Motion till riksdagen
1989/90:So520

av Anita Stenberg (mp)
Statens rättsläkarstationer

Socialstyrelsen har i anslagsframställning för budgetåret 1990/91 hemställt
att förslagsanslaget E 4, Statens rättsläkarstationer, förutom löne- och prisomräkning
uppförs med 43 150 000 kr. och undantas från huvudalternativet.

Vid beredning i socialdepartementet (dep.rådet Kurt Roos) nedsattes
detta förslagsanslag till 37 649 000 kronor samt vidhölls huvudförslaget med
en årlig reduktion om 2 %.

Som motiv för denna nedskärning framhöll föredraganden att en överenskommelse
mellan staten och sjukvårdshuvudmännen som träffats skulle innebära
att rättsläkarstationerna kommer att avlastas ett beräknat antal av
3 000-4 000 obduktionsfall under 1990/91.

Verkligheten är följande:

Ändringar har företagits i allmänna läkarinstruktionen och i socialstyrelsens
föreskrift om dödsbevis m.m. (SoFS 97:1) gällande från 1990-01-01. Vidare
har särskilt avtal ingåtts mellan staten och sjukvårdshuvudmännen. Till
följd härav föreligger nu möjligheten att vissa fall av hastig naturlig död utanför
sjukvårdsinrättning ej längre behöver bli föremål för polisutredning och
följaktligen ej heller någon form av rättsmedicinsk undersökning. I förekommande
fall kan i stället, om så erfordras för att fastställa den sannolika
dödsorsaken, klinisk obduktion vid patologavdelning på sjukhus företas.

De båda ovannämnda författningarna anger klart vilka villkor som måste
vara uppfyllda för att ett dödsfall utom sjukvårdsinrättning skall kunna
handläggas på detta sätt.

Socialdepartementets antagande att 3 000-4 000 av de tidigare enkla dödsorsaksundersökningarna
skulle komma att handläggas genom sådant förenklat
förfarande är helt gripet ur luften. En genomgång av en serie konsekutiva
enkla dödsorsaksundersökningar från år 1989 visar att endast omkring 13 %
av dödsfallen uppfyller det villkor som författningsenligt krävs för att polisutredning
och dödsorsaksundersökning ej skall erfordras. Uttryckt i prestationsenheter
(Fe) skulle detta innebära att rättsläkarväsendets totala arbetsbörda
av 650 000 Fe skulle avlastas med 18 000 Fe, d.v.s. omkring 3 %. Med
tanke på att rättsläkarnas nuvarande arbetsbörda uppgår till i genomsnitt
198 % av den av socialstyrelsen fastställda normen, framstår denna minskning
som synnerligen marginell.

Vid ingen av landets rättsläkarstationer har heller någon som helst minskning
av antalet enkla dödsorsaksundersökningar kunnat märkas sedan de

ändrade författningarna trätt i kraft. Något utrymme för nedsättning av det
av socialstyrelsen framställda förslagsanslaget torde således inte föreligga.

Avslutningsvis måste framhållas att rättsläkarväsendet i landet fortfarande
befinner sig i en djup kris, som endast delvis kunnat vändas. Konsekvenserna
härav börjar nu kunna iakttas i de olika personalgrupperna; sålunda
har rättsläkarstationen Solna under 1989 haft en avgång genom uppsägning
av 30 % av obduktionsassistenterna och 50 % av sekreterarpersonalen. Vidare
har en sekreterartjänst och en telefonisttjänst utlysts under året utan
att någon sökande anmält sig.

Sammanställningen av antalet obduktioner under de tre första veckorna
1990 jämfört med motsvarande tid 1989 visar en oförändrad frekvens av
enkla dödsorsaker.

Det verkar inte finnas grund för en sänkning av det av socialstyrelsen
framställda förslagsanslaget för budgetåret 1990/91.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det av
socialstyrelsen framställda förslagsanslaget för budgetåret 1990/91 till
statens rättsläkarstationer ej sänks.

Stockholm den 25 januari 1990

Anita Stenberg (mp)

Mot. 1989/90
So520

14