Motion till riksdagen
1989/90:So625
av Bengt Westerberg m.fl. (fp)
Utsatta barn
Sammanfattning
I motionen föreslås en råd åtgärder för att förbättra situationen för barn som
har det svårt.
För att förebygga barnolycksfall föreslås bl.a. att föräldrar skall kunna
fungera som barnskyddsombud för yngre elever och förskolebarn.
En modell föreslås för bättre samverkan mellan myndigheter som skall
hjälpa barn som utsatts för brott. Barnen måste bl.a. ges ett effektivt skydd
mot ytterligare övergrepp. Förslag läggs fram för att stärka barns ställning i
rättsliga processer bl.a. så att barnolycksfall kan bli föremål för rättslig prövning.
Lagändringar som skall förbättra barnens situation vid skilsmässor föreslås.
En statlig barnombudsmannatjänst bör inrättas enligt modell från Norge.
Strävan att förstärka barnkompetensen betonas.
Nedan behandlas dessa frågor under rubrikerna Inledning, Barnolycksfall,
Brott mot barn. Bortförande av barn, Tvångsomhändertagande av barn.
Barn och det rättsliga förfarandet. Förstärkt barnkompetens. Barn vid skilsmässa,
Forskning om barn och Barn i världen.
Inledning
Barnen är det bästa vi har. De är hopp och löften för framtiden samtidigt
som de har en omedelbarhet och förankring i nuet, som vuxna ofta saknar.
Barnen måste vara inspirationskällor också i det politiska vardagsarbetet.
Föräldrarna har ansvaret för barnens uppväxt och fostran. De skall ge
dem, förutom mat och kläder, kärlek, trygghet, tradition, kultur och värderingar.
Men föräldrarna äger inte barnen, det kan ingen göra. Samtidigt som
de fostrar barnen, måste de respektera dem som självständiga individer.
Offentliga insatser kan aldrig ersätta det personliga ansvaret och aldrig
lösa alla problem. Men lagar skall utformas och myndigheter arbeta så att
samhället på skilda sätt stödjer föräldrarna och gör det lättare för dem att ta
sitt ansvar. Det måste också vara samhällets uppgift att skydda barn från att
fara illa.
Svenska barn har det i allmänhet - vid en internationell jämförelse - bra.
Det återstår dock mycket att göra innan barnen kommit i nivå med vuxna
t.ex. i fråga om rätts- och integritetsskydd. Många barn råkar ut för olycksfall
och andra kroppskador i en miljö byggd av vuxna för vuxna utan hänsyn
till barns begränsningar och behov. I en konfliktfylld värld är det många barn
som kommer i kläm och försummas.
Mitt i välfärden finns barn som har det utomordentligt svårt - barn som
lever i social misär och ensamhet, blir vanvårdade, misshandlade eller sexuellt
utnyttjade.
Det finns också barn som inte bara far illa utan också gör illa. För alla
gäller att samhället ibland tvingas överta föräldrarnas uppgift att vårda,
skydda och fostra.
Denna motion koncentrerar sig i första hand på åtgärder för barn som
drabbats på nämnda områden. Andra aspekter på barnens situation behandlas
i bl.a. motioner om skola, u-landsbistånd och familjepolitik.
Barnolycksfall
Vi har i Sverige med framgång lyckats bekämpa svåra sjukdomar hos barn.
Utvecklingen har tyvärr inte varit lika gynnsam när det gäller att motverka
olycksfall. Barnolycksfallen överstiger i absoluta tal antalet rapporterade arbetsolyckor.
Det krävs lika många liv genom barnolycksfall som genom
olyckor i arbetslivet. Rent mänskligt medför skadorna sorg och livslångt lidande
för många. Ekonomiskt leder de till stora kostnader för samhället.
I runda tal sker en tredjedel av skadorna i hemmet, en tredjedel i lekmiljön
nära hemmet och en tredjedel utanför hemmiljön. Bland 10-15-åringar
sker hälften av alla olyckor i skolan. Den främsta olycksorsaken är utformningen
av den fysiska miljön. Undersökningar har visat att majoriteten av
olycksfallen hade kunnat förebyggas på planeringsstadiet med enkla medel
utan större kostnad.
Skolmiljön
Folkpartiet har i upprepade motioner påtalat att regler för skyddsarbetet i
skolan måste utarbetas. Det är dubbelt så vanligt att elever drabbas av
olycksfall i skolan som att vuxna skadas i arbetslivet. Bakom en stor del av
de s.k. olycksfallen döljer sig våldshandlingar mellan elever.
Elever skadas även på grund av brister i arbetsmiljön, i form av dålig ventilation
och städning, mögel samt byggnadsmaterial, som avger ångor med
ogynnsam effekt. Detta bidrar till att 20-30 % av skolbarnen har allergiska
symtom. Vissa av dem har svår astma med ständig medicinering och trötthet
som följd. Buller, trängsel, bristfälliga hygienutrymmen, stress på grund av
brister i arbetsorganisation och arbetsinnehåll samt belastningsskador på
grund av felaktig arbetsställning är andra vardagsproblem.
Brister i arbetsmiljön kan ha en förödande effekt på undervisningsresultatet
för enskilda elever. Den arbetsmiljölag som antogs 1978 omfattar därför
även skolelever från årskurs 7. SÖ föreslog i en rapport redan 1980 att regeringen
skulle vidta de författningsmässiga åtgärder som fordras för att i enlighet
med förslaget ge eleverna formella möjligheter att medverka i skyddsar
Mot. 1989/90
So625
5
Mot. 1989/90
So625
Registrering av skador
En färsk treårig olycksstatistik från regionsjukhuset i Umeå tyder bl.a. på
att dagismiljön är lika farlig för barnen som arbetsmiljön för vuxna. 242 barn
hade behandlats för skador som uppkommit i förskolan eller på daghemmet.
Var fjärde skada var av svårare art. Sjukvårdskostnaderna för skadorna uppgick
till 550 000 kronor. Många svåra skador hade kunnat undvikas med förebyggande
åtgärder.
Vid en granskning av drygt 1 200 barnolycksfall i Norrbotten framkom att
20 procent av skololyckorna har orsakats av våld från en elev gentemot en
annan. En förutsättning för att mobbning eller skada p.g.a. våld mellan barn
skall kunna åtgärdas är att orsaken till skadan upptäcks, att det dokumenteras
hur skadan uppkommit och att uppföljning sker med förebyggande insatser.
Om olyckor och skador på grund av mobbning mellan barn skall kunna
förebyggas måste det finnas ett enhetligt system för registrering, rapportering
och uppföljning av olyckor. Socialstyrelsen har fått i uppdrag att ta initiativ
till en statistisk registrering av samtliga skadefall, som kommer i kontakt
med hälso- och sjukvården. Det är viktigt att statistiken utformas så att
den fångar upp även de för barn speciella riskerna. Rutiner måste utarbetas
för uppföljning av skador så att förebyggande åtgärder vidtas.
