Motion till riksdagen
1989/90: So432

av Daniel Tarschys m.fl. (fp)
Omvårdnaden av psykiskt sjuka

Sammanfattning

Den snabba avvecklingen av slutenvårdsplatser för psykiskt sjuka utan samtidig
utbyggnad av olika vård- och boendealternativ har lett till köbildning
och otillräcklig vård av psykiskt sjuka människor. Den s.k. sektoriseringen
av psykiatrin har försvårat den nödvändiga specialiseringen av verksamheten.
Också inom den öppna vården finns patientgrupper med otillfredsställda
behov, t.ex. flyktingbarn med psykiska problem och barn till psykiskt
sjuka föräldrar är exempel på sådana grupper. Andra problem är svårigheterna
för psykiskt sjuka att få arbete, den höga personalomsättningen och
anhörigas situation.

I motionen föreslås bl.a. stöd till utveckling av olika vård- och boendealternativ,
ett ökat samarbete mellan kommuner och landsting, arbets- och
sysselsättningsstimulerande åtgärder, stöd till anhörig- och demensföreningar
samt insatser för personalen.

Inledning

Trots att psykisk ohälsa är vanlig tillhör psykiatrins patienter fortfarande i
hög grad det ”glömda Sverige”. Det finns fortfarande mycket fördomar och
okunnighet om psykiska sjukdomar och besvär.

Mycket har förändrats till det bättre när det gäller vård och behandling av
människor med psykiska sjukdomar och besvär. Sedan landstingen tog över
ansvaret för den psykiatriska vården har arbetsätt och organisation förändrats
på ett avgörande sätt. Mentalsjukhusen är så gott som avvecklade och
alltfler psykiskt sjuka behandlas nu i öppen vård. Sektorisering har införts
vilket innebär att en psykiatrisk klinik har det totala ansvaret för all psykiatrisk
vård inom ett geografiskt område. Nya behandlingsmetoder har utvecklats
som på ett avgörande sätt förbättrat situationen för de psykiskt sjuka.

Problembild

Förändringen av den psykiatriska vården har emellertid inte skett problemfritt.
Minskningen av antalet vårdplatser har inneburit att många tidigare
långtidsvårdade på mentalsjukhusen flyttat ut till olika typer av eget boende
med bristande tillsyn och hjälp på grund av att goda vård- och boendealter

nativ inte hunnit byggas ut. Den skriande bristen på eftervårdsplatser och
olika boendealternativ har lett till att sjuka människor farit mycket illa i sin
ensamhet i en hyreslägenhet. Den har vidare lett till köer till sluten psykiatrisk
vård genom att färdigbehandlade patienter inte kunnat skrivas ut från
klinikerna.

Också den psykiatriska vården på sjukhusen brottas med problem på
grund av sektoriseringen som medfört att på många håll narkomaner, unga
psykotiska patienter, självmordsfall, medelålders deprimerade patienter och
senildementa vårdas tillsammans på en enda akutpsykiatrisk avdelning. En
sådan samvård av olika patienter har t.o.m. lett till våldshandlingar patienter
emellan. Sektoriseringen har med andra ord försvårat den nödvändiga specialiseringen
av verksamheten, eftersom de enheter som skall svara för all
vård inom ett område blivit för små.Ett likartat förhållande återfinns inom
kriminalvården där svårt psykiskt sjuka människor blandas med kriminella
och våldsbenägna psykiskt störda personer.

Många psykiska sjukdomar kan idag framgångsrikt behandlas förutsatt att
det finns personal med specialkunskaper att tillgå. Det gäller behandling av
självsvält och hetsätning, schizofreni och missbruk samt självmordspatienter.
Tyvärr saknas på många håll dessa specialinriktningar inom den sektoriserade
psykiatrin.

En del av rehabiliteringen vid psykisk ohälsa kan vara att hjälpa en patient
in på arbetsmarknaden. Tyvärr sviker den vanliga arbetsmarknaden här de
psykiskt sjuka och vad värre är även Samhall, som ju har till uppgift att finna
arbetsuppgifter och arbetsplatser för människor som av olika skäl ej klarar
av den vanliga arbetsmarknaden.

Skall en psykiskt skör människa klara sig ute i samhället måste det finnas
ett nätverk kring henne. Det är då viktigt, att familjen också har en beredskap
och kunskap om vad man kan göra. Inom barn- och ungdomspsykiatrin
har man kommit ganska långt med utvecklingen av ett sådant stöd. På vuxensidan
är däremot bristerna fortfarande stora.

