Motion till riksdagen
1989/90:T302

av Agne Hansson och Marianne Jönsson
(båda c)

Extra väganslag till Kalmar län

I denna motion föreslår vi att Kalmar läns vägnät tillföres extra medel utöver
nuvarande väganslag med 300 milj. kr. Yrkandet har stöd i de förslag som
lagts fram av den regionalpolitiska utredningen SOU 1989:55.

Bra vägar livsviktigt för Kalmar län

Fungerande kommunikationer är en förutsättning för en regional utveckling.
Huvuddelen av Kalmar läns kommunikationsnät är uppbyggt kring vägväsendet
sedan över 50 mil järnväg lagts ner i länet genom åren. Ett vägnät
i fullgott skick är därför helt avgörande för fortsatt utveckling av Kalmar län.
Vägarna är i de alldeles övervägande fallen också det enda alternativet att
skapa så internt goda förbindelser i länet som möjligt.

Den trafikpolitiska målsättningen

En målsättning för den statliga trafikpolitiken är att tillgodose en tillfredsställande
transportförsörjning i alla delar av landet. Transportförsörjningen
intar därmed en framträdande plats vid samhällsutformningen i stort.

Vad som händer på transportområdet påverkar direkt strukturförändringar
inom näringslivet och förändringar i samhället som helhet. Samtidigt
skapar dessa förändringar i sin tur nya utvecklings- och marknadsbetingelser
för olika slag av transporter. Därav följer att goda kommunikationer är en
livsviktig förutsättning för att en region eller ett län skall kunna utvecklas på
ett bra sätt. Inte minst ur rättvise- och jämlikhetssynpunkt är det viktigt att
staten lever upp till målsättningen om att tillgodose en tillfredsställande transportförsörjning
i landets alla delar.

Ett av de fem delmålen i den övergripande trafikpolitiska målsättningen
är främjandet av regional balans. I dag finns tendenser som tyder på att satsningarna
på den statliga transport- och trafikapparaten äventyrar den uppsatta
målsättningen. Det gäller inte minst delområdet om regional balans.

I dag sker en alltmer koncentrerad satsning på stora motorvägsbyggen
som får till följd att stora delar av landet i övrigt får kraftigt minskade väganslag.
Den oväntat stora trafikökningen innebär också högre slitage främst i
storstadsområdena som har gjort att mer av vägpengarna tas i anspråk där.
Det innebär i sin tur att delmålen om effektivitet, säkerhet och god miljö

förfelas i de delar, typ Kalmar län, där resurser till vägsatsningar är klart
otillräckliga.

Skall en tillfredsställande transportförsörjning kunna tillgodoses krävs det
en rättvis fördelning av väganslagen över landet.

Fördelaktiga utgångspunkter i Kalmar län

Kalmar län har mycket goda förutsättningar att på ett miljöriktigt, samhällsekonomiskt
riktigt och transportekonomiskt lönsamt och effektivt sätt
smälta in i den av statsmakterna uppsatta målsättningen om en tillfredsställande
transportförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad i
alla delar av landet. Det förutsätter att de nuvarande koncentrationstendenserna
avbryts och att strävan verkligen går ut på att uppfylla innehållet i målsättningsformuleringarna.

Kalmar län har ett mycket rikt förgrenat vägnät som öppnar möjligheter
till snabba och effektiva kommunikationer i alla delar av länet. Av länets
totala allmänna vägnät på 4 035 km är 3 018 km lokala länsvägar. Dessutom
finns ett statsbidragsberättigat enskilt vägnät på totalt 3 986 km. Det är förhållandevis
bland det mesta i landet. Till det kommer 173 km statskommunala
vägar.

636 km är riksvägar och 381 km är genomgående länsvägar. I och genom
länet finns således möjlighet att avlänka den tunga snabba genomgångstrafiken
på minst tre huvudvägar för att minska miljöpåverkan från trafiken och
nå en trafiksäkrare miljö. Det gäller dels längs kusten på E66, dels gäller
det vägvalet från Malmö, Växjö och riksväg 23 mot Oskarshamn och vidare
norrut. Dels gäller det Dackeleden med möjlighet att avlänka genomfartstrafiken
på E4 från söder över Växjö, Hultsfred, Vimmerby, Linköping.

Med obetydliga resurser i förhållande till de tusentals miljoner som i dag
planeras satsas på stora motorvägsbyggen skulle det gå att bygga upp en
mycket effektiv och ur alla synpunkter god trafiklösning. Hela Kalmar läns
vägnät skulle behöva mindre resurser under en hel tioårsperiod till detta än
vad det kostar att i dag bygga två mil motorväg vid Uddevalla.

Trafikpolitiska satsningar i Kalmar län i ett perspektiv

En koncentrationsinriktad satsning kommer att få svåra samhällsekonomiska
konsekvenser och blir dessutom orättvis ur fördelningspolitisk synpunkt.
För Kalmar län beräknas enligt vägverkets planer väganslagen för
byggande av riksvägar halveras för den kommande tioårsperioden till 250
milj. kr. mot dryga 500 milj. kr. för tioårsperioden närmast före. Driftsanslagen
har på de senaste tre åren minskat med 15 %.

