Motion till riksdagen
1989/90:So52

av Maria Leissner (fp)

med anledning av prop. 1989/90:107 Godkännande
av FN-konventionen om barnets rättigheter

Regeringen föreslår att riksdagen med visst förbehåll godkänner en av Förenta
nationernas generalförsamling den 20 november 1989 antagen konvention
om barnets rättigheter.

Konventionen innehåller bestämmelser avsedda att tillförsäkra barn
grundläggande rättigheter och att bereda barn skydd mot övergrepp och utnyttjande.

Vi hälsar tillkomsten av konventionen med stor tillfredsställelse. För
första gången finns ett dokument om barns rättigheter, vilket blir rättsligt
bindande för de stater som ansluter sig. Konventionsstaterna skall således
vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och andra åtgärder för att
genomföra de rättigheter som erkänns i konventionen.

Regeringen anser att tillträdet till konventionen inte föranleder ändringar
i svensk lagstiftning. Vi delar inte regeringens ståndpunkt till alla delar. Vi
hävdar att vissa ändringar i svensk lag bör övervägas inför tillträdet till konventionen.
Detta gäller lagen om svenskt medborgarskap och inom utlänningslagstiftningen.

Lagen om svenskt medborgarskap

Enligt konventionens artikel 7skall barnet från födelsen ges rätt att förvärva
ett medborgarskap. 1 princip föreligger två situationer där ett barn i Sverige
kan leva utan medborgarskap och således vara statslöst:

1. Genom födelsen, antingen av statslösa föräldrar eller av föräldrar vars
hemlands lagstiftning inte automatiskt ger barnet medborgarskap så länge
barnet är utanför landats gränser.

2. Genom invandring.

För båda kategorierna finns det för närvarande olika tidsgränser för när det
blir möjligt att söka svenskt medborgarskap. För personer med flyktingstatus
är det fyra års hemvist i Sverige och för övriga fem år.

Vi föreslår därför att en översyn görs av svensk lagstiftning, för att konventionens
krav skall uppfyllas.

Utlänningslagstiftningen Mot. 1989/90

I konventionens artikel 1 anges vad som avses med barn. Enligt artikeln är So52
barn varje människa under 18 år, om inte barnet har blivit myndigt tidigare
enligt den lag som gäller för barnet.

Den svenska utlänningslagstiftningen bygger på ett familjebegrepp innefattande
man, hustru och ogifta barn under 16 år. Därför bör den svenska
utlänningslagen anpassas till konventionens definition av barn som personer
under 18 år.

1 konventionens artikel 9 anges att barn inte skiljs från sina föräldrar mot
dess vilja utom i de fall då det är nödvändigt för barnets bästa. I asylsituationer
strider det mot barnets bästa att separera barnet från sin familj. Därför
får detta inte förekomma.

I dag kan polisen verkställa av- och utvisningar även om det innebär att
familjer splittras, t.ex. när en asylsökande har gömt sig. För att klara konventionens
krav i artikel 9 måste det förhindras att av- och utvisningar sker
som innebär att barnet skiljs från sina föräldrar.

1 konventionens artikel 12 regleras barnets rätt att bli hörd. Alla asylsökande
barn måste därför ges en generell rätt att föra fram sina skäl inför bedömningen
om de är berättigade till uppehållstillstånd i Sverige. Deras behov
av skydd skall inte enbart bedömas med utgångspunkt från vuxnas skäl.

För närvarande är det bara i undantagsfall som barnen ges möjlighet att föra
fram sina skäl för att få en fristad i Sverige.

Enligt konventionens artikel 24 skall konventionsstaterna säkerställa att
barnet ges rätt till hälso- och sjukvård. För närvarande har asylsökande barn
endast rätt till akut sjukvård. Med hänvisning till konventionens krav bör
även de asylsökande barnen i Sverige ges tillgång till ordinär barnhälsovård.

Enligt konventionens artikel 37 b får inget barn olagligt eller godtyckligt
berövas sin frihet. Enligt den svenska utlänningslagen finns det möjligheter
att beröva asylsökande barn friheten. Detta strider mot konventionens krav.

Vi upprepar därför den många gånger framförda uppfattningen att denna
möjlighet måste tas bort ur svensk lagstiftning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändringar i svensk lagstiftning och andra rutiner för att
Sverige skall kunna tillträda FN-konventionen om barns rättigheter.

Stockholm den 17 april 1990

Maria Leissner (fp)

10