Motion till riksdagen --^
1989/90:T33

av Isa Halvarsson (fp)

Mot.

med anledning av prop. 1989/90:88 1989/90

Vissa näringspolitiska frågor T33-38

NKlJ-banan

Ett angeläget projekt för järn vägssatsning är NKlJ-banan (Nordmark-Klarälvens
Järnvägar) mellan Hagfors och Deje. Den är en av Sveriges få privatägda,
elektrifierade järnvägar.

Sedan flera år tillbaka går trafiken på den smalspåriga NK1J- banan med
förlust och ägaren, Uddeholm Tooling AB, har därför aviserat att man tänker
lägga ned trafiken på banan 1990. Tillsammans med Hagfors kommun,
länsstyrelsen och Bergslagsdelegationen har man hemställt att staten tar ansvaret
för banan och att den rustas upp till normalspår. NKlJ-banan har redan
samma kontaktledningssystem/-spänning som SJ.Om man breddade
spåret till normalspår så skulle man komma ifrån den orationella hanteringen
med omlastning i Deje. Banverket har på kommunikationsdepartementets
uppdrag gjort en samhällsekonomisk lönsamhetsbedömning av den
aktuella banan. Banverket konstaterar att en breddning till normalspår av
banan under vissa förutsättningar kan ge en tillfredställande samhällsekonomisk
lönsamhet. Som ett villkor för att ta över ansvaret för banan kräver
Banverket att de intressenter som primärt har nytta av banan deltar i finansieringen
av ombyggnad till normalspår. Investeringskostnaden för en
breddning beräknas i dagsläget till ca 120 milj.kr. i prisnivå 1990.

Uddeholm Tooling AB, SJ samt kommunerna Hagfors, Munkfors och
Forshaga har förklarat sig vara beredda att tillsammans bidraga med åtminstone
25 milj.kr. Vid ett eventuellt statligt övertagande av banan, är Uddeholms
AB berett att utan ersättning överlåta banan. Det samlade värdet av
mark, banvall och räls uppgår enligt beräkning till ca 7 milj.kr.

Nysatsningar i Hagfors i kombination med möjligheterna att attrahera
transporter från andra branscher gör det motiverat att arbeta med en längre
kalkylperiod. På NK1J trasporteras ca 170 000 ton gods per år, mest tungt
gods-stålämnen och skrot. SJ mister vid en nedläggning av NK1J en tredjedel
av sina skrottransporter och hamnen i Kristinehamn tappar ca 20 procent av
sin godsomsättning. På banan transporteras även farligt gods som t.ex gasol.

Miljökonsekvenser

Länsstyrelsen i Värmlands län menar att en nedläggning av NKlJ-banan
skulle medföra betydande miljöeffekter till följd av de godstransporter som

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr T33-38

skulle överföras till landsväg. Om detta beaktas fullt ut i de samhällsekono- Mot. 1989/90

miska kalkylerna så finns det starka skäl för att bredda banan och bibehålla T33

tågtrafiken.

Enligt miljövårdsenheten på länsstyrelsen så kommer en nedläggning av
järnvägstrafiken att innebära att utsläppen av luftföroreningar ökar per år
med:

9 ton kolväten

34 ton koldioxid

116 ton kväveoxider

10 ton svaveldioxid

9 ton partiklar

6 700 ton koldioxid

I jämförelse med t.ex. utsläpp från industrier är detta enligt länsstyrelsens
mening stora mängder, särskilt vad gäller kväveoxider, partiklar och koldioxid.

Okade transportrisker

Räddningstjänsten i Hagfors, Munkfors och Forshaga kommuner har bedömt
de risker som kan uppkomma vid en nedläggning av tågtrafiken på
NKlJ-banan och en överflyttning av transporterna till väg. Räddningscheferna
i dessa kommuner ser med stor oro på de risker som kan uppstå i samband
med att det farliga godset på väg 62 kommer att flerdubblas.

Enligt uppskattning skulle följande transporter av farligt gods komma att
beröras.

5 800 ton gasol

190 ton ammoniak

20 ton fluorvätesyra

30 ton salpetersyra

20 ton saltsyra

40 ton svavelsyra

Räddningscheferna i de tre kommunerna pekar också på de risker som
kommer att uppkomma genom att frakter från Hagfors och Munkfors industrier
av färdiga stålprodukter kommer att möta befintliga rundvirkestransporter
på den bitvis mycket smala och krokiga riksväg 62.

Regionalpolitiska skäl

För att utvecklingen i de värmländska Bergslagskommunerna skall kunna
vridas åt rätt håll krävs en väl fungerande infrastruktur i form av t.ex. kommunikationer.
Det är synnerligen viktigt med ett transportsystem som ger
möjlighet för näringslivet att utvecklas och som kan bidraga till en breddad
arbetsmarknad.

Om järnvägen läggs ner blir Hagfors- och Munkforsfabrikerna de enda
stålindustrierna i Europa utan järnväg, vilket kommer att leda till en ytterli

2

gare försämrad konkurrenssituation på grund av transportnackdelarna. Om Mot. 1989/90

spåret breddas kommer säkerligen godsmängden att öka. Bl.a. är det nya T33

Munkforsföretaget Hörle Tråd intresserat av att frakta 10 000 ton per år.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om upprustning av NKlJ-banan.

Stockholm 26 mars 1990

Isa Halvarsson (fp)

3