Motion till riksdagen
1989/90: So286

av Karin Israelsson och Rune Thorén (båda c)
Stöd till nykterhetsorganisationerna

Nykterhetsrörelsen i Sverige består av drygt en miljon människor, som genom
sin livsstil påverkar andra i en för samhället positiv riktning. Deras helnyktra
livsstil medverkar genom en omfattande personlig påverkan till att
hålla den totala alkoholkonsumtionen nere.

Nykterhetsrörelsens organisationer bedriver ett omfattande arbete på
flera skilda fält; inom trafiksäkerhetsarbetet, inom kulturarbetet, på narkotikaområdet,
inom niissbrukarvården och i den vida sektor som kallas förebyggande
verksamhet på alkohol- och narkotikaområdet.

Sverige och de övriga nordiska länderna intar en tätposition i världen när
det gäller kampen mot alkhol- och narkotikaskador. På t.ex. trafiknykterhetsområdet
kan förmärkas ett ökande nationellt intresse för den svenska
lagstiftningen och den svenska modellen när det gäller förebyggande arbete.
Detta intresse finns också på andra områden och visas bland annat av att det i
Danmark diskuteras möjligheten av att införa ett reklamförbud mot alkohol
efter svensk modell.

Mera än 54 000 människor förtidspensionerades under 1988. Det är den
högsta siffran som någonsin redovisats för ett enskilt år. Den största orsaken
till förtidspensionering är förslitningsskador och det är den gruppen skador
som ökat kraftigt. Därefter kommer vad man kallar "mentala rubbningar”.
I den gruppen ingår alkoholism som den största enskilda orsaken.

Alkoholfallen utgör 80 procent av alla psykiatriska fall bland personer
över 40 år och när det gäller alkoholbetingade sjukdomar kan man med hänvisning
till ett flertal studier påstå att sjukdomsbilden kan vara mycket varierande.
Det finns grund för antagandet att en ganska stor del av förslitningsskadorna
också är alkoholbetingade.

Förtidspensionering kostar samhället ungefär 23 miljarder kronor om
året. Nationalekonomen Anders Johnson har uppskattat att alkoholen ensam
svarar för 15 % av den kostnaden. En siffra som säkerligen inte är tilltagen
i överkant utan snarare är en underskattning. Mindre än 5 % av de förtidspensionerade
har alkoholmissbruk angiven som officiell huvuddiagnos.
Flera studier, bland annat Lundbyundersökningen 1972 och Linköping 1978,
visar att betydligt flera var alkoholmissbrukare. I Lundbyundersökningen
fann man att en fjärdedel var alkoholister och Linköpingsundersökningen
visade att 22 % var alkoholmissbrukare.

Socialläkaren Gunnar Ågren presenterar flera uppseendeväckande upp

gifter i sin nyligen framlagda doktorsavhandling ”Alkoholrelaterad dödlighet
och sociala faktorer i Stockholms län och hela riket". Gunnar Ågren konstaterar
att de så kallade A-lagarna blir allt yngre.

För 20 år sedan var den genomsnittliga A-lagaren en man runt de 50 åren.
Han hade börjat dricka i 25-årsåldern och utslagningen hade därefter gått
reltivt långsamt. I dag börjar missbrukaren dricka i 12-13-årsåldern och redan
i 20-årsåldern är han så nedgången att han är utslagen.

Det största problemet är enligt Gunnar Ågren att spärrarna mot att supa
sig redlöst berusad blivit mindre hos unga människor. Och ju yngre en människa
är när hon börjar dricka alkohol desto fortare utvecklas alkoholism.
Därtill kommer att skadorna på nervsystemet blir större på yngre personer
än på äldre människor.

Enligt Gunnar Ågrens beräkningar dör omkring 1400 personer om året i
alkoholförgiftning. Av dessa 1400 är omkring 400 ungdomar. Till de alarmerande
uppgifterna ska läggas alkoholens del i alla självmord. Gunnar Ågren
med flera har gjort en studie vid Karolinska sjukhuset i Stockholm som visar
att omkring 300 kvinnor varje år tar sitt liv som en direkt följd av alkoholmissbruk.
Många av dessa kvinnor var socialt välanpassade alkoholister. Att
kvinnliga alkoholister från socialgrupp ett och två tar sina liv beror enligt
undersökningen på att en man ofta till följd av sin alkoholism går till de utslagnas
skara. Kvinnan tar sitt liv innan hon hamnar där för att undvika känslan
av skam och förnedring både från sig själv och från omgivningen. Att
vara både missbrukare och kvinna är dubbelt tungt därför att omgivningen
föraktar kvinnliga missbrukare. Självmord är däremot ovanligt för de alkoholister
som redan från början lever ett liv som inte är socialt välanpassat. 1
den gruppen är våldsam död på grund av alkoholen vanlig.

Sammanlagt begår omkring 2000 svenskar om året självmord. Enligt
Gunnar Ågren är mellan 600 och 700 av dessa alkoholister och drygt hälften
av dessa är kvinnor.

Minska alkoholförbrukningen med hälften och våldsbrotten kommer att
minska lika mycket, säger kriminologen Leif Lemke i en doktorsavhandling.
En avhandling som tydligt visar på nödvändigheten av att minska på utbudet
från restauranger och andra företag som serverar alkohol. Sambandet mellan
alkohol och våld är väl belagt. Likaså är det vetenskapligt säkerställt att
en onormalt hög andel av våldsbrotten äger rum i direkt anslutning till krogar
med alkoholservering.

