Motion till riksdagen
1989/90:T28

av Bo Finnkvist m.fl. (s)

med anledning av prop. 1989/90:88 Vissa
näringspolitiska frågor

Fortsatt järnvägstrafik på NKLJ-banan

Industriorterna Hagfors och Munkfors i Värmland betjänas av en privatägd
smalspårig, elektrifierad, järnväg, NKLJ. Detta järnvägsföretag trafikerar
numera också sträckan Karlstad—Skoghall med normal spårvidd.

Ägarna till NKLJ har nyligen fattat beslut om att upphöra med trafiken
på sträckan Hagfors—Munkfors—Deje på grund av alltför stora förluster.
Det är enligt uppgift ca 4 milj. kr/år billigare att använda landsvägstransporter.
Om beslutet fullföljs blir följden att ytterligare ca 170 000 ton gods,
skrotämnen, gasol m.m. skall köras på lastbil, antagligen då inte till eller
från Deje utan från mera avlägsna orter. SJ kommer av den anledningen att
förlora transporter. Hamnen i Kristinehamn kommer att förlora en av de
större kunderna. Resultatet blir en utveckling som går stick i stäv mot samhällets
intresse, av miljövänligare transporter och regionalpolitiska intressen.

De starkt dominerande industrierna i både Hagfors och Munkfors är järnverk,
som tillsammans sysselsätter ca 2 500 personer. Det är givetvis av stor
betydelse för dessa och andra industrier i området att man har bra, och i
dagens läge snabba transporter. Det är utpräglade exportindustrier. Dessa
krav skall vägas samman med samhällets krav på säkra, miljövänliga och
energisnåla transporter.

Dagens gods på NKLJ utgöres till mycket stor del av stålämnen, skrot och
gasol som av många orsaker inte är lämpliga att överföra på lastbil. Vägarna
i området tål knappast dagens belastning trots vissa förbättringar på senare
år. Den ökade satsningen på turistnäringen i Klarälvdalen, med bl.a. den nya
Branäsanläggningen, ökar också trafiken på vägarna i området. En nedläggning
av flottningen på Klarälven medför också en ökad belastning på vägarna.
I ett samhällsekonomiskt perspektiv är snarare en ökning av järnvägstransporter
att föredra framför ökade godstransporter på väg. Miljöskäl talar
också för transporter på räls.

En breddning av NKLJ-banan till normalspår skulle göra järnvägstransporterna
mycket mera konkurrenskraftiga. Övergången från och till normalspår
i Deje är en både tidsödande och dyrbar hantering.

NKLJ-banan är en kvarleva från den gamla näringslivsstrukturen i området.
Uddeholms AB dominerade näringslivet helt och ägde också bl.a. järn

1* Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr T27-32

vägen. Förändringarna av strukturen har fått till följd att de nämnda järn- Mot. 1989/90

bruken är fristående enheter med olika ägarintressen. Detta gäller också T28

skogsindustrin i Skoghall. Det samlade kapitalet i det förutvarande UHB har
”frigjorts” och finns i huvudsak nu hos en före detta tillfällig ägare, AGA,
som i dag inte har något intresse kvar i de nämnda industrierna. Enheterna
har försetts med kapital för egen överlevnad och utveckling inom ett begränsat
område, som inte innefattar driften av NKLJ. Företagen i sig är i dag
framgångsrika efter en för bruksorterna svår period, som har inneburit tusentals
förlorade arbetstillfällen. Goda kommunikationer som bl.a. innefattar
järnvägsförbindelser är också en viktig förutsättning för etablering av ny
eventuell industri.

Den nuvarande godsmängden plus eventuell tillkommande vid snabbare
transporter, miljöhänsyn, vägstandard, regionalpolitiska hänsyn m.m. talar
för att järnvägstrafiken mellan Hagfors och Deje skall vara kvar.

Möjligheterna till fortsatt järnvägstrafik förutsätter någon form av statlig
finansiering.

Regeringen har nyligen behandlat frågan om finansiering av en ombyggnad
och breddning av NKLJ-banan. Enligt banverkets utredning blir kostnaden
ca 120 milj. kr. Svaret blev negativt. Det fanns inte möjligheter till finansiering
av projektet.

Förslaget i den näringspolitiska propositionen 1989/90:88, bilaga 2, angående
kommunikationer öppnar nya möjligheter för denna typ av projekt.

Regeringen föreslår en speciell infrastrukturfond för transportsektorn.

Den beskrivning som finns på ändamålet med fonden stämmer väl överens
med en satsning på NKLJ. Det är ett mycket angeläget projekt av ovannämnda
skäl och det handlar om samfinansiering. Företag och kommuner
skulle enligt förslaget betala 25 utav de 120 milj. kronorna.

Frågan om banbyggnad och breddning av NKLJ-banan bör därför tas upp
till förnyad prövning med anledning av den föreslagna infrastrukturfonden
på 5 miljarder kronor.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fortsatt järnvägstrafik på NKLJ-banan.

Stockholm den 22 mars 1990

Bo Finnkvist (s)

Magnus Persson (s) Kristina Svensson (s)

Lisbeth Staaf-Igelström (s) Gunilla Andersson (s)

4