Motion till riksdagen
1989/90:So306

av Stina Gustavsson (c)
Missbrukarvård

Mot.

1989/90

So306-314

Årligen expedieras ca 3,5 miljoner recept på lugnande medel och sömnmedel.
Bland diagnoserna finns ofta ångest, psykiska besvär, sömnsvårigheter
och oro. Bakom diagnoserna döljer sig ensamhet, flyttning till annan ort,
kvinnomisshandel, skilsmässa, anhörigas dödsfall, pressande arbetsförhållanden,
alkoholmissbruk, missfall, aborter, övergångsbesvär, ekonomiska
problem osv.

Den ymniga förskrivningen av bensodiazepiner medför att tillgången på
tabletter är stor, ofta sker förskrivningen i stora förpackningar, t.ex. burkar
om 50. Det är lätt för ungdomar att komma över tabletterna på den svarta
marknaden.

Inom missbruksvården medför förskrivningen av bensodiazepiner stora
problem. Det är ett faktum att de tablettberoende ofta har den svåraste och
ofta mest utdragna abstinensen. Avgiftningen är lång, ofta flera veckor, och
avgiftningsresurserna i landet är mycket begränsade. Det finns inte i dag
möjlighet att ta hand om alla de tusentals människor som blivit beroende av
de ordinerade bensodiazepinerna.

Då det gäller alkoholmissbrukare upplevs bensodiazepinerna som ett hinder
för rehabilitering. Så äventyrar t.ex. medicineringen alkoholistens möjligheter
att uppnå varaktig nykterhet, det psykiska tillståndet försämras ytterligare
vid samtidigt biandmissbruk och det är svårare att nå missbrukare
genom terapi om de samtidigt tar mediciner. En enda tablett Valium kan utlösa
alkoholismen igen.

Inom narkomanvården medför förskrivningen av bensodiazepiner många
problem. Det kan vara svårt att upptäcka om en klient använder ett dylikt
preparat, det är svårt att motivera till ett drogfritt liv om en läkare samtidigt
skriver ut narkotikaklassade medel. Förskrivningen uppfattas ibland som ett
direkt sabotage mot narkomanvården. Det är lätt för en narkoman att
komma över bensodiazepiner. Är en läkare negativ till förskrivning finns det
andra läkare som är generösa. Ofta går narkomaner till olika läkare och får
tabletter utskrivna. Ibland fungerar också nämnda preparat som bytesvara
för att komma åt t.ex. amfetamin.

Det omfattande biandmissbruket av narkotika och bensodiazepiner är
svårt att förutse, ibland leder det till våldsreaktioner. För apotekspersonalen,
som har tystnadsplikt, är situationen inte heller tillfredsställande.

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr So306—314

Enligt min mening borde samma syn finnas på de narkotikaklassade bensodiazepinerna
som på alkohol, då det gäller beroende, missbruk, skador,
nämligen att den totala konsumtionen bgränsas så mycket som möjligt.

Samhället måste ta ett större ansvar för information om narkotikaklassade
produkter. Socialstyrelsen borde få i uppdrag att informera läkare om att
förskrivning av bensodiazepiner bör ske i exakta mängder och inte i stora
förpackningar och att så svaga tabletter som möjligt skrivs ut, likaså att förskrivning
av nämnda preparat inte ska ske till människor med missbruksproblem
utan kontakt ska tas med eventuell behandlare inom missbruksvården.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen anlägger samma syn på narkotikaklassade bensodiazepiner
som vad gäller begränsning av alkohol,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om information till läkare,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kontakter mellan olika behandlingsgivare.

Stockholm den 25 januari 1990

Stina Gustavsson (c)

Mot. 1989/90
So306

2