Motion till riksdagen
1989/90:T505

av Martin Olsson m.fl. (c)
Snabbtåg Stockholm-Sundsvall

En snabbtågsförbindelse mellan Stockholm och Sundsvall skulle enligt den
gjorda utredningen få en mycket positiv effekt på utvecklingen längs södra
norrlandskusten och skulle även bidra till att markant öka tågåkandet, vilket
skulle få värdefulla miljö- och trafiksäkerhetseffekter. Trots tidigare positiva
uttalanden om att inom de närmaste åren kunna genomföra detta snabbtågsprojekt
synes nu råda ganska stor ovisshet om det kommer att genomföras.
Vi vill därför på nytt ta upp denna fråga motionsledes. Vi anser nämligen
att det är synnerligen viktigt att detta snabbtågsprojekt genomförs inom de
närmaste åren. Ett riksdagsuttalande om detta är erforderligt.

Södra Norrland behöver stärkas

Befolkningsutvecklingen i såväl Gävleborgs som Västernorrlands län har varit
den svagaste i landet under 1980-talet. Utvecklingen har ännu inte brutits.
Visserligen redovisar båda länen - liksom alla övriga - befolkningsökning
under 1989, men det är att märka att Västernorrland har procentuellt den
minsta ökningen av alla län och att även Gävleborg ligger långt under riksgenomsnittet.
De regionalpolitiska insatser som gjorts i dessa båda län har varit
allt för blygsamma och det är därför av största vikt att olika och kraftfulla
insatser görs för att förbättra förutsättningarna för näringslivs- och annan
utveckling. Bl.a. skulle väsentliga förbättringar av infrastrukturen vara av
stor betydelse.

Snabbtågsförbindelse för en positivare utveckling

Den utredning om snabbtågsförbindelse mellan Stockholm och Sundsvall
som initierats av berörda kommuner och länsstyrelserna i Gävleborg och
Västernorrland har visat att snabbtågen skulle innebära att förutsättningarna
för utvecklingen i dessa regioner skulle förbättras avsevärt. Genom att
kommunikationerna mellan orterna i området mellan dessa och UppsalaStockholmsområdet
blir förbättrade, snabba och även i övrigt väl fungerande,
ökas förutsättningarna för näringslivets utveckling.

Dessutom skulle arbetsmarknaderna förbättras. Nu är flera av de enskilda
kommunernas arbetsmarknader för små och mer eller mindre skevt sam

mansatta. Många människor har därför till följd av dålig trafikstandard till Mot. 1989/90

angränsande kommuner fel arbetsuppgifter eller inget arbete alls samtidigt T505

som de kanske skulle behövas i grannkommunen med efterfrågan på arbetskraft
inom andra yrkesgrupper. Med snabbtåg skulle det bli betydligt större
möjligheter att arbetspendla mellan två orter eller kommuner längs denna
järnväg. Med förbättrade kommunikationer skulle också företagen kunna
samverka bättre och få vidgade marknader.

Miljö- och trafiksäkerhetsvinster

För närvarande dominerar personbilstrafiken förflyttningarna längs södra
norrlandskusten mellan orterna där och ned till Mälardalen med negativa
konsekvenser för miljö och trafiksäkerhet. Med snabbtåg skulle enligt utredningen
betydande resflöden flyttas över till tåg, vilket skulle förbättra såväl
miljön som trafiksäkerheten. Snabbtåg på denna sträcka skulle inte enbart
förbättra resemöjligheterna längs kusten utan även för områdena norr och
väster om ostkustbanan och över huvudtaget öka järnvägstrafikens förutsättningar
i Norrland. Dessutom borde snabbtågen både kunna konkurrera
med flyget och genom anknytning till Arlanda och Midlanda bli ett värdefullt
komplement till flyget.

Riksdagsmotioner både 1988 och 1989

1988 väckte undertecknade Olsson och Björk en motion om tidigareläggning
av snabbtågsprojektet och 1989 deltog vi i en fempartimotion (1988/89:T562)
med motsvarande krav. Med anledning av den senare motionen skrev trafikutskottet
(1988/89:TU 16) i våras att banverket ”uppgett att projektet är högt
prioriterat” och att SJ för sin del är ”berett att sätta in den vagnmateriel som
krävs”. Enligt trafikutskottet stod det klart att snabbtåg mellan Stockholm
och Sundsvall skulle få stor betydelse för kommunerna längs norrlands kusten,
och utskottet utgick från ”att banverket vid sin samhällsekonomiska
prövning av projektet beaktar de regional- politiska effekterna.” Motionen
avslogs därmed och något tillkännagivande till regeringen gjordes alltså inte.

Genomförande av detta och andra projekt är givetvis beroende av vilka
investeringsramar som ges. Centerpartiet har vid flera tillfällen (senast i res.

21 fogad vid betänkandet 1988/89:TU16) krävt att medelsramen för banverkets
nyinvesteringar under 1990-talet borde vara 40 miljarder kronor i stället
för enbart 10 miljarder kronor som majoriteten fastställt. Självklart hade
förutsättningarna för att inom en nära framtid genomföra snabbtågsprojektet
varit mycket bättre om centerpartiets högre investeringsram fått gälla,
eftersom det inrymdes inom den ramen.

Mot bakgrund av trafikutskottets uttalande i våras förvånade det att det
enligt SJ:s under hösten publicerade redovisning över planer fram till sekelskiftet
tycks vara mycket tveksamt om det blir snabbtåg mer än på sträckan
Stockholm - Gävle.

Med hänsyn till vikten av att få klarhet om planerna ställde undertecknad
Olsson i november 1989 en fråga (1989/90:243) till kommunikationsministern
om vilka åtgärder regeringen avsåg att vidta för att den planerade

7

snabbtågsförbindelsen skulle komma till stånd. Kommunikationsministerns Mot. 1989/90
svar innehöll egentligen endast att regeringen inte avsåg att vidta några som T505
helst åtgärder.

Behövs ett riksdagsuttalande

Mot bakgrund av riksdagsbehandlingen av ärendet, frågesvaret och osäkerheten
om SJ:s och banverkets planer kommer att innebära erforderliga satsningar
för att snabbtågsförbindelsen på hela sträckan Stockholm - Sundsvall
genomförs inom de närmaste åren, behövs ett klart riksdagsuttalande. Ett
annat väsentligt skäl för detta uttalande är vikten av denna satsning ur regionalpolitisk
synpunkt för de berörda länen och kommunerna och att dessa bör
få klarhet om vad som planeras och vad de själva skall planera för. Det behövs
någon form av ”öronmärkning” av medel för detta projekt som samtidigt
skulle innebära att samhället tar en del av det regional- politiska ansvar
som denna hårt drabbade del av vårt land har rätt till och så stort behov av.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om genomförande av snabbtågsprojektet Stockholm Sundsvall.

Stockholm den 15 januari 1990

Martin Olsson (c)

Gunnar Björk (c) Karin Starrin (c)

gotab 99434, Stockholm 1990