Motion till riksdagen
1989/90:U245

av Berndt Ekholm m.fl. (s)
Stödet till Östeuropa

Läget i Östeuropa har på mycket kort tid förändrats. Förtryck och diktatur
har ersatts av en växande frihet och en snabb demokratisk utveckling. Detta
hälsar vi alla naturligtvis med stor glädje.

Den förändrade situationen motiverar ett starkt svenskt engagemang, som
bör bli särskilt djupt avseende Östersjöstaterna. Därför är det mycket positivt
att notera att statsbudgeten för 1990/91 innehåller en markerad satsning
på Östeuropa genom den miljard, som anslås till en treårig insats till stöd för
den demokratiska utvecklingen.

900 milj. kr. av den totala summan tas från biståndsbudgeten. Mot bakgrund
av den snabba och till mycket stor del oförutsägbara utvecklingen kan
det försvaras att biståndsmedel används till stater, som ändå får betecknas
som utvecklade länder. Det är dock mycket diskutabelt om en hel treårsperiod
måste finansieras ur biståndsbudgeten. Det borde räcka med det första
året. Därefter borde andra finansieringsalternativ sökas.

Öststaterna kan knappast definieras som utvecklingsländer. De uppfyller
inte det fattigdomskriterium, som vi normalt brukar använda, jfr länder i
Afrika och Asien. De är ofta starkt industrialiserade, inte sällan i så hög grad
att omfattande miljöproblem har uppkommit. Läskunnigheten är inte låg
och barnadödligheten ligger långt från de nivåer vi finner i vad vi traditionellt
uppfattar som u-länder.

Om stödet till Östeuropa finansieras över biståndsbudgeten betyder det,
att motsvarande summa undanhålls de verkligt fattiga länderna. En sådan
utveckling är inte långsiktigt önskvärd. Därför är det angeläget att finna
andra finansieringsmöjligheter för stödet till våra grannländer i öst.

Många grupperingar i det svenska samhället har hävdat, att vi inte kan
begränsa biståndet till u-länderna till 1 % av BNI.Det finns starka skäl för
en sådan ståndpunkt. Genom den drastiskt förändrade situationen i Östeuropa
är det dock motiverat att tills vidare begränsa biståndet till 1% av
BNI. Istället bör de resurser, som ytterligare kan tillskapas, avsättas för ett
Östeuropastöd i form av ett särskilt anslag. Det betyder samtidigt, att andra
verksamhetsområden i budgeten i någon mån får stå tillbaka för en angelägen
satsning på Östeuropa under 90-talet. Dessutom måste våra insatser
samverka med andra länders stöd, bl.a. inom Norden respektive Europa.

Samtidigt är det angeläget att statsmakterna medverkar till en folklig mobilisering
till stöd för utvecklingen i Östeuropa. Denna mobilisering bör in

nefatta uppbyggnaden av en särskild stödfond, till vilken svenska folket kan
bidra med frivilliga gåvor. Allt talar för att såväl enskilda som organisationer
och företag har en stor beredskap för samt vilja till att bidra till en snabb
tillväxt av fonden. Dessutom är det självfallet angeläget att enskilda samarbetsinitiativ
t.ex. från folkrörelseorganisationer,kyrkor, föreningar och
andra enskilda individer, uppmuntras till stöd för utvecklingen i Östeuropa.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utformningen av stödet till Östeuropa.

Stockholm den 25 januari 1990

Berndt Ekholm (s)

Sven-Erik Alkemark (s) Berit Löfstedt (s)

Lahja Exner (s) Kent Carlsson (s)

Mot. 1989/90
U245

15

gotab 99970, Stockholm 1990