Skyddsombud
Endast i några få kommuner finns barnskydds- eller barnmiljökonsulenter
till en kostnad av mindre än 1 miljon kronor. För att förebygga skador på
våra arbetsplatser, som leder till ungefär lika många dödsfall och läkarbesök,
finns ca 100 000 skyddsombud till en kostnad av långt över 1 miljard kronor.
I vårt land finns en heltäckande barn- och skolhälsovård. Föräldraorganisationen
Hem och skola fungerar som värdefull resurs inom skolans värld.
Många viktiga initiativ har tagits inom barnhälsovårdens och skolans ram för
att förebygga olycksfall. Det finns idag en öppenhet och beredskap för åtgärder
mot olycksfall, som gör att man med relativt enkla medel bör kunna
bygga upp en effektiv skyddsorganisation.
I många skolor fungerar redan idag elevskyddsombud. Denna organisation
bör snabbt byggas ut så att den blir heltäckande. För yngre elever och
förskolebarn bör föräldrar kunna utbildas till och fungera som barnskyddsombud.
Att föräldrar är villiga att medverka och ta ansvar framgår bl.a. av det s.k.
Falköpingsprojektet, där man inom en tvåårsperiod fick en minskning av
skador genom olycksfall med nästan en tredjedel. Andelen småbarnsföräld
betet. Det är ytterst beklagligt att ärendet förhalats av regeringen i snart tio
år.
Vi välkomnar att regeringen nu - sent omsider - har lagt fram de förslag
vi länge arbetat för. Vi återkommer nedan till frågan om skyddsombud där
vi vill gå längre.
6
rar som uttryckte intresse för att förebygga barnolycksfall ökade från 15 % Mot. 1989/90
till 65 % parallellt med att antalet skador bland barn upp till tre års ålder So625
halverades.
Brott mot barn
Misshandel
Misshandel av barn och kvinnor är vanligare än vad många i allmänhet tror.
Gemensamt för familjevåld i alla former är att de inblandade parterna i
många fall försöker dölja problemen. Det finns därför inga exakta siffror.
Av troligen hundratusentals misshandelsfall varje år leder omkring 10 000
till polisanmälan. Vid en granskning av journaler rörande 453 kvinnor som
vårdats för skador på Huddinge sjukhus befanns 29 % vara misshandlade.
Hälften av kvinnorna hade hemmavarande barn. I flertalet fall hade dessa
bevittnat misshandeln av modern. I en fjärdedel av fallen hade också barnen
misshandlats.
Det är av stor vikt att vårdpersonal är lyhörd för tecken som tyder på att
skador uppkommit genom misshandel eller genom våld mellan barn och att
de aktivt medverkar till att den onda cirkeln bryts.
Riktlinjer för handläggning när barn misstänks ha blivit misshandlade
finns sedan många år. Vikten av en noggrann beskrivning av skadans utseende
och ålder betonas. Fotografering av skadan och skelettröntgen för att
dokumentera eventuella frakturer av skiftande ålder rekommenderas. Det
behövs dock förnyad information och utbildning angående barnmisshandel,
eftersom riktlinjerna hunnit falla i glömska på många håll.
Alla skador skall dokumenteras noggrant så att ett utförligt underlag finns
tillgängligt för ett eventuellt rättsintyg. Ofta förnekas misshandel vid första
vårdtillfället. En detaljerad beskrivning av skadorna är trots detta värdefullt
som underlag i eventuellt senare rättsintyg vid upprepad misshandel.
Sexuella övergrepp
Brottslighetens utveckling i vårt land är oroväckande. Allvarligast är kanske
sexuella övergrepp mot barn som förövas av barnet närstående personer. I
dessa fall är problemen regelmässigt både många och svåra. De berör på ett
djupgående sätt barnet som brottsoffer och den närstående gärningsmannen
men också familjen i övrigt.
Det är utomordentligt angeläget att samtliga sexuella övergrepp kommer
till myndigheternas kännedom för erforderliga åtgärder. Därför måste socialförvaltningarna
åläggas anmälningsplikt till polismyndighet vid sådana
brott. Därefter gäller det att klarlägga vad som hänt mellan gärningsmannen
och brottsoffret, oftast fadern och dottern.
Denna utredning är förknippad med stora svårigheter. Därför är det nödvändigt
att samordna rättsväsende, socialförvaltning och aktuella vårdin>tanser.
Dessutom måste utredningen handhas av särskilt intresserad och utbildad
personal, inte minst på polis- och åklagarsidan. Vid denna utredning
7
Mot. 1989/90
So625
En samverkansmodell med fasta rutiner skulle bäst kunna garantera en tillfredsställande
gemensam bäs för såväl sociala som rättsliga åtgärder. På
olika håll prövas också skilda samarbetsmodeller.
Här torde det arbete som bedrivs av en arbetsgrupp vid BRÅ i syfte att
skapa bl.a. samarbetsmodeller, som syftar till att underlätta upptäckt av
övergrepp och förbättra utrednings- och behandlingsrutiner, vara av särskild
betydelse. Detta arbete måste nu påskyndas.
Personligt skydd
Barn måste åtnjuta största möjliga skydd mot brottsliga angrepp. Ett allmänt
skydd skapas genom Brottsbalkens hot om straff för brott mot barn.
Vidare finns numera laglig möjlighet att genom besöksförbud skydda barn
mot trakasserier. Dessutom bör i riskfallen barnets identitet och uppehållsort
kunna hemlighållas. Så kan ske genom att allmänna handlingar sekretessbelägges
eller avidentifieras i dessa delar, att missbruk av datalagrad personinformation
förhindras och att byte av personnummer möjliggöres.
Det bör särskilt betonas att barnets skydd bör omfatta även skolsituationen
och att det ofta förutsätter ett effektivt personligt skydd även för dess
vårdnadshavare.
Bortförande av barn
Ett tilltagande problem på det internationella området är det ökande antalet
fall av olovligt bortförande av barn. Det gäller främst då en förälder utan lov
för med sig sitt barn till ett annat land för att undanhålla den andra föräldern
vårdnaden om barnet. Hit hör emellertid också fall då en förälder håller kvar
barnet i ett annat land efter umgängestidens utgång eller efter det att domstol
har anförtrott vårdnaden åt den andra föräldern.
Den ökade rörligheten över gränserna medför ett allt större behov av en
internationell reglering på området. Det är särskilt viktigt att få till stånd ett
samarbete mellan länder.
Det är därför av stort värde att Sverige nu har anslutit sig, dels till Europarådskonventionen
den 20 maj 1980 om erkännande och verkställighet av avgöranden
rörande vårdnad om barn samt om återställande av vård av barn,
dels till Haagkonventionen den 25 oktober 1980 om de civila aspekterna på
måste man också i största möjliga utsträckning utnyttja möjligheterna att
göra videoinspelningar.
