Motion till riksdagen
1989/90:So487

av Stina Gustavsson och Ingbritt Irhammar
(båda c)

Patientjournallagen

Den 1 januari 1986 trädde patientjournallagen i kraft. Denna lag kom också
att innefatta krav på signering av journalanteckning. Utredningen som föregick
beslutet var av annan uppfattning i den del som omfattar signeringstvånget.
I utredningen sades bl.a. ”att införa obligatorisk signering skulle enligt
utredningens beräkningar på en vårdcentral med åtta läkare tidsmässigt
kräva en extra läkartjänst och journaler blir liggande i avvaktan på att läkare
får tillfälle läsa igenom texten".

Riksdagsbeslutet blev, som vi ser det, olyckligt, genom att riksdagen fattade
beslut om journalanteckning. Verkligheten har besannat det utredningen
kom fram till, nämligen att kravet blev en onödig hantering. Från
flera håll, såväl inom primärvården som vid sjukhusens kliniker, påtalas, att
den tid det tar att signera kunde användas på bättre sätt. Några extra resurser
har ej heller tillförts sjukvården för denna pålaga.

Riksdagen måste nu besluta att ta bort denna "onödighet” eftersom det
visat sig i praktiskt arbete att signeringen inte har något påtagligt värde inom
sjukvården.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag till en förändring av patientjournallagen
i enlighet med vad som i motionen anförts.

Stockholm den 25 januari 1990

Stina Gustavsson (c)

Ingbritt Irhammar (c)