Motion till riksdagen
1989/90: So607

av Rune Thorén och Elving Andersson (båda c)
Barnomsorgen

Kön till de kommunala daghemmen är idag på många håll lång. Många föräldrar
är förtvivlade och söker olika former av lösningar. Tyvärr har man
från den nuvarande regeringens sida gjort alltför litet för att avhjälpa detta
problem. Införandet av vårdnadsersättning har regeringen motsatt sig. Det
enda sättet att kanske komma tillrätta med problemet är att alla barn får
samma statliga stöd och att detta då ges till föräldrarna, lika till alla barn. Ett
sådant stöd skall vara beskattat, med rätt att dra av kostnaderna för barnomsorg.
Föräldrarna får bestämma om stödet skall användas för kommunalt
daghem, dagbarnvårdare, föräldrakooperativt daghem, privat daghem eller
för att själva vara hemma med barnen. Kommunen skall ha lagstadgad skyldighet
att erbjuda så många kommunala daghems- och dagbarnvårdarplatser
som familjerna efterfrågar.

Ett sådant system ger familjerna en stark ställning som finansiär av barnomsorgen.
Köerna till barnomsorg kan snabbt bli kortare och de som efterfrågar
barnomsorg får alltid ekonomisk ersättning. Det stimulerar såväl föräldrar
som personal till engagemang och kontakter mellan daghem och familj.

Kommunerna bör få till uppgift att ge råd och stöd till familjerna om vilka
alternativ som finns och att ge rådgivning åt familjer som t.ex. vill starta kooperativa
daghem.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rättvis barnomsorg till alla.

Stockholm den 18 januari 1990

Rune Thorén (c)

Elving Andersson (c)