Motion till riksdagen
1989/90:U215
av Lars Werner m.fl. (vpk)
Mått på utvecklingen i det svenska biståndsarbetet
När biståndet utvärderas har tillväxtmålet blivit allt överskuggande. Men
man mäter inte målet som är ”resurstillväxt” utan BNP - utan att reflektera
över vad man mäter.
BNP mäter endast de resurser som kan mätas i pengar. I u-länder, där
många - kanske de flesta i Afrika - lever i naturahushåll, är BNP ett mycket
dåligt mått. Det man tror vara en tillväxt, kan mycket väl vara en resursminskning.
När bonden försörjer familjen på den egna jorden, kan BNP
bara mätas gissningsvis. Men när ockraren, agrobusiness eller erosionen tar
bondens jord, tvingas hon - för bonden är en kvinna i Afrika - köpa maten.
Då kan maten värderas. Om hon får mer eller mindre mat till familjen vet
hon bara själv.
Även det som saluförs är i flertalet u-länder svårt att mäta. Möjligen kan
grosshandelns omsättning taxeras. De enda säkra uppgifterna är import och
export, handeln med i-länderna. Om inte fakturorna förfalskas, vilket är en
vanlig metod för kapitalflykt.
Resultatet kan mycket väl bli att BNP ökar till följd av ökad export, men
att mattillgången minskar, därför att mer jord brukas för produktion av exportgrödor.
Och dessa grödor kräver konstgödsel och andra insatsvaror, som
kanske måste importeras. Nettot kan sålunda bli negativt för landet, även
om BNP ökar.
Den odlingsbara jorden är en resurs, som inte mäts i BNP. Den kan erodera
bort, Den kan ligga för fäfot till följd av olönsamma priser eller markspekulation.
Sådana resursförluster måste också mätas. FAOs statistik över
jordbruksproduktionen är otillförlitligare ju mer underutvecklade länderna
är. FAO erkänner att det ofta inte är mer än ”kvalificerade gissningar”. Det
händer att FAO i efterhand har korrigerat sina egna siffror, därför att de inte
verkar troliga. Det har också hänt att siffror ändrats för att visa en upp- eller
nergång som Världsbanken påstår har skett.
Mineraler och skogar exploateras och det höjer BNP. Men vem betalar för
förstörda marker, slagghögar och nersmutsade vatten? När människor - ofta
ursprungsbefolkningar - tvångsförflyttas, får de vanligen sämre förhållanden.
Ökad BNP betalas med högre barnadödlighet. Fiskevatten och betesmarker
exploateras så hårt att återväxten skadas. Exporten ökar men resurserna
minskar.
Människorna och deras arbetskraft är en resurs, som inte mäts i BNP. Bar
nadöd och sjukdomar räknas inte. Den alarmerande ökningen av antalet Mot. 1989/90
kvinnor, som är så undernärda att de föder underviktiga barn, mäts inte fast U215
många av dessa barn får bestående men.
Hur mycket av nationalförmögenheten äger landet självt? Att lösa skuldkrisen
med debt-for-equity-swaps är att sälja ut tillgångar till utländska intressen.
De ger inga nya investeringar. Samma gäller när skulder byts mot
natur i sådana former att marken övergår i utländsk ägo. Länderna blir fattigare.
Självständigheten undergrävs.
BNP är sålunda ett uselt mått på resurser och utveckling och än mindre
mäter det en hållbar utveckling. Därtill kommer att BNP beräknas i dollar.
När dollarns värde ändras, ändras alla länders BNP utom USAs.
Vi måste få nya instrument för att mäta resurser och utveckling. Sådana
har börjat utvecklas.
I flera länder har man börjat kalkylera med ett miljö-BNP. En del stora
företag gör miljöbokslut.
UNICEF har föreslagit ett nytt mått, U5MR, det årliga antalet dödsfall
bland barn under fem år bland 1 000 samma år födda barn.
Det behövs ett mått på vilka resurser ett land självt förfogar över.
Med sådana mått skulle vi kunna mäta den verkliga resursutvecklingen,
effekterna av skuldanpassningsprogrammen och biståndet utifrån våra biståndspolitiska
målsättningar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen begär förslag av regeringen om nya mått på resurser och utveckling,
såsom miljö-BNP och U5MR, att införas i det svenska biståndsarbetet.
Stockholm den 23 januari 1990
Lars Werner (vpk)
Berith Eriksson (vpk)
Bo Hammar (vpk)
Ylva Johansson (vpk)
Lars-Ove Hagberg (vpk)
Margo Ingvardsson (vpk)
Bertil Måbrink (vpk)
13