Motion till riksdagen
1989/90:T639
av Lars Werner m.fl. (vpk)
Sjöfarten
Vpk efterlyser en långsiktig strategi för transportpolitiken, där svensk sjöfart
får möjligheter att utvecklas på olika områden. Både kust- och insjöfarten
måste spela en större roll än i dag.
I förra årets partimotion om sjöfartspolitiken (1988/89:T227) behandlade
vi i huvudsak frågan om handelsflottans utveckling, inriktning på Sveriges
nationella suveränitet och sjöfolkets rätt till meningsfulla jobb. I dessa delar
ber vi att få hänvisa till nämnda motion och krav.
Det finns miljöteknik - den måste användas !
Vattenvägarna är en viktig nationell tillgång. Sveriges läge ger oss naturliga
vattenvägar längs ost- och västkusten, i Mälaren och Vänern och genom älvar.
Infrastrukturen är utvecklad. Med genomtänkta politiska åtgärder har
sjöfarten stora möjligheter att ta över fjärrgods från landsvägstrafiken och
därmed avlasta samhället allvarliga miljöproblem.
Men även sjötransporterna står för föroreningar. Fartygsmotorerna släpper
t ex ut stora mängder svavel och kväveoxider. De använder högsvavlig
och ofta starkt förorenade oljor. Vpk anser att miljökraven måste skärpas.
De moderna färjor som nu byggs bekräftar att fartygen med modern reningsteknik
och drift med ren och lågsvavlig olja kan minska utsläppen mycket
drastiskt. Eftersom en betydelsefull andel gods redan fraktas till sjöss går det
alltså att göra stora miljövinster. Men Sveriges och övriga Nordens vattenvägar
kan utnyttjas mycket bättre än i dag.
Den tunga landsvägstrafiken har ökat i ännu snabbare takt än privatbilismen.
Exportindustrins nya metod att minska sina lagerkostnader genom
just-in-time-transporter har sparat mångmiljonbelopp åt företagen. Detta är
en av de viktigaste orsakerna till den kraftiga ökningen av tunga transporter
på väg. Men i stället har stora kostnader för miljöförstöring och vägslitage
vältrats över på samhället. Inga reningskrav på lastbilarna har funnits. Först
från och med 1994 års modeller måste alla tunga lastbilar ha avgasrening.
Samhället har stora möjligheter att göra miljö- och energivinster genom
att styra över gods från landsväg till både sjöfart och järnväg. Sjöfarten och
järnvägen behöver enligt vår mening inte ses som konkurrenter till varandra.
Tvärtom måste dessa båda transportslag samverka för miljöns skull och för
att ta över gods från landsvägen.
Kostnaderna för underhållet av vattenvägar är minimalt i jämförelse med Mot. 1989/90
motsvarande förvägnätet. Dessutom bär sjötransporterna helt sina farleders T639
kostnader. Kustsjöfarten har kapacitet för att användas bättre. Ett exempel
som nämnts är att ett stort antal långtradare med släp skulle kunna fraktas
från Stockholmsomådet via Södertälje till Travemiinde. Med rätt storlek och
lastkapacitet så skulle man kunna få sex avgångar per vecka om tre fartyg
sattes in. Samma arrangemang med sjöburna transporter kan göras även på
Norrlandskusten och västkusten.
Trafik- och miljöinformation till sjöss
Efter svenska kusten finns det ett system för trafikinformation - TIC. Det
finns inom sjötrafikområdena Stockholm, Mälaren, Bråviken och Göteborg.
Det anses som fullt möjligt att utveckla detta system till att också omfatta
miljöhänsyn och naturskydd. Med nuvarande omfattning på systemet är fartygen
skyldiga att rapportera passage av i lag fastställda punkter i farlederna
till TIC. Information går därefter tillbaka om aktuella fartygsrörelser i farleden.
Exempelvis rapporterar ett fartyg som går från Södertälje till Köping,
en sträcka motsvarande 13 landmil, sin position vid tio olika tillfällen.
Vpk föreslår att trafikinformationssystemet byggs ut och kompletteras
med uppgifter till skydd för miljön. Sjötransporter av farligt gods är det hittills
säkraste transportmedlet. Det hindrar inte att det kan och måste ställas
hårdare krav på sjöfarten för att göra dessa transporter ännu bättre. Internationellt
sett återstår mycket att göra. Särskilt mot bakgrunden att sjöfarten
också är utsatt för lycksökare och mindre nogräknade redare som jagar efter
snabba ekonomiska klipp.
Vpk anser att säkerheten när det gäller farligt gods måste ökas. Ett förslag
i detta syfte är att samtliga fartyg, oavsett storlek, skall ha lots ombord under
gång i svenska farledsområden, då de är lastade med farligt gods. Dit räknar
vi bl.a. petroleumprodukter och farligt gods som klassats av IMO, International
Maritime Organization, ett FN-organ. Kravet innebär när det genomförts
att det alltid finns två utbildade nautiker på bryggan, som kan övervaka
fartygets rörelse i farleden.
Sjöräddning och kustbevakning
Resurserna för sjöräddning och kustbevakning måste utökas och samordnas
bättre än vad som sker i dag. En effektivare organisation, med omfattande
befogenheter till fartygsinspektion och kontroll av sjösäkerheten bör byggas
upp. Den skall också ha till uppgift att kontrollera det fiffelflaggade tonnage,
som gör våra kuster och farvatten osäkra. Vpk anser att staten skall stå för
kostnaderna.
Vpk menar att såväl säkerhet ombord som utbildningsinsatser för detta är
viktiga satsningar. Ett minimikrav skall vara att samtliga ombordanställda
ges utbildning i brandskydd och säkerhetstjänst.På fartygen behövs en
brand- och säkerhetsjourstyrka. Ökade insatser krävs inte minst för att höja
säkerheten i samband med farliga laster. Vi anser att staten skall stå även för
13
dessa kostnader. En svensk men icke-militär variant av Coast Guard kan Mot. 1989/90
sköta material- och säkerhetsinspektioner samt kontroll av besättningarnas T639
utbildning och behörighet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett program och en
långsiktig strategi för svensk sjöfart,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att transporterna
till sjöss bör utvecklas på bekostnad av landsvägens tunga
transporter,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag med stränga miljökrav
på fartygens utsläpp och oljeanvändning,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en utveckling av
sjöfartens trafikinformationssystem (TIC) i enlighet med motionens
förslag,
5. att riksdagen, i syfte att minska riskerna vid sjötransporter med
farligt gods, hos regeringen begär förslag om bättre övervakning ombord.
[att riksdagen hos regeringen begär förslag i syfte att utöka och
samordna resurserna för sjöräddning och kustbevakning i enlighet
med motionens förslag.1]
Stockholm den 25 januari 1990
Lars Werner (vpk)
Berith Eriksson (vpk)
Bo Hammar (vpk)
Ylva Johansson (vpk)
Viola Claesson (vpk)
Lars-Ove Hagberg (vpk)
Margö Ingvardsson (vpk)
Bertil Måbrink (vpk)
1 1989/90:Fö720
14