Motion till riksdagen
1989/90: So419

av Margitta Edgren (fp)

Anorexia, m.m. 1989/90

So419-423

Jag har ställt en fråga om anorexia och bulimia till socialministern i riksdagen
och fick ett svar som inte alls var tillfredsställande. Jag vill påstå att han inte
inser hur stora grupper av tonåringar som verkligen drabbas av ätsjukdomar
och hur små landets vårdresurser är. Jag är inte ute efter att bara kritisera
utan vill att dessa allvarliga tonårssjukdomar inte blir bortglömda, när resurser
skall fördelas och prioriteras. Jag är orolig över vad vi gör våra tonåringar
efter att ha sett vänners barn drabbas, träffat ungdomar som är sjuka och
talat med människor som har en apatisk, svältande tonåring hemma, kanske
en dotter som inte ens orkar eller vill gå ur sängen själv.

Föräldrar upplever sig helt utlämnade och ensamma utan stöd eller hjälp
från samhället. De har kanske fått besked om att vi kan inget göra, det finns
inga platser på sjukhuset och föresten kan vi inte behandla, eftersom hon
inte själv vill. Efter min fråga i riksdagen har jag fått många brev bl.a. från
en 38-årig kvinna som lidit i 25 år, hon beskriver sitt sökande efter vård/behandling
som en helt hopplös kretsgång mellan medicinska kliniker, psykiatriska,
med alternativa behandlingsformer, med akupunktur.

Anoroxia nervösa är känd sedan 1600-talet och fick sitt namn för ungefär
100 år sedan. Förklaringarna till självsvälten har varit många under århundradena.
För hundra år sedan trodde man att den berodde på fåfänga och
brusten kärlek, på 50-talet ansågs bantningen orsaka sjukdomen. Fortfarande
vet man inte. Den samlade kunskapen över världen om orsakerna är
liten. Mycket talar för att det till viss grad handlar om identitetsproblem,
eftersom sjukdomen debuterar i den ålder då kroppen utvecklas snabbt.

Det handlar till 90-95% om flickor i 14 till 17 års ålder. Det finns 11-åringar
och det finns 40-åringar som insjuknat. En tonåring av hundra drabbas i Sverige.
Det innebär att det gäller ca 500 tonåringar som drabbas av anorexia
och 500 som drabbas av bulimia varje år. De flesta blir bra, men kvar finns
ca 25 % som lider mycket länge. Efter 30 års uppföljning är upp till 18 %
döda av sjukdomen eller har tagit sitt liv. Även de som efter sex-åtta-tolv års
sjukdom tillfrisknar har det svårt. De har förlorat viktiga ungdomsår när de
skulle ha utbildat sig, bildat familj, skapat sin egen identitet.

Biologiskt har ätsjukdomarna samma förlopp. Tonåringen tappar vikt.

Därmed stannar de i växten, kroppen går på sparlåga, flickorna tappar sin
menstruation. När kroppsfettet tar slut bryts även muskelmassa ner och
därav följer att de ser ut som koncentrationslägersoffer. 1

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr So419-423

Till svälten kommer tvångsmässigt genomförd motion, de joggar och deltar
i Workout. Stoppar de något i sig för att få stopp på omgivningens ängslan
så går de ofta på toaletten och kräks upp maten.

Psykiatriskt är symptombilden olika för olika tonåringar. Ångest, depression,
sömnlöshet, tvångstankar är vanligast.

Botandet av de allvarligast sjuka tar mycket lång tid med många bakslag.
Det fordras vårdplatser med stor kontinuitet i vårdlaget och personal med
olika kompetenser. Det fordras kontinuitet vad gäller vårdprinciperna. Det
gäller också att hantera familjens oro och inte minst syskonens. Forskare
som arbetar med denna sjukdom säger att det troligen finns en viss smittorisk
till systrar.

Jag anser att sjukdomen måste hanteras med större insatser än hittills.
Den borde vara en regionspecialitet, man borde inte dela patienterna mellan
barnpsykiatri och vuxenpsykiatri. Även riktad information i skolorna borde
vara en självklarhet. Myndigheternas arbete med att minska trafikolyckor
bland barn kan vara ett utmäkt exempel på vad man kan uträtta om insatserna
samordnas och riksdag och regering ger signaler om vad som skall prioriteras.
Nu är det tid att prioritera våra tonåringar som lider av anorexia och
bulimia. Doc. Sten Theander i Lund har i sin forskning följt patienter i 30
år. Han visar att sjukdomen är dödlig till 18% för dessa människor.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär en analys av vården av patienter
med ätsjukdomar,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag mot bakgrund av vad
i motionen anförts.

Stockholm den 18 januari 1990

Margitta Edgren (fp)

Mot. 1989/90
So419

2