Riksdagen har beställt en höjning av serveringsåldern för alkohol till 20
år. När den lagändringen genomförs kommer trycket på nykterhetsrörelsen
att öka. Ett tryck som innebär att nykterhetsrörelsen måste erbjuda betydligt
fler ungdomsmiljöer där alkoholen inte finns med. De ungdomar som
inte kommer in på krogar och restauranger måste erbjudas alternativ. De
alternativen kan bara föreningslivet, och då främst den samlade nykterhetsrörelsen,
erbjuda.

Gunnar Ågren och andra forskare säger att 250000 svenskar är alkoholmissbrukare.
Av dessa är 50000 hårt utslagna. Om man använder sig av beteckningen
storkonsumenter i stället för den medicinska beteckningen alkoholmissbrukare
kan man anta att gruppen uppgår till det dubbla, det vill säga
en halv miljon människor. Lägg därtill dessa personers make/maka, sambo,

Mot. 1989/90

So286

5

barn och vänner så är det ingen överdrift att påstå att alkoholmissbruket
drabbar omkring 1 miljon svenskar. Den enda återhållande faktor som finns
i samhället är nykterhetsrörelsen. En rörelse till vilken samhället betalar ett
statsbidrag som är skamligt lågt i jämförelse med statsbidraget till andra folkrörelser.

Arbetet med att tränga tillbaka bruket av alkohol är ett slitsamt, tålmodigt
arbete som stundtals sker i ett opinionsklimat som är tämligen bistert. Det
är därför en gigantisk utmaning för nykterhetsrörelsen att bidra till det mål
som regering och riksdag beslutat; att minska den totala alkoholkonsumtionen
med minst en fjärdedel fram till år 2000 ska kunna förverkligas. Skall
statsmakterna kunna realisera målsättningen i en anda av samförstånd förutsätter
det en bred upplysningsverksmhet, i vilken nykterhetsrörelsen är beredd
att ta en aktiv del.

Det är inte bara förståelse för alkoholpolitiken som måste nås. Vi måste
också få en bred insikt från allmänheten att alkohol är ett beroendeframkallande
medel som leder till enorma skador. Vi måste nå ut med budskapet
som förklarar att skadornas omfattning hänger ihop med totalkonsumtionens
storlek.

Åtgärder på det alkoholpolitiska fältet måste kombineras med åtgärder på
andra områden. Vi vet att den kraftiga ökningen av resor utomlands innebär
att privatimporten av alkohol ökar kraftigt och vi vet att den importen i huvudsak
består av ”finare” alkoholsorter, sorter som är avsedda för speciella
tillfällen. Detta innebär att glorifieringen av alkoholbruket ökar, och medverkar
till en höjning av alkoholkonsumtionen. Genom en samnordisk forskning
vet vi att den oregistrerade alkoholkonsumtionen för Sveriges del beräknas
uppgå till cirka 2 liter 100 % ren alkohol per år och invånare över 15
år. Den totala alkoholkonsumtionen uppgår därmed till drygt 8 liter 100 %
ren alkohol per år och invånare över 15 år.

På det narkotikapolitiska området sker en rad insatser inom nykterhetsrörelsen.
Inom nykterhetsrörelsen har kampen mot narkotikan präglats dels
av insikten om att alkohol utgör grogrund för narkotikamissbruk dels att
kampen måste föras på alla nivåer. I hemmet, i kommunen, i landstingen, i
Sverige och genom internationella insatser. Kampen måste också föras vid
våra gränser och i andra länder via internationella organ som t.ex. FN:s Narkotikafond,
UNFDAC. Att detta arbete är nödvändigt får vi rapporter om
varje dag när massmedia rapporterar från Colombia.

Det samhällsarbete som den samlade nykterhetsrörelsen bedriver skulle
kunna vara ännu mera omfattande om samhällets stöd var större. En allt för
stor del av arbetet i nykterhetsrörelsen går åt för att skaffa pengar till verksamheten.

Rådgivning i alkoholfrågor (RIAS:s) verksamhet bygger på att människor
får vård i sin närmiljö. Men i takt med att utslagningen ökar och att missbrukarna
blir allt yngre ökar kraven på RIA:s företrädare ute i landet. Det krävs
en utökad utbildning och fortbildning. Rekryteringsbehovet ökar kraftigt,
samtidigt som nya vårdformer växer fram.

RIA-verksamheten befinner sig i en expansiv fas, men ekonomin är ett
allvarligt hinder. RIA:s 105 enheter erhåller tillsammans knappt 1,5 milj. kr.
i statsbidrag. Denna siffra ska jämföras med vad samhället tvingas betala i

Mot. 1989/90

So286

6

vårdkostnader för dem som anlitar privata vårdinstitutioner. Där kan kostnaderna
per patient i några fall uppgå till lika mycket per vecka som vad en
RIA-enhet kostar per år.

Nykterhetsrörelsen har fortfarande inte erhållit kompensation för den reella
försämring av statsbidraget som periodiseringen av utbetalningarna innebar.
Man har inte heller erhållit någon kompensation för borttagandet av
tidskriftsstödet. Lägg därtill att idérörelserna generellt sett är i en tillbakapressad
situation. Om nykterhetsrörelsen ska kunna fortsätta att vara en pådrivande
faktor i samhället och en hemvist för tiotusentals barn och ungdomar
måste samhällsstödet ökas kraftigt. Nykterhetsrörelsen måste ha ekonomiska
resurser för att kunna både rekrytera folk och erbjuda marknadsmässiga
löner.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen beslutar om en uppräkning av statsbidraget till nykterhetsorganistionerna
med 10 milj. kr. utöver regeringens förslag för
budgetåret 1990/91.

Stockholm den 25 januari 1990

Karin Israelsson (c) Rune Thorén (c)

Mot. 1989/90

So286

7