Motion till riksdagen
1989/90:T442

av Roy Ottosson m.fl. (mp)
Effektbegränsningar för lätta motorfordon

Utvecklingen av bilar har under praktiskt taget hela 1900-talet gått mot
ökande motoreffekt, trots att bilarnas totalvikt i stort sett varit oförändrad.

Detta har gjort bilarna snabbare, och det ger bilarna en bättre accelerationsförmåga.
Sådana förbättringar kan i förstone förefalla vara enbart positiva;
det blir lättare och säkrare att göra omkörningar, körtiderna kan minskas
etc.

Men myntet har även i detta fall en mörkare baksida. Den goda accelerationsförmågan
och höga fartprestandan lockar till ständigt högre hastigheter,
och medverkar till att öka tempot på våra vägar. Ökad hastighet medför
oundvikligen att riskerna ökar i än högre grad. Det beror på att förarens synfält
blir mer inskränkt i den högre hastigheten, tidsmarginalerna för att undvika
olyckor minskar drastiskt, fordonet blir svårare att manövrera och kraften
i det framrusande fordonet ökar kraftigt - vilket märks på ett förödande
sätt i en kollision.

Överträdelser av gällande hastighetsbestämmelser är också mycket vanligt,
och ett laglöst tillstånd där föraren inte betraktar fortkörning som något
olagligt har uppkommit på många håll. Polisens förmåga att kontrollera hastighetsbestämmelserna
är begränsad, och bedöms vara helt otillräcklig i förhållande
till rådande behov.

Den tätnande vägtrafiken och de ökande hastigheterna leder också till försämringar
i trafiksäkerheten. Enligt expertisen är sänkta hastigheter ett effektivt
sätt att förbättra trafiksäkerheten. Det bekräftas också av de erfarenheter
som har gjorts då hastigheterna har sänkts, som t.ex. nu senast sommaren
1989.

Sänkta hastigheter innebär också kraftigt reducerade utsläpp av främst
kväveoxider. Med hänsyn till att dessa kväveoxidutsläpp orsakar omfattande
miljöförstörelse som försurning, vegetationsskador och övergödning av
kusthav, så är det mycket angeläget att minska utsläppen. Ur samhällsekonomisk
synpunkt har det visats att just hastighetssänkningar är det mest
kostnadseffektiva sättet att nu minska kväveoxidutsläppen! Det betyder att
det skulle kosta oss mycket mer om utsläppsminskningen istället ska göras
inom t.ex. industrin.

Sålunda kan vi konstatera att det är ett centralt samhällsintresse att sänka
hastigheterna på vägarna. Samtidigt är det uppenbart att utvecklingen av bi

lar går i rakt motsatt riktning. Många personbilar som rullar på de svenska Mot. 1989/90

vägarna är i själva verket gjorda för väsentligt högre hastigheter än vad som T442

är tillåtet!

Vårt förslag

Vi har därför kommit fram till att det är nödvändigt med en begränsning av
motorstyrkan i förhållande till bilens vikt. En lämplig generell gräns vore 80
hk/ton bil. För att underlätta omställningen kan vi tänka oss en gräns på 90
hk/ton bil under en period på några år.

Vi föreslår att en lag instiftas som säger att det är förbjudet att i Sverige
införa och försälja lätta motorfordon (upp till 3500 kg) som har en motoreffekt
överstigande 80 hk/ton. Lagen ska gälla fr.o.m. 1994 års modeller. Under
en övergångsperiod som omfattar årsmodellerna 1991,1992 och 1993 ska
gränsen istället sättas till 90 hk/ton.

Samtidigt bör fordonsskatten för äldre fordon med effekter som överstiger
dessa gränser höjas i syfte att stimulera en övergång till fordon med lägre
motoreffekt.

Vi föreslår att fordonsskatten fördubblas för motorfordon med en effekt
överstigande 90 hk/ton fr.o.m. 1991. Vi föreslår vidare att den fördubblade
fordonsskatten ska gälla alla motorfordon med effekt överstigande 80 hk/ton
fr.o.m. 1994.

Denna effektbegränsning kan belysas med några exempel på vanliga bilmodeller:

Volvo 244 ca 90 hk/ton

Volvo 264 ca 94 hk/ton

Saab 99 ca 92 hk/ton

Ford Escort ca 75 hk/ton

VW Golf ca 80 hk/ton

Toyota Corolla ca 75 hk/ton

Tilläggas kan att budbilar och transportfordon som väger kring 3 ton vanligen
har en motoreffekt som med god marginal understiger 80 hk/ton. Genom
att ha en något annorlunda utväxling än vad som är det vanliga för personbilar,
så får dessa fordon mycket god drag- och lastförmåga. Således kan
man genom att ändra utväxlingen på personbilarna ändå dra tunga husvagnar
m.m.

Hemställan

Med anledning av vad som ovan anförts hemställs

att riksdagen beslutar om effektbegränsningar för lätta motorfordon
i enlighet med vad som anförts i motionen,

[att riksdagen beslutar om dubblerad fordonsskatt för lätta motor

26

fordon som överskrider viss effekt i enlighet med vad som anförts i Mot. 1989/90

motionen.1]

Stockholm den 25 januari 1990
Roy Ottosson (mp)

Carl Frick (mp)

Lars Norberg (mp)

Krister Skånberg (mp)

T442

Kjell Dahlström (mp)
Gösta Lyngå (mp)

1 1989/90:Sk681

27