Följande principer bör gälla för handläggningen av dessa ärenden:
o Barnet skall ges skydd mot ytterligare övergrepp, även mot påtryckning
och repressalier.
o Barnet skall få vård och behandling för såväl fysiska som psykiska skador,
o Barnets familj skall erbjudas stöd och erforderlig behandling för skador,
o Myndigheterna skall medverka till att utredningen blir så snabb och skonsam
som möjligt för alla i familjen,
o Åtgärderna skall samordnas så att myndigheterna inte hindrar eller försvårar
varandras utredningar.
internationella bortföranden av barn. Det är dock inte realistiskt att räkna
med någon större anslutning från de stater i förhållande till vilka de största
problemen föreligger i dessa frågor. Därför är det angeläget att Sverige verkar
för att få till stånd ett samarbete med stater som står utanför konventionerna.
Tvångsomhändertagande av barn
Det finns situationer, då samhället måste ingripa mot föräldrarnas vilja för
att skydda barn som vanvårdas, misshandlas eller utnyttjas på ett otillbörligt
sätt. När barns behov kommer i konflikt med de vuxnas har barnens behov
företräde. Det är en grundprincip i svensk lagstiftning, som vi skall vara
stolta över och värna om.
1982 trädde en ny socialtjänstlag i kraft (SoL) samtidigt som lagen om vård
av unga (LVU) ersatte den tidigare barnavårdslagen. LVU var avsedd att
bli en skyddslag användbar i förebyggande syfte. I stället tycks utsatta barns
situation ha försämrats genom att många socialnämnder inte längre vågar
låta länsrätten pröva ett omhändertagande innan skada uppstått eller misshandel
kan bevisas. Barnavårdsmål behandlas alltför ofta som brottmål, dvs.
domstolen försöker bevisa att barnet tagit skada istället för att bedöma om
skada föreligger för hälsa och utveckling. Bristen på barnperspektiv i domstolarna
liksom ensidig kritik och nedvärdering av socialtjänstens arbete i
massmedia torde ha medverkat till denna utveckling.
Socialtjänsten måste ha tillräckliga resurser, utbildning, fortbildning och
kontinuerlig metodutveckling för insatser när barn far illa.
Det är viktigt att dokumentationen kring ett LVU-ärende är fullständig.
Detsamma måste gälla vid placeringar av barn och ungdom enligt socialtjänstlagen.
Missförhållandena kan oftast vara lika stora för den som placeras
enligt socialtjänstlagen som enligt LVU. Omsättningen av handläggare
vid socialförvaltningarna är dessutom betydande, vilket kan omöjliggöra en
långsiktig vårdplanering om dokumentationen är bristfällig.
Familjehemmen, som ofta ställs inför orimligt svåra uppgifter när det gäller
att hjälpa svårt störda barn och deras trasiga familjer, måste få erforderligt
stöd. I dag sker t.ex. nästan all utbildning via intresseorganisationerna.
Även kommunerna måste ta utbildningsansvar. Det är också viktigt att familjehemsföräldrar
som yrkesgrupp med det snaraste tillerkänns rimlig social
och ekonomisk trygghet.
Regeringen föreslog i prop. 89/90:28 att möjligheten att överflytta vårdnaden
till familjehemsföräldrarna måste utnyttjas oftare än för närvarande, under
förutsättning att en återförening inom överskådlig tid ter sig orealistisk.
Denna möjlighet till vårdnadsöverflyttning är speciellt viktig om barnet placeras
i familjehem vid mycket späd ålder. Socialnämnderna bör därför åläggas
att med ca 2-3 års intervaller överväga en eventuell vårdnadsöverflyttning
vid mycket långa familjehemsplaceringar av barn och unga.
Oftast försämras de ekonomiska villkoren för familjehemsföräldrarna när
de övertar vårdnaden, eftersom de då går miste om ersättningen som familjehemsförälder.
Vi anser därför att den ekonomiska situationen för familje
Mot. 1989/90
So625
9
hemsföräldrar, som övertar vårdnaden av barn, måste utredas. Vid placering
som kan förutsättas bli bestående, t.ex. på grund av att föräldrarna avlidit,
bör adoption eftersträvas.
Alltfler omhändertagna barn vårdas idag på institutioner av varierande
slag. Det blir allt vanligare att institutioner bara tar emot barn tillsammans
med vuxna. Det kan vara en fördel från behandlingssynpunkt, men det kan
också medföra risker. Det är t.ex. svårt att hitta institutionsplatser för ensamma
barn. På institutioner - avsedda i första hand för behandling av vuxnas
problem - kan barnets behov bli osedda. Utvecklingen bör därför följas
med stor uppmärksamhet.
Målbeskrivning, behandlingsplan och utvärdering är viktig vid alla former
av samhällsvård. Utvecklingen har gått från offentliga institutioner mot hem
för vård och boende i enskild regi. Både kvaliteten och vårdavgifternas storlek
är högst varierande. Regler för vilka krav som skall vara uppfyllda för
tillstånd att driva hem för vård och boende måste införas. Tillsynen måste
fungera.
I en kommittémotion från folkpartiet om unga lagöverträdare framförs en
rad konkreta förslag angående hem för särskild tillsyn - de s.k. § 12-hemmen.
Det handlar bl.a. om behov av differentierade vårdinsatser och regional
samverkan. Snabba insatser behövs för att ett differentierat vårdutbud
skall kunna erbjudas inte bara till utagerande kriminella ungdomar. Framför
allt tonårsflickor i kris, som ofta är drogberoende, och vissa invandrarungdomar
är i stort behov av ett differentierat vårdutbud med förstärkt personalkompetens.
Lärarna vid § 12-hemmen arbetar med landets svåraste ungdomar, som
varken den vanliga skolan eller samhället klarar av. Det är därför viktigt att
de besitter hög kompetens och stor erfarenhet. Sedan hemmen övergick till
kommunalt huvudmannaskap har 2/3 av den undervisande personalen lämnat
sina tjänster. Enligt en enkätundersökning 1989 hade nio av tjugo arbetsledare
varit anställda 0-1 år. 40 % av arbetsledarna, 44 % av yrkeslärarna
och 46 % av teorilärarna var obehöriga. Lärarsituationen på skolhemmen är
alltså mycket oroande.
Omstruktureringen av psykiatrin har medfört att platser för sluten vård
ofta saknas, när ungdomar som befinner sig i gränsskiktet mellan socialtjänsten
och psykiatrin behöver sluten vård. Barn- och ungdomspsykiatrins ansvar
behöver klargöras och samarbetsrutiner måste utarbetas så att ungdomarna
garanteras en adekvat vård.
Barn och det rättsliga förfarandet
Familjemål
Ilse Wetter menar i sin doktorsavhandling Barnet och rätten att rättsmyndigheter
inte ser på barn utifrån barnens perspektiv. Hon har granskat 679 mål
om vårdnad, omhändertagande och verkställighet. Genomgående är det
vuxna, som talar över huvudet på barnen. Vuxenpsykiatriska utlåtanden väger
tyngre än barnpsykiatriska och barnen saknar egen talerätt. Hennes av
Mot. 1989/90
So625
10
handling mynnar ut i att det behövs större inflytande för psykologer och
andra barnexperter.
