och militära intressen är inblandade. Så länge Sverige har en vapenexport,
kommer svenska vapen att hamna i länder, där de verkligen inte hör
hemma.

Under de senaste fem åren har vapenskandaler och avslöjanden avlöst
varandra oavbrutet. Storföretag, myndigheter och politiker har direkt eller
indirekt struntat i givna regler för vapenexporten. Några få inblandade har
blivit dömda, andra väntar på resultatet av en rad utredningar, kommittéer
och domstolar.

Tar vapenexportbyken aldrig slut?

Utrikesminister Sten Andersson har vid ett flertal tillfällen sagt att ”vapenexportbyken
måste tvättas”. Tyvärr har tvättvattnet blivit allt smutsigare.
Lögnerna och misstankarna ser ut att aldrig ta slut.

Exempel från en dagstidning, samma vecka denna motion skrivs:

1. Regeringens mörkläggningen av Bofors mutaffärer i samband med Indienordern
- RRV-rapport avslöjade att Bofors betalt 188 miljoner till indisk
mellanhand - innebär att man brutit mot förvaltningslagen och mot en
rimlig tolkning av sekretesslagen ? Regeringens handlande måste bli föremål
för JK-granskning, kräver Svenska Freds.( DN 17/1 1990)

2. Beslagtagna handlingar styrker misstankarna om brott mot krigsmateriallagen
för vapentillverkaren FFV. Flygkapslar som levererats till Singapore
har enligt åklagaren vidareexporterats till ”minst tre länder” som inte
är godkända för svensk vapenexport.

Samtidigt pågår två andra förundersökningar om misstänkt förbjuden vapenexport
där FFV är inblandat, dels smuggling av ammunition till förbjudna
länder via Singapore, dels smuggling av granatgeväret Carl Gustaf
till Saudi-Arabien via Storbritannien. (DN 20/1 1990)

Vapenaffärerna har gjort att Sveriges anseende utomlands har fläckats

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr U423-429

svårt. Många svenskar känner att skam och vanära följer av den svårkontrol- Mot. 1989/90

lerade vapenexporten. Skiljelinjerna mellan illegalt och lagligt har visat sig U423

suddiga, gränsdragningarna godtyckliga .

Vern har det egentliga ansvaret för vapenskandalerna och
hur skall ansvar kunna utkrävas en gång för alla?

Otaliga utredningar har som sagt gjorts och pågår. Alla inblandade regeringar
springer ifrån sitt ansvar, alla skyller på alla och de organ som har att
utreda har antingen för dåliga resurser (KU), alltför begränsade uppgifter
(rättsapparaten som inte kan utkräva politiskt ansvar) eller är uppknutna till
de inblandade (medborgarkommissionen, delar av KU).

Ändå måste det väl rimligen i en demokrati gå att få till stånd ett övergripande
politiskt ansvarsutkrävande?

Givetvis måste KU fortsätta sin grundlagsenliga form av granskning av enskildheter.
Och rättsapparaten måste hålla sig strikt till de rättsliga aspekterna.
Åt erstår en ny oberoende, men sakkunnig kommission.

Miljöpartiet de gröna har tidigare krävt en ny medborgarkommission,
men annorlunda sammansatt. Framförallt måste den innehålla sakkunnigt
folk, dvs. företrädare för Svenska Freds och eventuellt andra fredsforskare.

Vi upprepar också vårt krav från partimotion 88/89 om en Nordisk kommission
om (le svenska vapenaffärerna.

Men vem ska i övrigt ingå i denna kommission? Vi anser att verklig opartiskhet
inför de politiska aspekterna knappast kan förväntas av någon
svensk; därför behövs utländsk hjälp för trovärdighetens skull.Av språkliga
och andra skäl bör den bli nordisk. Samtidigt bör även de nordiska företrädarna
vara så partipolitiskt oberoende som möjligt.

En modell vore att låta företrädare för fredsrörelsen, fredsforskare, nordiska
journalister och författare ingå i denna nordiska kommitté.

Uppgiften för kommittén vore att göra en övergripande "samhällsmoralisk
utvärdering av vad vapenaffärerna berott på, vilka faktorer i det svenska
systemet sorn gjort dem möjliga, jämföra dem (eventuellt) med liknande
företeelser i andra länder och - framförallt - uttala en uppfattning om det
samhällsmoraliska ansvaret.

