Motion till riksdagen
1989/90:T349

av Carl G Nilsson (m)
Grusvägarna

35 eller nära 30 00 km av det statliga länsvägnätet var år 1987 grusvägar.
Större delen av dessa grusvägar återfinns på det sekundära och tertiära
(SoT) vägnätet.

Dessa s.k. SoT-vägar är ofta det enda kommunikationssystemet för person-
och godstransporter som står till buds för landsbygdens näringsliv. Tyvärr
måste dock konstateras att underhållet på detta vägnät blivit starkt eftersatt
under en följd av år. Tillgängliga anslag har i stället i allt högre grad
använts på det högtrafikerade vägnätet medan SoT-vägnätet endast fått sporadiska
underhållsinsatser.

Realt sett har anslagen till grusvägsunderhåll sjunkit från 6 500 kronor per
km 1978 till 5 400 kronor per km i dag. När bristen på underhåll har nått sin
kritiska punkt bryts vägkroppens bärighet snabbt ned och vägen blir i det
närmaste ofarbar. Denna kritiska punkt är nu nådd och på många håll är
vägnätets standard under all kritik. Det bristande vägunderhållet innebär en
oacceptabel kapitalförstöring. I takt med att vägstandarden sjunker försämras
möjligheterna till företagande på landsbygden.

Genom ett eftersatt underhåll, tjällossningsrestriktioner och dålig bärighet
på grusvägarna sker en mycket stor kostnadsövervältring på trafikanterna.
Detta sker i form av störningar i in- och utleveranser, tidsförluster,
ökad drivmedelsåtgång, snabbare förslitning av fordon och ökade reparationskostnader.
De människor och företag som bor och verkar utmed dessa
vägar drabbas främst av detta.

Betydelsen av ett vägnät av god kvalitet över hela Sverige kan inte nog
betonas. Det finns emellertid ett viktigt samband mellan det högtrafikerade
och det lågtrafikerade vägnätet som är värt att understryka. Mycket av de
trafik- och transportflöden som finns på det högtrafikerade vägnätet har
nämligen sitt ursprung från produktionskällor eller sitt mål till orter, enskilda
företag och hushåll utefter det lågtrafikerade vägnätet. Med andra ord: det
lågtrafikerade vägnätet är lika viktigt för Sveriges välfärd som det högtrafikerade.

Enligt min mening är det angeläget att det eftersträvas en annan och för
glesbygden gynnsammare balans när det gäller investerings- och underhållsåtgärder
i våra vägnät. Riksdagen bör därför tydligt markera betydelsen av
att en upprustning och ett bättre underhåll av grusvägarna kommer till stånd.
En sådan upprustning är samhällsekonomiskt lönsam, vilket en nyligen presenterad
utredning vid högskolan i Östersund visar.

Hemställan Mot. 1989/90

T349

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en upprustning och bättre underhåll av grusvägnätet.

Stockholm den 23 januari 1990

Carl G Nilsson (m)

8