I utredningen Barns behov - föräldrars rätt betonas att mer kunskap behövs
om barns behov och utveckling, inte bara bland förtroendevalda utan i
lika hög grad bland domare och nämndemän. Enligt svenska lagar skall domaren
i tvistiga vårdnads- och umgängesmål i första hand utgå från barnets
bästa. Utan barnpsykologiska kunskaper kan uppgiften bli näst intill omöjlig.
Man kan inte begära att en domare, utöver sina långvariga kvalificerade
lagstudier också skall hinna tillägna sig omfattande kunskap om barns utveckling
och behov i olika åldrar. Vid behov bör rätten därför kunna utökas
med en ledamot med ingående kunskaper om barns utveckling och behov.
Rättegångsutredningen föreslog att allmänna domstolar skall få möjlighet
att i alla slags mål låta en expertledamot ingå i domstolen. En sådan möjlighet
kan bli till stort gagn för barn i mål där det fordras ingående kunskaper
om barns utvecklingsgång och behov, t.ex. i vårdnads-, placerings- och omhändertagandemål.
Barnolycksfallsärenden
En undersökning gjord av barnmiljörådet angående den rättsliga behandlingen
av olycksfall visade att det bland 20 891 mål som granskades inte fanns
ett enda som behandlade barnolycksfall. Det finns bestämmelser om skyddsanordningar
i t.ex. Boverkets normer, Allmänna ordningsstadgan och Byggnadsstadgan.
Av undersökningen framgår att bestämmelserna åsidosatts
utan att rättslig prövning blivit följden. Polis och åklagare har varit osäkra
om hur svåra barnolycksfall skall behandlas från rättslig synpunkt. Man har
inte ansett sig ha stöd i lagen för en förundersökning som kan leda till åtal
och rättegång. Därför har sällan vållande- och ansvarsfrågan kommit upp till
prövning i domstol.
Det är angeläget att barnen får förbättrat rättsligt skydd och att föräldrarna
till drabbade barn får stöd och hjälp att driva olycksärenden vidare till
rättslig instans.
Unga lagöverträdare
Det är angeläget att samhällets reaktion, hur den än yttrar sig, på brott begångna
av ungdomar kommer i så nära anslutning till brottet som möjligt.
Samhällets signaler till ungdomar måste vara entydiga. En brottskarriär
måste brytas tidigt. I en särskild motion om unga lagöverträdare utvecklas
folkpartiets förslag på detta område.
Förstärkt barnkompetens
Miljörisker av alla de slag - radon, sjuka hus, passiv rökning, tunga metaller,
avgaser från trafiken, buller, stress osv. - belyses vanligen från vuxensynpunkt.
Barnperspektivet saknas alltför ofta i samhällsplaneringen, trots att
barn är mest sårbara och därför borde tas som utgångspunkt, när gränsvärden
skall sättas och lag stiftas.
Mot. 1989/90
So625
11
1** Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr So623 - 632
Barns speciella utsatthet har t.ex. belysts när det gäller allergi. Problemen
har ökat drastiskt under 1970-talet. Vid en kartläggning bland 5 000 barn och
ungdomar i Sundsvall 1988-89 framkom att 20 % av fyraåringarna, 26 %
av grundskoleeleverna och 38 % av gymnasieeleverna besvärades av allergi.
Försämrat inomhusklimat och luftföroreningar tycks särskilt drabba de
yngre i samhället.
Barns intressen tillvaratas ofta dåligt i samband med familjevåld, sexuella
övergrepp, missbruk eller psykiska avvikelser hos föräldrarna. När omhändertagande
måste ske sätts åtgärden ofta in så sent att barnet hunnit få bestående
skador. Det finns också barn som skadas p.g.a. ständiga omflyttningar.
Tydligast framstår barns rättslöshet och bristen på hänsyn till barns grundläggande
behov i flyktingärenden - barn i fängelse, barn åtskilda från sina
föräldrar och barn som, efter år av trygghet och ordnad skolgång, då sår börjat
läka efter krig, svält och oro för fängelse och tortyr av anhöriga, utvisas
till en oviss framtid.
På många håll har barnkompetensen urholkats på senare år. 1 en strävan
mot familjeperspektiv och helhetssyn har vuxenperspektivet tagit överhanden
och barnet kommit i skymundan. Denna utveckling måste nu vändas.
Inom barnhälsovården har barnsjuksköterskor ersatts med distriktssköterskor,
som samtidigt tvingats ägna allt större del av sin tid åt hemsjukvård
och äldreomsorg. Enligt rapport nr 79/1989, Barnhälsovården och barnsäkerheten
(Boel Henckel, pedagogiska institutionen, Umeå) uppgav distriktssköterskorna
samstämmigt i en enkätundersökning, att deras arbetsuppgifter
blivit så omfattande att barnhälsovården riskerade att komma på
efterkälken. Bl.a. frågor om barnolycksfall blev eftersatta. Från många håll
har rapporterats att föräldrautbildningen har stagnerat.
En samlad socialnämnd ersatte specialnämnderna i det vällovliga syftet att
främja en helhetssyn. Nackdelen är att specialkunskap på barnavårdssidan
förlorats. Socialsekreterarna har hamnat i en ohållbar arbetssituation. De
har utsatts för hård kritik, när de inte klarat av att bevaka ett ansvarsområde,
som saknar gränser, med en arbetsorganisation där det ofta är de mest orutinerade
som skall lösa de svåraste akuta problemen. Barnen blir lätt glömda
t.ex i misshandels- och missbruksfamiljer, när de vuxna är alltför upptagna
av att lösa de vuxnas problem.
1 socialtjänstlagen är det bara ett fåtal regler, som direkt berör barn och
ungdom. I stället betonas det sammanhang som barnet lever i, dvs. familjen
och samhället. Detta synsätt avspeglar sig också i utredningar och dokumentation.
Vid en undersökning av samtliga barnavårdsärenden aktuella under
ett år på en social servicecentral i en Stockholmsförort, fann man ingen uppgift
om barnen i nära 30 % av ärendena!
Vid länsstyrelserna fanns tidigare barnavårdsombud i enlighet med dåvarande
barnavårdslag. Dessa hade en mycket stor barnkunskap, som till stor
del gått förlorad. Det lokala flyktingmottagandet och ansvaret för enskilda
hem för vård och boende tar allt större del av den sociala funktionens resurser.
Nya ansvarsområden för barn- och handikappomsorg har också tillkommit.
Folkpartiet anser att en statlig barnombudsmannatjänst bör inrättas. I
Mot. 1989/90
So625
12
Norge finns sedan några år en väl fungerande barnombudsmannaorganisation.
Den kan tjäna som modell, när verksamheten skall planeras i Sverige.
