Motion till riksdagen
1989/90:So416

av Lars Werner m.fl. (vpk)
Förbud mot amalgam

Amalgam är en av flera produkter som Kemikalieinspektionen vill förbjuda.
Amalgam innehåller kvicksilver och kvicksilver bryts inte ner i naturen.
Istället lagras det och orsakar skador pä djur och växtliv.

I dag finns det runt 370 000 människor i Sverige som anser sig ha blivit
skadade av amalgam i tänderna. Allt fler forskningsrapporter visar att kvicksilverånga
läcker ur tandamalgamet, i synnerhet vid tuggning och intag av
heta drycker, och korroderar till följd av elektriska strömmar i munhålan.

Det har också, genom nya kanadensiska och japanska forskningsrön, visat
sig att riskerna för fosterskador hos gravida kvinnor som får sina tänder lagade
med amalgam, kan vara större än man hittills trott. Kvicksilverånga
utlöst av amalgam absorberas lätt i bland annat lungor, mag- och tarmkanal
samt käkben. Kvicksilvret fortsätter att ackumuleras såväl hos modern som
hos fostret. Nyfödda får också tillskott av kvicksilver via modersmjölken.

En japansk undersökning har för första gången med data visat hur det sker
en transport av kvicksilver från amalgam från placentan, moderkakan, till
fostret och hur kvicksilvret lagras i fostret.

Det finns i dag ingen anledning att tveka inför beslutet att förbjuda amalgam
som tandlagningsmedel. Det finns tillgång till ersättningsmaterial, t.ex.
guld, kompositer, keramer och porslin. Det finns numera också en praktiskt
fungerande teknik, cad-cam-tekniken, där man med hjälp av en dator avbildar
kaviteter och tillverkar skräddarsydda inlägg i biologiskt acceptabla material.

Fortfarande avses det inom delar av forskarvärlden att amalgamets farlighet
ska bevisas till 100 % innan preparatet förbjuds. En rimligare hållning
vore att blotta misstanken att det vållar skada i vården skulle leda till att
preparatet förbjöds intill det att dess ofarlighet bevisats.

Samtidigt bör forskningen med att få fram bättre ersättningsmaterial intensifieras.
En allmän erfarenhet visar att när myndigheter varslar om förbud,
hittar industrin snabbt lösningar. En 3-årig avvecklingsperiod kan därför
vara motiverad. Likaså ett samhälleligt forskningsstöd eftersom erfarenhet
också visar att industrin framför allt har intresse för projekt som är omedelbart
vinstgivande.

Det finns idag ingen ansvarig myndighet för tandvårdsmaterial vilket
också medför att biverkningar inte registreras. Vpk menar att alla tandvårdsmaterial
måste betraktas som läkemedel och som sådant också underkastas
kontroll, framför allt vad gäller biverkningar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att amalgam
skall förbjudas som tandlagningsmedel,

2. att riksdagen hos regeringen begär att forskningen för framtagandet
av ofarligt och alternativt tandlagningsmaterial intensifieras under
en avvecklingsperiod på tre år,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att allt
tandlagningsmaterial skall betraktas som läkemedel och sålunda lyda
under läkemedelsförordningen och underställas föreskriven biverkningskontroll.

Stockholm den 16 januari 1990

Lars Werner (vpk)

Berith Eriksson (vpk) Lars-Ove Hagberg (vpk)

Bo Hammar (vpk) Margo Ingvardsson (vpk)

Ylva Johansson (vpk) Bertil Måbrink (vpk)

Gudrun Schyman (vpk)

Mot. 1989/90
So416

13