Motion till riksdagen
1989/90:So636

av Gunilla André (c)

Inrättande av en barnombudsman

Under detta sekel har hela västvärlden generellt sett fått bättre materiella
levnadsförhållanden och därmed en förbättrad hälsa bland de äldre. Däremot
har barnfamiljernas ekonomi och barnens levnadsförhållanden under
de senaste 15-20 åren försämrats. Flera ekonomiska analyser påvisar detta.
Småbarnsföräldrarna har svårt att få tiden att räcka till för sina barn under de
första viktiga levnadsåren då behovet av närhet och trygghet är som störst.

I samband med mödra- och barnhälsoutredningen för några år sedan analyserades
hälsoläget bland Sveriges barn. Man fann då att de största hälsoproblemen
bestod i olycksfall, kostrelaterade sjukdomar och psyko-sociala
sjukdomar.

Orsaken till dessa hälsoproblem står att finna i den miljö som barnen växer
upp i. Den omgivning som inte förmår ge barnen en god fysisk, social och
psykisk utveckling. Barnläkare tvingas konstatera sina och samhällets tillkortakommanden
när det gäller att hjälpa barn, som lever under ogynnsamma
uppväxtförhållanden. Omständigheter som i sin tur senare leder till
missbruk av alkohol och narkotika bland ungdomar.

Den största enskilda dödsorsaken bland barn över ett år utgör olycksfallen.
För att förebygga skador på våra arbetsplatser, som leder till i stort sett
lika många dödsfall och läkarbesök som bland barnen, finns ca 100 000
skyddsombud till en kostnad som lågt räknat uppgår till en miljard. Motsvarande
tal när det gäller barn: en handfull barnskydds- eller barnmiljökonsulenter
till en kostnad av ungefär en miljon kronor.

I förskolan och på daghemmen har barngruppernas storlek ökat, budgeten
för skolmåltiderna dragits ner. Också utanför skolan tenderar barnens intressen
att prioriteras lägre än förut. Stöd till barn som lever i social misär,
blir vanvårdade, misshandlade och sexuellt utnyttjade har försämrats.

Barns rättsskydd är eftersatt, sällan prövas exempelvis ansvarsfrågan i
domstol vid barnolycksfall. I vårdnadstvister och omhändertagandeärenden
tillvaratas barnens intresse otillräckligt. De omhändertagna barnens situation
är på grund av socialnämndens knappa resurser otillräckligt beaktade.
Barns rättslöshet kommer också klart till synes vid myndigheternas handläggning
av flyktingärenden.

Inom hälso- och sjukvården, inom socialtjänsten och på skolområdet finns
exempel på en fortskridande urholkning av barnkompetensen, exempelvis
ersätts barnsjuksköterskor med distriktssköterskor, personal som dessutom

måste använda merparten av sin arbetstid åt hemsjukvård och äldrevård. Ytterligare
ett exempel, inom skolan dräs specialundervisningen ner. Oftast är
någon barnkompetens inte representerad när det rör samhällets utveckling
och beslut på lång sikt, statsplanering, miljöskydd och hälsopolitiska ställningstaganden.

Svenska barnläkarföreningen har föreslagit inrättandet av en statlig Barnombudsman
som skall ta tillvara barnens speciella behov och livsvillkor. En
Barnombudsman som skall förfoga över ett kansli bestående av en jurist, en
sociolog och kanslipersonal.

I Norge har en sådan modell prövats. Efter en dryg fyraårsperiod har det
norska Barnombudet behandlat 8 000 framställningar som gällt barns rättssäkerhet,
fysiska miljö, skolor, lekmöjligheter, olycksfall osv. Man arbetar
också för att vid varje formellt beslut ett särskilt kapitel med rubriken ”Konsekvenser
för barn” skall finnas med.

Svenska Barnmiljörådet har vissa liknande arbetsuppgifter, men de är begränsade
till i huvudsak olycksfallsprofylax och lekmiljö. Med andra ord endast
en liten sektor av hela det område som berör barns rättmätiga behov av
omvårdnad, skydd och trygghet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär ett förslag om inrättandet av en
barnombudsman.

Stockholm den 25 januari 1990

Gunilla André (c)

Mot. 1989/90
So636

7