Motion till riksdagen
1989/90:So619

av Ulla Tillander m.fl. (c)
Valfrihet i barnomsorgen

Barnomsorgsutbyggnaden

Centerns inställning när det gäller barnomsorgen innebär att man ger utrymme
för en större mångsidighet. Vi bejakar såväl daghem som familjedaghem;
kooperativa, ideella och privata. Man skall inte på förhand behöva bestämma
proportionerna mellan olika former. Det skall föräldrarna göra. De
skall också avgöra om de under en tid av barnets uppväxt vill vårda barnen
själva. Detta skulle underlättas genom ett vårdnadsbidrag.

Enligt riksdagens beslut 1985 skall barnomsorgen vara utbyggd motsvarande
en full behovstäckning före 1991. Alla barn från ett och ett halvt år
och till dess de börjar skolan skall erhålla plats. Barn vars föräldrar förvärvsarbetar
eller studerar skall enligt beslutet ha rätt till heltidsplats inom barnomsorgen.

Både under 1988 och 1989 har kommunförbundet genom enkäter till kommunerna
försökt att få en bild av utbyggnadsläget och om kommunerna
själva bedömer sig klara utbyggnadsmålet. Ca 80% av de 257 kommuner
som svarat (90%) har trott sig kunna klara utbyggnaden i tid, förutsatt att
t.ex. lokaler och personal finns att tillgå.

Mycket talar nu för att utbyggnadsbehovet ligger över den nivå som är
realistisk att uppnå på den tid som återstår fram till 1991. Det handlar om en
årlig utbyggnad i en omfattning som kommunerna inte någonsin hittills klarat
av. Lägger man till detta de kapacitetsbegränsningar som finns inom
byggsektorn och bristen på personal inom barnomsorgen förefaller det svårt
att räkna med att kommunerna, hur gärna de än vill, kan klara utbyggnaden
i tid.

Kommunförbundet slog egentligen larm redan 1988. Man påpekade följande:
Personalbristen är inte längre ett storstadsproblem utan sprider sig
runt om i landet. Överhettningen inom byggbranschen gör att det är mycket
dyrt att bygga. Svensk byggnorm, arbetsmiljö- och livsmedelslagstiftning
och andra centrala regelverk ställer krav som ger betydande merkostnader
och förhindrar flexibla och okonventionella lösningar. Statsbidragen till
barnomsorgen har urholkats. Kostnadsfördelningen mellan stat och kommun
var under större delen av 70-talet och början av 80-talet sådan att staten
stod för 43% och kommunerna för 45%. Nu står staten för 36% och kommunerna
för 53%. Dessutom är det svårt att rekrytera personal och det är också

svårt att behålla den. I framförallt de stora städerna är personalflykt det
största problemet.

Till det kommer att regeringens mål/löfte inte omfattar 7-12-åringarna.
Från kommunernas sida är det dock inte möjligt att bortse ifrån att behovet
av skolbarnstillsyn ökar när omsorgen för förskolebarnen byggs ut. De flesta
kommuner måste därför parallellt bygga ut skolbarnomsorgen. Det ut- byggnadsbehovet
kan för närvarande beräknas till ca 75 000 platser. Statsbidraget
missgynnar och utesluter vissa typer av barnomsorg och dessutom är kommunerna
förhindrade att utge kommunalt vårdnadsbidrag. Inte heller har
svenska kyrkan möjlighet att få statsbidrag för barnomsorg i egen regi.
Dessa faktorer är enligt vår uppfattning starkt bidragande orsaker till svårigheten
att klara barnomsorgsmålet. Om inte barnomsorgen byggs ut till full
behovstäckning sviker regeringen de facto ett annat löfte och det är möjligheten
att ta ut föräldraförsäkringen under en längre period. Bristen på daghemsplatser
tvingar i verkligheten föräldrar att ta ut barnledigheten i ett
sammanhang.

Vårdnadsbidrag

Enligt vår mening är det enbart genom att utveckla ett vårdnadsbidrag som
det är möjligt att lösa barnomsorgsfrågorna på ett rättvist och bra sätt. Kommunerna
har, som sagts tidigare, stora problem att klara barnomsorgsmålet
till 1991 inom ramen för nuvarande s-politik. Med resurser till föräldrarna
och ökad valfrihet finns möjligheter till en dynamisk utveckling.

