Motion till riksdagen
1989/90:T904

av Gösta Lyngå m.fl.(mp)

Frågan om vägförbindelse över Öresund

Bevara Skåne levande

I Europa såväl som i Sverige har man blivit allt mera klar över hur beroende
vi människor är av den miljö vi lever i och hur viktigt det är att inte förstöra
den med onödiga utsläpp av skadliga ämnen. Många vardagsmänniskor undviker
att använda skadliga gifter i sin trädgård. Kommunerna anställer ekologer
för att ge råd inför planering. Många industrier tar sitt ansvar för att
begränsa ingreppen i naturen. Det är glädjande; fortfarande finns det hopp
om att miljöförstöringen skall kunna hejdas och kommande generationer
kunna ärva en jord som går att bruka, som är värd att ärva.

Å andra sidan är det nedstämmande att konstatera att det genomsnittliga
pH-värdet i Malmöhus län nu sjunkit till under 3,0 så att surhetsgraden nått
en nivå där tungmetaller börjar fällas ut. Den fortgående försurningen har
flera orsaker, störst bland dem är bilismen. En ökande bilism medför en fortsatt
försurning och katastrofen blir snart ett irreversibelt faktum. Med den
ansvarskänsla som vardagsmänniskor gradvis utvecklar är situationen möjlig
att rädda, är trenden möjlig att vända.

I detta läge, när ännu hopp finns, träder kommersiella krafter in och finner
att det kan vara en lönande investering att bygga en fast förbindelse över
Öresund för biltrafik. Detta gör man trots att utredningen ”Fasta Öresundsförbindelser”
klart visar att bilismen och luftföroreningarna skulle öka med
en sådan bro. Man gör det trots att länets miljöutredning klart visar på bilismen
som den viktigaste källan till försurning i vårt svårt drabbade landskap.
Man gör det trots att Svenska Naturskyddsföreningen, Aktion Skånemiljö
och många andra organisationer dragit konsekvenserna av vad som är känt
och på det bestämdaste avråder från projektet.

Det skulle kunna varit en fråga om brist på kunskap om inte så många
utredningar så klart hade utsagt att vårt landskaps miljöproblem nummer ett
är landsvägstrafiken. Nej, vi tror inte att brist på kunskap föreligger, men vi
är ganska övertygade om att det finns en blindhet för allt som inte mycket
klart kan uttryckas i ekonomiska termer. Eftersom man inte behöver ta hänsyn
till miljökonsekvenserna (det får någon annan klara upp) finner man att
det vöre lönande med en ökning av biltrafiken i regionen. Den planerade
förbindelsen är ett led i denna planering. Vi vill särskilt påpeka att det är
den totala ökningen av bilismen i regionen som är problemet. Utsläppen från

trafiken vid passage över Öresund är relativt sett mindre. Det blir därför lika
negativa effekter av ett biltågssystem i stil med det som nu bygges under engelska
kanalen som av en ren bilbro.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att miljöhänsyn
kräver att varje planering för en bilförbindelse över eller under
Öresund måste stoppas oberoende av finansieringskällor.

Stockholm den 17 januari 1990

Gösta Lyngå (mp)

Kjell Dahlström (mp) Anita Stenberg (mp)

Hans Leghammar (mp) Kaj Nilsson (mp)

Mot. 1989/90
T904

gotab 99502, Stockholm 1990