Motion till riksdagen
1989/90:T617

av Nic Grönvall (m)

Den internationella sjöfarten

Under en lång följd av år har världen nödgats att acceptera att den internationella
sjöfarten åstadkommer långtgående och djupa skador på miljön.
Miljöskadorna har inte bara uppkommit genom de många fartygsolyckor
som inträffat under senare år. Det kan här räcka med att peka på strandängen
av Amoco Cadiz på Frankrikes atlantkust, grundstötningen utanför
Alaskas kust och slutligen hotet om miljöskador på Afrikas västkust i följd
av en fartygsolycka på en mycket gammal supertanker.

Säkerheten till sjöss är i stor utsträckning baserad på försäkringsbolagens
krav om klassning av fartyg. Genom att sjöförsäkringsbolagen upprätthållit
stränga klassningsregler har internationell regelskrivning till skydd mot sjöfartens
risker kunnat undvikas. Av de nyligen timade sjöolyckorna synes
framgå att detta säkerhetssystem inte längre fungerar tillfredsställande. Det
torde därför krävas hårdare internationella regler för att reglera de risker
som alltid är förenade med internationell sjöfart.

Även i inre farvatten påverkas miljön av sjöfarten i långt högre grad än
som hittills varit känt. Med stor vrede har Sveriges allmänhet nödgat konstatera
att stränderna utefter Sveriges kuster påverkats och nedsmutsats utav
kriminella utsläpp av oljor från passerande tankfartyg som gjort tankrent.
Den låga kvaliteten på bunkeroljor som används, bland annat i färjetrafik,
innebär stora utsläpp av svavelföreningar och andra miljöskadliga föreningar.
Utsläpp från fartyg av spillvatten och toalettvatten innebär stora
problem för hamnområden och kustfarleder.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen begär att regeringen i internationella sammanhang
verkar för en skärpning av den internationella regelskrivningen för oljetransporterande
sjöfart,

2. att riksdagen begär att regeringen snarast ser över reglerna för
sjöfart i svenska kustfarvatten och hamnar.

Stockholm den 23 januari 1990

Nic Grönvall (m)