Motion till riksdagen

av Birgitta Hambraeus och Göran
Engström (båda c)

Mot.
1989/90
T201-204

Bättre tele- och järnvägskommunikationer

En förutsättning för välfärd och livskvalitet är att man kan bo och arbeta i
hela Sverige. Befolkningskoncentrationer är en påfrestning både på människor
och miljö, som kostar mycket att kompensera.

En väl utbyggd infrastruktur är en förutsättning för utveckling på landsbygden.

Med modern datateknik kan arbetsplatser med fördel flyttas till landet,
förutsatt att telenätet fungerar.

Det är också väsentligt att man kan förflytta sig bekvämt och till rimliga
priser över hela landet.

Finansiering

Samhället har ansvaret för att kommunikationerna fungerar över hela
landet. Befolkningsunderlaget räcker inte för att få tillräcklig företagsekonomisk
lönsamhet för investering i landsbygdens kommunikationer. Birgitta
Hambraeus och Stina Eliasson, båda (c), har i en annan motion redovisat
hur återinförande av kapitalbudget i den svenska statsverksbudgeten skulle
visa att dessa investeringar i infrastruktur inte bör anses som en belastning
på statens finanser.

Telenätet

Det är lockande för många att bosätta sig på landet under förusättning att
man kan koppla in sin dator med andra datorer på en arbetsplats var den än
ligger och kan stå i förbindelse med datacentraler och andra abonnenter över
hela världen. För detta behövs ett telenät som är av en så bra kvalitet att det
inte blir störningar i datatrafiken.

När riksdagsledamöterna nu får sina persondatorer till sina hem, har
många av oss upptäckt att våra telefonledningar inte klarar av att ta emot
riksdagens centraldators signaler. Vi får upp en mängd nonsenstecken på
skärmen och ihopkopplingen fungerar inte. Vi har också märkt förut att det
varit svårt att få vanliga telefonsamtal att komma fram. För riksdagsmännens
del blir det inget större problem, eftersom vi kompenseras med speciella
anordningar vid vår terminal och vid riksdagens central, så att förbindelsen
fungerar. Men för andra kan en dålig telefonledning stjälpa drömmen

1

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr T201-204

om att förlägga arbetet till landet. Även om man skaffar ett specialmodem Mot. 1989/90

själv kan man inte vänta sig att alla man vill kommunicera med ska ha så- T201

dana.

Telenätet för hela landet måste förstärkas i snabbare takt än
planerat och mer än vad som kan motiveras
företagsekonomiskt

Televerket bör få extra resurser för att verkställa detta.

Varje företag och permanentbostad ska ha rätt till en modern telefonlinje
som tål datatrafik. Det är inte konstigare än att alla hushåll en gång fick telefonlinjer
utan att det kunde bekostas av intäkter.

Järnvägarna

Vägarna har starka förespråkare i landet, både bland bilindustrin och servicesektorn,
åkarna, bussbolagen och nu de allt betydelsefullare länstrafikbolagen.
Det är viktigt att balansera denna övervikt för vägtransporter i samhällsplaneringen.
Länsstyrelserna får ett ökande ansvar att söka expertis
bland sakkunniga som vill främja järnvägstrafiken.

Eftersom järnvägarna näst sjöfarten är det miljövänligaste och energisnålaste
trafikslaget, bör samhället satsa kraftfullt på tåg och inte tvingas lägga
huvudvikten vid lönsamheten. SJ ska vara hela folkets järnväg, inte bara de
resursstarkas. Samtliga banor i landet bör behållas och förstärkas. Vissa banor
bör byggas upp på nytt. Det är anläggningskostnaderna för en bana som
är höga, medan sedan driften kan organiseras så att den blir billig. Det är
därför oförsvarbart att riva upp en enda järnväg som byggts med stora ansträngningar
av människor i en tid med betydligt knappare resurser än vår!

I Dalarna bör Västerdalbanan rustas och återuppbyggas , i första hand till
Sälen. Med den enorma expansion som Sälenanläggningarna genomgår och
med en förväntad invasion från Tyskland och andra länder på kontinenten
av turister, när många alpina anläggningar blivit överbelastade och nedslitna,
har Sälen och andra närbelägna fjällområden goda framtidsutsikter.

Det är inte försvarbart att räkna med att alla dessa människor ska transportera
sig med bil och buss och överbelasta vägnätet. Goda tågförbindelser
med kontinenten, nattåg med bagage i container från dörr till dörr och med
ett väl utbyggt matartrafiksystem mellan stationen och fjällstugan eller hotellet,
skulle göra alternativet tåg helt överlägset.

Inlandsbanan måste förstärkas och finnas med i framtidssatsningarna.

Tvärbanorna bör återupptas. Det är bra att SJ gett respit för godstrafiken
från Furudal via Orsa, Mora till Borlänge. Men det bör skapas en framtidstrygghet
för alla dessa banor, så att människor självklart räknar med dem.

Godstrafiken bör gå på räls så mycket som möjligt och stickspår till fabriker
byggas ut. SJ satsar nu enbart på de stora kunderna. Det finns emellertid
många kunniga och engagerade anställda inom SJ som har goda idéer om
hur man med små förändringar skulle kunna få fler kunder också bland de
mindre företagen.

Det är SJs personal som möter kunderna och det är de som arbetar på

2

fältet som har lokalkännedom. Denna stora tillgång måste tas bättre tillvara. Mot. 1989/90

Högsta ledningen måste finna vägar att samla idéer från frontlinjens perso- T201

nal, så att de inte stoppas av chefer på mellannivå.

Tågtrafiken bör få de 40 miljarder som SJ föreslagit till utbyggnad och
dessutom åläggas att investera ytterligare av regionalpolitiska skäl.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om televerkets uppgift att förstärka telenätet i hela
landet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att järnvägstrafiken
skall byggas ut i hela landet, i enlighet med vad som anförts
i motionen.

Stockholm den 10 januari 1990

Birgitta Hambraeus (c) Göran Engström (c)

1* Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr T201-204