Barnombudsmannen skall kontinuerligt följa och utreda barns och barnfamiljers
villkor i samhället och bl.a. fylla följande funktioner:
o remissinstans,
o se till att lagar, som berör barns villkor efterföljs,
o föreslå åtgärder för att stärka barns rättssäkerhet,
o granska befintlig och planerad lagstiftnings effekt på barns situation i samhället
och föreslå erforderliga kompletteringar. Det kan gälla plan- och
bygglagen, arbetsmiljölagen i skolan, marknadsföringslagen, ordningsstadgan,
lagar som berör våld i samhället, drog- och alkoholmissbruk, familjerätt
osv.,
o kartlägga barns livsvillkor i kommuner och stimulera till för barn positiva
åtgärder,
o informera om barn och deras livsvillkor.
Vid Rädda Barnens sociala avdelning finns s.k. barnombudsmän som kan
utgöra ett värdefullt komplement till en statlig barnombudsman. De sysslar
med opinionsbildning, informerar om barns situation både i Sverige och internationellt
och initierar forskning om barn. När det gäller engagemang i
enskilda ärenden har ideella organisationer, t.ex. BRIS (Barnens rätt i samhället)
och RMSÖ (Riksföreningen mot sexuella övergrepp pä barn) en viktig
kompletterande funktion.
Det är angeläget att finna former för metodutveckling, utbildning och utvärdering
av arbetet med barn som far illa. Det kan finnas motiv att inrätta
en professur i socialpediatrik i detta syfte. Denna fråga får prövas närmare i
anslutning till att regeringen presenterar sin forskningsproposition.
En rad åtgärder på skilda områden skulle kunna stärka barnkompetensen
och vidga barnperspektivet inom socialtjänstens ansvarsområde. Ett samlat
förslag till åtgärdsprogram bör därför föreläggas riksdagen.
Åtgärdsprogrammet bör bl.a. innehålla förslag till åtgärder för att utveckla
kompetensen och höja socialsekreteraryrkets status, så att inte de
mest erfarna fortsätter flykten till tjänster inom administrationen utan finns
kvar i det direkta klientarbetet. Det handlar inte bara om lönesättning utan
också om metodutveckling, arbetsorganisation, politiskt förankrade målinriktade
program och formaliserade modeller för samverkan.
Redan idag finns väl fungerande specialistteam på regional nivå, när det
gäller handläggning av sexuella övergrepp mot barn. De skulle kunna tjäna
som modeller vid uppbyggande av andra regionala specialistteam. Särskilt
viktigt är att snabbt få fungerande specialistteam över kommungränserna inriktade
på flyktingbarn, ungdomar omhändertagna för samhällsvård med
vårdbehov också på grund av psykiatrisk avvikelse, tonårsflickor i riskzonen
och svårt störda barn med multiproblembakgrund identifierade via skolan
eller barnhälsovården.
Länsstyrelserna måste få en reell möjlighet att utöva tillsyn och bidra med
barnkompetens inom sitt ansvarsområde. Deras sociala funktion måste därför
prioriteras.
Mot. 1989/90
So625
13
Barn vid skilsmässa
Familjesplittring i form av skilsmässa i äktenskap och separation i samboendeförhållande
blir allt vanligare i vårt samhälle. Denna splittring skapar nästan
alltid problem för alla berörda om än på olika sätt. Häri inbegrips tiotusentals
barn. Detta kan i vissa fall leda till problem som kräver samhällsinsatser.
Främst gäller det då inom socialpolitiken. Inom familjerätten handlar
det ytterst om relationerna inom familjen. Av särskilt intresse är då mannens
relationer till familjen och speciellt till barnen redan under samlevnaden.
Rättspolitiken utgör naturligtvis ingen universalmedicin för lösning av familjens
relationsproblem, men ett bra rättsregelsystem kan vid skilsmässosituationer
underlätta lösningen av vårdnads- och umgängesfrågor i samförstånd
eller i sista hand genom rättegång.
Gällande rätt
Barn står i princip under vårdnad av båda föräldrarna. Denna gemensamma
vårdnad fortsätter även efter skilsmässa men kan upplösas genom dom på
begäran av föräldrarna eller någon av dem. Avgörande vid valet av vårdnadshavare
blir barnets bästa. Den förälder som inte blir vårdnadshavare
kan få umgänge med barnet efter vad som är bäst för barnet.
Samförståndslösningar
Skilsmässa kan vara den enda utvägen när relationsproblemen är djupa och
irreparabla. Men i familjer med barn måste man anstränga sig särskilt för att
söka samförståndslösningar på frågor som är avgörande för barnen, alltså
vårdnad och umgänge. Att samförståndslösningar kan uppnås är också betydelsefullt
när det gäller att för barnet förhindra negativa följder av föräldrarnas
separation och för att skapa förutsättningar för ett fortsatt samarbete
mellan föräldrarna i viktigare frågor som rör barnet. Ett instrument för att
uppnå sådana lösningar kan vara s.k. samarbetssamtal, där socialförvaltningarna
genom kontakter med föräldrarna söker lösa separationsproblemen
på bästa sätt för alla parter utan uppslitande rättegångar.
Vid vårdnads- och umgängestvister borde sådana samtal normalt föregå
domstolshandläggningen. Denna inställning vinner stöd i en nu redovisad utvärdering
av försöksverksamhet med samarbetssamtal i många kommuner.
Interimistiska förordnanden
I mångå familjemål om vårdnad och umgänge krävs s.k. interimistiska beslut,
alltså förordnanden som skall gälla tills vidare och fram till dom i målet.
Många problem är förknippade med dessa beslut. Till en början nöjer man
sig i lagen med att beslutet är ”skäligt” utan uttrycklig koppling till vad som
är bäst för barnet. Vidare fattas dessa beslut ofta på bristfälligt beslutsunderlag
utan ens ett snabbyttrande av socialnämnden och av relativt oerfarna domare.
Samtidigt blir ett sådant förordnande ofta styrande för den slutliga domen.
Självklart borde det krävas erfarenhet att handlägga sådana mål och
dessutom bättre utredningsunderlag för besluten. Men framför allt är det
Mot. 1989/90
So625
14
angeläget att det skapas en möjlighet att i vårdnadstvister interimistiskt förordna
om vem av föräldrarna som skall handha den faktiska vårdnaden av
barnet utan att någon ändring av det rättsliga ansvaret görs beträffande föräldrarnas
gemensamma vårdnad om det är bäst för barnet. Genom ett beslut
som avser enbart barnets bostad skulle det gå att undvika ett mer eller
mindre prejudicerande beslut i vårdnadsfrågan på ett stadium då utredningen
ännu är ofullständig. Man bör inte heller bortse från att ett sådant
begränsat beslut också kunde öka möjligheten för parterna att bli ense om
hur vårdnaden om barnet skall ordnas.
Vårdnadsfrågan
Det förflyter ofta avsevärd tid från det interimistiska beslutet till slutlig dom
i vårdnadsfrågan. Den långa handläggningstiden för vårdnadsmålen medför
problem av skilda slag. Det är en långvarig process som innebär stora påfrestningar
för både barn och föräldrar och som riskerar att störa de angelägna
framtida kontakterna. Därför måste åtgärder vidtagas för att åstadkomma
en bättre handläggning av vårdnadsmålen.