Internationaliseringen ökar, kontrollen försvåras

Vid den stora vapenutställningen i Adelaide, Australien i november 1989,
där hela världens vapentillverkare fanns med, hade Sverige den allra största
utställningsytan! Även om gemensam satsning och gemensam marknadsföring
var argument från de svenska företagen för den stora utställningsytan,
måste regeringen inse att detta uppfattas som svensk storsatsning på vapenexport.
Förfrågningar härom från freds- och nedrustningsrörelser från Australien
och andra länder har inte låtit vänta på sig.

Detta är egentligen bara en följd av att vår vapenexport ökat och svensk
krigsindustris utlandsengagemang har ökat. Svenska företag som tillverkar
militärutrustning och teknologi (t. ex. Kockums och Ericsson) har under en
längre tid etablerat sig i Australien och Sydostasien. Ofta bildar de nya bolag,
dotterbolag tillsammans med inhemska företag. Den svenska kontrollen 2

av och insynen i svenskt deltagande i vapenhandel försvåras eller omöjlig- Mot. 1989/90
görs. U423

Samtidigt har våra egna vapen och system blivit allmer beroende av import
och samarbete med utländsk krigsindustri. Det främsta exemplet på detta är
JAS-planet.

60 licensavtal finns idag upplåtna från svensk krigsindustri till utländsk,
varav 37 i EG-länder.

EGs gränslösa vapenmarknad

Svenska freds- och skiljedomsföreningens tidning PAX tar i nr 6/89 upp EG
och vapenhandeln. "En gränslös marknad håller nu på att växa fram. Det
sker parallellt med den inre marknaden. Efter 1992 väntas EG ta över även
samordningen av vapenmarknaden. Företagen har redan börjat förbereda
sig genom samgåenden och rationaliseringar. Även Bofors har börjat anpassa
sig efter den nya gemensamma vapenmarknaden. Men regeringen låtsas
som ingenting händer."

Både Bofors och FFV har anställda "EG-samordnare". Företagens uttalanden
visar att de är rädda att bli ställda utanför och skapar därför utrymme
för en "egen EG-anpassning". Samtidigt pågår en rad gemensamma forsknings-
och samarbetsprojekt.

Det är mycket svårt att dra gränser för vad som är civilt eller militärt. Så
anses det t. ex. i militära kretsar att en rad av EGs "civila" projekt kommer
krigsindustrin tillgodo, skriver PAX. Det gäller framförallt "Esprit" (mikroelektronik
och informationsteknik) "Brite" (moderna materiel och flygteknik)
"Race" (telekommunikation). Och inom "Eureka" sägs 30 av de 100
första projekten kunna få militär tillämpning.

Slutsatsen blir att regeringen kommer att ställas inför fullbordat faktum
när alla samarbets- och samproduktionsavtal samt forskningsprojekt är
skrivna och igång, ifall man inte utan betänketid ger sig i kast med att se hur
begränsningar och kontroll kan utformas så att den svenska neutraliteten
inte medvetet äventyras.

Krympande marknad

Avspänningen i världen kommer att leda till nedskärningar i ländernas försvarsbudgetar.
Människor kommer att kräva att resurser satsas på vår tids
verkliga hotbilder, miljöförstöring och sammanbrott för ekologiska system.

Svensk vapenindustri står inför stora bekymmer när konkurrensen pä den
internationella marknaden hårdnar. Det är bara att inse att den svenska
krigsmatrialindustrin måste skäras ner.

Det är orimligt att staten, av sysselsättningsskäl, skall hålla vapenindustrin
i gång med olika stödåtgärder. Däremot måste staten ta ansvar för orter,
företag och anställda som drabbas av nedläggningar, så att omställning till
civil produktion sker så smärtfritt som möjligt.

Förslag härom framställs i vår motion om vapenindustrins framlid.

I en annan motion (1989/90:mpl51) yrkar vi på medel för en kunskapsbank
för försvarsindustrins omställning.

3

Exportkontroll av kemikalier Mot. 1989/90

U423

Kemiska vapen tillhör de mest fruktansvärda för människan.Illegalt tillverkas
och sprids dessa. Att det finns regimer som inte drar sig för att använda
kemiska vapen mot civilbefolkning visar folkmordet i den kurdiska staden
Halabja i mars 1988 då Irak utplånade en mellanstor stad. Kemiska vapen
har även används av Libyen i Tchad, av Indonesin på Östtimor, av Thailand
i Kambodja, av Kina i Vietnam. Storbritannien på Falklandsöarna.

