Motion till riksdagen
1989/90:So54

av Anita Stenberg m.fl. (mp)

med anledning av prop. 1989/90:107
Godkännande av FN-konventionen om barnets
rättigheter

1 propositionen föreslås att riksdagen med visst förbehåll godkänner en av
FN:s generalförsamling den 20 november 1989 antagen konvention om barnets
rättigheter. Sverige har undertecknat konventionen som förutsätter ratifikation
för att bli gällande. Konventionen innehåller bestämmelser avsedda
att tillförsäkra barn grundläggande rättigheter och att bereda barn skydd
mot övergrepp och utnyttjande.

Enligt propositionen krävs inga ändringar i gällande lagstiftning för tillträde.
Det förbehåll som regeringen menar bör göras förekommer i konventionens
artikel 37 punkt c) som anger att ett frihetsberövat barn skall hållas
åtskilt från vuxna, om det inte anses vara till barnets bästa att så inte sker (se
prop sid 81-82).

Samtliga remissinstanser tillstyrker eller har ingen erinran mot att Sverige
ratificerar konventionen. Flera remissinstanser anser att ändringar i svensk
lagstiftning är påkallade. Vidare påpekas att ett tillträde till konventionen
inte enbart innebär att lagstiftning skall överensstämma med konventionen
utan också garantier för att den tillämpas i enlighet med åtagandena i konventionen.

De skäl som regeringen anfört för reservation är inte bärande. Dessutom
kan reservationsmöjligheten på goda grunder ifrågasättas med hänsyn till innehållet
i artikel 51 punkt 2 som föreskriver att en reservation som strider
mot denna konventions ändamål och syfte inte skall tillåtas. Riksdagen bör
godkänna konventionen utan förbehåll. Detta innebär att riksdagen samtidigt
bör besluta om ändringar i lag om kriminalvård i anstalt m.fl. lagar som
innehåller bestämmelser om frihetsberövanden av den som är under 18 år.

I en motion 1989/90:L414 om tillsättande av en parlamentarisk utredning
om barnets rätt har vi utvecklat vår grundsyn om barnets rättigheter men
också hävdat att det måste skapas förutsättningar så att barnets intressen kan
främjas i olika sammanhang.

Av grundläggande betydelse i konventionen är artikel 3 punkt 1 som anger
att vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata
sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller
lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet. Detta är en
så viktig överordnad princip att den bör grundlagsfästas i svensk rätt.

Frågan är om det skall ske i form av ett målsättningsstadgande enligt 1 kap

2 § regeringsformen eller som en tvingande grundläggande rättighet enligt 2

kap regeringsformen. Riksdagen bör uppdra åt regeringen att utreda detta Mot. 1989/90

och att återkomma med ett lagförslag i så god tid, att lagen kan träda i kraft So54

under nästa valperiod.

I artikel 17 behandlas massmediernas roll. Barnmiljörådet har i sitt remissyttrande
betonat bl.a. barns rätt till skydd mot skadlig information. Rådet
framhåller att barn borde ha ett bättre skydd än för närvarande är fallet
i förhållande till våldsförhärligande videofilmer och TV-program som sänds
via satellit.

Vi håller i princip med om detta. Men saken är den att det i dag inte finns
något skydd alls, vilket har sin grund i att kabelnämnden genom ett beslut
från februari 1989 förklarat att ett visst slag av satellit, den s.k. Astrasatelliten,
inte omfattas av kabellagens koncessionssystem. Beslutet innebär vidare
att i princip ingen satellittyp längre omfattas av koncessionssystemet.

Dessa synpunkter har utvecklats av Kaj Nilsson och Carl Frick i en motion
1989/90:K436 om satellit- och kabel-TV, m.m.

Bestämmelser som skall begränsa förekomsten av reklam, våld, pornografi
och rasdiskriminering i satellitsändningar, vilka tillkommit i syfte att
skydda barn, gäller sålunda inte längre. Det bör vara angeläget för riksdagen
att återupprätta koncessionssystemet för satellitsändningar.

Till hösten börjar en ny svensk kommersiell TV-kanal sina satellitsändningar
från Sverige. Den skall sända över Tele-X som är en direktsändande
satellit. Även den satellittypen bör omfattas av koncessionssystemet. Den i
propositionen nämnda konventionen om gränsöverskridande TV-sändningar
innehåller endast minimiregler och är inte tillämplig på sändningar
(upplänk) från Sverige.

Det är oacceptabelt att det råder helt olika förutsättningar och regler för
lokala egensändningar i kabelnät och satellitsändningar som distribueras i
kabelnät. Riksdagen bör omedelbart besluta att koncessionssystemet för lokala
kabelsändningar skall omfatta alla satellittyper.

I artikel 38 punkt 2 anges att konventionsstaterna skall vidta alla tänkbara
åtgärder för att säkerställa att personer som inte uppnått 15 års ålder inte
deltar direkt i fientligheter. Sverige bör i internationella sammanhang, i enlighet
med principen om att barn inte bör vara soldater och delta i krigshandlingar,
aktivt verka för att åldersgränsen höjs till 18 år. Detta bör ges regeringen
till känna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen gör sådan ändring i lag om kriminalvård i anstalt
m.fl. lagar som innehåller bestämmelser om frihetsberövande så att
konventionen kan godkännas utan av regeringen angivet förbehåll
mot artikel 37 punkt c),

2. att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag till en
grundlagsfäst princip om barnets bästa i så god tid att lagen kan träda
i kraft under nästa valperiod,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige i internationella sammanhang aktivt bör

verka för att åldersgränsen för att inte få använda barn i direkta fient- Mot. 1989/90
ligheter höjs till 18 år. So54

Stockholm den 17 april 1990
Anita Stenberg (mp)
Ragnhild Pohanka (mp)

Eva Goés (mp)

20