Motion till riksdagen

av Lars Werner m.fl. (vpk)
Strukturanpassningen i Afrika

Mot.
1989/90
U216-224

Stöd Afrikas ”anpassning med omvandling”

I Afrika har de fattigas antal ökat och uppgår idag till närmare 300 miljoner
d.v.s. två tredjedelar av kontinentens befolkning. Afrikas utlandsskulder
har växt från 48 miljarder dollar 1980 till 230 miljarder vid slutet av 1988.
Priserna på de afrikanska exportprodukterna har sjunkit till 30-talsnivå.
BNP/inv är 15 % lägre än vid 1980-talets början.

Varför går Afrika kräftgång? FNs ekonomiska kommission för Afrika
(ECA) har studerat de strukturella orsakerna. Självhushåll och handel dominerar,
den inhemska produktionen är sekundär. Produktionsbasen är
smal, tekniken dålig. Det finns inte kapital för investeringar i infrastruktur.
Utbildad personal saknas. Den informella sektorn utnyttjas otillräckligt.
Miljön är förstörd. Det råder obalans mellan städer och landsbygd. Afrika
är uppsplittrat på många, flertalet små stater och ekonomier. Ekonomierna
är öppna och exportberoende. Länderna förlorar kapital, även mänskligt
(brain-drain). Institutionerna är svaga.

Härtill kommer att den kulturella miljön visar brist på identitet och utvecklingspådrivande
värderingar. Bristen på demokrati gör det svårt att mobilisera
folken. Institutionerna är svaga, fullt upptagna med att hantera
akuta kriser så att de inte hinner planera. Utländska experter tar över beslutsfattandet.
Utrymmet för självständiga politiska beslut har krympt.

ECA har studerat effekterna av IMFs stabiliserings- och strukturanpassningsprogram
som började på 1970-talet. Medan Världsbanken i sin utvärdering
(Africa’s Adjustment and Growth in the 1980s) skrev att de länder
som genomfört starka strukturanpassningsprogram hade haft en starkare
ekonomisk utveckling än de som inte gjort det, kom ECA fram till motsatsen.
De med starka strukturanpassningsprogram hade en genomgående negativa
genomsnittlig årstillväxt 1980-1987. De med svaga eller inga program
hade haft en BNP-tillväxt på 1,2 resp. 3,1 %. ECA fann att den genomsnittliga
årstillväxten för hela Afrika varit relativt låg, 0,4%, vilket till stor del
berodde på att länder med starka strukturanpassningsprogram haft en så
svag utveckling.

Om länder hade haft positiv eller negativ tillväxt berodde delvis på yttre
faktorer: vädret, marknaden för deras varor, inflödet av resurser utifrån och
skuldsituationen.

1

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr U216-224

ECA drar slutsatsen att strukturanpassningsprogrammen försvagat de afrikanska
samhällena och - än värre - drabbat de svagaste hårdast. BNP/inv
och reallöner har sjunkit. Arbetslöshet och undersysselsättning har tilltagit.
Utbildningen har försämrats. Undernäring och hälsoproblem har ökat. Fattigdomen
och inkomstklyftorna har växt.

ECA anser att alla - även Världsbanken och IMF - måste tänka om. Istället
för den klassiska nationalekonomins makroekonomiska kriterier (BNPoch
exporttillväxt, betalnings- och budgetbalans) måste Afrikas utvecklingsmål
bli självförsörjning med livsmedel, kamp mot fattigdomen, hållbar utveckling
och självtillit. Det måste oundgängligen skapas en alternativ strukturanpassning.

ECA har utarbetat ett sådant alternativ, som man kallar ”anpassning med
omvandling”.

Detta program (African Alternative Framework to Structural Adjustment
Programmes for Socio-Economic Recovery and Transformation AAF-SAP)
behandlades den 17 november i FNs generalförsamling och antogs
med endast en nejröst, USA:s. Generalförsamlingen inbjöd världssamfundet
- inbegripet de multilaterala finans- och utvecklingsinstitutionerna att
betrakta det som ”grunden för konstruktiv dialog och fruktbärande samråd”.

De afrikanska staternas enhetsorganisation, OAU, har vädjat till världssamfundet
att stödja genomförandet av programmet och öka sitt ekonomiska
stöd till Afrika.

Nu gäller det för i-världen att svara med en sådan skuld- och biståndspolitik
som behövs för att göra realitet av programmet och ställa upp med erforderliga
finansiella resurser.

Vpk anser att det afrikanska programmet för anpassning med omvandling
skall ligga till grund för Sveriges bistånds- och skuldpolitik i Afrika. Sverige
skall därför inte delta i några av IMF:s strukturanpassningsprogram och - än
mindre - göra fortsatt svenskt bistånd avhängigt av uppgörelser med IMF.
Sverige skall bidra ekonomiskt till Afrikaprogrammet med anslag ur den
skuldavskrivningsfond som vpk föreslår i en annan motion.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen uttalar att det afrikanska alternativet till strukturanpassningsprogram
- ”anpassning med omvandling” - skall ligga till
grund för Sveriges politik när det gäller att lösa de afrikanska ländernas
skuld- och utvecklingsproblem,

2. att riksdagen hemställer hos regeringen om initiativ i de multilaterala
utvecklingsorganen för att göra ”anpassning med omvandling”
till grund för en konstruktiv dialog i enlighet med beslutet i FN:s generalförsamling.

Mot. 1989/90

U216

2

Stockholm den 23 januari 1990
Lars Werner (vpk)

Berith Eriksson (vpk)

Bo Hammar (vpk)

Ylva Johansson (vpk)

Mot. 1989/90

U216

Lars-Ove Hagberg (vpk)

Margo Ingvardsson (vpk)

Bertil Måbrink (vpk)

1* Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr U216-224

3