Motion till riksdagen
1989/90:U413

av Stig Gustafsson m.fl. (s)
Kärnvapenfria örlogsbesök, m.m.

Trots att supermakterna tagit ett steg mot kärnvapennedrustning genom det
s.k. INF-avtalet och att förhandlingar pågår om nedrustning fortgår upprustningen
till havs. Några förhandlingar om nedrustning på detta område har
icke skett.

Ett stort antal av supermakternas kärnvapen är baserade på fartyg. Risken
för kärnvapenkrig av misstag härrör sig till stor del från sjöstridskrafterna.

Det är givet att det från svenskt håll kan vara svårt att initiera någon form
av förhandlingar om nedrustning till havs. Den moderna vapenutvecklingen
och främst utvecklingen på kärnvapenområdet har emellertid medfört att
den på 1600-talet introducerade principen om havens frihet i realiteten missbrukats.
Hade Hugo Grotius känt till hur supermakterna i dag utnyttjar avsaknaden
av en reglering hade han rimligen aldrig introducerat principen om
havens frihet. Folkrättsliga principer måste kunna anpassas till utvecklingen.
Därvid gäller i praktiken de små stegens princip.

Från svenskt håll bör det vara möjligt att ta upp frågor som avser att förebygga
incidenter till havs och sådana som avser förtroendeskapande åtgärder
till havs.

En sådan fråga, som tidigare behandlats, är frågan om garantier för kärnvapenfrihet
vid örlogsbesök. Vi åberopar här vad som anfördes i motion
1988/89:U414:

Det är emellertid lika viktigt att söka finna andra lösningar som också är av
förtroendeskapande karaktär och som kan förebygga kärnvapenkrig av
misstag.

Supermakterna har på olika sätt markerat och träffat överenskommelser
om att man är beredda att underkasta sig kontroller och inspektioner när det
gäller de landbaserade stridskrafterna. Så har skett bl.a. i ESK-processen.
Syftet är att åstadkomma förtroendeskapande åtgärder. Från dessa synpunkter
bör man överväga möjligheten av ett svenskt initiativ för att luckra upp
den urgamla folkrättsliga principen om att främmande statsfartyg åtnjuter
immunitet, d.v.s. inte får inspekteras. När principen kom till fanns inga
kärnvapenbärande fartyg. Folkrätten måste givetvis byggas ut för att bl.a.
hinna ikapp vapenutvecklingen. Principen om immunitet har på grund av
vapenutvecklingen överlevt sig själv. Till bilden hör att den tekniska utvecklingen
kan göra det möjligt att företa undersökningar om kärnvapen finns
eller ej från land, utan att man går ombord. Därmed har principen underminerats.

En annan möjlighet som bör närmare övervägas är att finna någon form Mot. 1989/90

för att förse fartyg som är kärnvapenbärande med någon typ av särskilda JJ413

markeringar eller igenkänningstecken.

En tänkbar samarbetspartner i frågan om garantier för kärnvapenfrihet vid
örlogsbesök är Nya Zeeland. Tillsammans bör de båda regeringarna kunna
verka för att flera andra kärnvapenfria staters regeringar skärper sina villkor.

Också andra åtgärder som syftar till att både vara förtroendeskapande och
att förebygga incidenter bör övervägas.

I första hand bör regeringen närmare undersöka på vilket sätt det folkrättsliga
regelsystemet kan förändas eller byggas ut i dessa avseenden. En
sådan folkrättslig utredning kan givetvis bedrivas i samarbete med t.ex.
andra neutrala stater. Utredningen kan också ske i samarbete med fristående
folkrättslig expertis, t.ex. med företrädare för International Association of
Lawyers Against Nuclar Arms (IALANA) och dess vetenskapliga råd.

Någon lagstiftning som direkt förbjuder införsel av kärnvapen till Sverige
finns inte i dag. Det bör därför i en sådan utredning även övervägas att snarast
införa ett sådant i lag stadgat förbud.

Efter det att en sådan studie gjorts bör regeringen ta upp frågan i lämpligt
FN-organ eller i anslutning till ESK-processen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen begär att regeringen väcker frågan om uttryckliga
garantier för kärnvapenfrihet vid örlogsbesök vid ESK eller i lämpligt
FN-sammanhang,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjligheterna till en gemensam nordisk ståndpunkt
i frågan om kärnvapenfrihet vid örlogsbesök,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjligheterna till ett samarbete med Nya Zeeland
i frågan om kärnvapenfrihet vid örlogsbesök,

4. att riksdagen hos regeringen begär tillsättande av en folkrättslig
utredning av det slag som i motionen angivits.

Stockholm den 24 januari 1990

Stig Gustafsson (s)

Grethe Lundblad (s)

Arne Andersson (s)
i Gamleby (s)

Berit Löfstedt (s)
Owe Andréasson (s)

10