Motion till riksdagen
1989/90:So490

av Inge Carlsson (s)

Folkhälsoforskning och omvårdnadsforskning

Under perioden 1971 till 1980 var dödligheten i olika arbetaryrken 25-50 %
högre jämfört med jämnåriga i tjänstemannayrkena. Skillnaden har blivit
större än vad den var under 1960-talet. Det finns en rad andra sådana skillnader
i hälsostatus mellan arbetare och andra grupper i samhället. Skillnaderna
verkar inte heller minska med tiden även om korrigeringar görs med hänsyn
till olikheter i miljön, rökvanor, blodtryck, blodfett och alkoholkonsumtion.

Skillnaderna är anmärkningsvärda eftersom de kvarstår eller ökar trots
den kraftiga utbyggnaden av sjukvården under de senaste decennierna.
Många av de hinder som tidigare skapade ojämlikhet i vårdens tillgänglighet
har undanröjts, arbetarskyddet i industrin har förbättrats och de sociala klyftorna
har minskat.

Trots detta finns fortfarande väsentliga skillnader som behöver förklaras
med hjälp av forskningsinsatser. En stort upplagd genomgång av bakomliggande
orsaker och analys av skillnader bör genomföras.

Folkhälsovetenskap brukar definieras som det forskningsområde som studerar
arbetslivets, levnadsvanornas, miljöns, samhällsstrukturens och vårdsystemets
betydelse för befolkningens hälsa och sjukvårdens effektivitet.
Området har varit prioriterat i de tre senaste forskningspolitiska propositionerna.
Från Landstingsförbundet, Delegationen för social forskning m. fl.
har behovet av ett kraftfullt stöd från forskarsamhället för dessa frågor understrukits,
så att de hälsopolitiskt och socialpolitiskt prioriterade områdena
kan få genomslag. Utvecklingen har emellertid gått långsamt om den alls
kommit till stånd.

Orsaken är dels motstånd från företrädare för den traditionella medicinska
forskning, som värnat egna intressen och intressen från privata finansiärer
inom läkemedelsföretag och utrustningstillverkare och dels avsaknaden
av organisatorisk karaktär.

Problemet är att inget sektororgan eller forskningsråd i dag kan ta ett ansvar
för folkhälsoforskningen på det sätt som erfordras för att möta behoven.
Forskningsrådsnämnden har ett ansvar för forskningsprogrammet ”Individ,
samhälle, hälsa” och dessutom för att utveckla forskningsinformationen såväl
till allmänhet som till olika delar av arbetslivet. Det senare nog så viktigt
i hälsosammanhang. Medicinska forskningsrådet har redan i dag ett visst ansvar
för folkhälsoforskningen och har visat intresse för att utöka det. Arbets

miljöfonden är också på många sätt engagerad i forskning som rör folkhälsan.

Delegationen för social forskning har en intressant samhällsvetenskaplig
kompetens som kan vidgas till att omfatta även folkvetenskaplig forskning.
Men MFR saknar i dag en bred samhällsrepresentation och Amfo liksom
DSF saknar folkhälsoforskarrepresentanter. FRN har en bred samhällsrepresentation
och dessutom representanter för alla forskningsråd i nämnden.
Forskningens mångvetenskapliga inriktning talar för FRN, men nämnden
har förmodligen inte kapacitet att vidga verksamheten till ytterligare ett stort
område.

Jag anser att det bästa alternativet för att lösa frågan om samordning och
finansiering därför antingen är att inrätta ett nytt forskningsråd för dessa och
samhörande frågor eller att vidga DSF:s ansvar och komplettera dess styrelse.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande folkhälsoforskning och omvårdnadsforskning.

Stockholm den 25 januari 1990
Inge Carlsson (s)

Mot. 1989/90
So490

14