Särskilt önskvärt är att vårdnadsutredningarna bedrives skyndsamt, dock
utan att ge avkall på kvaliteten. Som riktmärke bör gälla att utredningen bör
vara klar inom 3-4 månader. Detta mål skulle kunna uppnås om domstolen
fick ökade möjligheter att styra vårdnadsutredningen och den tid inom vilken
den skall vara slutförd.
Slutresultatet i vårdnadsmålen bör i princip bli att den gemensamma vårdnaden
inte upplöses i onödan. Detta ligger ju helt i linje med lagstiftarens
intentioner. Därför bör en förälder inte uteslutas från vårdnaden med
mindre så är förenligt med barnets bästa. En sådan inställning till gemensam
vårdnad borde även vara ägnad att minska antalet vårdnadsmål till fromma
för barnens bästa. I de fall då det övervägs att tillerkänna den ene föräldern
vårdnaden måste denna förälders vilja att verka för en fungerande umgängesrätt
bli av särskild betydelse vid vårdnadsfrågans avgörande.
Umgängesrätten
Lagens utgångspunkt är att barn har behov av umgänge med båda sina föräldrar,
även sedan dessa separerat. Lagen ger den förälder som inte får vårdnaden
en umgängesrättighet genom att vårdnadshavaren ålägges en skyldighet
att tillgodose umgänget ”så långt som möjligt”. Först vid tvist i rättegång
krävs uttryckligen direkt hänsyn till barnets bästa.
De nuvarande reglerna om umgänge med barn är i flera avseenden bristfälliga.
Kritik kan riktas inte bara mot reglernas utformning utan även mot
bestämmelsernas praktiska tillämpning. En grundläggande brist i regelsystemet
är att hänsynen till vad som är bäst för barnet inte lyfts fram tillräckligt
tydligt. Det har också förekommit fall där umgänge tillerkänns en förälder
trots att detta uppenbarligen inte varit förenligt med barnets bästa.
Även då umgänge ligger i barnets intresse kan schablonmässiga beslut av
innebörd att barnet skall umgås med den inte vårdnadshavande föräldern
vartannat veckoslut, viss angiven period under sommaren och större helger
orsaka svårigheter. Stereotypa beslut medger inte att umgänget anpassas till
Mot. 1989/90
So625
15
parternas och barnets under åren växlande förhållanden. Inte heller tillgodoses
barnets intresse av att någorlunda regelbundet få tillfälle till en längre
tids umgänge med den förälder som barnet normalt inte bor hos. 1 de fall då,
till följd av brottslig handling riktad mot barnet, eller av annan orsak, något
umgänge över huvudtaget inte bör förekomma med hänsyn till barnets
bästa, finns det vidare risk för att en schabloniserad bedömning av umgängesfrågorna
leder till att ett för barnet skadligt umgänge trots allt kommer till
stånd.
Det är nödvändigt med en större flexibilitet och en bättre anpassning till
förhållandena i det enskilda fallet vid avgörande av umgängesfrågor. För att
få till stånd en mindre kategorisk rättstillämpning vid tillerkännande av umgänge
skulle vissa ändringar kunna göras i FB. Det bör av lagen framgå att
umgängesrätten skall tillgodoses efter vad som är bäst för barnet, inte som
idag att rätten till umgänge skall tillgodoses så långt möjligt. Vidare bör lagen
innehålla en precisering av vilka faktorer som skall beaktas vid bedömningen
av vad som är bäst för barnet. Det skulle då främst gälla barnets ålder
och mognadsgrad, känslomässig anknytning mellan barn och umgängesförälder,
barnets egen inställning samt föräldrarnas inbördes förhållanden.
Vidare bör umgängesrätten förstärkas till sitt innehåll. Så kan ske genom
att ge umgängesrättsföräldern lagfäst rätt att få information i viktigare angelägenheter
som rör barnets hälsa och framtid. Även kontakten med andra
personer som står barnet särskilt nära exempelvis far/morfäräldrar är angelägen
för att främja umgänget.
De nu föreslagna förbättringarna av umgängesrätten torde sammantagna
vara ägnade att bättre bibehålla kontakterna mellan barnet och dess anhöriga.
Härigenom skulle förhoppningsvis särskilt motverkas att kontakten
mellan barnet och den umgängesberättigade pappan inte upphör i den stora
och oacceptabla omfattning som nu är fallet.
Verkställigheten
För den händelse att föräldrarna inte följer rättens dom om vårdnad eller
umgänge kan det bli aktuellt med tvångsvis verkställighet i form av vitesbelopp
eller polishämtning. Sådana beslut, som meddelas av länsrätt, utgör
mycket känsliga mål eftersom tvånget direkt eller indirekt riktas mot barn.
Dessa verkställighetsprocesser är mycket beklagliga och utsätter barnen för
extra risker, inte bara vid direkta polishämtningar. Situationen blir dessutom
prekär genom att lagen faktiskt tillåter verkställighet även om det föreligger
risk för att barnets hälsa skadas. Därför bör lagen ändras så att länsrätten
skall kunna vägra verkställighet i samtliga fall då verkställighet inte är förenligt
med barnets bästa. Dessa bedömningar kräver då att rätten har tillgång
till bästa möjliga beslutsunderlag, bl.a. genom utnyttjande av sakkunniga.
I dessa verkställighetstvister måste man också söka en metod för att om
möjligt undvika fortsatta tvister. En möjlighet skulle kunna vara att länsrätten
vid vägrad verkställighet med bindande verkan skulle kunna återförvisa
vårdnads- och/eller umgängesfrågan till allmän domstol för omprövning. En
sådan modell borde få positiva konsekvenser för att såväl minimera ett destruktivt
dubbelprocessande i läns- och tingsrätter som att förebygga s.k.
umgängessabotage från vårdnadshavare.
Mot. 1989/90
So625
16
Rättslig omprövning
I vissa fall behövs omprövning av vårdnads- och umgängesfrågorna. Det blir
särskilt motiverat om en vårdnadshavare genom olika åtgärder försvårar eller
omöjliggör för barnet att träffa den andra föräldern. Nuvarande regler
motverkar inte tillräckligt effektivt sådant umgängessabotage. Förändringar
behövs i FB främst i två avseenden. Vårdnadshavarens ansvar för umgängesrätten
bör ytterligare betonas. Möjligheterna till omprövning av vårdnaden
måste utvidgas och preciseras till att avse även åsidosättande av umgängesrätten.
Flärigenom skulle vårdnaden övergå från den saboterande föräldern
till den förälder som kan antas bäst främja ett nära och gott umgänge med
barnet.
I grunden handlar umgängestrassel dock ofta om sociala problem som löses
bäst om föräldrarna får hjälp och stöd att bearbeta sina konflikter så att
de i framtiden kan samarbeta i frågor som rör barnet.