Psykiskt sjuka människor har ibland minderåriga barn. Personal inom
vuxenpsykiatrin vittnar om att man ofta står handfallen inför hur man skall
hjälpa dessa barn. Flyktingbarnen och tvångsomhändertagna ungdomar är
andra grupper vars behov av psykiatrisk hjälp inte är tillgodosedda.

Personalomsättningen inom psykiatrin är hög på många håll. Orsakerna
är flera, bl.a. utbrändhet, bristande möjligheter att påverka sin egen arbetssituation,
brister i utbildningen och oklarheter i ansvarsfördelning mellan
olika vårdgivare.

De psykiskt sjuka behöver insatser från såväl kommun som landsting.
Trots de avtal som har slutits är gränsdragningen mellan landstingets och
kommunens ansvar ofta oklart. Alltför många sjuka hamnar idag i en gråzon
och får inte den vård de behöver.

Åtgärder

Problemen inom psykiatrin har sent omsider uppmärksammats av regeringen,
som tillsatt en enmansutredning med uppgift att framlägga förslag till
åtgärder först 1991. Vi anser att en rad åtgärder kan och måste vidtas redan

Mot. 1989/90

So432

10

tidigare. Alltför inånga människor tar idag skada av de brister som råder
inom psykiatrin.

För att kunna svara mot de vårdbehov som finns behöver den slutna vårdens
arbetsformer utvecklas och tillräckligt med eftervårdsresurser skapas
för att möjliggöra utslussningen av patienterna i samhället.

Följande vårdmöjligheter och boendeformer bör finnas.

Sjukhusvård

Sjukhusvård behövs för akut omhändertagande av patienter, som är i behov
av utrednings-, behandlings- och övervakningsresurser. Personaltätheten
skall här vara hög och tillgång skall finnas till konsulter specialiserade inom
olika områden. Möjligheter måste skapas för åtskild vård av olika patientgrupper.

Sjukhem

Sjukhem drivna i såväl landstingskommunal som enskild regi behövs för
långtidssjuka som kräver långa behandlingstider. Enskilt rum skall, om så
önskas, finnas för varje patient. Inom sjukhemmen kan inrättas dagvårdsavdelningar
för psykoterapi och sysselsättning för närboende vårdbehövande.

Behandlingshem

Behandlingshemmen skall vara så lika ett eget boende som möjligt, även om
behandlingstiderna är korta. De kan lämpligen finnas i lägenheter eller villor
och bestå av flera lägenheter, som ligger nära varandra med gemensamma
utrymmen som kök och vardagsrum. Patienterna har här ansvaret för vardagssysslorna
och personalen skall utgöra stöd för patienterna i deras normaliseringsprocess.
Det är en fördel med en nära placering till sektorskliniken
med dess rehabiliteringsteam. För gruppen våldsamma patienter är det
särskilt viktigt med närheten till sektorskliniken.

Övergångshem

Övergångshemmen är en boendeform med lågt krav på personaltäthet. De
kan bestå av grupper smålägenheter eller korridorboende med gemensamt
kök och vardagsrum. Syftet med detta boende är att med hjälp av rehabiliteringsteam
stödja dem till självständigt boende.

Bostadshotell och inackorderingshem

En ytterligare form av boende är servicehus med kollektiv service. De
boende kan ibland behöva hjälp tillfälligt under dagen eller natten.

Genomgångs bostäder

För dem som väntar på egen lägenhet med eget kontrakt bör det finnas genomgångslägenheter.

Mot. 1989/90

So432

11

Krislägenheter

Varje kommun bör också ha s.k. krislägenheter. De är avsedda för patienter
och/eller deras anhöriga för ett tillfälligt boende. Kommunens socialjour har
också behov av denna typ av lägenheter. Här kan behoven samordnas.

Behovet av de olika vård- och boendeformerna måste analyseras av såväl
kommun som landsting liksom orsakerna till eventuella proppar i systemet.
Genom att öka tillgången på någon eller några av boendeformerna kan
köerna till slutenvården kortas eller undanröjas.

Vi föreslår att riksdagen för det kommande året anslår 20 milj.kr. för att
stimulera utvecklingen av eftervårdsresurser som skall möjliggöra utslussningen
av psykiskt sjuka i samhället.

Sysselsättning och arbete

En del av rehabiliteringen vid psykisk ohälsa kan vara att hjälpa patienten
till arbete. Det kan vara en fördel att göra detta så tidigt som möjligt under
behandlingen och att det är ett arbete som passar patienten. Samhall har här
en viktig uppgift att fylla och måste förstärka sina insatser för denna patientgrupp.
I folkpartiets motion om arbetsmarknaden behandlas stödet till Samhall.

Studieförbunden har visat sig kunna erbjuda en bra verksamhet för psykiskt
sjuka i såväl sluten som öppen vård och kunna bidra till att ge den utbildning
som erfordras för en arbetsuppgift.

