Motion till riksdagen
1989/90:T908

av Göran Engström (c)

Transportstöd till Ludvika, Smedjebacken och
Älvdalens kommuner

Bakgrund

Sedan 1980 har tio motioner väckts med förslag om att inplacera Ludvika
och Smedjebackens kommuner i transportstödzon. Samtliga motioner har
avslagits av riksdagen.

Motiven för en ändrad gränsdragning bör vid det här laget vara väl kända
av riksdagen. Förutom den rent geografiskt märkliga indelningen, där man
tydligen slumpmässigt ansett att Ludvika och Smedjebackens kommuner ligger
längre söderut och därmed närmare företagens marknader, måste man
uppenbarligen ha ansett att strukturomvandlingen i denna länsdel varit lindrigare
för arbetsmarknaden än i övriga länet. Jag finner inte att något av
dessa skäl kan ha ett fullgott verklighetsunderlag.

Det andra motivet för avslag har varit, att ett antal utredningar varit i arbete
med frågeställningar som berört denna stödform direkt eller indirekt.
Det senaste exemplet, vilket användes som motiv för att avslå min motion i
denna fråga förra året, var REK -87.

Denna utredning, liksom kommunikationsministern i budgetpropositionen,
konstaterar att transportstödet är ett väl etablerat regionalpolitisk!
stöd, att dess administration är förbättrad, samt att det har betydelse för att
jämna ut kostnaderna för företag belägna i landets perifera delar. En utredningsman
ska dock tillsättas för att se över stödformen.

Detta är dock inte ett acceptabelt skäl för att ännu en gång undvika en
reformering av stödområdets gränser.

Strukturförändringarna inom näringslivet i Västerbergslagen har varit och
är mera omfattande än i de flesta landsdelar. Statsmakternas insikt om detta
har bl.a. tagit sig uttryck i det särskilda ”Bergslagspaket” som kom häromåret.
Återhämtningen inom näringslivet har varit relativt framgångsrik. Problem
kvarstår dock. Särskilt bekymmersamt är läget i Grängesberg i Ludvika
kommun. Gruvdriftens slutliga nedläggning i detta samhälle ställer
stora krav på nya arbeten till denna ort. Ett transportstöd bör vara ett verksamt
bidrag till ett nytt näringsliv i en utsatt bygd.

Osäkerheten om handelsstålets framtida struktur talar för att Smedjebackens
kommun behöver stöd för att ytterligare förnya sitt näringsliv.

Inomregional balans Mot. 1989/90

T908

Näringslivet i Dalarna kännetecknas för närvarande av en mycket snabb
iippbyggnad i dess centralregion, kommunerna Falun och Borlänge. Flera
skäl talar för att denna expansion kan komma att leda till en framtida obalans
i länet. Detta vore olyckligt av flera skäl. Framför allt bör inte i en stark
högkonjunktur de spontana marknadskrafterna förstärkas av ett antal politiska
beslut som verkar centraliserande.

Godstransportstödets nuvarande zonindelning kan ha den funktionen i
Kopparbergs län. Den expanderande centralregionen får stöd, däremot inte
företagen i Smedjebacken.

Kommunikationsministern föreslår nu, i likhet med Transportrådet, att
persontransportstöd skall kunna ges för resor till Borlänge kommun. Till
detta kommer REK -87 - majoritetens förslag - om att ge särskilda företagssubventioner
till ”mellanstaden” Borlänge. Sammantaget en starkt centraliserande
politik.

Mitt förslag

För att motverka en inomregional obalans och underlätta en fortsatt förnyelse
av näringslivet i Västerbergslagen och norra Dalarna bör det ske en
förändrad zonindelning för transportstödet. Smedjebacken och Ludvika
kommuner bör inplaceras i stödzon 1. Älvdalens kommun bör placeras i zon

3.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär en förändring av bestämmelserna
om transportstödzoner så att kommunerna Ludvika, Smedjebacken
och Älvdalen får en inplacering i transportstödzoner i enlighet
med vad som ovan anförts.

Stockholm den 19 januari 1990

Göran Engström (c)

9