Straffrättslig sanktion
I Brottsbalken 7 kap. 4 § straffbelägges egenmäktighet med barn. Härmed
skyddas främst en vårdnadshavare från brottsliga handlingar av en umgängesberättigad
förälder eller annan person som innebär att den rättmätiga
vårdnaden inte kan utövas. Något motsvarande skydd för den umgängesberättigade
föräldern finns däremot inte, ens vid totalt sabotage av vårdnadshavaren
mot umgängesrätten. Det är uppenbarligen ologiskt att barnets behov
av kontakt med föräldrarna har straffrättsligt stöd beträffande vårdnadsföräldern
men inte beträffande umgängesföräldern. Man ”straffar” visserligen
inte fram en god kontakt med barn men vid en total översyn av regelsystemet
om vårdnad och umgänge bör ingå frågan om straffrättslig sanktion i
klara fall av umgängessabotage som en form av egenmäktighet med barn.
Ny lagstiftning
Frågorna om vårdnad och umgänge vid skilsmässa är av avgörande betydelse
för barn och föräldrar. Inte sällan uppkommer problem. Flera av dessa
kunde förutses redan i samband med lagstiftningsarbetet 1982-83. Därefter
har problemen förstärkts alltmer. Regeringskansliet har uppmärksammats
på problematiken i många omgångar och från skilda håll, senast genom riksdagen
under våren 1988. Några förbättringsförslag har äntligen framlagts
och då i form av en promemoria från justitiedepartementet vari uttalas att
nya regler avses träda i kraft den 1 oktober 1990. Regeringen får nu inte
längre fördröja ärendet utan måste åläggas att avlämna en proposition i sådan
tid att nämnda ikraftträdandetid kan hållas.
Forskning om barn
Varje liten förändring i samhället påverkar våra barn. De fungerar i allmänhet
som små varningslampor som börjar blinka först då utvecklingen fått en
olycklig inriktning. Inte bara för barnen utan också för oss vuxna är det därför
angeläget att en kontinuerlig forskning sker kring barns reaktion på för
Mot. 1989/90
So625
17
ändringar i samhället. Hur påverkas t.ex. barnen vid en instabil arbetsmarknad?
Hur påverkas de när psykiskt sjuka föräldrar överförs från institution
till hemsjukvård? Vilken effekt har det ökade alkoholbruket bland yngre
kvinnor fått på barnens situation?
Socialt utsatta barn
Mycket tyder på att de mest utsatta barnen fått det sämre under 1980-talet.
Debatten om tvångsomhändertagande av barn, som startade 1982, gav ett
felaktigt intryck av att barn omhändertas utan skäl och i hänsynslösa former.
En verksamhet som är väl förankrad i kunskap och erfarenhet blir okänslig
för den typen av kastvindar i opinionen.
Socialtjänstens organisation är ett mycket angeläget och hittills till stor del
försummat forskningsfält. Även forskning kring de socialt mest utsatta barnens
levnadsförhållanden och behov bör prioriteras. Vilka faktorer är det
t.ex. som gör att de s.k. "maskrosbarnen” klarar sig? Skadeverkningar på
barn i missbruksmiljö och förekomst och effekt av sexuella övergrepp inklusive
förebyggande åtgärder behöver också allsidigt belysas i ytterligare forskning.
Mycket angelägen är forskning kring flykting- och invandrarbarnens
förutsättningar och behov.
Forskning om skolmiljön
Arbetarskyddsstyrelsen, som är tillsynsmyndighet när det gäller arbetsmiljölagen,
har tillgång till ett forskningsinstitut som sysselsätter 340 personer,
varav ett fyrtiotal professorer och laboratorer. Hittills har inget forskningsprojekt
varit direkt inriktat på barn och ungdomars speciella utsatthet och
behov.
Mycket tyder på att yngre individer är känsligare för miljögifter än äldre,
något som redan finns väl belagt när det gäller tobak och alkohol. Bullernivån
överskrider ofta tillåtet gränsvärde för vuxna i rastutrymmen och skolmatsalar.
Ingen vet vilka gränsvärden som är motiverade när det gäller barn.
Forskning angående barn och deras fysiska miljö är starkt eftersatt. Det vore
rimligt att det vid institutet för arbetsmiljöforskning tillkommer forskning
med speciell inriktning på hur barn och ungdomar påverkas av olika miljöfaktorer.
Forskningscentrum
Behovet är stort av ett centrum som samlar kunskap om barn, som initierar
och samordnar forskningsprojekt och som sprider kunskap om forskningsrön
till dem de berör. Det behöver utredas hur ett sådant centrum skall vara
organiserat och vilka resurser som är rimliga för att det skall kunnna fungera
på ett acceptabelt sätt. Verksamheten skulle t.ex. kunna byggas upp till en
väl fungerande enhet i anslutning till temaforskningen i Linköping. Tänkbart
är att man inom Allmänna Barnhusets ram skulle kunna skapa ett forskningsinstitut
för barn på frivillig ideell bas enligt norsk modell. Ett fristående
Mot. 1989/90
So625
18
forskningsinstitut för barn är ett annat tänkbart alternativ. Man kan också
tänka sig ett organ som samordnar redan existerande forskningsresurser.
Vi å srkommer i forskningsfrågor som berör barn när regeringen har lagt
fram sin forskningsproposition.
Barn i världen
Det har av tradition ansetts att barn har skydd genom sin familjetillhörighet.
Det var först under vårt århundrade som skydd av barn har blivit reglerat
genom lagstiftning. Både i Nationernas Förbund och i Förenta Nationerna
har deklarationer som haft till syfte att tillvarata barnens rätt utarbetats och
antagits.
Under det år, 1979, som av FN:s generalförsamling proklamerades som
”International Year of the Child” väcktes tanken på en bindande konvention
för barnens rättigheter. Efter tio års förhandlingar antogs barnkonventionen
i november förra året av generalförsamlingen.
Detta måste givetvis hälsas med tillfredsställelse. Konventionen innebär i
flera avseenden betydande framsteg beträffande barns rättigheter. Man tar
t.ex. upp problem med barn i fängelse. Särskilt viktiga är också bestämmelserna
om åtgärder för att förhindra ekonomiskt och sexuellt utnyttjande av
barn.
Konventionen är dock ingalunda så heltäckande som vore önskvärt. Sverige
har under arbetet med konventionen tillsammans med flera andra länder,
arbetat för att det internationella samfundet skulle skapa ett bättre
skydd för barn i väpnade konflikter.
Erfarenheterna av de internationella konflikter vi haft i vår värld visar alla
samma skrämmande bild av mänskligt lidande. Det står också helt klart att
det i allt större utsträckning är civila personer som dödas och skadas. Många
av offren är barn. Att det i så stor utsträckning är civila som drabbas beror
inte bara på att det moderna kriget förs utan klara frontlinjer, man använder
också i vissa fall metoder som syftar till att förstöra infrastrukturen i landet.
Att även minderåriga sedan inkallas till de väpnade styrkorna bidrar till att
många barn återfinns bland krigets offer.