När det gäller människor med psykisk ohälsa som förföljesemani eller svårigheter
att hitta kan landstingets kompetens och resurser behöva tas i bruk
för att göra det möjligt för den sjuke att ta ett arbete.

Personalhälsovården har också ett ansvar för de människor som har besvär
av psykisk sjukdom ute på en arbetsplats. Den kan medverka vid omplacering
och i kontakterna med arbetskamrater och arbetsledare.

Psykiskt sjuka patienter bör tidigt i behandlingen erhålla en eller två kontaktpersoner,
som sedan samordnar behandling och stöd i såväl sluten som
öppen vård under lång tid. Hög grad av samverkan mellan olika myndigheter
kring frågor såsom boende och samverkan är nödvändig. Ett sådant arbete
bygger på personkännedom och arbete i upparbetade samarbetsformer och
kanaler.

Hela denna kedja av vård, behandling, boende och service måste byggas
upp i samverkan mellan landsting och kommun. Resurserna måste sedan användas
flexibelt efter patienternas individuella behov.

Anhöriga

Att uppleva att en nära anhörig blir psykiskt sjuk är en stor påfrestning.
Många håller länge problemet ifrån sig och den sjuke kan komma alltför sent
till vård under alltför dramatiska förhållanden.

Det är därför viktigt att det finns lättillgänglig information om vad symptom
kan bero på, vart man vänder sig med sina frågor, hur man kan få vård.

Anhöriga själva kan behöva stöd i en sådan här situation t.ex. av ett behandlingsteam.
Anhöriga behöver också stöd att kunna utgöra det nätverk
patienten så väl behöver. Här behövs insatser från såväl sjukvårdens som
socialtjänstens sida.

Mot. 1989/90

So432

12

Här har också de anhörigas organisationer en stor uppgift att fylla. Det
börjar nu växa fram såväl intresseorganisationer för olika sjukdomsgrupper
som föräldragrupper. Denna verksamhet bör stödjas.

Vi föreslår att riksdagen för det kommande året anslår 5 milj.kr. som stöd
till anhörigföreningarna.

De glömda barnen

Barn till psykiskt sjuka personer har behov av stöd. För detta krävs en utveckling
av samarbetet mellan barn- och vuxenpsykiatrin. I vissa fall kan det
vara lämpligt att bistånd kanaliseras genom en frisk förälder eller en nära
släkting till barnen. Ibland bör även socialtjänsten och/eller PBU kopplas in
för att ge dessa barn hjälp och stöd.

På grund av de brister som finns i stödet åt de glömda barnen bör utbildnings-
och handlingsprogram utvecklas inom detta område.

Flyktingbarnens behov av barnpsykiatrisk hjälp behandlas i folkpartiets
motion om flyktingpolitik. I partiets motion om utsatta barn behandlas
tvångsomhändertagna ungdomars behov av psykiatrisk behandling.

Personal

Utan en engagerad och välutbildad personal faller det psykiatriska behandlingsarbetet.
Psykiatrin ställer idag många nya krav på de anställda. Teamarbete
i vilket olika yrkesgrupper engageras har införts. Detta lagarbete kräver
bl.a. gemensamma teoretiska referensramar. Det ställer också nya krav på
de olika yrkesgrupperna.

För att göra vårdarbetet effektivt och attraktivt fordras bl.a. att man

- utarbetar klara riktlinjer för de anställdas ansvarsområden

- ger personalen kontinuerlig och kvalificerad handledning

- ger dem som så önskar möjlighet till vidareutbildning

- ger personal kontinuerlig fortbildning

- ser till att det på varje arbetsplats finns stödgrupper för nyanställda

- arbetar fram ett schema så att de personalgrupper som så önskar kan få
växelvis arbeta i öppen och sluten vård.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillgång på vård- och boendealternativ när avvecklingen
av sjukhusplatser fortgår,

2. att riksdagen beslutar anslå 20 milj.kr. för budgetåret 1990/91 för
att stimulera utbyggnaden av olika vård- och boendealternativ för
psykiskt sjuka,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samarbete mellan kommun och landsting,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sysselsättning och arbete för psykiskt sjuka,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stöd till anhöriga,

Mot. 1989/90

So432

13

6. att riksdagen för budgetåret 1990/91 beslutar anslå 5 milj.kr. som
stöd för anhörig- och demensföreningarna,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om insatser för personal som arbetar med psykiskt
sjuka.

Stockholm den 22 januari 1990
Daniel Tarschys (fp)

Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) Barbro Westerholm (fp)
Ulla Orring (fp)

Mot. 1989/90

So432

14