För tillverkning behövs kemiska ämnen som bl.a. tillverkas i Sverige. Enligt
SSC exporteras varje area 20 ton av tyonylkloriden, fosforklorid, fosforpentaklorid
och dimetylamin. Under hela 80-talet har de sålts från Sverige
till ca 30 länder, varav 13 av dessa har kemiska vapen eller har använt kemiska
vapen under under 80-talet. (Källa: PAX 7/89)

Sverige ingår inte i Australiengruppen - en sammanslutning av de viktigaste
industriländerna med bl.a. de 12 EG-länderna-som enats om åtgärder
för att förhindra spridning av kemiska vapen till tredje världen. Sverige anser
att denna Australiengrupp är en i-landssammanslutning som diskriminerar
u-länderna och därför står vi utanför.

Men för att vi inte skall bidra till spridning av kemiska vapen måste Sverige
utan dröjesmål lagstifta om exportrestriktioner av produkter som kan
användas vid framställning av kemiska vapen.

Är fortsatt vapenexport möjlig och önskvärd?

Hittillsvarande utrednings- och lagstiftningsarbete har inte lett till annat än
att exporten (såväl den legala som den illegala) av krigsmateriel har ökat och
att svenska vapen blivit inblandade i alltfler väpnade konflikter.

Enligt regeringens redogörelse var den årliga ökningen av värdet på den
svenska krigsmaterielexporten enligt utförselbevis 31,3 % 1986, 21,8 %

1987. Motsvarande siffror för faktisk utförsel var 46 % 1986 och 31,5 %

1987. Värdet av exporten av vapen och ammunition var under första halvåret
1988 2.303.7 milj kr. Det är nästan lika mycket som helåret 1986 (2.400,4
milj kr) - och en ökning med 74 procent jämfört med motsvarande period
1987.

En jämförande studie från institutionen för freds- och konfliktforskning
vid Uppsala universitet ( Hagelin. B: Neutral countries and international military
sales, maj 1989) visar att det bl.a. varit regeringens lösa tillämpningar
av riktlinjerna som format den verkliga exportpolitiken. Hagelin menar att
det "militärpolitiska brödraskapets” inställning är att Sverige behöver en
högteknisk och kvalificerad militärindustri och för att göra detta möjligt
måste svenska vapenindustrin verka på den internationella marknaden. I tidningen
Samtiden 3/89 skriver Hagelin ”Utan en vaken riksdag, stöttad av en
kritisk opinion inklusive fredsrörelse och massmedia, finns det risk för att
det nuvarande regelverket kommer att urvattnas ytterligare. Det är speciellt
viktigt att just nu vara uppmärksam på vad som sker, därför att de förändringar
som beslutas under 1989/90 kan bli vägledande för lång tid.”

Vapenexporten är ingen isolerad fråga , utan hör samman med hur vårt
eget försvar och militära struktur ska se ut i framtiden. Väljer vi ett högteknologiskt
och kvalificerat försvar blir vi framgent beroende av att exportera 4

och importera vapen för att upprätthålla standarden. Vi tvingas in i den in- Mot. 1989/90

ternationella vapenkarusellen alltmer. Eller som Björn Hagelin uttrycker U423

det: "Tekniken, inte främmande makter har blivit vår största nationella fiende."

Slutsats:

Den militärindustriella basen måste minska och vapenindustrin ställas om
till civil produktion.

Utredningar

Utförsel av krigsmateriel från Sverige har varit mycket omdebatterat i massmedia.
Dessa frågor har också under senare tid blivit föremål för statliga utredningar.

Utredningen om krigsmaterielexport beräknas utkomma från trycket i
mitten av februari i år. Vi ser med spänning fram emot utredningens förslag.

Kommer den att få avgörande betydelse för svensk vapenexport på 90-talet?

I direktiven till utredningen sägs att "även effekterna av ett totalt avbrytande
av krigsmaterielexporten bör utredas (Dir 1988:41). Kommer alltså en avvecklingsplan
för vapenexporten att tas fn:^'0 Vi är försiktigt positiva med
tanke på att direktiven inte är entydigare och utredningens sammansättning
inte speglar den växande kritiken mot vapenexporten. Nu utgörs medlemmarna
av utredningen endast av personer som företräder vapenexportpositiva
åsikter; samma sak gäller för övrigt den rådgivande nämnden i krigsmaterielfrågor.

Utredningen "Begreppet Krigsmateriel” (SOU 1989:66) har avgivit sitt
betänkande som nu är på remiss.

I nu gällande utförsellag finns bestämmelser för svensk export av krigsmateriel
m.m. Utan särskilt tillstånd från regeringen får utförsel inte äga rum.

