Motion till riksdagen
1989/90: So440

av Barbro Sandberg och Charlotte Branting (båda

fp)

Kontaktperson för psykiskt sjuka

I dag övergår vi alltmer till att behandla psykiskt sjuka i mer öppna vårdformer.
Detta medför ofta problem för såväl den sjuke som för anhöriga.

Många psykiskt sjuka saknar sjukdomsinsikt, vilket gör problemen än
större. Med nu gällande lagstiftning kan ofta adekvat hjälp och vård ej beredas
innan den sjuke hunnit rasera sin arbetssituation, sin ekonomi och sin
sociala situation och ytterst kanske sitt eget liv.

Socialberedningen har behandlat frågan om kontaktperson för patienter
inom den psykiatriska vården. Den betonar att kontaktperson enligt socialtjänstlagen
erbjuds inför planering av utskrivning från psykiatrin eller som
ett led i en behandling för att undvika intagning på sjukhus.

Vi menar, att vissa psykiskt sjuka kan komma att hamna i gränslandet
mella dessa två kategorier. Det gäller kanske i första hand dem som ej har
sjukdomsinsikt - att få dem att acceptera en kontaktperson.

För anhöriga skulle det underlätta högst väsentligt om någon utomstående
person kunde hålla kontakten med den sjuke och även föranstalta om vård
när det behövs. Socialutskottet har tidigare hänvisat till att tvånget inom psykiatrin
är föremål för översyn. Under tiden som denna pågår kan många
både sjuka och anhöriga komma att hamna i mycket besvärliga situationer.

Denna fråga måste tas upp till diskussion och fordrar en snar lösning.
Många anhöriga lever i dag under stor press i ovissheten vad en kär anhörig
kan ta sig till utan att ha någon chans till stöd och hjälp.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kontaktperson för psykiskt sjuka.

Stockholm den 22 januari 1990

Barbro Sandberg (fp) Charlotte Branting (fp)