Motion till riksdagen
1989/90:T621

av Ewy Möller m.fl. (m, s, c)
Färjeförbindelserna Västervik-Visby

Mot.

1989/90

T621-628

Skall statsmakternas målsättning om en god transportpolitik kunna uppfyllas
skall också staten se till att en god trafikförsörjning finns i alla delar av
landet.

Alltsedan början av 1960-talet har det varit reguljär sommartrafik med
passagerarbåt mellan Västervik och Visby - två stora och välkända turistorter.
I början av 1980-talet satsade Västerviks kommun på en ny hamnterminal
för att utveckla denna trafik. Västervikstrafiken har under åren varit
mycket uppskattad av såväl turister som gotlänningar. Trafiken har haft stor
betydelse för turistutvecklingen i Västerviksområdet och för Västerviks
kommun. En sommartrafik mellan de två stora turistområdena i södra Sverige
har varit naturlig.

Staten reglerar genom transportrådet trafiken från och till Gotland. Statens
ekonomiska engagemang regleras sedan den 1 januari 1988 genom avtal
med rederiet Nordström & Thulin. Detta rederi medverkade omedelbart till
en försämrad passagerartrafik mellan Västervik och Visby genom att ersätta
den tidigare färjetrafiken med en katamarantrafik, vilken blev en stor besvikelse.
Denna förändring resulterade i att passagerarantalet minskade drastiskt.

1987 var passagerarantalet 83 500 och antalet fordon 22 000 Västervik Visby.
1988 var det endast 11 000 passagerare på sträckan - av naturliga skäl
har inga fordon överskeppats. 1989 togs färjelinjen helt bort.

Internationellt intresse

Nedläggningen innebär en allvarlig försämring sett utifrån målsättningen att
tillgodose en tillfredsställande transportförsörjning i alla delar av landet.

Färjelinjen Västervik-Visby har sommartid alltid varit den mest frekventa
linjen mellan Gotland och fastlandet. Den kraftigt tilltagande trafikmängden
sommartid måste mötas med frekvent färjetrafik för att inte förbindelserna
skall försämras. En nedläggning av färjetrafiken från Västervik kommer
därmed att innebära en koncentration av turistströmmen på fastlandet.
Det innebär ökad belastning på miljön genom mer koncentrerade utsläpp
och en sämre trafiksäkerhetssituation som följer av en intensivare trafik till
färre hamnalternativ.

Nedläggningen innebär också en åtgärd mot den resande allmänhetens

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr T621-628

Mot. 1989/90
T621

Regionalt intresse

Lokalt och även regionalt har färjelinjen stor betydelse, inte minst för att
främja en regional utveckling såväl i Västerviksregionen som på Gotland. På
grund av den betydligt försämrade trafiken 1988 och den trafik som troligtvis
uteblir 1989 - eftersom reseföretagen redan fastlagt sina program för denna
säsong (där finns inte linjen Västervik - Visby med) förlorar Västerviks kommun
mellan 600 000-700 000 kronor per år i hamnavgifter m.m., utöver vad
turistströmmen indirekt ger kommunen. Såvitt nu är känt kommer ingen trafik
att äga rum 1990. Staten har inte kompenserat Västerviks kommun för
inkomstbortfallet. Att linjen nu upphör medför stora nackdelar sommartid
då trafiken är tät och mycket gods behöver fraktas mellan Västervik och
Visby.

Västervikslinjen var det klart populäraste resealternativet till Visby och
var då den fanns den enda lönsamma linjen. I dag skulle linjen bära sina egna
kostnader med det underlag den hade före 1988.

Transportekonomi

Statsmakterna har ett ansvar för att skapa ett energisnålare samhälle. Inte
minst är behovet stort att minska på energikonsumtionen inom transportsidan.
Linjesträckan Västervik - Visby är med bred marginal det kortaste avståndet
mellan Visby och fastlandet, vilket för trafiken blir billigare än mellan
några andra hamnar på Gotland och fastlandet.

Den nu nedlagda färjetrafiken över Västervik innebär en försämrad transportförsörjning
på Gotland genom att Gotlandsresenärerna påtvingas dels
en längre resa till färjeläget på fastlandet och dels en längre sjöresa. Inte
minst ur miljösynpunkt är det viktigt att landtrafiken sprids på flera hamnar
och vägar.

Betydelsen för turismen

Samtidigt som färjelinjen är det populäraste resealternativet ur turisternas
synpunkt har den också en utomordenligt stor betydelse för turistutvecklingen
såväl på Gotland som i Västerviksområdet. Färjelinjen är en naturlig
sammanbindningslänk mellan två av statsmakterna klassade primära rekreationsområden.
Statsmakterna har därvid ett särskilt ansvar för att inte utvecklingen
hindras i dessa två berörda områden. De sysselsättningsmässiga
begränsningar som följer av klassificeringen som primärt rekreationsområde
bör ju rimligen uppvägas av en ökad sysselsättning inom turistnäringen på
grund av områdenas särskilda förutsättningar härför.

önskan eftersom uppenbarligen en majoritet av Gotlandsresenärerna valde
Västervikslinjen som överfartsalternativ.

Det som nu sagts innebär att färjelinjen Västervik - Visby har en viktig
funktion ur nationell synpunkt. Det bör därför vara en statlig uppgift att se
till att färjelinjen upprätthålls med tillräckligt hög kapacitet för att motsvara
den stora resandefrekvensen.

2

Både Västerviks och Gotlands kommuner har av turistpolitiska skäl ut- Mot. 1989/90

tryckt intresse av att få en ordnad och väl fungerande sommartrafik mellan T621

Västervik och Visby.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att åtgärder vidtas så att de reguljära
färjeförbindelserna sommartid mellan Västervik och Visby
återupptas.

Stockholm den 23 januari 1990

Ewy Möller (m)

Arne Andersson (s) Agne Hansson (c)

i Gamleby

3