Motion till riksdagen
1989/90:So289

av Leif Marklund m.fl. (s)

Bättre tillsyn av fosterfamiljshem

Den pågående utvecklingen med övergång från institutionsvård till vård i familjehem
kan vara positiv i många fall. Det finns dock en uppenbar risk att
fosterfamiljens benägenhet att ställa upp mer präglas av ekonomiskt intresse
än av intresse för att ge en meningsfull vård. Detta kan bli speciellt kännbart
för gruppen förståndshandikappade barn, som har svårt att själva hävda sina
intressen.

I de fall ett förståndshandikappat barn snarare hindras än stimuleras i sin
utveckling och upplever skillnad mellan den vård och omsorg det får jämfört
med familjens egna barn, är det uppenbart att detta inte är tillfredsställande.

Samhällets tillsyn består i att en socialtjänsteman någon gång per år besöker
familjen. Om kritik framförs av daghemspersonal och andra personer
blir ofta den enda åtgärden, att man talar med fosterfamiljen. Om det inte
är fråga om fysisk misshandel, blir detta i de flesta fall den enda åtgärden.

Med tanke på att detta är en mycket utsatt grupp, som är totalt värnlös,
bör reglerna för samhällets tillsyn skärpas. Den tjänsteman som har ansvaret
bör ha tätare kontakter med fosterfamiljen samt med daghem, stödföräldrar
och andra som kommer i kontakt med barnet. Om allvarlig kritik framförs
från dessa, bör barnet omplaceras. Om fosterfamiljen inte har den rätta
känslan och inställningen, så kommer aldrig barnet att få en kärleksfull omvårdnad.
Samhällets insyn i en fosterfamilj är mycket begränsad och man
bör därför tillmäta intrycken från exempelvis daghemspersonal mycket stor
betydelse. Detta med tanke på att de i vardagen haft möjlighet att följa barnets
utveckling och relationer till fosterföräldrarna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bättre tillsyn i fosterhemsfamiljerna.

Stockholm den 25 januari 1990

Leif Marklund (s) Åke Selberg (s)

Reynoldh Furustrand (s)