Vårdnadsbidragen skiljer sig i detta avseende från förslaget att förlänga
föräldraförsäkringen. Föräldraförsäkringen innebär några månaders ytterligare
möjlighet till ledighet när barnen är små, men ingen lösning på småbarnsföräldrarnas
ambition att förena förvärvsarbete med ett bra föräldraskap
efter denna period. I detta sammanhang vill vi framhålla att grundbeloppet
i föräldraförsäkringen bör höjas när ekonomiskt utrymme finns.

En återerövrad föräldraroll med den insikt, självkänsla, kunskap och
glädje som det kan innebära skulle kunna vara en ny ansatspunkt, inte bara
när det gäller ett självständigt val mellan olika alternativ, utan också när det
gäller medverkan i skapandet av olika alternativ.

Alternativ barnomsorg

Vi vågar påstå att det finns en stor outnyttjad potential mot bakgrund av att
privata alternativ inte tillåtits verka på samma villkor som de kommunala
daghemmen. De nu gällande statsbidragsreglerna är ett effektivt etableringshinder
för start av privat drivna daghem. Detta leder till att det för stora
grupper inom barnomsorgen - oftast kvinnor - bara finns en arbetsgivare,
nämligen kommunen. Denna situation minskar valfriheten både för barnomsorgspersonalen
och småbarnsföräldrarna. Det är förmodligen också en
av de viktigaste orsakerna till att offentliganställda kvinnor är relativt lågt
avlönade samt orsak till de, särskilt i storstäderna, stora problemen med att
rekrytera och behålla de anställda.

Vi vill uppmuntra privata initiativ också på detta område. Det skulle frigöra
mängder av skaparkraft och idéer. Det förutsätter emellertid att privata

Mot. 1989/90

So619

9

drivna daghem får samma förutsättningar i ekonomiskt hänseende som
andra daghem. Det småskaliga tjänsteföretaget är utpräglat känsligt för konsumenternas
uppskattning. Det är känsligt för förändringar och genom avsaknaden
av byråkratiska hinder kan det snabbt tillgodose olika önskemål.
Privata daghem skulle därigenom utgöra värdefulla komplement. Vi ser
ingen motsättning mellan traditionellt driven kommunal verksamhet och en
mångfald av enskilda alternativ. Det väsentliga är att grundläggande kvalitetskrav
uppfylls.

Trots platsbristen och trots de uppenbara svårigheterna att uppnå de mål
riksdagen lagt fast har regeringen hårdnackat vägrat att acceptera olika former
av privata alternativ inom barnomsorgen. Länge sade också regeringen
nej till föräldradrivna och föreningsdrivna daghem. Nu har man ändrat sig på
den punkten. På samma sätt har man hittills konsekvent vägrat kommunerna
statsbidrag för barn till dagbarnvårdare som är inskrivna som dagbarn hos
sina egna föräldrar, med motivet att detta inte är att betrakta som en barnomsorgsform.
Med samma sätt att argumentera borde man i så fall också
kunna ifrågasätta om det skall utgå statsbidrag för barn som är inskrivna på
daghem där någon av deras föräldrar arbetar. Enligt vår mening är det helt
oacceptabelt att dagbarnvårdare som yrkesgrupp inte skall ha samma rätt
till barnomsorg som alla andra förvärvsarbetande. Om kommunerna av bl a
praktiska skäl vill placera dagbarnvårdarnas barn som dagbarn i det egna
familjedaghemmet finns det heller ingen anledning att det skall utgöra hinder
för statsbidrag. Det bör vara kommunernas egen sak att avgöra hur arbetet
inom barnomsorgsverksamheten skall fördelas. Statsbidragsreglerna bör
därför ändras så att denna begränsning upphör.

Informtion om alternativ

Vi har från centerns sida i åtskilliga år motionerat om att information borde
utgå om möjligheterna till alternativ barnomsorg. Vi kan i årets budgetproposition
konstatera att regeringen äntligen har uppdragit åt socialstyrelsen
att utarbeta ett särskilt informationsmaterial om vilka regler och villkor som
gäller när man startar alternativ barnomsorg.

Det är enligt vår uppfattning angeläget att socialstyrelsen på ett genomträngande
sätt talar om för föräldrar, ideella föreningar och kyrkliga församlingar
att här kan man göra en insats för att lösa ett problem som kommunerna
inte själva klarar av.