Lagen anger dock ej närmare vilka varuslag som omfattas av regleringen
utan det hänskjuts till regeringen att lämna föreskrift om detta.

Utredningen om krigsmaterielbegreppet (SOU 1989:66) föreslår i betänkandet
en ändring av gällande lag så att lagstiftningen byggs ut med en beskrivning
i klartext av vilka varor som omfattas av regelsystemet. Härigenom
får. som utredningen framhåller "riksdagen en mer ingående befattning än
tidigare med avgränsningen av lagens tillämpningsområde" och tyngden i det
samlade regelverket "ökar, om den lagstiftande församlingen i mer konkreta
termer anger vilket produktkollektiv som omfattas".

Enligt miljöpartiets uppfattning skulle det gagna saken om parlamentet
fick ett större inflytande över krigsmaterielexporten. I det korta perspektivet
vill därför miljöpartiet stödja den ändrade lagstiftning som föreslås av Krigsmaterielbegreppsutredningen
(SOU 1989:66). I det längre perspektivet verkar
miljöpartiet för att all vapenhandel skall upphöra - från Sverige liksom
från andra länder. Detta förutsätter i sin tur ett utvecklat internationellt system
för kollektiv säkerhet som med fördel borde förhandlas fram inom ramen
för Förenta Nationerna - FN.

5

Karenstid för vapenexport

Enligt riksdagsbeslut om lag mot utförsel av krigsmateriel våren 1988 fastslås
att "principen skall vara att ett land vars regering tillåtit eller underlåtit att
förhindra vidareexport av svenskt materiel inte längre skall fä komma ifråga
för export av krigsmateriel från Sverige”.

Enligt regeringens skrivelse 1987/88 med redogörelse för den svenska
krigsmaterielexporten år 1987 exporterades svensk krigsmateriel detta år
bl.a. till Singapore (31.172 MSEK) och Jugoslavien (62.652 MSEK).

Men enligt gällande regler borde ju all krigsmaterielexport till Singapore
och Jugoslavien med anledning av ovan nämnda riksdagsbeslut rimligen ha
upphört! Båda har ju varit medskyldiga till brott mot svenska exportregler.
Singapore i så hög grad att exporten flera gånger avbrutits, dock endast för
att snart återupptas.

Att vapenexporten till Singapore och Jugoslavien kan fortsätta måste betyda
att regeringen anser att karenstid förflutit som gjort att nämnda länders
förseelser anses sonade eller preskriberade.

Mur lång tid är i så fall den karenstid som enligt regeringen skall förflyta
innan länder som i strid med gällande regler och överenskommelser tillåter
eller underlåter att förhindra vidareexport av svensk krigsmateriel, åter kan
komma ifråga som mottagare av svensk krigsmaterielexport? Svaret på den
frågan måste ges av riksdagen. Vi föreslår - i avvaktan på en total avveckling
av vapenexporten - en karenstid på tio år.

Utrikesutskottet bör inbjuda ledamöter till en nordisk kommission för utvärdering
av det övergripande samhällsansvaret i samband med de svenska
vapensmugglingsaffärerna enligt de i motionen framförda principerna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen för budgetåret 1990/91 anslår 6 400 000 kr. ur anslaget
F 3 Information, studier och forskning om freds- och nedrustningssträvanden
m.m. till ovanstående kommission,

2. att riksdagen hos regeringen begär lagförslag om totalt förbud för
export av krigsmateriel och en plan för avveckling av svensk krigsmaterielexport
på fem år,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att samtliga
riksdagspartier skall vara representerade i kommande utredningar
om krigsmaterielexporten,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att fredsrörelsen
bör vara företrädd i rådgivande nämnden för krigsmaterielfrågor
i första hand direkt genom att fredsrörelseföreträdare utses, i
andra hand indirekt genom att också riksdagspartier med negativ syn
på vapenexport ges representation i nämnden,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att nuvarande
lag (1988:558) om förbud mot utförsel av krigsmateriel m.m.
ändras i enlighet med föreslagen lydelse i utredningen Begreppet
Krigsmateriel (SOU 1989:66),

6. att riksdagen beslutar att lagstifta om exportrestriktioner av pro- Mot.
dukter som kan användas vid framställning av kemiska vapen. U423

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att stater
som brutit mot gällande regler för svensk vapenexport inte får komma
i fråga som vapenköpare igen förrän efter en minsta karenstid på tio
år.

Stockholm den 25 januari 1990
Inger Schörling (mp)

Claes Roxbergh (mp) Paul Ciszuk (mp)

Per Gahrton (mp) Kent Lundgren (mp)

1989/90

7