Motion till riksdagen
1989/90:T525

av Lars-Ove Hagberg (vpk)
Västerdalsbanans utbyggnad till Sälen

Tågtrafik är suveränt när det gäller persontrafik både när det gäller komfort
och snabbhet. För samhällsekonomin är godsbefordran med tåg en klar fördel.
Person- och godstrafik med tåg är det mest miljövänliga transportmedlet.

Politiken för järnvägstrafiken har fullt ut sanktionerat den strikta lönsamhetens
princip. Därmed har regionala, miljöpolitiska och samhällspolitiska
bedömningar satts åt sidan. I konsekvens med denna politik har de regionalpolitiska
åtagandena lastats på länstrafikbolagen.

Denna politik drabbar Västerdalsbanan. Alla samhällsekonomiska, miljöpolitiska
och regionalpolitiska skäl talar för en satsning på Västerdalsbanan.
Men resursfördelningen till länsmyndigheterna för investeringar och driftkostnader
medger knappast någon möjlighet att satsa på en utbyggd Västerdalsbana
till Sälen.

I ett längre perspektiv kan inte de södra fjällområdena bli över- och medelklassens
rekreationsområde. De stora arbetstagargrupperna måste tillförsäkras
möjlighet till rekreation i detta område. En förutsättning är att
transporterna till detta område kan ske med järnväg.

För kommunerna utmed Västerdalsbanan är järnvägstrafik för personoch
godsbefordran den viktigaste regionalpolitiska frågan. Läggs trafiken
ned, försvåras ytterligare en balanserad utveckling i dessa kommuner.

Västerdalsbanan är av riksintresse. Det behövs särskilda anslag till en utbyggnad
av Västerdalsbanan och att trafiken helt skall gå under SJ:s räkenskaper.

Satsningen på en utbyggd Västerdalsbana skall även ställas i förhållande
till alternativet med stor biltrafik med dithörande trafik- och miljöproblem
med stora kostnader som följd.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Västerdalsbanan
bör byggas ut,

Mot.

1989/90

T525-535

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr T525-T535

2. att riksdagen beslutar om särskilt anslag till utbyggnad av Väster- Mot. 1989/90
dalsbanan enligt vad i motionen anförts. T525

Stockholm den 23 januari 1990

Lars-Ove Hagberg (vpk)

2