Motion till riksdagen
1989/90:So327

av Görel Thurdin och Karin Söder (båda c)
Sexuella övergrepp mot barn

Som vi framhöll i en motion föregående år har barnen rätt att känna trygghet.
Den tryggheten har vi vuxna ansvaret för. Tyvärr brister vi ofta i det
ansvaret och barnen förlorar sin medfödda tillit till de vuxna. Enligt grundläggande
normer i samhället är incest helt oacceptabelt. Överhuvudtaget
måste sexuella övergrepp på barn fördömas. Fysiskt våld på barn kan endast
väcka avsky, därför att barnet har ingen möjlighet att försvara sig. Undersökningar
visar dock att sexuella övergrepp på barn från en vuxen i familjen
inte är så sällan förekommande.

Det som inte talas om i samhället talas heller inte om i privatlivet. Det gör
att barn som är utsatta för övergrepp inget berättar, att föräldrar som utövar
incest absolut inget tillstår och att de som eventuellt får vetskap inget berättar.
Därför har samhället tidigare inte fått någon ingående kunskap om förhållanden
som rör sexuella övergrepp på barn.

De drabbade barnen har stort behov av hjälp och stöd. Det har också de
vuxna som är inblandade, både anhöriga och förövare. För att vi ska kunna
tillmötesgå de drabbade barnens behov, krävs framför allt en bred kunskap
bland dem som har ansvar för barn och ungdomar. Vi tänker på framför allt
sociala myndigheter, polis- och åklagarmyndigheterna, inkl nämndemän,
men också sjukvården, barnomsorgen, skolväsendet. Här ställs stora krav
på samarbete mellan ovan nämnda myndigheter. Alla som i sitt arbete kan
komma i kontakt med utsatta barn behöver utbildning och information, annars
klarar man inte av att lösa de uppgifter man är ålagd som t ex utredare,
vårdare och domare. Socialstyrelsen har fått i uppdrag att ta initiativ till utbildning
och information samt utarbetandet av allmänna råd.

Vi har ett gemensamt ansvar för att barnen garanteras skydd mot fortsatta
övergrepp, samtidigt som barnen garanteras vård och behandling och en
trygg miljö. Det gäller också att försöka förebygga och stoppa den här typen
av brott. Brottet upprepas ofta från generation till generation och det gäller
att bryta det sociala arvet. I förhållande till andra företer de som varit utsatta
för sexuella övergrepp under sin upp växt betydligt högre grad av självdestruktiva
beteenden som t ex prostitution och psykisk svaghet.

Riksföreningen mot sexuella övergrepp på barn, RMSÖ, har angivit att
70 % av tonåriga narkomaner i Minneapolis varit utsatta för incest, att 70 %
av patienter, som behandlats för psykiska störningar i åldrarna 20-45 år i
Malmö, hade varit utsatta för incest, att 37 % av kvinnor i Stockholm som

försökt begå självmord hade varit utsatta för incest.

För att skydda de utsatta barnen, och i förebyggande syfte, bör ett s.k.
barnombud finnas i kommunerna. De ska ha till uppgift att tillvarata barnets
rättigheter i varje utredning och i övrigt se till barnets bästa och värna barnets
intressen. Det bör vara socialtjänstens ansvar att inrätta detta ombud.
Med tanke på barnets utsatta position anser vi det befogat att utreda och
pröva möjligheten att inrätta barnombud i kommunerna. Vi anser att riksdagen
ska ge regeringen detta till känna.

Det är särskilt viktigt att barn, som blivit utsatta för sexuellt övervåld, får
möjlighet till en fullödig rehabilitering och vård. Inom Stockholms läns
landsting har goda resultat uppnåtts i det projekt med gruppterapi som riktat
sig till utsatta flickor, deras mödrar och småbarn, samt förövare av sexualbrott.

En oftast glömd grupp är pojkar som blivit offer för sexuella brott. Fler
projekt av ovan nämnt slag måste komma till stånd där också pojkarna finns
med. För att lyckas med detta bör PBU få ökade resurser, för rehabiliteringsinsatser
men också för metodutveckling inom detta eftersatta område.

Av stor betydelse är också utbildning av de personer som arbetar med de
rättsfall som berör sexuella övergrepp på barn. Dit hör naturligtvis socialarbetare
och poliser, men också åklagare, domare och nämndemän.

Domstolsverket och Rikspolisstyrelsen bör därför få i uppdrag att ge utbildning
till berörda kategorier på detta område. Det är viktigt för att kunna
göra riktiga bedömningar och därmed garantera rättstryggheten för dessa
hårt prövade människor. Detta bör ges regeringen till känna.

RMSÖ är en frivillig organisation som arbetar för att stödja och hjälpa
offer för sexualbrott företrädesvis barn och ungdomar, men även vuxna. De
bedriver jourverksamhet och får mellan 40 och 80 samtal i veckan. De som
ingår i jourgruppen har utbildning inom socialtjänst eller barn-, ungdomseller
sjukvård. Deras främsta uppgift har varit att lyssna och ge råd och stöd.
Berörda myndigheter tar också deras tjänster i anspråk.

Vi anser att föreningen borde ha möjlighet till bidrag från Socialstyrelsen.
Detta bör ges regeringen till känna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om barnombud,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildning till poliser, åklagare, domare och
nämndemän,1]

2. att riksdagen beslutar att ge regeringen till känna vad som i motionen
anförts om bidrag till Riksföreningen mot sexuella övergrepp
på barn.

Stockholm den 25 januari 1990

Görel Thurdin (c) Karin Söder (c)

Mot. 1989/90
So327

11

1 1989/90:Ju241

gotab 99694, Stockholm 1990