Motion till riksdagen
1989/90: So603
av Ann-Cathrine Haglund och förste vice
talman Ingegerd Troedsson (båda m)
Förskolan
Sverige måste bli bättre på att förbereda barn för skolgången. Hur bra barnomsorgen
än kan vara, behöver barns nyfikenhet och intresse att lära tas
bättre till vara och stimuleras i åldershomogena grupper på ett annat sätt än
vad som normalt kan ske i nuvarande barnomsorg. Barn behöver en pedagogisk,
välstrukturerad och systematisk träning som förberedelse för skolan.
Verksamheten i barnomsorgen är omvårdnad, fostran och utvecklande stimulans.
Det skall självfallet vara en pedagogisk verksamhet som är anpassad
efter barnens ålder och mognad med lek, arbete och inlärning efter ett pedagogiskt
program. Barnomsorgen kan dock inte vara förskola i den mening
som de flesta lägger i begreppet förskola - skolförberedande verksamhet.
Barn som vistas i barnomsorg året före skolstarten skall visserligen få skolförberedande
träning. Denna fungerar dock mycket olika. Det är också svårt
för föräldrarna att bedöma hur mycket av skolförberedande verksamhet som
bedrivs - i synnerhet som hela daghemsverksamheten kallas förskola. Deltidsförskolan,
som utgjort den svenska ”riktiga” förskolan, har länge diskriminerats
i statsbidragshänseende och alltmer minskat i omfattning jämfört
med daghemmen.
Det rimliga vore att begreppet barnomsorg användes för daghem, familjedaghem
och annan barnomsorgsverksamhet. Benämningen förskola bör användas
för en skolförberedande, mer strukturerad verksamhet.
En tidigare skolstart liksom en bättre skolförberedelse i form av en skolförberedande
förskola skulle ge barn en bättre grund för fortsatt skolgång.
Barnen skulle ha nytta och glädje av detta under hela sin skoltid. Detta gäller
särskilt barn från hem med dålig studiemotivation. För dessa barn är det särskilt
viktigt att få hjälp med grundläggande färdigheter och ett stöd som kan
leda till att de så fullständigt som möjligt kan utveckla sina resurser.
I många andra länder finns skolförberedande förskolor, t.ex. i Frankrike.
Där utgör ’Tecole maternelle” basen i skolsystemet vilket ger den en viktig
roll i utbildningen och det franska samhället.
Den franska förskolan syftar till att utveckla barnets alla möjligheter. Den
hjälper barnet att forma sin egen personlighet och få bättre möjligheter att
utveckla sina resurser och att lyckas i skolan och i livet. Man har fysiska aktiviteter,
kommunikationsträning och förberedelser för läsning och skrivning.
Barnen får möta konst i olika former och tränas att uppfatta det konstnärliga
och estetiska. Skapande övningar får stort utrymme. Man har veten
skapliga och tekniska övningar som låter barnen utforska, upptäcka och tillverka.
Övningarna stöder utvecklingen av logiska och matematiska begrepp
och sammanhang.
Leken spelar en stor och självklar roll i den franska förskolan. Det ges inte
systematisk undervisning i ämnen även om förskolan är basen i skolsystemet,
den första skolan. Det finns heller ingen läroplan i egentlig mening utan
verksamheten styrs av ett pedagogiskt program som anger målsättning och
inriktning.
Förskollärarna har en ledande roll. Deras uppgift är att organisera aktiviteter
och gruppera dem i områden så att barnen kan öva och utveckla sina
möjligheter, undan för undan uppnå kompetens, förbereda för skolan och
komplettera leken.
Vid besök i ecole maternelle kan man också se hur det skrivna ordet, dikter,
bilder på konstnärer, författare och historiska händelser osv. omger barnen
och är en naturlig del av miljön.
Den svenska skolförberedande träningen för förskolebarn liknar det som
sker i den franska förskolan. Den stora skillnaden är att den franska ecole
maternelle utgör grunden i skolsystemet och att där ges en mer målmedveten
förberedelse för skolan. Självfallet svarar ecole maternelle också för tillsyn
och omsorg under ”skoldagen” som vanligen torde omfatta fem timmar.
Den franska förskolans speciella målsättning är viktig för barnen och deras
fortsatta skolgång. Genom pedagogiskt och metodiskt väl genomtänkta
och planerade lekar och övningar leker och övar sig barnen vidare i sin utveckling.
Den svenska skolförberedande verksamheten för förskolebarn behöver
kunna utvecklas vidare mot en svensk skolförberedande ”riktig” förskola
med skolan som huvudman och där således skolöverstyrelsen utformar det
pedagogiska programmet. En skolförberedande förskola bör inrättas.
Genom att skolan blir huvudman för denna förskola och för den skolförberedande
verksamheten i daghemmen, underlättas också övergången från
förskola till lågstadium. Samarbetet mellan olika personalkategorier inom
den skolförberedande verksamheten och på lågstadiet skulle underlättas.
För att ge föräldrar valfrihet mellan olika typer av förskolor måste alternativa
skolförberedande förskolor uppmuntras och få statsbidrag, som är likvärdiga
med de statsbidrag som går till de allmänna förskolorna. Detta är
nödvändigt för att barnen skall få just den förskola som föräldrarna anser
bäst.
De alternativa förskolorna är viktiga också därför att de ofta arbetar med
en speciell pedagogik, t.ex. Montessori, som kan vara värdefull för barnets
utveckling och för att de bidrar till den pedagogiska debatten och utvecklingen
av förskolan i vårt land. Ett viktigt exempel på alternativ är också
småbarnsskolan ”Liten lär”.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en skolförberedande
förskola skall inrättas i enlighet med vad som i motionen
anförts,
Mot. 1989/90
So603
4
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att skolan
skall vara huvudman för en sådan förskola,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att skolöverstyrelsen
skall utforma det pedagogiska programmet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den
skolförberedande träningen på daghemmen skall ha samma inriktning
och huvudman som den skolförberedande förskolan,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att alternativa
skolförberedande förskolor skall ha ett med kommunala förskolor
likvärdigt statsbidrag,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att benämningen
förskola endast skall användas för en skolförberedande förskola.
Stockholm den 11 januari 1990
Ann-Cathrine Haglund (m) Ingegerd Troedsson (m)
Mot. 1989/90
So603
5