Motion till riksdagen
1989/90:So467

av Marianne Andersson och Ingbritt Irhammar
(båda c)

Ländryggbesvär och foglossning vid graviditet

När vi inför föregående års riksmöte tog upp frågan om ländryggbevär och
foglossning i samband med graviditet, hänvisade socialutskottet bl.a. till de
treåriga planeringsperioderna för forskning och tog därför inte ställning till
vårt yrkande om forskning inom området. Eftersom riksdagen nu i vår ska
besluta om en ny treårsperiod för forskningen tar vi upp frågan på nytt.

Ryggont och ländryggbesvär är vanligt i samband med graviditet. Under
senare delen av graviditeten när belastningen på ryggen ökas kan besvären
bli mycket påtagliga. Att bäckenbenen luckras upp (foglossning eller symfyseolos)
under graviditeten är i och för sig inte något tecken på sjukdom utan
en naturlig process i kvinnans kropp som måste till för att barnet ska kunna
födas fram.

Allt fler kvinnor tycks numera få så uttalade ryggontsbesvär att det inte är
fråga om en normal följd av graviditeten utan måste betraktas som sjukdom.
I mycket svåra fall kan kvinnan bli oförmögen att röra sig normalt under senare
delen av graviditeten. Hon kan t.o.m. bli rullstolsbunden. Besvären
kan också kvarstå under lång tid efter förlossningen.

Undersökningar visar att ungefär hälften av alla gravida kvinnor drabbas
av ländryggbesvär och en stor del av dessa får så stora problem att de blir
sjukskrivna. Besvären är vanligare och svårare bland omföderskor än bland
förstföderskor. Tidigare ryggfriska kvinnor drabbas i mindre grad av ryggbesvär
i samband med graviditet än tidigare ryggsjuka. Dessutom tycks yngre
kvinnor vara mera benägna att få ryggont än äldre. Ryggskoleundervisning
så tidigt som möjligt efter det att graviditeten konstaterats har visat sig
minska frekvensen av svår ryggsmärta något.

Trots att det numera föds mer än 110 000 barn per år i Sverige och
50—55000 kvinnor kommer att drabbas - många allvarligt - är sjukdomen
föga utredd.

Den stora ökningen under senare år tycks ha tillkommit under den tid ppiller
existerat. Eventuella samband mellan p-pilleranvändning och svår foglossning
är inte utrett.

Vi anser att orsakerna till symfyseolos - foglossning - bör undersökas
grundligt. Medel till ett forskningprogram med syfte att skapa underlag för
profylaktiska insatser bör avsättas. Enligt vad vi erfarit är informationen om
dessa besvär mycket varierande. Vi anser att de kunskaper som redan nu

finns bör användas för bättre information ute på mödravårdscentralerna och
att program för att förebygga och åtgärda besvären baserat på den tillgängliga
kunskapen bör utarbetas och erbjudas alla gravida kvinnor.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening beslutar ge regeringen till känna
vad i motionen anförts om forskning om svårartad foglossning i samband
med graviditet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vikten av
information om foglossning och program för att förebygga och åtgärda
svåra ländryggbesvär i samband med graviditet.

Stockholm den 23 januari 1990

Marianne Andersson (c) Ingbritt Irhammar (c)

Mot. 1989/90
So467

14