I nu gällande flerårsplaner för väginvesteringar uppgår planeringsramen i
Kalmar län till ca 45 milj. kr. per år. Som jämförelse kan nämnas att under
perioden 1978—1988 byggdes nya vägar i länet för ca 50 milj. kr. per år. En
klar tendens med kraftigt nedskurna väganslag till Kalmar län står alltmer
tydlig, samtidigt som behovet är i klart växande. Detta är djupt otillfredsställande.

Samtidigt ökar anslagen kraftigt till storstadsområdena. Av den närmaste

Mot. 1989/90

T302

4

femårsperiodens totala väganslag på 3 237,7 milj. kr. går 1 276,7 milj. kr.,
dvs. 40 %, till Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus län.

Väganslagen för länsvägar har också begränsats för Kalmar läns vidkommande.
För de ca 35 milj. kr. som länet tilldelats för den närmaste tioårsperioden
för flera hundra mil vägar, motsvarar ungefär kostnaden för byggande
av 1 km motorväg utanför Uddevalla.

Ökade olycksrisker

Det minskade vägunderhållet börjar nu få återverkningar i allt fler trafikolyckor
på länets vägar. Trafikolyckorna i Kalmar län ökade under 1989 med
160 stycken i jämförelse med 1988. Totalt dödades 8 och skadades 446 personer
under 1989 mot 7 döda och 377 skadade under 1988.

Antalet dödade och skadade vid singelolyckor ökade från 3 döda och 129
skadade under 1988 till 6 dödade och 189 skadade under 1989. Totalt har
antalet dödade och skadade personer i Kalmar län ökat med en fjärdedel
under 1989 mot 1988. Det är en oacceptabel utveckling. Den är även förvånande
då 1989 var ett milt och snöfattigt år med få dagar med vinterväglag.

Det höga antalet singelolyckor och ett stigande antal olyckor under ett år
med bra vinterväglag tyder på att vägarnas standard kan utgöra en alltmer
bidragande faktor till ökningen av antalet olyckor på vägarna i länet.

Förslag till offensiva satsningar

Det är enligt vår uppfattning hög tid att statsmakterna nu lever upp till målsättningen
att tillgodose en tillfredsställande transportförsörjning i alla delar
av landet.

I budgetpropositionen förs ett oförändrat anslag upp till vägväsendet. Det
är otillfredsställande mot bakgrund av de ökade äskanden från vägverket
som finns. En särskild proposition aviseras till våren. Det är viktigt att de
ökade behov av anslag som här påtalas för Kalmar län beaktas av regeringen
i samband med att den senare propositionen läggs.

Enligt vägverkets i Kalmar bedömningar finns en eftersläpning vad gäller
vägunderhållet på 200 milj. kr. och för byggande på 100 milj. kr. En av länsstyrelsen
upprättad objektslista för byggande enbart av riksvägar under perioden
1991-2000 framgår ett investeringsbehov för byggande av enbart de
angelägnaste riksvägarna till en total investering av 740 milj. kr.

De totala investeringsbehoven för länstrafikanläggningar - där såväl investeringarna
i länsjärnvägarna ingår som investeringarna i länsvägnätet och
de statskomm un vägar som ej är riksvägar samt investeringar i kollektivtrafikanläggningar
- uppgår till 550 milj. kr. eller drygt 55 milj. kr. per år under
samma tioårsperiod. Det sammanlagda nödvändigaste investeringsbehovet
uppgår således till 1,3 milj. kr.

Mot bakgrund härav och med hänvisning till den sneda fördelningen mellan
storstadslänen och län som Kalmar bör den i budgetpropositionen anvisade
anslagsökningen prioriteras för län som fått stå tillbaka för den större
andel som storstadsregionerna fått.

Vi föreslår därför att Kalmar län anvisas ett särskilt anslag med 300 milj.
kr. utöver de ordinarie väganslagen för upprustning av länets vägar. Dessa 5

Mot. 1989/90

T302

pengar bör fördelas på riksvägar, länsvägar och det enskilda vägnätet i länet.
Målsättningen bör vara att länets återstående 897 km länsvägar som är grusvägar
kan beläggas under den närmaste femårsperioden.

Den s.k. Dackevägen från Åseda—Virserum-Hultsfred—Vimmerby—Linköping
bör också snabbt byggas om och upprustas till en genomfartsled
i nord-sydlig riktning som avlänkning av E4:s trafik.

Detsamma gäller riksväg 23 liksom att prioritet ges åt att bygga bort återstående
flaskhalsar på E66.

Yrkandet har stöd i den regionalpolitiska utredningen som föreslagit att
300-350 milj. kr. anvisas för upprustning av vägnätet i sydöstra Sverige.

Det enskilda vägnätet

Samtidigt som väganslagen till länsvägar och riksvägar minskats har bidragen
till det enskilda vägnätet försämrats. Den regeländring som innebär en
differentiering och sänkning av bidragsprocenten i de flesta fall är olycklig.

Vi föreslår att bidragsprocenten återställs till vad den var före 1983. Vidare
föreslår vi att reglerna justeras så att intagning av nya vägar kan ske i
större utsträckning och att bärigheten även på dessa kan ökas.

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statens ansvar för att leva upp till den av riksdagen
uttalade målsättningen om en tillfredsställande transportförsörjning i
landets alla delar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ytterligare 300 000 000 kr. i särskilda
väganslag för upprustning av länets riks-, läns- och enskilda vägar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statsbidrag till enskilda vägar.

Stockholm den 15 januari 1990

Agne Hansson (c) Marianne Jönsson (c)

Mot. 1989/90

T302

6