Motion till riksdagen
1989/90: So442

av Gudrun Schyman m.fl. (vpk)
Åtgärder mot läkemedelsberoende

Förbrukningen av psykofarmaka, huvudsakligen sömnmedel och lugnande
medel, ökade mycket kraftigt under 1960-talet. Från år 1970 och fram till
1980-talets första hälft har ökningen varit måttlig, ca 6%.

Denna utveckling skall ses mot bakgrund av läkemedelsindustrins nyvinningar,
vinsthunger och cynism. Under 1960-talet introducerades en ny typ
av psykofarmaka, bensodiazepiner, med preparatnamn som Valium, Librium,
Mogadon, m.m. De nya preparaten lanserades som undergörande
och ofarliga. Påverkade av läkemedelsbolagen och med nya mediciner till
hands blev läkarna mer benägna att skriva ut tabletter för ett ökat antal
symptom. Samhällsproblem som ökad stress, vantrivsel och främlingskap
skulle botas med tabletter.

Begreppen läkemedelsmissbruk resp. läkemedelsberoende är inte synonyma.
Med missbruk avses i regel fenomen som okontrollerad användning,
höga doser, synbarlig påverkan, nedsatt omdöme och minnesstörningar.

Med beroende menas att patienten inte kan avbryta sin läkemedelsanvändning
på grund av abstinensbesvär eller på grund av vad man något diffust
benämner ”psykiskt beroende”.

Först under 1980-talet har man på allvar uppmärksammat den omfattande
beroendeproblematik som är förbunden med läkarnas normala förskrivning
av narkotikaklassade läkemedel.

Vår kunskap om missbruk och beroende av bensodiazepiner är bristfällig.
Vi vet att det årligen skrivs ut omkring 3,5 miljoner recept av sömn- och lugnande
medel. I runda tal 1 miljon svenskar bedöms varje år vara i behov
av sådana medel. Baserat på uppgifter som dessa (och uppgifter från andra
undersökningar) kan antalet läkemedelsberoende personer uppskattas till ca
200 000.

De läkemedelsberoende tillhör inte någon social avvikargrupp, utan lever
i regel ett till det yttre socialt välordnat liv. Erfarenheten visar dock att ett
fortlöpande beroende, utan adekvata hjälpinsatser, kan resultera i en successiv
utslagning, förtidspensionering och för tidig död. Ofta handlar det om
äldre människor och kvinnor.

Preparaten tillhandahålls av läkare genom apotek och konsumtionen finansieras
på legal väg. Det är ett dolt beroende och missbruk. Inte iögonfallande
och dramatiskt som det illegala narkotikamissbruket.

Mot.

1989/90

So442-444

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr So442 - 444

Läkemedelsbolagen förnekar eller förringar problemet och myndigheterna
försöker sopa det under mattan. Kontrollen är bristfällig och förebyggande
och vårdande insatser så gott som obefintliga. Samhället vänder ryggen
åt de läkemedelsberoende i stället för att ta sitt ansvar.

Nödvändiga åtgärder för att minska missbruk och beroende är:

- inför undervisning om psykofarmaka, bruk, missbruk, beroende och abstinens
inom sjukvårdens grund- och vidareutbildningar

- läkemedelsberoende och abstinens måste bli godkänt som grund för sjukskrivning

- oberoende (av läkemedelsindustri) forskning som belyser hjälpbehovet,
beroendets medicinska och psykologiska särdrag, behov och effekter av
olika behandlingsmetoder och utvecklar säkrare och mer nyanserade kriterier
för dosering

- riktade insatser till de receptförskrivande läkarna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av åtgärder mot läkemedelsberoende.

Stockholm den 21 januari 1990

Gudrun Schyman (vpk)

Margo Ingvardsson (vpk) Jan-Olof Ragnarsson (vpk)

Berith Eriksson (vpk)

Mot. 1989/90
So442

2