Motion till riksdagen
1989/90:T316

av Lennart Brunander (c)
Vägarna i Sjuhäradsbygden

Vägarna har stor betydelse för en bygds utveckling. Tyvärr har inte vägarna
i Sjuhäradsbygden den standard som de borde ha. Anslagen till byggande av
såväl riksvägar som övriga vägar är för små, de räcker inte till att hålla vägarna
i tillräckligt bra skick. Förra året protesterade länsstyrelsen i Älvsborgs
län i en skrivelse till vägverket, där länsstyrelsen begärde att få ökade
anslag för att komma ikapp övriga län när det gäller vägstandarden. Företagare
i Sjuhäradsbygden påtalar ofta de problem som de har med de dåliga
vägarna. Som exempel på hur människor upplever situationen skall jag här
citera ett upprop som Ambjörnarps byalag skickade till vägverket nyligen.

Vi vill med denna skrivelse ta upp problemet med virkestransporter på vägen
Ambjörnarp-Agnebo (väg nr 585) och denna vägs dåliga bärighet. Vägen 15
km lång går med hela sin längd genom högproducerande skogsfastigheter
och är avstängd för tung trafik, dispens för tunga virkestransporter ges av
vågmästaren i Tranemo endast när tjälen bär. Med tanke på de varma vintrarna
vi haft på senare tid är det inte mycket att förlita sig på. Vägen byggdes
runt förra sekelskiftet för att klara av virkestransporter med häst från avverkningsplatsen
till järnvägen i Ambjörnarp. Sedan dess har både häst och
järnväg försvunnit. Istället har vi bara stora och tunga lastbilar med långa
släp som kör virket direkt från avverkningsplatsen till industrin. De enskilda
skogsägarna har byggt skogsbilvägar, som i de allra flesta fall väl klarar transporterna
både sommar och vinter. Men vad hjälper det när den allmänna
vägen är avstängd för tung trafik. Sedan den byggdes för hästar har den inte
förbättrats på något sätt. Därför kräver vi som brukar skogen att vägen förstärks
på sina svaga partier och rätas ut i de värsta kurvorna, för att kunna
bruka skogen på rätt sätt. Alla vet vi ju att skogen betyder mycket för Sveriges
ekonomi och handelsbalans och att denna satsning på väg 585 kommer
att löna sig.

Denna skrivelse är undertecknad av många namn och är ett exempel på hur
många vägar ser ut. På andra ställen har de som bor efter vägen begärt att få
överta underhållet, eftersom inte vägverkets pengar räcker till. Allt detta är
bevis för att anslaget till både byggande och underhåll av mindre vägar måste
ökas.

Riksväg 41

Utbyggnaden av riksväg 41 mellan Borås och Varberg ”pågår”, just nu händer
inget. Vägen är klar till Kinna, trafiken går fortfarande in genom tätor

terna Kinna och Skene med ökade trafikproblem och miljöproblem som Mot. 1989/90

följd. Det måste vara ett dåligt sätt att använda pengarna när man bygger T316

halva vägen och sedan väntar många år med att fullföja vägbygget. Om inte
mer pengar anslås ser det ut som om färdigställandet kommer att dröja i 10
år, vilket inte är acceptabelt. Riksdagen bör uttala att vägverket ges tillräckliga
resurser för att fullfölja byggandet av riksväg 41.

Enskilda vägar

Sedan några år är bidraget till enskilda vägar sänkt. Det ger en dålig rättvisa
till de människor som bor vid sidan av det allmänna vägnätet. Dessa människor
får själva ta en stor kostnad för sina transporter och får på detta sätt en
ytterligare belastning. Centerpartiet har allt sedan bidraget sänktes lagt fram
förslag om ett återställande till den ursprungliga nivån. Även i Sjuhäradsbygden
finns det många enskilda vägar, bidragsnivån bör alltså återställas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om byggande och underhåll av vägar i Sjuhäradsbygden,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet
av medel för att bygga färdigt riksväg 41,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet
att höja anslaget till enskilda vägar.

Stockholm den 23 januari 1990

Lennart Brunander (c)