Barnomsorg med kvalitet

Med den ökade flexibilitet vi i centerpartiet förordar i barnomsorgen ges
goda möjligheter att möta olika situationer utifrån de lokala förutsättningarna.
Det är viktigt att barnomsorgens pedagogik utarbetas tillsammans med
föräldrarna, och så att barnen på ett naturligt sätt får kontakt med vuxenvärlden
och de vardagssysslor som förekommer i hem och familj. Det är också
viktigt att barnen får kunskap om de etiska grunder som vårt samhälle vilar
på och bakgrunden till de traditioner som finns i vårt samhälle. Sådana pedagogiska
inslag måste, liksom kunskap om natur och omgivning, delges barnen
med utgångspunkt från de förutsättningar förskolebarnen har. All barn

Mot. 1989/90

So619

10

Mot. 1989/90

So619

Personalfrågor

Barnomsorgens personalfrågor måste få en bättre lösning. Det är inte acceptabelt
att daghem tvingas stänga på grund av personalbrist, att personalomsättningen
är så stor att barnen inte har en känd vuxen att ty sig till under
dagen. Det är heller inte från personalens utgångspunkt acceptabelt att personalsituationen
är sådan att kvalitetsfrågorna kommer i bakgrunden. Barnomsorgspersonalen
måste ha en sådan arbetssituation att de har en rimlig
chans att själva bli nöjda med sitt arbete. Med en kraftig utbyggnad av
daghemsverksamheten är det nödvändigt att både behålla nuvarande personal
i ökad omfattning och att dimensionera utbildningen så att personal i tillräcklig
omfattning finns tillgänglig. Därför måste dimensioneringen av utbildningen
utökas betydligt mer än vad regeringen föreslår. I detta avseende
hänvisar vi till en annan centermotion.

Skolbarnsomsorg

Det grundläggande syftet med skolbarnsomsorgen är att erbjuda en trygg
omsorg under den tid då föräldrarna och skolan inte gör det. För de barn
som är i behov av tillsyn kan den ske t.ex. genom familjedaghem, föräldradrivna
eller föreningsdrivna fritidshem eller genom fritidshem i kommunal
eller annan regi. Varje lösning där föräldrarna erbjuds flera möjligheter att
välja mellan är i sig bättre än en lösning där bara en möjlighet finns eller
där en möjlighet starkt prioriteras. En positiv inställning till fritidshem med
annan huvudman än kommunen skulle ha en gynnsam inverkan på kvaliteten
i skolbarnsomsorgen. Det skulle ta vara på det kapital av ideell kraft som
bör utnyttjas och det skulle ge utrymme för stor variation och uppfinningsrikedom.

De flesta föräldrar känner en glädje i sitt föräldraansvar. Barnen och deras
aktiviteter blir en möjlighet att vidga vyer, skapa nya sociala kontakter och
närhet till barn ger en känslomässig utveckling. Också för skolbarnsomsorgen
är det viktigt och naturligt att utgå från det starka föräldraengagemanget.
För oss är det angeläget att omsorg i någon form erbjuds de skolbarn
som har ett behov därav.

Det är angeläget att barnomsorgen fungerar. Men om barnomsorgen inte
fungerar så kan man ju inte lämna barnen vind för våg. Vi vet nu att många
familjer inte klarar ekonomin om inte båda föräldrarna arbetar. Sådant är
det dilemma som många barnfamiljer är försatta i.

omsorg måste genomsyras av samma grundprinciper. Det gäller såväl omsorg
i familjedaghem som i förskola och öppen förskola.

Förskolebarnen är för sin utveckling i hög grad beroende av stabila vuxenrelationer.
Det finns skäl understryka att stora förändringar i personalsammansättningen
i ett daghem är skadligt för barnen och kan hämma deras utveckling.
Det är också viktigt att uppmärksamma familjedaghemmens arbetssituation.
Därför är det enligt vår mening angeläget att kommunerna
förmår hantera personalfrågorna med större hänsyn till barnens situation.

11

Hemställan

Mot. 1989/90

So619

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbyggnaden av barnomsorgen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införande av vårdnadsbidrag,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om alternativ i barnomsorgen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statsbidraget till barnomsorgen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvaliteten i barnomsorgen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rekrytering av personal till barnomsorgen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om familjedaghemmen,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av att behovet av personal i barnomsorgen
tillgodoses,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skolbarnsomsorgen.

Stockholm den 23 januari 1990

Ulla Tillander (c)

Karin Israelsson (c)

Rune Backlund (c)

Rosa Östh (c)

Göran Engström (c)

Roland Larsson (c)

Marianne Jönsson (c)

Kersti Johansson (c)

12