För att kunna begränsa detta lidande har Sverige vid arbetet med konventionstexten
kraftfullt drivit kravet att texten skall innebära en förbättring av
nuvarande normer. Vårt krav har varit att åldersgränsen för barns rekrytering
till väpnade styrkor skulle läggas fast till 18 år. Tyvärr innebär inte konventionen
några framsteg i detta avseende. Sverige måste därför arbeta vidare
att i internationella organ driva frågan om förbättrat skydd för barn i
krig.
I många länder har inställningen till familjen, äktenskap, barn-föräldrarelationer
snabbt förändrats under senare år. Även insikten att barn är självständiga
individer med egna rättigheter har fått vid spridning. Samtidigt lider
många barn såväl fysisk som psykisk skada; de tvingas till prostitution, de
tvingas utföra hårt arbete och utsätts för diskriminerande behandling.
Även i Europarådet pågår arbete för att kartlägga de missförhållanden
som råder. Exempel på frågor som behandlats är handel med barn för illegal
Mot. 1989/90
So625
19
adoption, för prostitution, för pornografiskt utnyttjande, för barnarbete och
för arbete under slavliknande förhållande.
I rådets juridiska kommitté har antagits en rapport om barnens rätt som
skall föreläggas den parlamentariska församlingen för beslut i januari i år.
I resolutionen uppmanas ministerkommmittén bl.a. att medverka tili att
FN-konventionen snabbt antas i medlemsländerna. För att åstadkomma en
skärpning av kraven uppmanas ministerrådet att genom Kommittén för
mänskliga rättigheter utarbeta antingen en europeisk barnkonvention eller
ett tillägg till FN-konventionen. Ministerrådet bör också instruera the European
Committee on Legal Co-operation (CSCJ) att företa studier om barns
ställning i domstolar och därigenom ge underlag för en enhetlig europeisk
ståndpunkt.
Det är viktigt att Sverige genom aktivt stöd bidrar till att arbetet bedrivs
snabbt. Även om barns rätt redan täcks av redan existerande konventioner
återstår mycket att göra. Så står fortfarande ett antal länder utanför genom
att de ännu ej undertecknat gällande konventioner. Den svenska regeringen
har ett stort ansvar att i sina kontakter försöka få en förändring till stånd.
Sveriges uppgift måste vara att dels uppmana de länder som ännu inte ratificerat
gällande konventioner att göra detta, dels att med uppmärksamhet
följa och påtala om överenskommelserna inte följs.
Det borde vara en självklarhet att Sverige antar gällande konventioner. Så
har tyvärr inte alltid varit fallet. Sverige har ännu inte anslutit sig till ILOkonventionen
om barnarbete. Folkpartiet krävde förra året att arbetet med
att anpassa den svenska lagstiftningen så att den stod i överenskommelse
med koventionen skulle påskyndas. Vi välkomnar därför det förslag som lädes
fram kort före jul förra året.
I folkpartiets partimotion om biståndet föreslås bl.a. ett ökat stöd till UNICEF.
Flyktingbarn och asylsökande barn
Mångå flyktingbarn bär på svåra upplevelser, från krig och förtryck. Ofta
har flyktingbarnen svåra separationer bakom sig, de kan ha upplevt våld,
många har bevittnat övergrepp mot föräldrar eller andra närstående. De utsätts
för ytterligare påfrestningar i och med själva flykten, och det nya livet
i Sverige. Framförallt de ensamma flyktingbarnen är mycket sårbara.
I folkpartiets motion om flykting- och invandrarpolitiken läggs en rad förslag
fram i syfte att förbättra situationen för flyktingbarnen. Som exempel
kan följande nämnas.
Inte minst för barnens skull är det viktigt att asylutredningen görs av utbildad
personal från Invandrarverket istället för av polisen. Dessutom bör
utredarna i samtliga fall fråga om barnens situation, och om möjligt ställa
frågor direkt till barnet. Särskilt när det gäller ensamma flyktingbarn är det
viktigt att utredningen görs av personal med barnpsykologisk kompetens.
Vissa förläggningar bör få specialisera sig på att ta emot barnfamiljer. Så
undviks de idag täta uppbrotten och flyttningarna för barnfamiljer, och så
kan också verksamheten på de olika förläggningarna anpassas till barnens
behov.
Mot. 1989/90
So625
20
Från flera undersökningar om det psykiska hälsotillståndet hos asylsökande
familjers barn vet vi att en majoritet uppvisar tecken på psykisk
ohälsa. Flyktingförläggningen bör därför ha tillgång till ett barnpsykiatriskt
team. Vidare bör varje sjukvårdsregion därför organisera ett barnpsykiatriskt
team som skall bistå både flyktingbarn med tillstånd och asylsökande
familjers barn på förläggningar inom sjukvårdsregionen.
Personalen på hemmen för ensamma flyktingbarn måste få möjlighet till
en bra grundutbildning och till återkommande handledning och stöd.
Ett förbud mot att ta barn i förvar måste införas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om registrering och uppföljning av kroppsskador,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skyddsombud för bekämpande av barnolycksfall,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om dokumentation av skador i fall av misstänkt barnmisshandel,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att tillgodose behovet av utbildning av
personal angående skador uppkomna på grund av sexuella övergrepp
och misshandel av barn och kvinnor,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en samarbetsmodell för handläggning av mål och
ärenden av sexuella övergrepp mot barn,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående utbildning och fortbildning inom socialtjänsten
och familjehemmen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att socialtjänsten skall omfattas av liknande krav på
dokumentation som LVU,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vårdnadsöverflyttningar vid långvariga
familjehemsplaceringar,
9. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om de ekonomiska
villkoren vid vårdnadsöverflyttningar,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regler för och tillsyn av hem för vård och boende,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående differentierat vårdutbud i hem för särskild
tillsyn, s.k. § 12-hem,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående barn- och ungdomspsykiatrin när det gäller
ansvar och samarbetsrutiner,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående expertledamot i domstol vid t.ex. vårdnadsoch
omhändertagandemål,1]
Mot. 1989/90
So625
21
[att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder i syfte att
förbättra rättsskyddet vid barnolycksfall,2]
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en barnombudsmannatjänst bör inrättas,
14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett samlat åtgärdsprogram
för att stärka barnkompetensen och vidga barnperspektivet
inom socialtjänstens ansvarsområde,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående regionala specialistteam,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om länsstyrelsernas sociala funktion,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att FN:s
barnkonvention, efter genomgång och eventuellt nödvändig anpassning
av svensk lagstiftning, föreläggs riksdagen för ratificering,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ny lagstiftning om vårdnad och umgänge med
barn.1]
Stockholm den 16 januari 1990
Bengt Westerberg (fp)
Ingemar Eliasson (fp)
Karl-Göran Biörsmark (fp)
Birgit Friggebo (fp)
Elver Jonsson (fp)
Daniel Tarschys (fp)
Bengt Harding Olson (fp)
Kerstin Ekman (fp)
Charlotte Branting (fp)
Sigge Godin (fp)
Ingela Mårtensson (fp)
Jan-Erik Wikström (fp)
Maria Leissner (fp)
Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) Anne Wibble (fp)
Mot. 1989/90
So625
11989/90: L425
21989/90:Ju239
22