Motion till riksdagen
1989/90:T342

av Claes Roxbergh m.fl. (mp)
Främjande av cykeltrafiken

Bakgrund

Cykla är det mest energieffektiva sättet för människan att ta sig fram. Det är
dessutom nyttigt och befrämjar folkhälsan. Det orsakar inga skadliga utsläpp.

Cykeln är egentligen det enda demokratiska transportmedlet som alla i
hela världen skulle kunna använda utan att vi skulle kvävas. Ivan Illich har
sagt ”att alla som reser fortare än cyklisten reser på någons bekostnad”. Formuleringen
är kanske något tillspetsad men visst ligger det mycket i den.
Dessutom är ju faktiskt inte bilistens hastighet särskilt hög (se tabell).

bil i blandad trafik 15-25 km/h

cykel 10-14 km/h

buss i blandad trafik 10-15 km/h

gående 4 km/h

buss i separat bussfil 35-45 km/h

Källa: Worldwatchpaper 90, Worldwatch Institute

Ivan Illich har dessutom räknat ut att den genomsnittlige amerikanen tillbringar
fyra av sina 16 vakna timmar med att köra sin bil eller tjäna pengar
till den. Därav följer att medelhastigheten räknad på total nedlagd tid blir
ganska låg. Så egentligen så håller inte resonemanget med tidsvinst heller.

Utrymmesmässigt är cykeln flerfalt bättre samhällsanpassad än bilen både
när det gäller trafik och när det gäller parkering.

Olyckor som endast involverar cyklar och fotgängare har sällan allvarliga
konsekvenser, medan olyckor involverande en bil som endera eller bägge
parter vanligen orsakar dyrbara materialskador och ofta allvarliga personskador.

Med ovanstående bakgrund borde det vara en självklar strävan hos både
stat och kommun att uppmuntra och underlätta cyklandet. Cyklandet är ur
samhällsekonomisk synpunkt det bästa transportmedlet på kortare sträckor.

Cyklisternas trafiksituation

Vi har alla som cyklister upplevt hur samhället idag ofta rutinmässigt men
mycket påtagligt låter maskinens villkor gå före människans. Biltrafiken ges

prioritet före gångtrafikanter och cyklister. Cyklisten och långtradaren står Mot. 1989/90
vid samma skylt som säger ”Förbud mot infart” trots att den skylten tillkom- T342
mit för att freda de boende från bullret av 10 tons lastbilar.

Tron på ett bilsamhälle har hunnit sätta djupa spår i samhällsplaneringen
innan oljekriser och ekonomiska realiteter framtvingade en tillnyktring. När
nu cykeln är på väg att få en renässans som transportfordon har visserligen
en del gjorts för att råda bot på de värsta avigsidorna i den bilbetingade trafikplaneringen.
Men 20 år är en lång tid av eftersläpning. En av de större
svårigheterna är frånvaron av seriös cykelplanering som under denna tid
lämnat ett kompetensvakuum. En annan är att redan gjorda investeringar i
trafikapparaten varit av sådan omfattning att utrymmet för förändringar och
nya initiativ blivit begränsade. Boverkets anvisningar ”cykeln i stadens trafiknät”
måste revideras så att den tillgodoser cykelns roll i den framtida staden.

Vi behöver fredade stråk för dem som vill begagna cykeln för att ta sig till
jobbet, affären eller skolan. Vi behöver en anpassning av signalsystem och
gatubeläggningar till cyklistens villkor. Vi behöver en översyn av trafikbestämmelserna
som tar hänsyn till cyklisternas behov när det gäller parkering,
förvaring och transport av cyklar. Vissa kommuner har en utmärkt cykelplanering
men andra ingen alls. Vi vill därför göra cykelplaner obligatoriska för
alla kommuner. Cykelplanerna skall innehålla utbyggnadsprogram av cykelbanor
och andra åtgärder som kan öka cyklandet samt förbättra cyklistens
villkor. Miljöpartiet de gröna vill öka det statliga anslaget till cykelbanor från
20 Mkr till 200 Mkr (se vår trafikpolitiska motion). Detta anslag ingår i anslaget
Bidrag till länstrafikanläggningar. Regeringen kommer i februari med
sitt budgetförslag i detta avseende, vilket innebär att vi först då kommer att
ange vad hela Länstrafikanslaget skall belöpa på.

Trafikregler

Trafikljus och signaler är anpassade i första hand för motortrafiken. Cykeln
som transportmedel blir härigenom lätt diskriminerad. Dess inneboende kapacitet
för snabba förflyttningar i städerna kan inte utnyttjas i den utsträckning
som skulle vara möjligt. När inte cykelns fördelar tas tillvara får den
mindre lockelse som konkurrent till bilen även i de fall där den borde vara
ett klart överlägset transportmedel. Många cyklister upplever detta som ologiskt
och omotiverat och sätter sig följaktligen över många av de trafikregler
som i själva verket har tillkommit på grund av motortrafikens villkor men
som gäller generellt för alla trafikanter. Miljöpartiet de gröna anser att trafikreglerna
måste anpassas till cyklisterna så att till exempel cykling mot enkelriktad
trafik och högersväng mot rött ljus tillåts.

Cykeln som komplement till andra transportmedel

Cykelns egenskaper som transportmedel kommer bäst till sin rätt på kortare
sträckor; upp till någon eller ett par mil. Vid förflyttning över längre sträckor
har bil, båt, buss ett tveklöst försteg. Men cykeln går väl att kombinera med
dessa transportmedel. Kombinationsformer bil—cykel och kollektivtrafik—cykel
måste också underlättas. 7

Det enda tekniska villkoret för att utnyttja bil och cykel i kombination är
ett bra cykeltransportställ. Sådana finns men härutöver krävs bilparkeringar
på lämpligt avstånd från tätorternas centrum.

Det krävs förbättrade möjligheter att ta med cykel på kollektiva transportmedel.
På passagerarfartyg och färjor finns inga problem. Det är inom kollektivtrafiken
på land som problemen finns. Cykeltransport på järnväg är
dyrt - väsentligt dyrare i Sverige än i jämförbara länder, speciellt vid korta
transporter. Det är viktigt att man kan ta med cykel på samma tåg som man
själv åker; däremot kan cyklisten oftast själv lasta sitt fordon på tåget. Att
som nu enbart kunde sända cyklar som resgods är ineffektivt. På flyg och
bussar är det så gott som omöjligt att ta med cykeln. Om cykeln skall bli ett
reellt alternativ måste samutnyttjande mellan de olika transportslagen vara
möjligt. Bussar måste därför förses med cykeltransportställ så att de kan
medföra cyklar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar öka anslaget till cykelbanor till
200 000 000 kr. enligt vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändringar i vägmärkesförordningen
och vägtrafikkungörelsen enligt vad som anförts
i motionen,

[att riksdagen hos regeringen begär förslag om obligatoriska cykelplaner
i kommunerna enligt vad som anförts i motionen1],

[att riksdagen hos regeringen begär att boverket reviderar anvisningarna
”Cykeln i stadens trafiknät” enligt vad som anförts i
motionen1],

3. att riksdagen hos regeringen begär att SJ skall underlätta och förbilliga
transport av cyklar enligt vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att cyklar
skall kunna medföras på bussar i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 24 januari 1990
Claes Roxbergh (mp)

Roy Ottosson (mp)

Kjell Dahlström (mp)

Lars Norberg (mp)

Gösta Lyngå (mp)
Anita Stenberg (mp)
Eva Goés (mp)

Mot. 1989/90
T342

1 1989/90:Bo538