Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:T921

av Hans Dau (m)

Handikappanpassad kollektivtrafik

1979 antog riksdagen ”Lagen om handikappanpassad kollektivtrafik”. Transportrådet
fick i uppdrag att utfärda föreskrifter om anpassningen. Den
skulle i princip vara genomförd inom en 10-årsperiod. Nu har tio år gått och
TRP har gjort en utvärdering och konstaterat att effekterna varit ytterst marginella.

För arbetet med anpassningen utsågs en rådgivande nämnd där handikapprörelsen
skulle få tillfälle att framföra sina synpunkter på föreskrifterna.
Det var dock endast på några smådetaljer, som visserligen resulterade
i en allmän standardhöjning, som handikapprörelsen fick något inflytande.

Så avvisades t.ex. kravet på plana insteg på all spårbunden trafik bestämt
av TRP. Inte ens när det gällde lokaltågen, som ännu inte var beställda när
föreskrifterna skrevs, uppnåddes något resultat.

Nu skall snabbtågen förses med lyftplatta, som kanske förbättrar tillgängligheten
för några grupper men inte för alla och framförallt endast på de linjer
som dessa tåg trafikerar. När vi står inför den storsatsning, som SJ förutskickar,
borde det vara självklart att man tar steget fullt ut och löser detta
problem för alla.

Plant insteg

Den enda riktigt acceptabla lösningen på all framtida spårbunden trafik är
plant insteg. Att som nu sker hänvisa handikappade till godsvagnar eller
göra dem beroende av SJ:s service av ofta dålig kvalitet, att tvinga passagerarna
att klättra upp och ner för att komma till, respektive från tåget, och att
tvinga alla att släpa tunga resväskor upp i höjden, hör inte till ett modernt
kommunikationsmedel. Det ger inte den service, som resenärerna borde ha
rätt att fordra.

Kostnaderna för plant insteg blir, om de slås ut på tågens livslängd, överkomliga.
Företagsekonomiskt men framförallt samhällsekonomiskt blir det
med all sannolikt en betydande vinst om alla positiva effekter räknas in.

Bland exempel på positiva effekter kan nämnas:

- Snabbare på- och avstigning för alla resenärer och därmed kortare uppehåll
och kortare restider.

- Ökat antal resenärer bland människor, som idag inte kan eller har svårt
att gå i trappor.

Mot. 1989/90
T921

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om handikappanpassning av kollektivtrafik.

Stockholm den 24 januari 1990

Hans Dau (m)

- Bättre resmöjligheter för dem som nu avstår att ta tåget på grund av svårigheter
att ta bagage, småbarn eller sig själva ombord på tåget.

- Minskade utgifter för färdtjänst.

Det är nödvändigt att riksdagen nu ser till att beslutet från 1979 genomförs
så att handikappanpassningen av kollektivtrafiken blir verklighet.

19

gotmb 99952, Stockholm 1990