Motion till riksdagen

1989/90:So469

av Stig Gustafsson m.fl. (s)

Statens institut för psykosocial miljömedicin

Mot.

1989/90

So469-475

Statens institut för psykosocial miljömedicin (IPM) inrättades 1980-07-01.

En huvuduppgift för IPM (proposition 1979/80:6) är ”att genom forskningsoch
kartläggningsarbete biträda myndigheter och andra organ, som arbetar
med hälso-, social- och arbetsmiljöfrågor, med kunskapsunderlag av psykosocial
natur. IPM är en av vårt lands mycket få myndigheter som direkt har
till uppgift att bedriva forskning och sprida resultaten av väsentliga delar av
sådan forskning till en lång rad avnämare och att göra det utifrån en av statsmakterna
efterlyst (proposition 1984/85:181) men sällan tillämpad helhetssyn.
Institutet skall inom det psykosociala området ha rollen av ett expert och
serviceorgan med såväl kunskapsgenererande som informations- och
kunskapsförmedlande funktioner.” För dessa mycket omfattande uppgifter
har IPM sedan sin tillkomst förfogat över bara 8 1/2 tjänster på sitt riksstatanslag.

Regeringen tillsatte 1988 en arbetsmiljökommission bl.a. med uppgift att
kartlägga arbetsmiljöer som ger upphov till skador och ohälsa. Kommissionen
skall inte bara se på faktorer som vållar fysiska skador utan också på
psykiskt påfrestande inslag i arbetet, arbetets organisation, otillräckligt inflytande
över den egna arbetssituationen och andra förhållanden som påverkar
den psykosociala arbetsmiljön.

I regeringens kommittédirektiv framhålls att arbetsskadorna, de långa
sjukskrivningarna och förtidspensionerna belastar de offentliga utgifterna
för försäkringsskyddet med 45 miljarder kronor för 1988, till vilket kommer
effekterna för stat och kommun av minskade skatteinkomster och kostnader
för stillestånd, driftsstörningar, överdimensionering av personalstyrkan, vikarieanskaffning
m.m. för företag och förvaltningar.

IPM:s hittillsvarande verksamhet har utvärderats av en extern sakkunniggrupp
(f.d. LO-ordföranden Gunnar Nilsson, psykiatriprofessorn Kalle
Achté, Helsingfors, och fysiologiprofessorn Björn Folkow, Göteborg).

Denna verksamhet befanns vara imponerande såväl kvantitativt som kvalitativt,
ha hög samhällsrelevans och sammanfalla med de intentioner som avsetts
i regeringsproposition och riksdagsbeslut. Verksamheten ansågs åtnjuta
ett högt internationellt anseende och vara en av världens ledande inom
sitt område. Den av IPM äskade personalutbyggnaden med några tjänster
årligen bedömdes som "högst blygsam och utomordentligt väl motiverad”
samt som ”en mycket god investering”. 1

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr So469—475

Samtliga tre centrala arbetstagarorganisationer - LO, TCO och
SACO/SR - har tagit del av expertgruppens slutsatser och rekommendationer
och anslutit sig till dessa i upprepade skrivelser till regering och riksdag,
senast i en gemensam skrivelse 1988-06-08.

I linje härmed framhöll även ett enigt socialutskott i sitt betänkande SoU
1988/89:16 "att IPM gör ett angeläget arbete" och "behöver tillföras ytterligare
resurser.” "Regeringen bör (sålunda) snarast återkomma med

förslag (härom) till riksdagen.” Riksdagen gav detta till känna för regeringen.

Enligt årets budgetproposition finner regeringen det ”angeläget att IPM:s
verksamhet kan bedrivas så effektivt som möjligt inom de ramar som riksdagen
angav vid institutets tillkomst” för 10 år sedan.

Den ram som då angavs i regeringsförslag och riksdagsbeslut var 8 1/2 fasta
och namngivna tjänster.

Lönekostnaderna för dessa 8 1/2 tjänster är f.n. 2 865 618 kr.

Enligt budgetpropositionen föreslås IPM för lönekostnader erhålla

2 311 000 + 483 000 = 2 794 000 kr. Detta belopp understiger sålunda kostnaderna
för de ramar som riksdagen angav vid institutets tillkomst med
71 618 kr.

Trots detta talar budgetpropositionen om en förstärkning av IPM:s personalstat
med en forskartjänst.

De i budgetpropositionen föreslagna medlen räcker inte ens för lönerna
för det antal (8 1/2) tjänster institutet skall ha inom de ramar riksdagen angav
vid institutets tillkomst.

Den förstärkning av IPM som de tre sakkunniga föreslagit med uttryckligt
och upprepat instämmande från bl.a. de tre centrala arbetstagarorganisationerna
och som riksdagen också synes förvänta sig förslag om från regeringen
har helt uteblivit.

Full kostnadstäckning för IPM:s redan befintliga personalstat kräver alltså
en uppräkning av anslaget med 71 618 kr. i förhållande till det i budgetpropositionen
föreslagna.

Vill man tillföra ytterligare resurser i linje med IPM:s anslagsframställning
och riksdagens tillkännagivande är kostnaden för en forskartjänst ca 236 000
kr. per person och år, och för en forskarrekryteringstjänst ca 186 000 kr. per
person och år.

Av intresse i sammanhanget är även de bedömningsgrunder som anges i
regeringens direktiv inför 1990 års forskningsproposition. Direktiven anger
som främsta bedömningsgrund det anseende verksamheten tillvinner sig internationellt.
Det är synnerligen väl dokumenterat att IPM - enligt de externa
sakkunniga åtnjutande ”ett högt internationellt anseende” och ”en av
världens ledande inom sitt område" - får höga vitsord enligt detta prioriteringskriterium.

För att även fortsättningsvis kunna fullgöra sina uppgifter på ett effektivt
sätt och för att möta en allt större efterfrågan behöver IPM tillföras ytterligare
resurser. Förstärkningsbehovet har utförligt redovisats i anslagsframställan
för 1989/90. Vi menar att en sådan satsning - precis som Gunnar Nilssons
sakkunniggrupp och de tre centrala arbetstagarorganisationerna framhållit
- är en mycket god investering i det hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande
folkhälsoarbetet.

Mot. 1989/90
So469

2

Hemställan

Mot. 1989/90
So469

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om IPM:s angelägna behov av resurser.

Stockholm den 22 januari 1990

Stig Gustafsson (s)

Gustav Persson (s)

Inga-Britt Johansson (s)

Maja Bäckström (s)

3